Oktoberfestölen brukar inte röna så mycket stora ord på bloggar och ölforum men i år tänkte jag ge dem en ärlig chans. Inga små provglas med spottning, alla öl har hällts upp ordentligt i stora glas och inmundigats i stora klunkar. Alla åtta öl i det nationella släppet plus en för mig lokal oktoberfestöl har fått vara med. Efter grundlig avsmakning blev det tydligt att dessa öl kunde kategoriseras i fyra grupper och tre favoriter hittades.
De två märzen, alltså Ayinger Festmärzen och mitt lokala bidrag Centralbryggeriet Folkes Oktoberfest, står tydligast ut från övriga med sina smått karamelliga smakbilder med mycket rostat bröd. Sinsemellan är de dock ganska olika, där Ayinger är mer kladdig och obalanserad. Inte någon av Ayingers mest lyckade öl. Centralbryggeriet gör däremot bra ifrån sig med mer nyanserad maltton och en lätt men närvarande humleton. Lätt fruktig med lite drag av höstlöv gör visserligen att tankarna vandrar något mot Storbritannien, men det är ett gott öl och en av mina favoriter.
Primator Oktober Festive Lager står lite för sig själv i detta gäng. De har inte på något vis försökt göra en festbier i tysk stil utan på samma sätt som en festbier är lite som en kraftigare helles så har Primator gjort sin tolkning som en kraftigare halvmörk lager i tjeckisk stil. Den gör ett väldigt bra jobb med att kombinera det tjeckiskt mjuka och runda med lite mer kraft. Här finns lätta drag av rostat bröd och karamell men inte alls lika tydligt som i ovan två märzen. Humlen är ganska försiktig men ändå närvarande och ger en diskret örtighet. En av mina favoriter i gänget.
Bland de ljusa tyskarna sticker Paulaner Oktoberfest Bier och Hofbräu Oktoberfestbier ut, inte bara för att de är storbryggeriöl utan även smakmässigt. Det är de två starkaste ölen i hela uppställningen men båda döljer det fint. Det är rena och brödiga öl men ganska nyansfattiga. Båda tar det lugnt med humlen, med lite mer humlearom i Hofbräu, men båda har så det räcker för att inte kännas obalanserat. Stabilt men inte särskilt intressant. Inga favoriter här.
Aldersbacher Festbier, Irlbacher Volksfestbier, Weihenstephaner Festbier och Zoller-Hof Export-Festbier utgör den sista grupperingen, där alla har fint nyanserad brödighet. Aldersbacher är tydligt kraftigare än övriga och upplevs nästan som en bock med sin kraftiga maltighet. Tyvärr slår ett alkoholstick igenom och den upplevs lite klumpig bredvid övriga öl. Irlbacher är inte lika kraftig och känns lite fräschare men lutar sig också hårt på malten och även den har ett litet problem med att alkoholen slår igenom.
Ännu bättre är Weihenstephaner som har fräsch och nyanserad brödighet som är riktigt trevlig och här finns inget alkoholstick men den lider lite av den låga humlenärvaron. I alla fall i jämförelse med Zoller-Hof som är mycket lik Weihenstephanern men just med lite mer humle, både i arom och beska, vilket lyfter den ett par snäpp. Zoller-Hof är som ni förstår en favorit ur det här gänget.
Oktoberfestöl har inte det bästa ryktet och det är sant att det finns många som inte är några kanonöl men sållar man lite kan det bli rätt trevligt. Testar man bara mina tre favoriter får man en bred representation av hur oktoberfestöl kan tolkas utan att bli alltför wild and crazy, och man får se dessa tre perspektiv från sina godaste sidor.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar