I onsdags var det premiär för Frankenfestivalen på Zum Franziskaner i Stockholm och igår hade jag möjlighet att smita förbi i några timmar. Självrunnen lager i toppklass, bamberglök och ett utomordentligt trevligt sällskap gjorde det till en minnesvärd upplevelse.
En liten kö till bakfickans bar blev det kl 17 när de självrunna faten skulle öppnas men efter det var det en ganska lugn kväll. Tiden det tog för att beställa en öl bestod huvudsakligen av den tid man spenderade på att snacka med bekanta som man sprang på mellan sittplatsen och baren.
Den här kvällen körde Zumen på Schlenkerla Märzen, Zehendner Mönchsambacher Lagerbier och Knoblach Ur-Lager som självrunna fat. Därtill fanns ett flertal frankiska öl på vanliga fat, varav jag bara hann med att prova ytterligare en Knoblach-bira, en Ungespundet Lager. Passande nog var kvällens klassiker en bamberglök, det vill säga en lök där man plockat ut innanmätet och fyllt med en blandning av köttfärs och vad jag tror var sidfläsk och sedan bakat i ugnen för att sedan servera med stekt sidfläsk, rauchbiersås och ett potatisstomp.
Bamberglök har jag ätit på Schlenkerlas krog i Bamberg, ett ställe som kanske är den största bevararen av denna lokala specialitet och därmed att betrakta som något av ett original, och jag måste säga att Zumens variant verkligen stod upp till originalet. Det var till och med saftigare kött på Zumen, medan jag minns såsen som snäppet vassare hos Schlenkerla.
I ölväg satt givetvis en självrunnen Schlenkerla Märzen som ett smäck till bamberglöken. Den kombinationen var inte helt svår att lista ut, men ska ju inte förringas för det. Öl och mat i högklassig kombination, helt klart. Sällskapet var det inte heller något fel på och förutom den trevliga personalen hann jag med att prata med flera bryggare, flera andra ölskribenter, några stammisar och en ölinköpare från Systembolaget (som var där privat). Och då var det alltså en ganska lugn kväll.
Det var intressant att höra hur personalen på Zumen har noterat att öl som tituleras kellerbier säljer mycket bättre än motsvarande öl med andra epitet, till exempel landbier eller zwickel som är väldigt närbesläktade och ibland används mer eller mindre synonymt. Där har man grund till att fundera över rådande trender. Jämför med hur Systembolaget nu och på senaste tiden har efterfrågat just kellerbier till sina lanseringar i fast sortiment.
Nåväl, vad gällde övriga öl så var allt i mycket bra form denna kväll. Knoblach Ungespundet Lager på vanligt fat hade det där härliga trycket i ädelhumlen som jag associerar Knoblach med, medans deras Ur-Lager på självrunnet fat snarare var en uppvisning i vacker maltighet med härlig rondör, i ett lite mer typiskt frankiskt snitt. Zehendner Export har jag inte alltid varit bästa vän med men ikväll visade den sig från sin bästa sida, och även den visade då på vackert maltig smak full av brödiga nyanser.
Det här var också mitt första besök sen Zumen öppnade bakfickan efter vinterns renovering och det har blivit väldigt fint. Det behövs kanske ytterligare någon vecka för att helt släppa lukten av bets och lack, men estetiskt sett är det vackert och för omedelbart tankarna till tågstationer från sekelskiftet. Själva baren har ännu inte byggts om, men ska ordnas upp i ett senare skede när det finns tid och pengar att fortsätta renoveringen. Här ligger fokus på att det ska bli bra och enligt den tanke man haft, inte att det ska utföras så snabbt eller så billigt som möjligt.
Mina besök i huvudstaden är inte så täta numera men jag hoppas innerligt att jag kan klämma in några till innan påsk så att jag får fler tillfällen att njuta av Frankenfestivalen på Zumen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar