Jämtlands Bryggeri är ett av Sveriges äldsta småbryggerier och firar 25 år in business i år. Många som upptäckte hantverksöl i slutet av 90-talet och början av 00-talet gjorde det genom öl som Hell, Postiljon och Julöl. 10-talet präglades mer av ett tomrum efter Jones och en del kvalitetsproblem men sedan några år är Jones tillbaka och Jämtlands Bryggeri för nu vägen tillbaka med både klassiska och moderna öl.
Knappt någon av den gamla tidens öl finns kvar. Av de som gjordes i brittisk stil är det bara deras Julöl som lever kvar och den då banbrytande serien med Hell, Heaven och Fallen Angel är sedan länge pensionerad. När jag söker efter deras öl i Systembolagets sortiment är det bara Bärnsten och President jag känner igen från forna tider.
Det görs fortfarande en hel del öl i klassiska stilar på Jämtlands Bryggeri, inte minst har de länge stått väldigt stadigt med sin IPA. Det är en öl som går mot alla strömmar och görs i brittisk stil och som alltid gjorts med stor bravur. I min mening hör den till toppskiktet av svensk IPA, den råkar bara vara en helt annan typ av IPA än vad som är trendigt.
När jag provar igenom några nytillskott i sortimentet hittar jag både högt och lite mer medelmåttigt. De har tack och lov hållit sig ifrån de allra trendigaste stilarna för stunden, det hade känts svårt att få ihop med deras image och kanske framförallt med min egen bild av dem som började byggas i förrförra decenniet.
Det som känns mest modernt är en Mango IPA, vilket kanske också var den av de jag provade som kändes minst lyckad. Det blev lite hembrygd känsla över den. Det ljusa lagerölet 1996, som man av någon anledning valt att brygga till 6 %, kändes inte heller på topp utan blev mer spretigt.
Bäst i gänget är veteölet President Weiss som görs i tysk stil, Coffee Stout som är kryddad med kaffebönor rostade på lokala Big Lake Roasters, deras Dubbel IPA som är uppfriskande balanserat med ren maltighet och småfruktiga humletoner, knappt så man märker att det är moderna sorter som den humlats med. Allra bäst i gänget är dock ovan nämnda IPA som verkligen skiner. Hur jag än vrider och vänder på det hittar jag inget att anmärka på, det är bara att luta sig tillbaka och njuta.
Vad jag förstår utifrån lite mailväxling med bryggeriets nya marknadsföringsansvarige är att de vill satsa på en portfölj som består av en blandning av traditionella brittiska stilar och mer nymodiga stilar. Det låter vettigt, gör de det bra kan de nog både locka tillbaka oss som minns de gamla glansdagarna och samtidigt hitta nya kunder.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar