Januari är en sparsmakad månad och det gäller även nyheterna i det lokala sortimentet där det bara kommer 19 öl. Å andra sidan hittade jag åtta öl att rekommendera bland dem och det är ju inte alltid man kan rekommendera 40 % av ölen i ett lokalt släpp. Dessa har grupperat sig i två läger, en humlig västkusthörna och ett geografiskt utspritt gäng med mörk malt i fokus.

Bland de humliga finns bland annat det nya bryggeriet Subbe som släpper en väldigt god DIPA vid namn Misty the Misfit. Modern smakprofil med rena och klara smaker med mycket humlefrukt utan att gå till överdrifter. Faktiskt väldigt lik en av de andra favoriterna i släppet, nämligen Dugges Crush. Därtill har vi två burkade göteborgare, Stigbergets Bird in Hand DIPA och Spike Dusty Fingers, som båda levererar gott om välanvänd humle.

Hos de mörka och maltiga skapelserna börjar resan i Uppsala där Uppsala Brygghus gjort en finfin tjeckisk tmavé vid namn Svartskägg. Därefter blir det betydligt kraftigare. Ett hopp åt sydväst hittar vi Eskilstuna XII, en wee heavy på hela 10 % som bryggts för att fira bryggeriets 12-åriga födelsedag. Med fortsättning åt sydväst hamnar vi i Göteborg där Stigbergets plockat fram kaffestouten Trouble Sleep med kaffe från den utmärkta kafferostaren Per Nordby. Smakfullt använt kaffe! Sista anhalten ligger fortsatt söderut, nämligen Helsingborg och med lite hjälp västerifrån, då Brewski gjort en samarbetsbrygd med amerikanska Cycle. Ölet heter Eric och är en hyllning till bryggaren på Cycle. Även här är det kaffe men också andra godsaker i en riktigt kraftigt och tjock imperial stout.

Alla öl i släppet:
Stjernsund Brygghus Stierncrona
33408, Hedemora, 33 cl, 23,90 kr, 5,2 % (Modern lager)

Spike Private Pils
33427, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 4,6 % (Pilsner - tysk lager)

Wermlandia Bryggeri Pilsner Vegan
33418, Kristinehamn, 33 cl, 22,90 kr, 4,8 % (Pilsner - tysk lager)

Almby Brewery India Pale Lager
33407, Örebro, 33 cl, 29,50 kr, 5,7 % (Imperial pils & india pale lager)

Uppsala Brygghus Svartskägg
33415, Uppsala, 33 cl, 19,90 kr, 5 % (Schwarzbier)

Carlstad Bryggeri Veteöl
33430, Karlstad, 33 cl, 24,90 kr, 5,2 % (Hefeweizen)

Pine Ridge Brewery The Cranky Crabs Red Ale
33410, Falkenberg, 33 cl, 25,10 kr, 5,6 % (Amber ale)

Mälardalen Brewing Company Phoenix Red Ale
33409, Strängnäs, 33 cl, 29,90 kr, 5,6 % (Amber ale)

U&Me Umeå Winter Ale
33422, Umeå, 33 cl, 29,40 kr, 6 % (Black IPA)

Spike Dusty Fingers
33426, Göteborg, 44 cl, 40,80 kr, 7,2 % (India pale ale (IPA))

Mälardalen Brewing Company Mental IPA
33411, Strängnäs, 33 cl, 29,90 kr, 6,2 % (India pale ale (IPA))

Electric Nurse South Meets West NEIPA
33425, Härryda, 33 cl, 37,90 kr, 6,5 % (India pale ale (IPA))

NKB Tutti Frutti DIPA
89260, Ekerö, 33 cl, 35,90 kr, 8 % (Imperial/Dubbel IPA)

Dugges Crush
33429, Härryda, 33 cl, 35 kr, 8 % (Imperial/Dubbel IPA)

Stigbergets Bird In Hand DIPA
33419, Göteborg, 44 cl, 48,90 kr, 8 % (Imperial/Dubbel IPA)

Subbe Bryggeri Misty The Misfit
33413, Varberg, 33 cl, 35,80 kr, 8 % (Imperial/Dubbel IPA)

Eskilstuna XII
33412, Eskilstuna, 33 cl, 45 kr, 10 % (Skotsk ale)

Stigbergets Trouble Sleep
33423, Göteborg, 33 cl, 48,90 kr, 12 % (Imperial porter & stout)

Brewski Eric Imperial Stout
33420, Helsingborg, 33 cl, 65 kr, 11 % (Imperial porter & stout)

St Bernardus Christmas Ale har sedan många år tillbaka släppts på storflaska på Systembolaget innan jul och är ett öl som jag själv tycker passar mycket bra att spara till någon senare jul. Det jag har frågat mig är hur många jular man ska låta passera innan man öppnar den. Jag har till den här julen öppnat en flaska som gottat till sig i källaren sedan 2012. Är den på topp nu?

