För tre år sedan släppte Oppigårds och Närke en hybrid av Thurbo Stout och Kaggen Stormaktsporter, som förstås hette Thurbo Kaggen Stormaktsporter. Det var ett samarbete för att fira deras gemensamma 15-årsjubileum men när den släpptes upplevde jag den som lite rå i avslutningen och valde att ge den vila. Tre år är för mig länge för en imperial porter eller stout så hög tid att stämma av läget igen och jag kan rapportera att de är på topp nu.
De här jubileumsölet gjordes genom att man bryggde en vört för Stormaktsporter och en extra stark vört till Thurbo Stout och sedan blandade dem och lät jäsa. Sen lagrades det i fyra månader på bourbonfat från Heaven Hill och Rebel Yell. När det släpptes på Systembolaget hösten 2018 skrev jag så här:
Stora men väl avvägda bourbontoner, med bourbons mjukhet men utan spritighet. Generös smak med mycket rostad kokos och smörkola i kombination med grundölets mjuka rostade toner och lite fruktiga drag. Något rå i avslutningen, men den är också väldigt ung och det lär ge med sig med tiden.
Den råa avslutningen gjorde att jag ställde mina flaskor att vila lite, men porter och stout är generellt inga långlagringsprojekt för mig och tre år är mycket för en sådan här öl tycker jag. På förhand alltså.
Det som möter mig i glaset är inte på något sätt i en utförssluttning. Visst har en del av den ungdomliga charmen försvunnit, till exempel är inte alls bourbontonerna lika generösa längre. Däremot har ölet kommit ihop sig på ett väldigt fint vis och råheten har polerats ner och lämnar ett runt och fint öl, som en sten som blivit rund av vågornas ständiga nötning.
Kokos och smörkola finns fortfarande med, men man får anstränga sig lite mer för att urskilja dem. De har blivit en del av en helhet. Likaså det rostade och det fruktiga. Istället för olika kanter som sticker ut, sitter de ihop i en helhet där det är svårt att avgöra var det ena övergår till det andra. Som den där rundade stenen.
Även om det fortfarande finns en betydande alkoholvärme, som till och med har lite skärpa kvar att sticka till i gommen när de andra smakerna sköljts bort, skulle man aldrig gissa på att det här ölet håller 13 %.
Det finns en ytterst liten hint av soja, som är så svår att förnimma nu att den inte stör det minsta men som ändå skvallrar om vad som komma skall om man låter den stå länge till. Men det finns ingen mening att låta den stå länge till. Det här är så väldigt, väldigt bra just nu.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar