Mörk lager var under många år något man kanske främst förknippade med julöl och Falcon Bayersk. Även om det finns många trevliga julöl som är mörka lager förtjänar stilfamiljen att uppmärksammas året om och numera finns också många härliga exempel att få tag på via Systembolaget även bortom november och december. Här tipsar jag om fem mörka lager att prova. Hur många har du hunnit pricka av redan?

Traditionellt har olika stilar av mörk lager huvudsakligen sina ursprung i södra Tyskland och Tjeckien. Dunkel, schwarzbier, dunkler bock och dubbelbock samt tmavý från Tyskland respektive Tjeckien är några av de vanligare stilarna. Beroende på var man drar gränsen för "mörk" kan också kika på exempelvis märzen, wienerlager och polotmavý, men de tar vi en annan gång än denna. 

Helsinge Schwarzbier

Jag skrev om Helsinges olika lageröl för inte så längesedan och deras Schwarzbier är ett av Sveriges bästa lageröl om man frågar mig. Milda men fokuserade smaker med toner av mörkt bröd och inte alltför hårt rostade smaker. Samtidigt håller det sig frisk och sådär härligt frasigt.

Upp Düster

Lite från ingenstans dök den upp i fasta sortimentet ifjol, en schwarzbier från ett hyggligt nytt bryggeri i Uppsala. Även Düster lyckas på ett väldigt bra sätt att hålla en bra friskhet och hög drickbarhet samtidigt som man bygger upp en intressant maltprofil med knäckebrödiga toner, rostade nötter och choklad.

Bernard Dark Lager

Kombinera trevligheter som golvmältad malt, dubbeldekoktion, Saaz, jäsning på liggande tankar och ingen pastörisering med jämnheten och kontrollen från ett stort bryggeri så har man många pusselbitar till varför Bernard är så bra. Deras mörka lager är en av deras bästa öl och bjuder på mjuka karamelltoner som samsas med försiktiga drag av choklad och en mild beska som låter en frossa i all härlig maltighet. (Passa också på att läsa mer om mitt besök på Bernard här: Länk.)

Oppigårds Hedemora Dunkel

Vi var många som jublade när Oppigårds breddade portföljen med sin Heritage-serie med mer traditionella stilar. Serien innehåller bland annat denna dunkel som har en härlig karaktär med både friska och lätt rostade toner med fokus på brödighet och mindre inslag av karamell, samt en lätt blommighet. Utmärkt matöl som passar lite robustare mat.

Ayinger Celebrator

Ett öl som jag återkommer till om och om igen. Till mat, till ost och för sig självt. En fyllig, finstämd hyllning till münchnermalten. Fullständigt fantastiskt öl som man bara måste ha provat. Säljs förresten också på halvlitersflaska under namnet Ayinger Winter Bock bland årets julöl på Systembolaget.

Nästa måndag kommer det nya årets första påfyllning i det lokala sortimentet. Dubbla parlanseringar från Dugges, Systembolagspremiär för några nya bryggerier och bourbonfatlagrat från Warpigs utgör några av de 76 ölen i släppet. Hela listan har ni här.

4 JANUARI LOKALT SORTIMENT

Amager Lardy Dardy Dryhopped Hazy Session IPA, 35008, Danmark, 44 cl (burk), 44,90 kr*, 4,5 % (Session IPA)

Beerbliotek The Trash-filled Streets Made Me Wish We Were Headed Home, 35453, Göteborg, 33 cl (burk), 30 kr*, 7,4 % (Brown ale)

Benchwarmers Tropic Fluff, 35399, Helsingborg, 44 cl (burk), 45,90 kr*, 4,5 % (IPA)

Billdale Sophistiqué, 35430, Göteborg, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 6 % (IPA)

Billdale Vargavinter, 11926, Göteborg, 44 cl (burk), 42,80 kr*, 6 % (IPA)

Bottenvikens Malmtåg, 35408, Luleå, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 5,2 % (Dunkel)

BrewOre High Five Fiona, 35473, Varberg, 33 cl, 28,10 kr, 5,5 % (Modern lager)

BrewOre New Eleanor New England IPA, 84109, Varberg, 33 cl, 35,40 kr, 5,5 % (IPA)

BrewOre Pale Penny APA, 86699, Varberg, 33 cl, 29,50 kr, 5,5 % (APA)

Brewski A Little Bird Told Me IPA, 35418, Helsingborg, 33 cl (burk), 37,90 kr*, 4,7 % (IPA)

Brewski Almond Walnut Vanilla Caramel Cake, 35421, Helsingborg, 33 cl (burk), 58,90 kr*, 10 % (Imperial porter & stout)

Brewski Skans IPA, 35425, Helsingborg, 33 cl (burk), 38,90 kr*, 7 % (IPA)

Carlstad GF, 35406, Karlstad, 33 cl, 23,90 kr, 5,2 % (Dunkel)

Carlstad Golden Gate, 35404, Karlstad, 33 cl, 31,60 kr, 8 % (Imperial/dubbel IPA)

Duckpond Single Quack, 35427, Göteborg, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 6,5 % (IPA)

Dugges New School, 31314, Härryda, 33 cl, 75 kr, 13 % (Imperial porter & stout)

Dugges Old School, 35455, Härryda, 33 cl, 75 kr, 13 % (Imperial porter & stout)

Dugges The North, 35448, Härryda, 33 cl, 35 kr, 6,5 % (IPA)

Dugges The South, 31403, Härryda, 33 cl, 35 kr, 6,5 % (IPA)

Eskilstuna Ölkultur Vinter IPA, 34079, Eskilstuna, 33 cl, 29,90 kr, 6,3 % (IPA)

Fermenterarna First Beer Ever Made, 35405, Strömstad, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 4,5 % (Övrig syrlig öl)

Fermenterarna Keep On Climbing, 35403, Strömstad, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 6,5 % (IPA)

Fermenterarna Raspberry Masquerade, 35402, Strömstad, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 4,5 % (Övrig syrlig öl)

Fjäderholmarnas Stockholm Session, 34629, Stockholm, 33 cl (burk), 25,60 kr*, 4,5 % (Session IPA)

Flying Guru Cherryfied, 35459, Landskrona, 33 cl, 38,20 kr, 6 % (Övrig syrlig öl)

Fors Chateau du Fors, 35433, Motala, 33 cl, 24,90 kr, 6 % (Belgisk ljus ale)

Friends Company Raspberry Cupcake, 31103, Helsingborg, 33 cl (burk), 39,90 kr*, 4,7 % (Berliner weisse)

Gotlands Bryggeri Wisby Kaffeporter, 34192, Gotland, 33 cl, 26,90 kr, 5,2 % (Torr porter & stout)

Göteborgs Lakritsstout, 35380, Göteborg, 33 cl (burk), 39,90 kr*, 10 % (Öl av flera typer/stilar)

Hantverksbryggeriet Kvipa, 35435, Västerås, 33 cl, 28 kr, 6 % (IPA)

Hawelkas Brewing Company Hoppily Groove IPA, 35415, Göteborg, 33 cl, 32 kr, 6,5 % (IPA)

Hyllie Bite the Dust India Brown Ale, 35461, Malmö, 33 cl (burk), 38,20 kr*, 6 % (IPA)

Hönsinge Iskarlens Ideala öl, 35465, Trelleborg, 33 cl, 27,50 kr, 6,3 % (Strong ale)

Jackdaw Fläder & Rabarber, 35308, Uppsala, 33 cl, 68,90 kr, 5,5 % (Övrig syrlig öl)

Jackdaw Körsbär & Kanel, 35312, Uppsala, 33 cl, 68,90 kr, 5,5 % (Övrig syrlig öl)

Jackdaw Zwarte Draak Apelsinchoklad, 35311, Uppsala, 33 cl, 77,60 kr, 9,7 % (Belgisk mörk ale)

Jemtehed & Brande Beredskapslager, 35443, Östersund, 33 cl, 23 kr, 4,8 % (Dortmunder & helles)

Klackabacken Twisted Pilsner, 35422, Kristianstad, 33 cl (burk), 28,90 kr*, 4,7 % (Pilsner - tysk stil)

Länna Bruk Uppsala Nya Lager, 35038, Uppsala, 33 cl, 22,90 kr, 5 % (Pilsner - tjeckisk stil)

Mohawk In The Bag, 35407, Göteborg, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,7 % (Engelsk pale ale & bitter)

Morgondagens Tårta på Tårta, 31153, Göteborg, 33 cl (burk), 39,90 kr*, 4,5 % (Berliner weisse)

Nordic Kiwi Brewers Graffiti Sthlm KAOS #6, 31801, Ekerö, 44 cl (burk), 46,90 kr*, 6,5 % (IPA)

Nordic Kiwi Brewers Microcosms Dune DIPA, 35457. Ekerö, 44 cl (burk), 48,90 kr*, 7,5 % (Imperial/dubbel IPA)

O/O 100 Nelson Sauvin IPA, 31248, Göteborg, 44 cl (burk), 44,90 kr*, 6,5 % (IPA)

O/O 50/50 Mosaic/Ekuanot IPA, 35416, Göteborg, 44 cl (burk), 44,90 kr*, 6,5 % (IPA)

Ocean Rio IPA, 34275, Mölndal, 33 cl, 25 kr, 5,6 % (IPA)

Ofrälse Brygghus Pomme de Bière, 35454, Eslöv, 44 cl (burk), 36,90 kr*, 6,2 % (Belgisk ljus ale)

PangPang Pineapple Problem, 35437, Stockholm, 44 cl (burk), 59 kr*, 6 % (IPA)

Prins Katts Hantverksöl Brunch IPA Double Dry Hopped Mango, 35463, Motala, 33 cl, 39,90 kr, 8 % (Imperial/dubbel IPA)

Prins Katts Hantverksöl Tsara Russian Imperial Chocolate Coffee Bourbon Oak Milk Stout, 31068, Motala, 33 cl, 59,90 kr, 12 % (Imperial porter & stout)

Remmarlöv Sour Raspberry Mango, 35449, Eslöv, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,7 % (Berliner weisse)

Rocket Brewing Company Carrot & Hops, 35410, Malmö, 33 cl, 39,90 kr, 6,5 % (IPA)

Rocket Brewing Company Lemondrop Jungle, 35412, Malmö, 33 cl, 34,90 kr, 6,2 % (IPA)

Snörsjö Hard Hitting IPA, 35401, Markaryd, 33 cl, 26,90 kr, 6,5 % (IPA)

Snörsjö Lager, 35566, Markaryd, 33 cl, 19,90 kr, 5 % (Dortmunder & helles)

Snörsjö Tundra, 35336, Markaryd, 33 cl, 27,50 kr, 5,6 % (Modern lager)

Stigbergets Batcat, 35440, Göteborg, 44 cl (burk), 36,90 kr*, 7 % (Black IPA)

Stigbergets Gouge Away Imperial Stout with Cacao, Coffee and Hazelnut, 35322, Göteborg, 44 cl (burk), 89,90 kr*, 14,5 % (Imperial porter & stout)

Stigbergets Iconic, 35436, Göteborg, 44 cl (burk), 32,90 kr*, 3,6 % (Session IPA)

Stigbergets Session IPA, 35479, Göteborg, 44 cl (burk), 29,90 kr*, 3,6 % (Session IPA)

Stjernsund 10 Mile, 35464, Hedemora, 33 cl, 33,80 kr, 5,2 % (Golden/blond ale)

Svartbergets Fjällbryggeri Undercover Mission, 35417, Åre, 33 cl (burk), 38,20 kr*, 8,5 % (Imperial/dubbel IPA)

Södermännens Gnesta Golden, 35414, Gnesta, 33 cl, 24,90 kr, 5 % (Golden/blond ale)

The Uncharted Brewing Magic Macaw, 31239, Eslöv, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,5 % (Övrig syrlig öl)

The Uncharted Brewing Tasty Trout, 35476, Eslöv, 33 cl (burk), 29,80 kr*, 5,6 % (Modern lager)

To Øl Garden of Eden, 35411, Danmark, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 6,4 % (IPA)

To Øl Whirl Domination, 35442, Danmark, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 6,2 % (IPA)

Tofta Pils, 35480, Stockholm, 33 cl, 26 kr, 4,8 % (Pilsner - tjeckisk stil)

Wapnö Pletty Engelsk Bitter Ale, 35007, Halmstad, 33 cl, 21,90 kr, 4,8 % (Engelsk pale ale & bitter)

WarPigs Smoldering Holes Bourbon, 35438, Danmark, 37,5 cl, 139 kr, 13 % (Imperial porter & stout)

Waxholm Kellerbier, 35409, Vaxholm, 44 cl (burk), 29,90 kr*, 5 % (Zwickel, keller- & landbier)

Vega Extra Mile, 35432, Karlstad, 33 cl, 31,30 kr, 6,5 % (IPA)

Wessinge Brygghus Skummeslövsstrand Bryggpilsner, 80135, Laholm, 33 cl, 23,80 kr, 4,6 % (Pilsner - tjeckisk stil)

Wilderness Winter Ale, 35187, Boden, 33 cl, 33,90 kr, 5,5 % (Strong ale)

zzz001 IPA, 35429, Stockholm, 25 cl (burk), 29,90 kr*, 6 % (IPA)

zzz003 Hefeweizen, 35428, Stockholm, 25 cl (burk), 29,90 kr*, 5 % (Hefeweizen)

zzz004 Imperial Stout, 35426, Stockholm, 25 cl (burk), 49 kr*, 11 % (Imperial porter & stout)

Åre Bryggcompagni Fairytale, 35441, Åre, 70 cl, 99 kr, 7,5 % (Övrig syrlig öl)

Örebro Brygghus Winter Blizz Ale, 32627, Örebro, 33 cl, 27,90 kr, 6,7 % (Strong ale)

*Exkl pant

I januari blir det bara ett ölsläpp i Systembolagets tillfälliga sortiment, och det blir dessutom efter löning. Man hinner alltså låta plånboken återställa sig lite inför detta och det kanske är bra för det finns flera intressanta öl här. Vad sägs till exempel om Taras Boulba, Baladin Xyauyu, Samuel Smith Taddy Porter och Achel Bruin? Listan över släppet har ni här.

26 JANUARI TILLFÄLLIGT SORTIMENT

3 Sons Brewing PB Kiss, 11114, USA, 47,3 cl (burk), 79,80 kr*, 8,8 % - 960 st (Imperial porter & stout)

Achel Bruin Bier, 71318, Belgien, 33 cl, 30 kr, 8 % - 40000 st (Dubbel)

Baladin Xyauyu Barrel 2015, 11632, Italien, 50 cl, 329,60 kr, 14 % - 360 st (Öl av flera typer/stilar)

Buxton Storm Shadow Imperial Stout, 11244, Storbritannien, 44 cl (burk), 53,90 kr*, 8,5 % - 3000 st (Imperial porter & stout)

Connecticut Valley Bravo Tango, 11814, USA, 47,3 cl (burk), 42,90 kr*, 11 % - 30000 st (Imperial porter & stout)

Coppersmith's Hazy Session IPA, 11267, Sverige, 44 cl (burk), 24,90 kr*, 4,2 % (Session IPA)

De Halve Maan Straffe Hendrik Heritage 2019, 11560, Belgien, 75 cl, 199,30 kr, 11 % - 960 st (Abt & kvadrupel)

De La Senne Taras Boulba, 11266, Belgien, 33 cl, 25 kr, 4,5 % (Belgisk ljus ale)

Hausbrandt Trieste 1892 S.p.A Amleto, 11719, Italien, 50 cl, 29,90 kr, 6,5 % - 18000 st (Ljus bocköl)

Kallholmen Levande Lager, 1005, Sverige, 33 cl, 22,20 kr, 4,7 % - 22000 st (Pilsner - tjeckisk stil)

La Trappe Blond, 1494, Nederländerna, 33 cl, 27,90 kr, 6,5 % - 40000 st (Belgisk ljus ale)

La Trappe Dubbel, 1639, Nederländerna, 33 cl, 29,90 kr, 7 % - 35000 st (Dubbel)

Samuel Smith The Famous Taddy Porter, 11283, Storbritannien, 35,5 cl, 22,90 kr, 5 % - 12000 st (Torr porter & stout)

Siren Death By Caribbean Chocolate Cake, 11615, Storbritannien, 33 cl (burk), 55,90 kr*, 10,2 % - 1992 st (Imperial porter & stout)

Uppsala Brygghus Passion For Me, 11696, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 4,5 % (Berliner weisse)

Verzet Super NoAH, 11677, Belgien, 33 cl, 25 kr, 4,9 % (Belgisk ljus ale)

Wieninger 1813 Zwickl, 11732, Tyskland, 50 cl, 28,90 kr, 4,9 % - 22000 st (Zwickel, keller- & landbier)

Örebro Brygghus Double Dry Hop IPA, 33364, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 6 % - 32000 st (IPA)

*Exkl. pant 

Pastry stout har blivit vardagsmat de senaste åren, men varifrån kommer egentligen den sötsliskiga, over-the-top-stilen som så många går igång på? Jag har tittat tillbaka på vilka öl och som jag menar har lett fram till att pastry stout nu är en väletablerad ölstil samt vilka faktorer som gjort det möjligt.