När jag senast provade St Bernardus Christmas Ale i ungt tillstånd beskrev jag den så här:

Söt fruktig smak med lätt kryddighet och toner av nougat. En aning ung i fruktigheten och het i alkoholen, vilket inte är så farligt att det är helt utan charm.

Efter sex års mognande är den definitivt inte ung i fruktigheten längre. Den är nu väldigt finstämd och med tydliga madeiratoner. Sötman har lugnat ner sig och är helt integrerad med övriga smaker. Kryddigheten är försiktigare men fortfarande märkbar. Alkoholen är knappt märkbar i smaken. Först i absoluta slutet märks en liten ton av den. Det har också dykt upp toner av marsipan och en tydligare nötighet.

Mycket positivt har hänt här, men den har också hunnit utveckla en liten dammighet och har kanske börjat bli en liten aning fadd. Jag bedömer därför att den har passerat sin topp vid det här laget. 

Bäst-före-märkningen var också satt till 2017 och det tror jag är en ganska bra indikation på den här ölens lagringspotential. 4-5 år bör bli alldeles lagom.

Januari bjuder bara på ett småpartisläpp på Systembolaget, men det är å andra sidan några riktiga tungviktare som kommer som en sen julklapp i det släppet. Cigar City Marshal Zhukov's Imperial Stout, Drie Fonteinen Hommage och Founder's CBS är verkligen öl som drar ögonen till sig. Utöver dessa kommer det ytterligare amerikanare och belgare, uppblandat med lite svenskar och några andra europeiska öl. Vad ser du mest framemot i januarisläppet?

18 JANUARI SMÅ PARTIER
Ballast Point Spruce Tip Sculpin IPA, 11769, USA, 35,5 cl, 28,90 kr, 7 % - 22176 st (IPA)
Cigar City Marshal Zhukov's Imperial Stout, 11759, USA, 65 cl, 129,90 kr, 11,2 % - 3600 st (Imperial porter & stout) - flyttad till 1/2
Collective Arts IPA No 6, 11741, Kanada, 47,3 cl, 45 kr, 6,7 % - 19000 st (IPA) - flyttad till 15/2
DC Brau Penn Quarter Porter, 11467, USA, 35,5 cl (burk), 27,90 kr*, 5,5 % - 12000 st (Torr porter & stout) - flyttad till 15/2
De Plukker All Inclusive, 11734, Belgien, 75 cl, 99,90 kr, 8 % - 660 st (Belgisk ljus ale)
De Ranke Hop Harvest, 11737, Belgien, 75 cl, 90 kr, 5,5 % - 672 st (Belgisk ljus ale)
Drie Fonteinen Hommage Bio Frambozen, 11277, Belgien, 75 cl, 359 kr, 6,3 % - 1400 st (Lambic - frukt & bär)
Founder's CBS, 11444, USA, 35,5 cl, 77,90 kr, 11,6 % - 9360 st (Imperial porter & stout)
Lagunitas Mozango, 11765, USA, 35,5 cl, 34,90 kr, 7,7 % - 25200 st (Imperial/dubbel IPA) - flyttad till 15/2
Naparbier Fuzzy, 11215, Spanien, 33 cl, 32,90 kr, 5,8 % - 15120 st (IPA)
O/O/Omnipollo Lucy Helles Lager, 11836, Sverige, 44 cl (burk), 35 kr*, 5 % - 10000 st(Dortmunder & helles)
Omnipollo Agamemnon Monster Shake, 11334, Belgien/Sverige, 33 cl (burk), 69,90 kr*, 12 % - 18000 st (Imperial porter & stout)
Oskar Blues Ten Fidy Barrel-Aged, 11718, USA, 56,8 cl (burk), 129,90 kr*, 12,9 % - 4968 st (Imperial porter & stout)
Pohjala Cherry Bänger, 11439, Estland, 33 cl, 49,90 kr, 12,5 % - 3888 st (Imperial porter & stout)
Stigbergets/All In Brewing Wheat Seems To Be The Officer Problem, 11795, Sverige, 44 cl (burk), 43,90 kr*, 6 % - 20000 st (Hopfenweizen)
Stone/Lervig Hi I'm Kveik Collab Hazy Ale, 11794, Tyskland/Norge, 50 cl (burk), 34,90 kr*, 6,2 % - 25000 st (IPA)

*Exkl pant

Som vanligt kommer jag att publicera listan över ölen som släpps lokalt i samband med att jag presenterar mina favoriter från det det lokala släppet.

Tore Wretmans fem turer till julbordet står sig fortfarande starka i den svenska julmatstraditionen, men har ni tänkt på att julölen som släpps på Systembolaget egentligen är bäst anpassad till de senare turerna? Om man vill ha öl som passar till var och en av de olika turerna kan man gott kika både i och utanför julölssläppet, så låt oss se vad vi kan hitta till Wretmans turer.

Första turen - Sill

Vid den första turen är det olika varianter på sill som gäller, liksom gubbröra och gärna någon stark hårdost såsom västerbottenost. Ibland med potatis, gräddfil och rödlök till, ibland utan. Här tycker jag att pilsner passar väldigt bra till och jag har också upptäckt att geuze kan vara riktigt gott till sill. Vill man helst ändå ha någon julöl tycker jag man bör sikta på en torrare öl, som till exempel Nils Oscar Kalasjulöl.

Andra turen - Fisk

Här kommer den gravade laxen med hovmästarsås liksom rökt fisk och för den delen skaldjuren för de som har räkor eller kräftor på julbordet. Här kan man med fördel plocka fram veteöl, och för egen del tycker jag nog att den belgiska varianten funkar lite bättre än den tyska, åtminstone till gravlaxen. Den matchningen kan man bygga på ytterligare genom att grava laxen själv och ta med lite kryddning som kompletterar ölet.

Tredje turen - Kallskuret

Det är hög tid för skinka, sylta, fårfiol, olika korvar och annat kött som serveras kallt. Det här är en av de enklare turerna att matcha med öl och det är till dessa godsaker som flera klassiska julöl kommer till sin rätt vid julbordet. Välj en ale med lätt rostade tonerna och inte alltför stor fyllighet, till exempel Oppigårds Winter Ale, för att matcha med julskinkan eller kanske en rökig bock, till exempel Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock eller Brygghuset Finn Winter Bock, om du vill matcha mer mot de lite kraftigare kallskurna bitarna.

Fjärde turen - Småvarmt

Köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, rödkål, revbensspjäll och julkorv. Det varma har fått vänta en stund men nu är det dags, och då passar det bra med lite maltigare ale till. De brittiska sorterna, till exempel Fuller's Old Winter Ale och Shepherd Neame Christmas Ale, är finfina här. Gillar du kryddad ale såsom Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamn eller Anchor Our Special Ale så gör sig de bäst till det småvarma.

Femte turen - Ostar och sött

Är man inte redan proppmätt får man avsluta julbordet med ostar och sötsaker och då är det dags att plocka fram någon av de starkare grejerna från julölssläppet. Gouden Carolus Christmas Ale är väldigt bra i det här läget, liksom Great Divide Hibernation Ale. Vill man lyxa lite extra knäcker man en Samichlaus som man lagrat i några år. Givetvis kan man också välja en icke-julöl även här och även då funkar en stark mörk belgare eller något som drar åt barley wine.

Texten ovan är tänkt som en guide till hur man kan börja tänka lite kring olika ölmatchningar vid julbordet. Alla lägger vi till våra egna specialiteter till julbordet och plockar bort klassiker som vi inte är så förtjusta i, och då kan det ges möjligheter att hitta nya matchningar. Även när man delar upp julbordet i flera turer och flera ölmatchningar kan det bli ganska många olika smaker i vardera omgång och man får helt enkelt välja om man vill satsa på att matcha något som matchar särskilt bra mot en enskild del i en tur eller om man vill göra en mer allmän matchning.

Tar man en öl till varje tur blir det fem bira och det kan vara lite mycket att peta i sig, men det är ju lätt löst genom att dela med någon så är det plötsligt bara två och en halv öl.

Har ni tänkt på att Bötet Barley Wine från Nynäshamns Ångbryggeri, som sålts i små partier varje år på Systembolaget i många år, har ändrat på sin etikett. Förut satt det en person i en eka på etiketten, nuförtiden är den ekan tom. Systembolaget har sagt att det inte är okej med en person i eka på etiketten. Det är inte första gången det händer, men borde det inte få vara den sista?

