Vi avslutar lambicfokuset för den här gången med en titt på Lambiek Fabriek som hör till en nyare skara av lambicproducenter som dykt upp efter att intresset för lambic boomat i början av förra decenniet. De har funnits sedan 2016 och i våras hade de premiär på Systembolaget då druvlambicen Muscar-Elle och geuzen Natur-Elle släpptes. Det är kul och bra att det dyker upp nya producenter, särskilt sådana som brygger sin egen vört, men här finns mer jobb att göra.
Lambiek Fabriek sitter ihop med det "rena" bryggeriet Belgoo. Vörten bryggs på Belgoos bryggverk, kyls ner i ett kylskepp utanför och får sedan jäsa på fat som ligger i en helt separat del av byggnaden där bara lambic hanteras. De har även en separat buteljeringsanläggning där för att inte lambic och de överjästaölen från Belgoo ska behöva beblanda sig på något vis. Såvitt jag förstår köper de inte in vört från några andra producenter.
Jag börjar med att prova Muscar-Elle som är gjord med den gröna druvan muscaris, som odlats i Belgien. För den som likt mig inte hade hört talas om muscaris innan kan jag berätta att det är en hybrid av sorterna solaris och gelber muskateller som togs fram på 80-talet, men jag vet inte hur mycket klokare man blev av det. Den ska tydligen passa bra för mousserande vin. Till Muscar-Elle har man använt ca 300 g druvor per liter lambic.
Till en början upplever jag druvkaraktären som ganska återhållsam med en lätt fruktig ton och ölet känns framförallt spritsigt och ganska syrligt. Allt eftersom det får värmas upp lite mer kommer det fram lite mer fruktiga nyanser men det är fortsatt ganska försiktiga smaker från druvorna. Med tid och värme kommer däremot en del andra smaker fram, mest påtagligt lite toner från jäsningen som påminner om en del öl jästa med mixkulturer men som inte brukar finnas i lambic. En del kanske gillar det men för mig hör det inte hemma i lambic (och egentligen inte i annan öl heller, men det är en annan diskussion) och jag blir därför aldrig riktigt vän med Muscar-Elle.
Jag går vidare till Natur-Elle som är deras ekologiska geuze. När man pratar om lambic kommer kanske ordet ren i lite andra perspektiv än i öl som görs med renkultursjäst, och i lambicperspektivet har Natur-Elle en ren smak, till skillnad då från Muscar-Elle. Den har syrlighet med lite toner av citron, väldigt lätta ekdrag och en slimmad funk. Det är på intet sätt tråkigt och skulle säkert få bra poäng om man gick på någon stilguide i sin bedömning, men jag har svårt att hitta något som gör att den lyfter, något som får den att sticka ut.
Det smakar ungt helt enkelt och förutom att flaskan är ganska ung så kanske man kan spekulera i att det inte är så mycket äldre lambic i blandningen. Jag har inte hittat någon info om åldrarna på ingående delar, men jag noterar att de inte själva kallar den för oude geuze och då troligen inte uppfyller de krav som finns på att använda den termen. Kanske lyfter den lite om man låter den få lite ålder på flaska? Jag kommer i vart fall spara kvarvarande flaska i några år.
Lambiek Fabriek har fått fram ett tiotal öl så det här var blott ett axplock av vad de har presenterat men väger man samman kvalitet, prisläge och konkurrens ser jag inte att jag kommer göra fler köp av just dessa två öl.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar