Lagrat: Fuller's Vintage Ale 2013 & 2016

, , 3 kommentarer


Fuller's Vintage Ale är ett årgångsöl som görs i lagringsvänlig stil och som ofta verkar behöva lite vila för att blomma ut. Årgångarna skiljer sig litegrann åt då man varierar smått mellan olika humlesorter och kornsorter men det är alltid en flaskjäst strong ale på 8,5 %. Jag har öppnat upp årgångarna 2013 och 2016 och hittade ett öl som verkar ligga på sin topp just nu och ett som precis gått över toppen.

Vintage Ale 2013 är bryggt med vinterkorn och humlesorterna Goldings, Sovereign, Challenger och Admiral. Det har initialt en lätt rökig läderton och drag av tobak. Det är eleganta lagringstoner men det är ändå lite för mycket av dem, eller kanske snarare för lite av annat, för att det ska vara riktigt bra. Det hade behövts exempelvis lite djupare karamelltoner för att bära upp lädret och tobaken. Det finns fina karamelltoner men de försvinner tyvärr väldigt snabbt. 

När ölet stått i glaset en stund dör det en smula och de där tonerna av rökigt läder och tobak försvinner nästan helt och det som finns kvar har visserligen en trevlig bas men är en aning blekt. Det saknar energi och är karaktärslöst samt har en aning för mycket lagringstoner för sitt eget bästa. Fuller's själva tycker att det ska hålla fint för tio års lagring men jag säger att det här passerade sin topp för några år sedan.

Den känslan förstärks när jag dricker Vintage Ale 2016 som jag tycker verkar ligga på sin topp här och nu. Här finns det fortfarande nerv och energi i ölet, kanske tack vare att det finns en liten humlefräschör kvar som piggar upp ölet litegrann. Fuller's lyfter fram att de använt Nelson Sauvin i denna utgåva. Det går väl inte riktigt att skönja humlesorten i sig, men att det har torrhumlats kan man fortfarande förnimma.

Däremot är det förstås mycket större vikt på malten, med fina kolatoner som accentueras av rostat bröd, lätta drag av torkad frukt samt madeira. Gott om nyanser att grotta ner sig i om man känner för det. Det här är både komplext och elegant, med fin balans mellan alla komponenter och särskilt mellan fräschör och utvecklade toner. Allt det här levereras med en maltkropp som inte är särskilt tung, det är till exempel långt ifrån en barley wine, och det kanske är det som gör det just så elegant.

Jag ser ingen större framtid för Fuller's Vintage Ale 2016 (och ännu mindre för 2013 förstås), men det är lysande just nu så korka upp inom en snar framtid om du sitter på några flaskor.

3 kommentarer:

  1. Intressant hur det kan variera över tid. 2018 drack jag och några vänner Fullers Vintage från 2010, 2013,2014,2015 och 2016. Då hade 2010 passerat sin topp och 2013 var på sin absoluta topp (vi tyckte den var kvällens bästa). Tror att antingen 2014 eller 2015 hade lite crystalmalt i sig så de skulel kanske behålla karamellbasen längre över tid?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter helt i enlighet med mina upplevelser här att 2013 skulle ha varit på sin absoluta topp för tre år sedan. Stämmer ju även bra ihop med att 2010 var förbi toppen redan då. Fem år verkar vara en lagom lagringshorisont för Fuller's Vintage Ale.

      Radera
  2. Ja det verkar som att 5 år är den bästa lagringstiden för Fullers Vintage vilket är bra att veta inför framtida lagringar. Har känt att de nyare Fullers Vintage inte hållit riktigt samma kvalité som tidigare. Vet inte om det beror på att john Keeling lämnat, Asashis uppköp eller om det bara är inbillning.

    SvaraRadera