Det lustiga i den här kråksången är att Nynäshamns Ångbryggeri tidigare har åkt på att ta bort en surfare från etiketten på sin sommaröl Stenstrand. Vid det laget hade ölet sålts med samma etikett två tidigare somrar innan det blev ålagt att byta etikett. Bötet Barley Wine har haft personen i ekan på sin etikett sedan innan Stenstrand ens fanns, och det gick bra i många år efter det att Stenstrand fick klara sig utan sin surfare.

Det är lite skevt att man inte ens kan ha en man i en eka på sin etikett, men framförallt är det väldigt skevt att man kan ha det i många år för att plötsligt få på sig att ta bort den eller inte få sälja ölet. Det är helt enkelt inkonsekvent och de som drabbas är producenterna som plötsligt blir tvungna att trycka upp nya etiketter.

Det finns flera kända fall där Systembolaget refuserat etiketter från början, t ex Train Station Off The Rails där en lokförare i ett lokomotiv och en cowboy gåendes på rälsen fick plockas bort, där lokföraren sedan kunde ersättas med en häst utan problem, och Amager Lust där en (tecknad) kvinna i ett bad inte var okej, och inte heller en censur-stämpel på etiketten var okej, vilket till slut slutade i en svart blobb.

Dessa exempel kan i sig kännas överförmyndigande, men de besluten kom åtminstone från början. I Bötets och andra liknande fall har etiketten godkänts flera gånger om för att sedan förbjudas. Någonstans på vägen borde producenten vinna någon sorts besittningsrätt för sin etikett. Har den godkänts en gång, eller som i det här fallet flera gånger om, borde den fortsätta vara okej så länge inte lagen ändras. Det allra minsta man kan önska är att det krävs någon form av överklagan och att det går upp i någon sorts högre instans, istället för att Systembolaget ska sitta och ompröva sina egna beslut gentemot en enskild producent.

Jag anser att Systembolagets existensberättigande bygger på att de försöker efterlikna en fri marknad så långt som möjligt. Då borde de inte ha den typen av tolkningsföreträde för hur lagen ska tolkas. Jämför med hur till exempel Oppigårds inte fick in sin Winter Ale i årets julölslansering på Systembolaget. Winter Ale hade en given plats eftersom den sålt väl tidigare år, men eftersom de skickade in sin offert för sent fick den inte vara med i lanseringen. Hade man försökt efterlikna en fri marknad hade man ringt upp Oppigårds och frågat "Ni har inte skickat in er offert, ska ni inte ha med eran Winter Ale i år? Jaha, ni har glömt av offerten. Skicka in den lite kvickt så löser vi det.", men så funkar det ju inte. 

Oppigårds är så stora och populära att det löser sig hyggligt ändå, deras Winter Ale finns i skrivande stund i över 160 butiker, men skulle ett mindre bryggeri göra samma misstag kan det bli väldigt dyrbart för dem. Bara för att det rör alkohol rycker man bort skyddsnäten för företagarna. Till och med Skatteverket agerar mindre stelbent än Systembolaget. Inte åker man på någon straffavgift om man råkar skicka in en arbetsgivardeklaration en dag försent, även om det egentligen står så i reglerna. 

Vem drabbas egentligen av att en person i en eka avbildas på en öletikett? Ingen. Absolut ingen.  Du och jag har nog inte ens tänkt på det. Har du ens tänkt på att personen i ekan är borta, innan det uppmärksammades här och på andra ställen nyligen? Det här är inte ens en nyhet, personen i ekan fick plockas bort för två år sedan. Jag har inte tänkt på det själv förrän nu, eller så har jag hunnit glömma bort det. 

Det är som sagt ingen nyhet, men det här handlar inte om att Bötets eka är tom, utan om att även Systembolagets eka verkar sakna någon som ror ibland.

Brie-ostens normandiska kusin, Camembert, är en riktig goding om man får tag på bra exemplar. Doften må vara skarp och har potential att få hela kylskåpet att lukta skit men det är en riktigt karaktärsfull ost som faktiskt går att få till rätt så fina matchningar till öl med.

Camembert görs i små hjul om ca 10 cm i diameter, en tjocklek om ca 3 cm och en vikt på 250 gram. Storleken gör att det blir mycket yta per volym och därmed mer påverkan från vitmöglet, Penicillium camemberti. Kolla gärna efter Camembert de Normandie när du shoppar Camembert, det är en ursprungsskyddad term som bara får appliceras på Camembert som görs i Normandie och med opastöriserad mjölk (lait cru på franska).

Doften är som sagt närmast skarp och lite svettig, med tydliga svampiga toner. Smaken har också en del lite svampiga toner och just den aspekten påminner lite om brettad öl faktiskt. Det kommer tillsammans med en mer frisk mjölksmak, rustik aningar och tydligt brödiga toner.

Jag tänkte mig därför gå helt och hållet på belgare att prova till detta. En geuze, en lite kraftigare saison och en brettad öl. Det blev en Boon Geuze Mariage Parfait, en Dupont Avec Les Bons Voeux och en lagrad Orval. Duponten för att möta det rustika och friska i osten, Orval för att se om brettsmaker gifter sig med det svampiga från vitmöglet och Boons geuze för att bryta fetman med syra och samtidigt möta de rustika smakerna i osten.

Min Orval har jag lagrat i fyra år och den har då väldigt tydliga brettiga smaker. De passade väldigt fint till osten, men ölet var också väldigt torrt och hade en allt för liten kropp för att stå upp mot osten. Gott med lagrad Orval, gott med Camembert, men inte så bra ihop alltså. Satsa hellre på en öl med mer fyllighet om man vill gå den brettade vägen.

Boon Geuze Mariage Parfait har en frisk men mogen smak och gav osten en bra match. Syran bröt mycket riktigt av fetman bra men kanske också lite för mycket. Det rustika möts upp bra och det är på många sätt en väldigt bra matchning. Det enda är just att det kanske är lite mer syra än vad osten egentligen pallar med.

Fullträffen sitter med Avec Les Bons Voeux från Dupont. Flaskan jag provade är från förra året, den klarar ett års lagring fint, men det påverkar nog inte matchnigen så värst mycket. Här har vi en brödighet i öl som möter den i osten, en lite annan typ av rustik känsla som också funkar med osten och med rätt fyllighet för att matcha osten. Dessutom med en fruktighet och kryddighet som är väldigt bra komplement till osten.

Dupont Avec Les Bons Voeux släpps nu på fredag. Köp ett par flaskor och ett hjul Camembert, sen är det bara att njuta.

Efter ett sju år långt uppehåll gjorde den legendariska ölen Thomas Hardy's Ale sin återkomst för några år sedan. Självaste gudfadern av lagringsöl har sedan dess släppts varje år på Systembolaget och jag har förstås köpt på mig flaskor varje gång. Det är ett öl som är gjort för att lagras betydligt mer än några år, men så här tre år in på resan ville jag kolla läget på första årgången sedan återkomsten.

Thomas Hardy's Ale började sin bana i slutet av 60-talet på bryggeriet Eldridge Pope där det bryggdes för att efterlikna ett öl som författaren Thomas Hardy beskrev i en av sin berättelser. Det var ett öl av äldre engelskt snitt och var vida känt för att kunna lagras mycket länge, över 25 år. Skulle man bara lagra ett enda öl skulle det vara Thomas Hardy's Ale. 

Eldridge Pope bryggde ölet i tre decennier men upphörde produktionen kring millenieskiftet. Sedan tog O'Hanlons över märket och receptet och bryggde det under några år under 00-talet innan även de kastade in handduken. Efter några år till i dvala hamnade märket så hos italienska ölfirman Interboro som brygger det sedan några år tillbaka och gör det på brittisk mark.

Ölet bryggs bara en gång per år och denna årgång, 2015, var alltså den första efter att Interboro plockat upp varumärket. Ursprungligen gjordes det för att lagras under lång tid, betydligt längre än tre år, och så är det förhoppningsvis fortfarande så jag förväntar mig inte något öl som nått sin topp, men jag vill gärna se hur det går för det på lagringsresan.

Här finns bra struktur för fortsatt lagring men smakmässigt är det inte sådär särskilt spännande än. Hyggligt barley wine med vissa kolatoner och en lätt fruktighet, men som ännu saknar djup och mognad. Det är inte heller särskilt sött eller sådär riktigt fylligt. 

Med nyfikenheten stillad ser jag ingen anledning att öppna några flaskor av den här årgången nu, utan väntar nog minst tre år till, om inte längre, innan jag öppnar nästa flaska. Jag kan tänka mig att det här blir njutbart framåt år 2025 eller så.