Mina lagringsfavoriter

För lite mer än tio år sedan började jag testa att lagra öl, och dessutom fått möjligheten att dricka öl som andra lagrat, och genom åren har en del favoriter utkristalliserat sig. Detta är förstås inget facit, smaken är som baken när det gäller lagring, men det kan vara en god inspiration för dig som vill pyssla med öllagring.

Om jag bara fick välja en öl att lagra skulle det helt klart vara Samichlaus. På bara 4 - 5 år går den från en alltför söt och alkoholstinn öl till en balanserad öl med stor smakbredd och härligt utvecklade toner med fin nötighet. Den är också väldigt stabil och levererar alltid. Dessutom dyker den upp på hyllorna varje år, brukar inte vara några problem att lägga vantarna på och kostar inte skjortan.

De två första öl jag stoppade ner i källaren var Thomas Hardys Ale och Gouden Carolus Cuvée Van De Keizer. Båda två hör till mina favoriter att lagra, även om det är för tidigt att säga om den nya inkarnationen av Thomas Hardys Ale kommer att bli ett lika bra lagringsobjekt som den var förr i tiden. Jag tycker att den har visat potential åtminstone. Cuvée Van De Keizer, som sen några år tillbaka kallas för Imperial Dark, behöver verkligen de där åren i källaren. Liksom Samichlaus är den alltför söt när den är nysläppt, men har en mycket fin utveckling som jag tycker når toppen efter 6 - 7 år och då bjuder på en stor ölupplevelse.

Överlag är de två typerna av öl, det vill säga barley wine i brittisk stil och mörka belgiska ale, ofta säkra kort när det gäller att lagra öl. Barley wine i amerikansk stil, det vill säga mer välhumlade, ser jag inte lika stor mening att lagra. De kan absolut ha en trevlig utveckling, men jag tycker inte att de blir lika roliga som sina syskon i brittisk stil.De i brittisk stil finns det gott om goda svenska exempel på, från till exempel Fjäderholmarna, Nynäshamn, Eskilstuna och Hantverksbryggeriet. De Dolle Stille Nacht är något av en hybrid av stark belgare och barley wine, så det är kanske ingen överraskning att den också kan ge riktigt fina resultat av lagring. Historiskt har den dock varierat en hel del och jag vet inte hur den varit på senare år.

En stor del av min ölkällare består av lambic och medan många lambic är goda redan som unga så har många av dem också en intressant utveckling som kan vara väl värd att investera i. Bland de som är enklast att få tag på här är 3 Fonteinen Oude Geuze och Tilquin Oude Gueuze lagringsfavoriter som alltid levererar högt, både med och utan ålder. Lite mer oväntad är kanske plommonlambicen Tilquin Oude Quetsche som vinner väldigt mycket med bara några års vila, där fruktigheten kliver fram snarare än att sjunka undan medan syran blir mer integrerad och mindre vass.

Generellt tycker jag att starka stouts och porter är lite kluriga som mångåriga lagringsobjekt. Ibland kan de hitta en väldigt trevlig balans mellan sina rostade toner och lagringsdrivna toner men ofta utvecklar de lite otrevliga medicinala toner eller bara tappar det bra med dem. Möjligen kan en kortare lagring hjälpa lite för tuffa smaker att lugna sig. En del imperial stouts i min källare har fått gå från lagringsobjekt till öl jag använder i långkok istället för att dricka.

Jag har inte heller upplevt någon större lycka med längre lagring av icke-lambic som har under omkring 9 % alkohol. Oavsett öltyp går det ofta rätt snabbt till att smaka gammal öl med lite egen identitet kvar.

Det jag fyller på min ölkällare med nuförtiden är därför i stort sett bara lambic, barley wine i brittisk stil, stark belgisk ale och förstås Samichlaus.