Jag vet inte om det finns någon bra definition för stilen pastry stout, men i min uppfattning syftar det till en söt och ofta alkoholstark stout som smaksatts kraftigt och med inspiration av bakverk eller godis. Det är legio att använda essenser och liknande för att verkligen få fram den eftersökta smaken och smaksättningen dominerar smakprofilen. Man kan förstås använda vanliga råvaror också, men man kan nog inte brygga en pastry stout på bara malt, humle, jäst och vatten.

2002 släppte Three Floyds för första gången sin Dark Lord som sedan blev en av de första stouts som skapade en tydlig hype, så pass att bryggeriet byggde upp ett helt event kring dagen då det släpptes. Hypen bara ökade med åren och ölnördar flockades i tusental vid Dark Lord Day, flaskorna såldes vidare eller byttes mot annan öl för långt över inköpsvärdet. Dark Lord är inte riktigt något som jag skulle kalla för en pastry stout, men den är något av en föregångare med sina höga sötma och alkohol samt att den är kryddad med kaffe och vanilj. Dess enorma popularitet skapade en hype för söta, starka och smaksatta imperial stouts, vilket i sin tur satte något av ett startskott för utvecklingen mot pastry stout.

Det sägs att själva termen pastry stout först myntades av den amerikanska ölbloggen Don't Drink Beer så sent som 2017, troligen i detta inlägg: Länk. Långt innan dess hade Southern Tier tagit ett steg i utvecklingen med sin Blackwater Series där Choklat var först ut redan 2007. De var knappast först med att krydda sina stouts, men de var väldigt tidiga med att framhäva just smaksättningen så mycke och att göra det i så starka stouts. Steget mot dagens pastry stout blev särskilt tydligt i deras Creme Brulee som kom 2009. Om smaksatt stout tidigare hade smakat stout med inslag av choklad, vanilj eller något annat så var Creme Brulee troligen ett av de allra första ölen som verkligen smakade som en efterrätt. Dessutom var den namngiven som en dessert. Southern Tier använde sig också av laktos i dessa öl, något som blivit ett vanligt inslag i dagens pastry stouts för att få upp sötman. Såvitt jag vet använde Southern Tier sig dock inte av några essenser i de här ölsorterna. Ölen i Blackwater Series hade för övrigt spridning på några svenska ölkrogar under tidigt 10-tal.

Under samma tidsperiod rörde sig det då nya The Bruery åt lite samma håll med öl som Black Tuesday och Chocolate Rain som båda släpptes 2009 och var mycket starka och tydligt söta stouts, den senare även smaksatt med kakao. Tillgången var liten och hypen blev stor. Under den här tidsperioden började allt fler bryggare göra imperial stout kryddade med kaffe, vanilj, kakao, honung eller kryddor, samt att allt fler gjorde fatlagrade versioner av sina imperial stouts.

2012, tio år efter att Dark Lord släpptes för första gången, dök Evil Twin Imperial Biscotti Break upp. Den var smaksatt med essens och hade ett namn som anspelade på bakverk, och är den tidigaste öl jag kan komma ihåg med den kombinationen. Den var kanske inte så söt och extrem i sin smaksättning som många pastry stouts av idag, men den utgör ett tydligt steg i utvecklingen till dagens läge. Biscotti följdes upp med Imperial Doughnut Break året efter och de har därefter gjorts i många olika varianter.

Hoppa fram till 2014 då Omnipollo och Buxton gör en samarbetsöl som en del av The Rainbow Project, startat av Siren där sju brittiska bryggerier matchades med sju europeiska bryggare för att ta fram ett varsitt samarbetsöl utifrån en av regnbågens färger. Omnipollo och Buxton fick färgen gul och tog fram Yellow Belly, som marknadsfördes som en peanut butter biscuit stout och var smaksatt med jordnötsarom. Marknadsföringen inkluderade en flaska klädd i vit papp med två "ögonhål", vilket påminde om en KKK-huva. Det skapade en del rabalder då många inte förstod att det verkligen var tänkt att syfta på en KKK-huva men att det var en känga till rasister genom namnet Yellow Belly som är slang för en fegis. Mest uppståndelse skapade den dock för sin smak som var mycket extrem i sin samtid, och när den hade svensk premiär på Stockholm Beer & Whisky Festival blev den en av festivalens stora snackisar.

Det fanns andra som hade experimenterat med att använda aromer och essenser för smaksättning tidigare, men jag kan inte komma på något som fick lika mycket uppmärksamhet i Sverige som Yellow Belly. Häromkring i tiden började det också bli vanligare med ölnamn som direkt anspelade på bakverk, något man kan exemplifiera med Tampabaserade bryggeriet Angry Chair som släppte German Chocolate Cupcake Stout tidigare samma år.

Även om det alltså dröjde lite till innan dels intresset exploderade och dels tills att själva termen pastry stout myntades var det vid det här laget som det började bli en etablerad subgenre till stoutstilen och historiegenomgången når därmed sitt slut här.

Förutom kedjan av olika öl som stegvis har lett fram till pastry stout finns det ett par faktorer som möjliggjort händelseförloppet. Jag tror att en viktig sådan är att det under samma tidsperiod som jag går igenom ovan har tillkommit väldigt många nya ölintresserade. Medan det "gamla gardet" av ölbryggare och -drickare har i ryggmärgen att öl ska göras på naturliga råvaror och huvudsakligen smaka av malt, humle och jäst har det kommit in en ny våg av såväl konsumenter som bryggare som inte har en lika cementerad uppfattning om öl och inte har något emot att man använder essenser eller att smaker av malt knappt går att uppfatta bakom en massiv smaksättning. Det tillsammans med att människan har en inbyggd preferens för sötma och den stora hetsen efter både nytt och mer extremt har gett ett stort marknadsunderlag för pastry stout som stil.

Det har inte duggat tätt med triple-IPA på senaste tiden, särskilt inte någorlunda klara sådan, men så plötsligt dök det upp både en från Stone och en från Oppigårds i Systembolagets tillfälligt sortiment. Båda lånar sitt namn från bryggeriernas respektive dubbel-IPA som båda är riktiga flaggskepp: Thurbo DIPA och Ruination.

Ruined Again är en sorts uppföljare på (snarare än comeback av) RuinTen som släpptes till 10-årsjubileet för Ruination för åtta år sen. Humlad med Magnum, Centennial och Citra och följer man linjen med Ruination, RuinTen och Ruination 2.0 ser man en hyfsat röd tråd i humlevalet.

Thurbo Triple IPA verkar inte vara en uppjackad variant av Thurbo DIPA, då varken ingredienslistan eller bryggeriets kommunikation kring ölet föreslår det. Thurbo är ju en ölserie med fler öl så man ska nog bara se det här som en ny öl i serien, här på tillfälligt besök.

Jag tycker det är intressant att prova de här två bredvid varandra. De klockar in på nästan exakt samma alkoholhalt, ingen av dem ser ut som apelsinjuice, båda blandar klassisk amerikansk C-humle med nyare sorter och båda bryggerierna har gjort sitt namn på humliga öl. Ändå visar de sig vara väldigt olika, och skillnaden bygger mycket på hur man satt beskan.

Oppigårds har satsat på en mjuk och ganska försiktig beska som låter ölets sötma titta fram och leka med de fruktiga tonerna från humlen, där det finns söt citrus, marmelad, melon och grapefrukt. Malttonerna är enkla och bottnar tidigt för att ge humlen fri lejd. Det blir dock lite mjäkigt när det varken finns djup eller riv som tar över.

Stone har såklart inte sparat på beskan utan gasat på. Den är inte på något sätt jobbig, ger ingen humlebränna, men tungan krullar sig och insidan av kinderna stramar lite. Inledningsvis är det inget som hindrar humlens fruktiga toner och det är en härlig blandning av grapefrukt och söt citrus som dominerar. I början alltså. Sen kommer beskan och i takt med att den växer sig starkare tar den över stegvis. Långt efter att man har svalt krafsar den i gommen. Det levereras massor med action, utan att det blir splatter.

Man får pröjsa lite mer för lite mindre volym av Ruined Again jämfört med Thurbo, men där Oppigårds får nöja sig med att ha gjort ett bra öl har Stone tagit fram en trippel-IPA i toppklass. I skrivande stund finns dessutom Ruined Again fortfarande både på hyllor och i weblager på Systembolaget, till skillnad från Thurbo som är mer eller mindre slutsåld.

En härlig, krämig spaghetti carbonara drar man ihop på bara sex ingredienser - pasta, fläsk, ägg, ost, salt och peppar. Med lite omsorg är det allt som behövs för en klockren och härligt mättande pastaanrättning. En frisk öl passar utmärkt till för att lätta på allt det krämiga och feta i rätten. Här får ni både recept och ölmatchningstips.

Det här sättet att göra carbonara på ger en väldigt krämig och faktiskt ganska kraftig maträtt, med fett och ägg som gärna lägger sig som en hinna runt gommen. Här behövs en frisk och spritsig öl med gott om kolsyra för att fräscha upp och skrubba rent. Tysk weissbier och belgisk tripel ligger nära till hands och är säkra kort. Vill man gå åt ett mer oväntat håll i sin matchning kan man testa weizenbock eller rent av en dubbelbock.

Ingredienser:
260 - 280 g spaghetti
250 g guanciale alternativt orökt pancetta, i tjocka skivor
4 ägg
2,5 dl finriven pecorino romano (ca 80 - 100 g)
Salt
Nymalen svartpeppar

Gör så här:

Koka upp vatten och salta rikligt, ungefär 1 matsked salt per liter vatten. Koka pastan al dente. Tärna fläsket under tiden och stek på medelvärme så det släpper ordentligt med fett. Knäck äggen i en bunke, vispa ihop dem och rör ner den rivna osten. Mal i ordentligt med svartpeppar.

Spara 1 deciliter pastavatten innan du häller av pastavattnet. Häll tillbaka pastan i kastrullen och rör ner fläsket tillsammans med allt fett som smält och ungefär en tredjedels deciliter pastavatten. Sätt på medelvärme tills det bubblar ordentligt i botten av kastrullen. Dra av från värmen och rör ner äggblandningen. Fortsätt röra ordentligt i pastan tills det gått ihop till en jämn, krämig sås. Späd med lite mer av det sparade pastavattnet om det blir för tjockt. Smaka av, men vanligtvis behövs inget mer salt om man haft ett ordentligt saltat pastavatten.

Om val av ingredienser:

Typiskt för italiensk mat är det få ingredienser, så välj dessa med omsorg. Jag kör vanligtvis på pasta från DeCecco, som jag tycker håller hög kvalitet till ett mycket rimligt pris. Det gör stor skillnad att välja en bättre pasta än de vanliga märkena. Just DeCecco finns att beställa från t ex Delitea om man inte hittar dem i butik, men det finns såklart fler bra märken. 

Guanciale är lufttorkad griskind och är inte alltid helt lätt att få tag i, men en riktig välsorterad charkdisk eller en bra köttbutik kan ha det. Ibland kan man också se lufttorkad griskind under handelsnamnet gota. Det gör skillnad och är värt lite detektivarbete. Prismässigt brukar det vara ungefär samma som pancetta. Hittar du inte guanciale är orökt pancetta det bästa alternativet, och helst då från charkdisken snarare än något färdigpackat.

Carbonara är en rätt från Rom och där är det självklart att använda pecorino romano, snarare än parmesan som kommer från norra Italien. Kan vara svårt att hitta i manuella ostdisken, men i en välsorterad matbutik brukar den finnas färdigförpackad i samma hylla som parmesan. Ostvalet handlar inte bara om vad som är traditionellt och autentiskt. Pecorino har nämligen bättre smältegenskaper än parmesan och ger därför en betydligt slätare och krämigare sås. Vill man gärna ha parmesansmaken kan man blanda lika delar av parmesan och pecorino.

Vad gäller ägg förespråkar jag generellt ekologiska ägg och gärna från en lokal uppfödare, men hur stor skillnad det gör för slutresultatet i en carbonara vet jag faktiskt inte.

Peppar kan man förstås experimentera med olika roliga pepparsorter, men man kommer riktigt långt på en vettig svartpeppar och viktigast av allt är förstås att den är nymalen.

Julölssläppet på Systembolaget är till stora delar uppbyggt av de julöl som sålde bra under fjolåret, men det finns såklart ett gäng nyheter varje år. Istället för att testa alla årets julöl har jag fokuserat på de elva som är nya jämfört med förra året. Bland dessa hittade jag flera godsaker som verkligen kan konkurrera med de återkommande favoriterna.

Vissa julöl har kommit och gått igenom åren, andra har släppts i tillfälligt sortiment eller i det lokala sortimentet. För det här testet har gjort den mycket enkla gränsdragningen att jag inkluderar de öl som finns i årets nationella julölssläpp men inte fanns i fjolårets nationella julölssläpp. Vissa öl är helt nya, andra har synts på Systembolaget förut. Nu kör vi!

Abita Christmas Ale
11816, USA, 35,5 cl, 25,90 kr, 5,8 % (Brown ale)
Mjukt rostad maltighet med toner av kakor, karamell och rostat bröd, toppat med humliga toner som drar åt grapefrukt och tallbarr. Avslutas med mjuk beska. Väl integrerade smaker rakt igenom. Välgjort med typisk amerikansk karaktär.

Ayinger Winter Bock
11824, Tyskland, 50 cl, 29,90 kr, 6,7 % (Dubbelbock)
Det här är Ayinger Celebrator med annan etikett och flaskstorlek. Smaken är len och fyllig med nötiga, nougatliknande smaker, grovt bröd, milt rostade toner och en lätt touch av torkad frukt. En mild chokladton dröjer sig kvar på tungan i flera ögonblick efter att ölet glidit ner för strupen. Djupt, fylligt och med viss sötma men också med en viss fräschör. Toppklass!

Brygghuset Finn Winter Lager
11491, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,5 % (Dunkel)
Humlig och rostad doft som ger en stark blandning av friska och dova toner. Den fylliga smaken bjuder på samma möte och lyckas göra det utan konflikt. Murriga, rostat maltiga toner av pumpernickel, bränt socker och riktigt mörk choklad dansar med en friskt örtig humleton. Till sist en markerad beska som sätter effektiv punkt på det hela. Mycket smak inklämt på ganska låg alkoholhalt.

Corsendonk Christmas Ale
10781, Belgien, 33 cl, 24,70 kr, 8,5 % (Belgisk mörk ale)
Livlig kolsyra, pigga estrar, toner av farinsocker, torkad frukt och en lätt kryddig ton. Flera smaker som associeras med sött, men i en öl med väldigt lite faktiskt sötma och med en mild men markerad beska ger ett spännande samspel. Smaskigt!

Craftwerk Holy Winter Cowl
11457, Tyskland, 33 cl, 28,90 kr, 9 % (Trippel)
Något alkoholstinn och estrig doft. Smaken är livlig och börjar fint med pigg estrig fruktighet och toner av sött vetebröd men så kommer en beska och en värmande alkoholton som var för sig är fina och här hemma, men som här inte riktigt drar jämnt med varandra och det blir lite stickigt i slutändan.

Eriksberg Vintersaga
12044, Sverige, 33 cl, 14,90 kr, 4,5 % (Dunkel)
Maltig, lätt rostad doft med inslag av nötter. Smaken går i samma spår och adderar drag av karamell och en hint av rökt kött. Avslutar friskt med en lätt beska. Ett litet spår av alkohol som stör men det här är inte alls dumt.

Goder Afton Julstout
11537, Sverige, 33 cl, 32,90 kr, 8 % (Imperial porter & stout)
Hårt rostad och helt torr smak med toner av bränt socker, choklad med riktigt hög kakaohalt, mörkrostat kaffe och en aning av rökighet som smyger fram i slutet. Bakom det hårt rostade finns en mjuk komponent också men den blir sen överkörd av en rostad beska. (Bryggt på Vega för Wineworld Sweden.)

Remmarlöv The Christmas Lager
10727, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 5,3 % (Mörk lager)
Torr karamell, mjukt rökiga undertoner, rostat bröd med marmelad och rostade nötter i en härlig harmoni med lätt men tydlig beska i avslutningen. Ett givet matöl som skriker efter att matchas med julskinka och köttbullar.

Remmarlöv The Winter Ale Organic
11230, Sverige, 33 cl, 24,50 kr, 5,6 % (Amber ale)
Mjukt rostad smak med toner av karamell och nötter, med skön fyllighet och rundhet i maltigheten. Mycket maltfokuserad med knappt några inslag av humlen, utöver den lätta beskan i slutet som dock hänger kvar länge.

Ridgeway Lump of Coal Dark Holiday Stout Glutenfree
11485, Storbritannien, 33 cl, 24,70 kr, 7,5 % (Torr porter & stout)
Kolsvart, såklart, men smaken är mjuk och inbjudande med toner av mjölkchoklad, lättrostat kaffe, fruktkaka och rågbröd. Mot slutet slår det över till en mer hårdrostat, nästan bränd ton. Helt torrt och med en rostad beska som avslut. Smaken passar med namnet, för utöver färgen så gör eftersmaken att tankarna går till en askig kolbit.

Ängöl Jenny Nyström Julbrygd
11490, Sverige, 33 cl, 19,80 kr, 4,5 % (Amber ale)
Milt rostad maltighet med toner av rostat bröd, höstlöv torr karamell samt en kryddig humleton. Helt torr med lång beska. Brittisk i sin karaktär. Blommar ut när dess temperatur stiger en bit.


Bland årets nya julöl fanns också en ny alkoholfri julöl, Sigtuna Winter N.A.P.A. Mer om vad jag tyckte om den finns i denna artikel där jag testar årets alla alkoholfria julöl: Länk.

Övriga julöl i årets släpp, det vill säga de som även släpptes ifjol, kan man med fördel läsa om i förra årets tester. 
Del A-L
Del M-W

Allt fler bryggerier breddar sina portföljer med läsk och det märks extra tydligt nu till jul eftersom särskilt många tar fram en julmust. Det är ju trots allt en dryck som görs med malt- och humleextrakt så det är kanske inte så märkligt att bryggerier satsar på must. Nåväl, jag rakade ner så många olika sorter jag kunde hitta i kundkorgen och satte mig själv på att testa igenom allihop.

Det här testet är på vad jag kunde hitta för sorter i butiker i Linköping, minus butikers egna varumärken och liknande (tänk sorter som bara finns på PET-flaskor). Jag vet att det finns många fler som gör julmust än vad jag kunde hitta så testet är inte heltäckande, men det är en början. Många bryggerier har haft ett tufft år och att köpa deras julmust är ett bra extra sätt att stödja dem, och julmust är ju ett himla bra alkoholfritt alternativ till både vardag och fest i juletid.

Jag har bedömt alla på en skala 1 - 5 med halva steg och min julmustsmak kan sammanfattas som att jag gillar när den klassiska smaken nyanseras med ytterligare smaker som går väl ihop med de klassiska tonerna, samt att det inte är alltför sött.

I topp hamnar två julmustsorter som verkar vara mångas favoriter, nämligen Zeunerts och Nygårda Lagrad Julmust Bourbonfat. Toppklass på båda två! Det finns dock flera andra som också håller mycket hög klass och med en bra spridning på smakerna. Jag vill särskilt framhålla Mora Must, Roslagens Brygghus Julmust Lakrits och Bryggverket Julmusch. Betyg och smaknoteringar på alla finner ni nedan.

Apotekarnes - 3,5
Mycket klassisk smak med något maltig arom. Balanserad sötma men något kort eftersmak.

Apotekarnes Sockerfri - 2,5
Mycket klassisk smak, men med allt för hög sötma.

Apotekarnes Bryggarmust - 2
3/4 julmust och 1/4 alkoholfri julöl i en ohelig blandning. Tanken är god men resultatet blev inte bra. Smakar mest som tunn, avslagen öl med en söt eftersmak av julmust.

Apotekarnes Vintermust - 3,5
Ganska torr, något tunn smak med tydlig ton av kakao. Den utlovade kaffetonen känns inte.

Sodalicious X-must - 4
Mycket chaikryddor och vanilj med rostade undertoner och tydlig smak av råsocker. Förvisso mycket söt, men sötman är väl integrerad med smakprofilen.

Roslagens Julmust Lakrits - 4,5
Lätt enbärston följt av en mild men tydlig lakritston som hänger kvar i en lång eftersmak. Mild sötma som lirar väl med lakritsen.

Bryggverket Julmusch - 4,5
Milt pepparkakskryddig smak med lite toner av smörkola och andra bourbontoner. Låg sötma och lång eftersmak.



Barlingbo Gotlandsmust - 4,5
Toner av kaffe, mörk sirap, rostade drag och lakrits. Lik Zeunerts i smakprofilen men är inte riktigt lika nyanserad.

Krönleins - 3
Kryddig med tydliga toner av söt pomerans, nästan lite godisaktigt. Mild enbärston i doften men som knappt känns i smaken. Inte så mycket av den klassiska julmustkaraktären.

Wapnö - 3
Klassisk smakprofil, återhållen sötma, något kort eftersmak.

Herrljunga Klassisk Julmust - 3
Klassisk smak med ganska hög sötma och medellång eftersmak.

Herrljunga Klassisk Julmust Utan Socker - 3
Klassisk smak med hög sötma, men det den förlorar på den för höga sötman vinner den på den långa smaken.



Roslagens Eklagrad Bourbon - 4
Lite parfymerad med tydliga toner av vanilj och smörkola samt en lätt kryddighet. Väldigt söt.

Mora Must - 4,5
Fyllig, lite rostad smak med återhållsam sötma och lång eftersmak. Mycket bra!

Hammars - 3
Klassisk men kort smak, något mjäkig.

Hammars Kardemumma - 3,5
Mild kryddsmak som lirar bra med sötman, men även denna inkarnation är lite mjäkig i avslutningen.

Hammars Apelsin - 2,5
Mild apelsinsmak som inte riktigt går ihop med de klassiska mustsmakerna och dessutom har en lätt beska som inte passar in. Dessutom något mjäkigt avslut igen.



Grebbestad - 4
Klassisk smakprofil med stort djup och återhållen sötma.

Dufvenkrooks - 3
Helt klassisk, enkel smak.

Dufvenkrooks Enbär - 1,5
Väldigt tydlig enbärsdoft, som i gin, medan smaken är mer åt det skogiga och barriga hållet. Det tar över helt och är inte särskilt trevligt.

Zeunerts - 5
Rostade toner med kaffe, mörk sirap, nötter och vanilj. Många nyanser och väl sammanhållen. Medelsöt. Mycket snygg! Delad etta i testet.

Brunneby - 4
Helt klassisk smakprofil men med låg kolsyra och mild sötma.



Nygårda Lagrad Julmust Ekfat - 4
Klassisk grundprofil toppas med toner av ek och vanilj. Något återhållen sötma.

Nygårda Lagrad Julmust Bourbonfat - 5
Mjuk, milt kryddig smak med toner av vanilj, fudge, rostad ek som ligger över de klassiska smakerna. Nyanserat och väl integrerat. Delad etta i testet.

Nygårda Lagrad Julmust Cognacfat - 4
Fruktiga toner som drar åt äpple och päron gör att den påminner om fruktgodis. Återhållen sötma men inte så tydliga toner av ek.

Nygårda Lagrad Julmust Romfat - 3
Lite besk ton av rom som det döljer sig mycket arrakstoner i. Bakom det finns en mild ekton och lätt kryddighet. Kan säkert vara en höjdare för den som älskar arrak.



Örebro Brygghus Julmust - 3,5
Klassisk med balanserad sötma. Smakrik inledningsvis men kort eftersmak gör att den tappar.

Örebro Brygghus Wadköpings Must - 4
Mjuk smak med toner av söt citrus. De klassiska smakerna finns där bakom men är lite dämpade.

GBG Soda Tradition - 1
Låg sötma, liten beska och så river det på tungan på ett sätt som får mig att tänka på hur jag tror det vore att äta bakpulver. Mycket svaga smaker. Verkar defekt på något vis.

GBG Soda Kardemumma - 3,5
Balanserad sötma med en kryddighet som påminner om en kardemummabulle. Kryddningen är god men det faller lite på att smaken är något tunn.

För lite mer än tio år sedan började jag testa att lagra öl, och dessutom fått möjligheten att dricka öl som andra lagrat, och genom åren har en del favoriter utkristalliserat sig. Detta är förstås inget facit, smaken är som baken när det gäller lagring, men det kan vara en god inspiration för dig som vill pyssla med öllagring.

Om jag bara fick välja en öl att lagra skulle det helt klart vara Samichlaus. På bara 4 - 5 år går den från en alltför söt och alkoholstinn öl till en balanserad öl med stor smakbredd och härligt utvecklade toner med fin nötighet. Den är också väldigt stabil och levererar alltid. Dessutom dyker den upp på hyllorna varje år, brukar inte vara några problem att lägga vantarna på och kostar inte skjortan.

De två första öl jag stoppade ner i källaren var Thomas Hardys Ale och Gouden Carolus Cuvée Van De Keizer. Båda två hör till mina favoriter att lagra, även om det är för tidigt att säga om den nya inkarnationen av Thomas Hardys Ale kommer att bli ett lika bra lagringsobjekt som den var förr i tiden. Jag tycker att den har visat potential åtminstone. Cuvée Van De Keizer, som sen några år tillbaka kallas för Imperial Dark, behöver verkligen de där åren i källaren. Liksom Samichlaus är den alltför söt när den är nysläppt, men har en mycket fin utveckling som jag tycker når toppen efter 6 - 7 år och då bjuder på en stor ölupplevelse.

Överlag är de två typerna av öl, det vill säga barley wine i brittisk stil och mörka belgiska ale, ofta säkra kort när det gäller att lagra öl. Barley wine i amerikansk stil, det vill säga mer välhumlade, ser jag inte lika stor mening att lagra. De kan absolut ha en trevlig utveckling, men jag tycker inte att de blir lika roliga som sina syskon i brittisk stil.De i brittisk stil finns det gott om goda svenska exempel på, från till exempel Fjäderholmarna, Nynäshamn, Eskilstuna och Hantverksbryggeriet. De Dolle Stille Nacht är något av en hybrid av stark belgare och barley wine, så det är kanske ingen överraskning att den också kan ge riktigt fina resultat av lagring. Historiskt har den dock varierat en hel del och jag vet inte hur den varit på senare år.

En stor del av min ölkällare består av lambic och medan många lambic är goda redan som unga så har många av dem också en intressant utveckling som kan vara väl värd att investera i. Bland de som är enklast att få tag på här är 3 Fonteinen Oude Geuze och Tilquin Oude Gueuze lagringsfavoriter som alltid levererar högt, både med och utan ålder. Lite mer oväntad är kanske plommonlambicen Tilquin Oude Quetsche som vinner väldigt mycket med bara några års vila, där fruktigheten kliver fram snarare än att sjunka undan medan syran blir mer integrerad och mindre vass.

Generellt tycker jag att starka stouts och porter är lite kluriga som mångåriga lagringsobjekt. Ibland kan de hitta en väldigt trevlig balans mellan sina rostade toner och lagringsdrivna toner men ofta utvecklar de lite otrevliga medicinala toner eller bara tappar det bra med dem. Möjligen kan en kortare lagring hjälpa lite för tuffa smaker att lugna sig. En del imperial stouts i min källare har fått gå från lagringsobjekt till öl jag använder i långkok istället för att dricka.

Jag har inte heller upplevt någon större lycka med längre lagring av icke-lambic som har under omkring 9 % alkohol. Oavsett öltyp går det ofta rätt snabbt till att smaka gammal öl med lite egen identitet kvar.

Det jag fyller på min ölkällare med nuförtiden är därför i stort sett bara lambic, barley wine i brittisk stil, stark belgisk ale och förstås Samichlaus.