Bryggerier som inriktar sig helt och hållet på belgiska ölstilar hör inte till vanligheterna i Sverige. Vreta Kloster Nanobryggeri från Ljungsbro utanför Linköping är just ett sådant bryggeri och häromveckan anordnades en ölmakarmiddag på De Klomp dessa belgoöl matchades mot en femrättersmeny komponerad utifrån östgötska råvaror.
Andreas Fejes jobbar till vardags i den akademiska världen och driver ensam sitt Vreta Kloster Nanobryggeri som ett fritidsprojekt hemma i garaget, där han byggt upp en anläggning att brygga 200 liter i taget på. Ingen stor produktion alltså, därav prefixet nano som betyder miljarddel (att jämföra med mikro som betyder miljondel). Undrar förresten när något bryggeri börjar kalla sig millibryggeri?
Vreta Kloster är Sveriges äldsta kända nunnekloster och började byggas på 1100-talet för att sedan bedriva sin verksamhet ända fram till Sveriges reformation på 1500-talet. Det bedrevs med stor sannolikhet bryggverksamhet vid klostret, men på den tiden var förstås all öl rätt så annorlunda jämfört med de förhållandevis moderna ölstilar som brukar förknippas med klosteröl. Idag är det bara ruiner kvar av klosterbyggnaderna. Vreta Kloster Nanobryggeri ligger några kilometer bort från klosterruinerna och har ingen mer koppling till själva klostret än den geografiska närheten.
Middagen på De Klomp hade tydligt vårtema och var uppbyggd kring lokala produkter anskaffade genom medarrangören Bondens Skafferi Öst, som nischat sig på att vara grossistled mellan mindre producenter i Östergötland och regionens krogar. Menyn komponerades av Fredrik Eklund som utöver de lokala råvarorna också hade använt en skvätt öl i de flesta av rätterna.
Först ut var en sparrissoppa med klimp av sparris, ramslök och nässlor samt lite brödkrisp, som matchades med Blonda Nunnan. Fantastiskt god soppa som för min del hamnade i topp av kvällens anrättningar. Jag älskar tripel till sparris och en blonde är ju ganska likt men svagare, så att kombinationen funkade tillfredsställande var inte oväntat. Fast jag undrar om inte en tripel hade varit snäppet vassare till? Ölet i sig var fullt godkänt men saknade en pigg och fräsch avslutning som finns i de bästa exemplen på stilen. Detta märktes tydligare utan när ölet drags för sig självt dock.
Det här följdes upp med en form av fiskbulle på abborre och gädda med mussel- och citrongrädde, dillfrästa vårgrönsaker och krossad potatis med brynt smör. Fluffig och fin fisk med väl avvägd sås, men jag kunde lika gärna ha fått grönsakerna separat då de inte tillförde så mycket. Till detta serverades bryggeriets saison, Nunnas Skördeöl, som bryggts med ett litet inslag av mörkare maltsorter vilket gav en lite rundare smakbild än en klassisk saison. Andreas pratade mycket under kvällen om jästens stora roll i de belgiska stilarnas smakbilder men här var de jästdrivna smakerna lite väl tillbakadragna för min smak. Även humlen var väldigt återhållsam, med resultatet att smaken var ovanligt maltfokuserad för en saison. Medvetet menade bryggaren men inte riktigt i min smak. Till maten fungerade det dock bra och till den här lite gräddiga rätten var det nog bara fördelaktigt med den rundare smakbilden.
Den tredje rätten bjöd på en beprövad kombination av kött och dubbel som blev kvällens bästa matchning. Vreta Kloster Dubbel mötte kalv i tre former, bestående av korv med salvia, rosastekt innanlår och långbakad stek, som serverades med variation av blomkål, krossad jordärtskocka och smörad skysås. Ölet visade på fin smak men orkade inte hålla intensiteten uppe utan falnade på slutet när den dracks för sig själv, men blev ordentligt upplivad av att intas tillsammans med maten, som i sin tur bjöd på rustikt härliga smaker i elegant presentation. Ett minus för den väl hårda jordärtskockan.
Till ostarna, en getbrie från Löt samt Hemost och Lilla Blå från Brostorp, serverades bryggarens egna favorit, nämligen en kvadrupel kallad Abbedissan 12. Det blev också min favorit bland de provade ölsorterna med fin fruktighet, mjuk munkänsla och lagom tryck i smakerna. Jag tyckte inte riktigt att den gjorde sig till ostarna, men det verkade jag vara tämligen ensam om då många andra gäster gav entusiastiska tillrop. Ostarna i sig var däremot väldigt goda, särskilt Hemost som är en av de bättre svenska hårdostarna som jag smakat.
Avslutningsvis serverades en chokladparfait med rabarbermarinerade svenska jordgubbar och ett mockaknäckflarn med en chokladstout i belgisk stil. Här meddelade Andreas att det fanns en del kvar att slipa på med ölen och det kan jag inte annat än hålla med om då den kändes ganska kantig.
På det stora hela en väldigt trevlig kväll med en kul introduktion till ett nytt bryggeri. Vreta Kloster Nanobryggeri har bara varit kommersiell producent sen i höstas och att man fortfarande har lite att slipa på är inte så konstigt men det verkade finnas stor entusiasm och att så tidigt i bryggeriets liv ställa till med ölmakarmiddag var väldigt kul. Maten får också med beröm godkänt på helheten och när det största förbehållet var att jag tyckte att det blev lite för stor mängd mat i slutändan så har man ju lyckats rätt bra. Två tummar upp till alla inblandade arrangörer!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar