I dagarna intar en kvintett tjeckiska bryggerierna de centraleuropeiskt fokuserade krogarna Bar Central och Soldaten Svejk i Stockholm. De flesta har aldrig synts till i Sverige förut och det är ett fint kurerat utbud de har tagit med sig till Stockholm för att avnjutas fram till och med torsdag. Fokus ligger på traditionella tjeckiska stilar men bland de femton ölen finns även ett par öl i mer internationell stil och ett par hybrider.
Festivalen började idag (måndag 4/10) på Bar Central på Birger Jarlsgatan där den även fortsätter imorgon. Därefter hoppar den till Södermalm och Soldaten Svejk på onsdag och torsdag. Bryggerierna som deltar är Kocour, Brevnov, Budvar, Clock och Albrecht, varav det egentligen bara är Budvar som finns i Sverige sedan tidigare även om Kocour har dykt upp vid något kort tillfälle tidigare.
Den som varit i Tjeckien och letat nya inhemska öl att prova har sannolikt sprungit på just Kocour då de varit en av landets pionjärer kring internationella ölstilar. De gör såklart även klassiska tjeckiska stilar och det är just en sådan som kort och gott heter Ležák, alltså tjeckiska för lager, som de tagit med till Sverige den här gången. Det är en P12* som är mycket fin med fyllig, nyanserad maltighet och fräsch brödighet. Som sig bör toppas smakerna med en behaglig örtighet. Typisk tjeckisk ljus lager som är riktig härlig med sina fina nyanser.
Brevnov har också de med sig en P12 som de kallar för Benedict. Den är något renare i sin framtoning, lite mindre nyansering och lite mer fokus skulle man kunna säga. Friskt, örtigt och gott. Däremot hade jag lite svårt för deras Kavove Pivo, en mörk lager med kaffe där det förutom just kaffet var gott om bränt socker i smaken. Jag som inte alls gillar socker i kaffet kom därmed inte riktigt överens med det här ölet. Är man lite cynisk skulle man kunna kalla det för en pastry lager.
Överlag uppskattade jag de mer traditionella ölen allra mest men ett undantag var Fenetra Bon Repos Plum från ambitiösa bryggeriet Clock. Dekoktionsmäskad suring, bara en sån sak. Det är ett öl som är smaksatt med plommon, det vill säga den frukt som används för klassiska spriten slivovice, och som ekfatslagrats i ett år. Det sägs vara inspirerat av berliner weisse, men förutom att det är syrligt är likheterna försvinnande små. Det här är ett elegant suröl med en fin plommonton och tydliga inslag av kärnor. Syran är närvarande och balanserad, och det finns lite inslag som jag bäst kan beskriva som vilda men utan funkiga toner. Ett av de bästa icke-belgiska suröl jag druckit på länge.
Clock hade med sig flest öl i gänget och förutom plommonsuringen stod de också för den enda P10:an, Hektor. P10 är lite av ett vardagsöl i Tjeckien, den lägre vörtstyrkan ger öl kring 4 %. Hektor är frisk och fräsch med en tydlig, fin beska. Det är som sig bör ett lätt öl men inte på något vis tunt. Deras Slash är en P12 som mäskats genom trippeldekoktion istället för den mer typiska dubbeldekoktionsmäskningen. Det är dock humlen som är mest framträdande här och ölet påminner lite om den torrhumlade italienska pilsnerstilen (tänk Tipopils). Stor beska och massor av örtig humlearom. Dock hamnar malten lite i skymundan och balansen blir lidande.
Deras Glee är en glutenreducerad ale i modern pale-ale-stil, gjord på tjeckisk durra och som humlats med Mosaic. Här finns ingen tydlig maltighet (eller durrighet) utan det är humlen som får tala. Ett smart sätt att lyfta fram humlen utan att behöva göra det tokhumlat. Det här är ett öl som påminner mig om varför jag blev så förtjust i Mosaic när humlesorten introducerades, mycket frisk och fin fruktighet.
Ett samarbetsöl fanns också med och det mellan Clock och Budvar. Bohemian Idols har en klassisk bas sett till malt och process men humlas ganska hårt med sorterna Saaz Late och Kazbek som ger en modern twist. Resultatet är ett öl med tilltagen beska och med lätt fruktighet i humlearomen tillsammans med örtigheten. Det finns en härlig maltighet bakom, men man får anstränga sig en del för att ta in den. Det här är ett av flera samarbeten som Budvar gör, där tanken är att hjälpa till att lyfta ambitiösa, duktiga och exportsugna tjeckiska småbryggerier.
Från Budvar finns också deras vanliga flaggskeppsöl som är så bekant att jag inte ens tog några anteckningar på den. Fantastisk öl i den mjuka, maltdrivna änden av det tjeckiska spektrumet av ljus lager. Det var tänkt att deras Tmavý Ležák också skulle vara med men den saknades. Men man kan läsa mer om den i en annan Portersteken-artikel, länk. Även Clock Twist saknades idag och det klargjordes inte om dessa dyker upp senare.
Det femte bryggeriet i festivalen är Albrecht som har med sig fyra öl, varav två traditionella lager och två modernt humlade ale. Modernt humlade är kanske att ta i, i alla fall om man tänker på grumliga IPA när man säger modernt humlade, men de är gjorda med amerikansk. Vid mitt bord pratades det snarare om old school och APAn Melchior förde mina tankar till klassiker som Anchor Liberty Ale och Sierra Nevada Pale Ale, fast med mindre karamelltoner och något mer framträdande humlefruktighet kanske. Deras IPA var som en hybrid av gammeldags västkust- och östkust-IPA, med den förres citrusdrivna humleprofil och den senares karamelliga maltighet och rena beska. Personligen uppskattar jag dessa sätt att göra humlig ale långt mer än grumlig humlesoppa i New England-stil.
De två lagerölen från Albrecht var dels en ljus P11 med fin och nyanserad maltighet och frisk framtoning och dels den mörka P12:an Katerina som bjöd på mjuk maltighet med vissa inslag av karamell och bra fyllighet. Dessutom var Katerina laddad med ganska mycket, åtminstone för öltypen, örtig humle och jag tyckte den var riktigt smaskig.
Där har ni det. En riktigt kul uppställning att prova sig igenom. Jag rekommenderar verkligen ett besök om man är i Stockholm i dagarna.
*Tjeckerna anger ofta stamvörtstyrka på sina öl och gör det då i grader Plato. P12 betyder alltså att ölets stamvörtstyrka är 12 grader Plato. 10, 11 respektive 12 grader är vanligast.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar