Sista SMÖF

I helgen arrangerades det allra sista SMÖF. Det har varit Sveriges näst äldsta ölfestival och den absolut äldsta av de ideellt drivna, men nu går alltså denna epok i graven. Det var en värdig avslutning med god öl, glada människor och en välsmord organisation.

SMÖF har varit ett unikum inom svensk öl då det är en festival som ordnats av en lokal entusiastförening i en ort med knappt tusen invånare och ändå dragit tusentals besökare och presenterat tunga namn på såväl öl som bryggare och föreläsare. Redan första året, med just över 100 besökare, hade man Jan-Erik "Janko" Svensson på plats som föreläsare. På årets festival kunde man dricka Kaggen från årgångarna 2005-2009 samt varianterna Konjaks, Rom-Kaggen, Svensk Ek och förstås Thurbo Kaggen. Plus den nya årgången 2016, som släpptes i en webblansering på Systembolaget i förra veckan

Just den sistnämnda var något jag provade, efter att ha blivit utan vid webblanseringen, och det var verkligen Kaggen i gammal god form. Ni som fick fatt på en flaska kan skatta er lyckliga. Närke Kulturbryggeri var också inblandade i en annan av festivalens höjdaröl, nämligen Adam in Franken som är ett samarbete mellan Närke, Gänstaller och Hair of the Dog där den sistnämnda bryggt en lättare version av sin smått legendariska öl Adam hos Gänstaller i Snaid tillsammans Närke. Ett öl med ovanlig smak som behövde några klunkar för att träda fram ordentligt och som då blev riktigt bra, efter att ha varit en aning dissonant till en början.

Festivalområdet var i år utökat med ett stort tält med en egen bar, med bara öl från Berlin-bryggerier vilket också var årets tema. Det gjorde stor skillnad och den trängsel som tidigare kunnat infinna sig inomhus var nu betydligt lugnare.

Jag var inbjuden som föredragshållare och höll två kortare föredrag om ölstilen berliner weisse, men den stora behållningen på föredragfronten var Björn Falkeström som med en slags underdriven och smått bitter humor berättade om hur han startade Oppigårds på sin familjegård och vägen framåt efter det. Oppigårds historia sammanfaller till viss del med SMÖF på så sätt att det nystartade Oppigårds var ett av få bryggerier närvarande på det första SMÖF. Björn lovade dock att fortsätta ett tag till.

Jag satt också med i jury för Guldskum, SMÖFs tävling om festivalens bästa öl. Vi fem som satt i juryn fick blint prova de 10 öl som fram till och med kl 16 på lördagen hade fått flest röster i folkets val. Dessa poängsatte vi utefter hur vi rangordnade dem sinsemellan, lite som på Eurovision. Våra poäng viktades sedan lika med folkets val, som fortsatte ytterligare en stund. Vinnare blev samarbetsölet Oppigårds/North Brewing Ugo IPA och jag fick äran att lämna över priset till Björn, som kan titulera sig meste guldskumsvinnare. Utan att ta något ifrån vinnarölet var det kanske inte helt oväntat då man länge har kunnat ana en stark lokalpatriotism i röstandet i folkets val på SMÖF. Kortaste bilvägen mellan Söderbärke och Ingvallsbenning är mindre än 40 km lång.

Till sist fick jag ju ändå lov att fråga festivalgeneralen Thomas Husing om det här verkligen var det sista SMÖF.

 -Jodå, det är helt säkert det. Jag är en sådan person som behöver ta mig an nya projekt och nu har jag hållit på mer än tillräckligt med det här. Det har varit fantastiska år med SMÖF men nu är det slut, svarade Thomas.

Jag tackar Thomas och resten av gänget i föreningen Malte för den stora insats för svensk ölkultur som ni har gjort genom alla år med SMÖF. Stort tack!