To Hell and back

Jämtlands Hell har en alldeles speciell plats i den moderna svenska bryggarhistorian och alldeles säkert också i många svenska ölentusiasters hjärtan. Så också i mitt. Och nu är den tillbaka efter många års uppehåll, lite upputsad men fullt igenkänningsbar, och väldigt god.

Jag minns när jag drack Hell första gången, någon gång i mitten av 00-talet. Jag var 17 - 18 år och pappa bjöd mig på sin favoritöl från det där bryggeriet uppe i Jämtland. Det var inte den allra första ölen jag drack men det var bland de första sorterna och definitivt den första med amerikansk humle och därtill beskare än något jag provat innan. Pappa hade nog förväntat sig att jag skulle spotta och fräsa över den höga beskan, men jag tyckte om den trots den höga beskan.

Pappa talade alltid lyriskt om ett besök på Jämtlands Bryggeri och hur David Jones tog hand om deras besöksgrupp. Han uppskattade många av deras öl men Hell hade nog en speciell liten plats bland hans favoriter. När jag skriver det här minns jag också att han fick en Hell-tisha av mig någon gång som han verkligen uppskattade och gärna gick runt i.

För ett gäng år sen började Jämtlands att modernisera sitt sortiment för att locka nya kunder och många av deras klassiska sorter försvann från deras portfölj, men nu är alltså Hell tillbaka. Det är med ganska stor förväntan jag knäppe upp burken och börjar hälla upp i glaset.

Första sippen är... en besvikelse. Var det inte mer än så här? Lite ihåligt, ingen beska, alldeles för renskalad smak. Nog för att mina minnen av Hell ligger långt bak i tiden och jag var en väldigt oerfaren öldrickare då, men nog var det mer tryck än så här i den förr i tiden?

Men så skakar jag av mig den upplevelsen, blundar och tar en till klunk. Ah, där satt den. Piggt och karaktärsfullt med inbjudande brödighet som sköljer över i en lång beska med en blandning av mild grapefrukt och en härlig örtighet. Wow!

Jag vet inte riktigt vad som hände med första klunken, kanske var det att arbetsdagen innan hade varit något av en urladdning eller så hade jag ätit någon innan som behövde sköljas bort eller så var det något helt annat.

Och ja, nog känner man igen något av "gamla" Hell i den. Ganska mycket faktiskt. Jag kan som sagt inte påstå att jag minns smaken i detalj, det måste ha gått mer än tio år sedan jag drack den senast men det är ändå något litet smakminne som vaknar till liv. Hell var smått revolutionerande på sin tid och den är fortfarande ett prima exempel på hur man brygger lager med amerikansk humle så att humlens karaktär kommer fram men fortfarande är en lagspelare med resten av smakerna.

Pappa är inte med oss längre men jag är övertygade om att han skulle vara mycket glad över denna nylansering av Hell och hålla med om att den håller stilen.

Hell kommer på burk om 44 cl till Systembolagets TSLS-sortiment den 3:e juli och blir styckvis beställningsbar i hela landet. En burk går loss på 29,90 kr. Länk till Hell hos Systembolaget.