Xyauyu Barrel - Att utmana vad öl kan vara

Lite då och då ser man någon bryggare (eller marknadsförare) slänga ur sig att de "vill utmana vad öl kan vara" eller någon liknande floskel åt det hållet. Jag har aldrig sett någon som, i mina ögon, levt upp till ett sådant uttalande. Någon som däremot verkligen utmanat vad öl kan vara är Teo Musso på Baladin som med sin Xyauyù-serie, här i Barrel-varianten, faktiskt breddar begreppet öl.

Oftast när någon bryggare slängt ur sig floskeln i ingressen eller något annat åt det hållet har de inte gjort något mer än att peta i någon ingrediens som i traditionell mening inte hör hemma i öl eller kanske smaksatt med någon essens vars smak inte går att få ner i en öl på annan väg. Det är lika mycket att utmana vad öl kan vara som det är att utmana vad mandelmassa kan vara genom att röra ner pepparmyntsolja i den.

Teo Musso har gått en helt annan väg. Den konstigaste ingrediensen här är socker. Vad som gör den speciell är istället hur man jobbat med oxidering, fatlagring och tid för att skapa ett öl som sensoriskt inte är helt lätt att skilja från ett starkvin om man inte har en referens bredvid.

Ingredienserna är inte ovanliga men genom att arbeta med processer som vanligtvis inte används på det här sättet med öl har Teo Musso skapat en öl som jag faktiskt tycker utmanar vad öl kan vara och breddar begreppet öl. 

Även utseendemässigt är det väldigt likt en tawny port, med precis samma färgintensitet och klarhet men med en rödbrun nyans snarare än röd. När man tittar på och provar ett starkvin bredvid blir det förstås lite tydligare att det ändå är en öl man har att göra med och kontrasterna mot vinet lyfter fram ölets finstämda fattoner med drag av vanilj, kola och ett uns av arrak. Men det är också ganska långt ifrån ett barley wine som väl är den närmsta ölstilen att placera detta i.

Smaken har toner av kola men också mycket frukt, om än inte som ett starkvin, och med smakfullt oxiderade toner. Det är en djup och intensiv smak, lätt eldig men inte spritig. Avslutningen är däremot inte alls så söt som man skulle kunna tro. Full av smaker som man associerar med sötma förvisso, men inte söt i sig, utan snarare kommer det en lätt beska och en försiktig, ekig strävhet tillsammans med mer oxiderade toner som gör att den sista delen av smaken drar mer mot en torr sherry än ett sött starkvin.

Det här är också ett väldigt roligt öl att dricka och man kan välja att bara njuta av helheten eller gå in och jaga nyanser beroende på vad man känner för stunden.

Prisbilden ligger också i linje med exempelvis ett hyggligt portvin vilket jag ändå tycker är acceptabelt. Den går fint att spara ett tag efter öppning och det följer också med en t-kork som gör flaskan återförslutningsbar. Även här en faktisk utmaning av vad öl kan vara.