I helgen firade Nynäshamns Ångbryggeri sitt 25-årsjubileum med dunder och brak i och omkring bryggeriet. Vädret var på topp när drygt 1000 pers, fördelade på tre olika pass, firade bryggeriets kvartssekel och det var idel glada miner och god öl.
Det blir inte så mycket ölfester som småbarnspappa men av en ren slump skulle hela familjen till trakterna mellan Stockholm och Nynäshamn denna helg och jag kunde passa på att smita iväg i några timmar på fredagskvällen för att fira jubilarerna.
Precis som vid 20-årsjubileet (länk) hade det dukats upp för fest i och runt bryggeriet med ett serveringstält på innergården, en bar i lastkajen och förstås deras vanliga bar i puben ovanför bryggeriet. Därtill två foodtrucks, akustiskt liveband och allmän gemytlighet. Allt kändes välordnat och genomtänkt, så man kunde fokusera på att njuta av god öl och trevligt sällskap.
Bland kvällens öl fanns förstås en bred repertoar från Nynäshamn men också några gästöl från Cantillon. Mer om gästerna strax, huvudnumret var ju ändå bärsen från Nynäs. Flera öl serverades som självrunnet och cask, bland annat ett jubileumsöl i kölschstil. Kölsch bryggs ju bara i Köln så den kallades istället för en nölsch. Ren, frisk och läskande med bra bett i beskan. Ett av kvällens bästa öl för mig. Inledningsvis tänkte jag att den egentligen var ganska lik en Pickla, men när jag senare tog just en Pickla som också serverades självrunnet blev skillnaderna uppenbara. Picklan är mer rustik och med annan humlekaraktär, medan nölschen var stramare och mer fokuserad.
En annan specialare var en rotbier, eller rödöl på svenska, en typ av lager vars traditioner här hemma kring Nürnberg. Jag har aldrig druckit något nürnbergskt exemplar att jämföra med, varianten från Nynäs smakade dock finfint med även här en ganska stram smak men med mer fokus på malten. En kunnig besökare föreslog altbier som närmsta stiljämförelse vilket jag kan instämma i.
Bedarö Bitter på cask var nytt för mig även om jag tror man kan hitta det i Stockholm emellanåt. Kvällen till ära satt den perfekt på mina läppar. Rund och fyllig smakbild med en lätt touch av frisk humle, samt en fantastisk munkänsla som nästan gjorde den väsensskild från flaskölet faktiskt.
Sen var det ju det här med gästölen från Cantillon. På fredagskvällen fanns Vigneronne och Saint Lamvinus på fat och därtill en flasklista med de två ölen på flaska tillsammans med Iris, Nath och Kriek. Jag drack de bägge fatölen och jisses vad bra de var. Många höjde Vigneronne till skyarna men jag tyckte Saint Lamvinus var ännu bättre den här kvällen. Fint komplement till den fantastiska ölfloran från värdbryggeriet.
Som en otroligt värdig avslutning på en fin kväll tog jag en Bötet Oloroso på fat, en av mina favoriter i deras serie av fatlagringar av Bötet. De nötiga sherrytonerna gifter sig så väl med Bötet. På ett något mindre värdigt sätt fick jag svepa sista halvan av det ölet för att hinna till pendeln, men någon gång ska man ju göra sånt också.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar