Anders suröl

Jag började på allvar komma i kontakt med öl från Eskilstuna Ölkultur någon gång under tidigt 10-tal och det som gjorde att det "slog igenom" bland ölnördar måste ha varit Anders Dubbel-IPA. Så minns i alla fall jag det. Jag sprang sen på Anders, som var VD på bolaget, ganska många gånger under årens lopp. Men så lämnade Anders över stafettpinnen i slutet av 10-talet och i ungefär samma veva slutade jag jobba heltid med ölskriveriet. Lustigt nog hamnade vi båda i energibranschen och ifjol sprang vi lite oväntat på varandra på konferensen Energitinget i Eskilstuna. I år upprepades det mötet, men då var Anders beredd och lämnade över en hembrygd suröl till mig att testa. Här är mina tankar om den.

Det har gått fyra veckor sedan Energitinget, ledsen att du fått vänta så länge på ett utlåtande Anders. Du var så nyfiken på vad jag skulle tycka! Så fort jag kom hem ställde jag undan ölen i kylen så den skulle få lugna ner sig lite efter resan, och så blev den stående ett tag, men nu är den testad.

Det rör sig om en lambicinspirerad och spontanjäst kreation på 5 procent som dessutom är en blandning av tre årgångar, för att efterlikna konceptet med geuze. Anders kallar sitt hembryggeri för Galna Åsnan och detta öl har i bästa hembryggartradition fått det fyndiga namnet Åsnegås. Blandningen utgörs av hälften 2021, en tredjedel 2020 och en sjättedel 2019. Jag har inte så mycket detaljer om själva bryggningen, så hur mycket det efterliknar lambic i det tekniska (turbid mash, en ansenlig andel vetemalt, lagrad humle etc) vet jag inte. Det är därför kanske inte jättesnällt att jämföra med kommersiell lambic men det blir ändå ett bra sätt att förklara hur det smakar.

När man smakar på ölet finns en del uppenbara likheter men kanske ännu större skillnader jämfört med en typisk geuze. Såväl syrlighet som en brettig karaktär finns där, men det är en svagare syrlighet än kommersiell geuze och dessutom med ett litet drag av vinäger. Ändå finns en balans och det brettiga tar inte över.

Det är ett öl som har en tydlig karaktär av spontanjäsning men som inte är så karaktärsfullt som en geuze. Det ligger nära till hands att beskriva det som ganska snällt. Det finns en del positiva mognadstoner och eventuella ungdomliga drag har blåst förbi vid här laget. Förutom vinägertonen lyser felsmaker med sin frånvaro.

Det skulle vara intressant att prova de olika ingående delarna var för sig. Det finns klara likheter mellan en del kommersiella öl där man blandat lambic och icke-suröl, så det ligger nära till hands att tänka sig att man här fått till en bra spontanjäsning i en eller två ingående delar men att det också är en eller två delar där det inte utvecklats så mycket syra.

Trots att Anders har jobbat i ölbranschen och därför inte bör vara någon dussinhembryggare är jag imponerad hur långt han har kommit med ett första försök på den här ganska avancerade öltypen. Samtidigt är det en bit kvar till en sådan kvalitet att jag hade lagt pengar på att köpa det om ölet var kommersiellt.