Surfyrling från Firestone Walker

Imorgon släpps inte mindre än fyra olika syrliga alster från Firestone Walkers fatlagringsprogram Barrelworks. Dessa var inte med under skribentprovningen inför morgondagens släpp, men jag har nu fått möjligheten att prova dessa fyra och tänkte givetvis dela med mig av mina intryck av dessa fyra öl: Feral One, Agrestic, Krieky Bones och SLOambic.

Två av ölen, Feral One och Agrestic, är gjorda utan tillsats av bär medan Krieky Bones innehåller syrliga Montmorency-körsbär och SLOambic är gjord med två varianter av björnbär som kallas boysenbär respektive marionbär. Alla är lagrade på ek, med en stark övervikt mot fransk ek och mindre inslag av amerikansk ek, förutom i SLOambic som bara är lagrad på fransk ek. Nåväl, låt oss prova!

Feral One har en mjuk och fin syra med elegant funkighet. Det hela påminner lite om Boons stil sett till den mjuka syran och det följsamma avslutet. Det här är dock sin egen stil och med många intressanta nyanser. Här finns bland annat en mjuk finish med försiktig ton av vanilj och en lätt ekig kryddighet. Ett bra exempel på att även amerikanarna kan hantera fatlagrad suröl och gör det med sin egen personlighet.

Agrestic är en syrlig version av Firestone Walkers DBA. Den har fått jäsa med brett och mjölksyrebakterier på franska och amerikanska ekfat. Släktskapet med DBA är inte helt lätt att utröna, vilket ger en fingervisning om hur stor inverkan mikroorganismerna har på ett öls smak. Först i avslutningen kommer en hint av karamell tillsammans med en snygg kryddighet. Innan dess är det fin syrlighet med lätt funkighet, tydliga drag av te och så en släng av vanilj. Eftersom Firestone Walker kallar det för en american wild red ale ligger det nära till hands att fundera över likheter med belgisk rödöl, typ Rodenbach, men det finns inte så många gemensamma drag. Det är inte samma vinösa ton, inte lika tydlig karamell och inte alls samma bärighet. Det är något eget helt enkelt.

Det blir närmast som en flytande körsbärspaj när man häller upp Krieky Bones i glaset. Tydliga körsbärstoner som går åt syltade eller bakade körsbär snarare än färska, och det finns också drag åt kakhållet. Eller varför inte åt pajskal. Smaken är sötsyrlig och fyllig, med en avslutning som drar åt det lite kryddiga hållet med drag av kanel. Ektonerna är här mer tillbakadragna än i de två ovan provade ölen.

Allra syrligast i kvartetten blir det hos SLOambic. Den något skarpa syran står i tydlig kontrast mot Feral Ones mjuka syra och Krieky Bones fylliga sötsyrlighet. När smaklökarna efter någon klunk fått vänja sig går det bättre men den skarpa avslutningen kvarstår ändå och är skoningslös mot gommen. Bärsmakerna är dock runda och fina och bjuder på en fin smakupplevelse innan den vassa avslutningen. Vissa gillar den här syran, men för egen del uppskattar jag mer det eleganta och mjuka som visas upp i Feral One. Min egen erfarenhet av att lagra liknande öl säger mig dock att det mildras med åren.

För min del står Feral One och Krieky Bones ut som klara favoriter bland dessa fyra, med eleganta och intressanta smaker.