Intryck från Brewskival 2018

Årets Brewskival fortsatte tuffa på i ett nu väl inarbetat format och i år fanns också fler bryggerier, större matutbud och diverse detaljförbättringar. Jag är på det stora hela mycket nöjd även med årets festival, inte ens lite regn och rusk lyckades förta stämningen. En gång är ingen gång, två gånger är en vana, tre gånger är en tradition. Så nu kan vi väl fastslå att det är traditionsenligt att Brewskival är årets svenska ölevent.

Årets Brewskival, den tredje i ordningen, fick en lite större utmaning från vädret än föregående år men man stod på det stora hela väl rustade för att möta det. Tälten visade sig tillräckligt stora för att hålla besökarna torra när skurarna kom och såväl bryggare som besökare var alldeles för glada för att låta sig nedslås av lite väta från ovan.

Min enda anmärkning är att det blev lite svårt att få sig en sittplats, men det var kanske mer av en fråga om besökarnas inställning än en miss från festivalledningen. Flera gånger frågade vi nämligen om vi kunde sätta oss på några för tillfället tomma platser och möttes av ett "Nej, det är upptaget" istället för ett "Våra kompisar sitter där, men ni kan sätta er där tills de kommer tillbaka".

Jag tror att det var lite fler besökare än ifjol, framförallt på fredagen, och det var definitivt fler bryggerier. Så många att jag i efterhand insåg att jag missat ett par stycken jag ville prova. Det fanns helt enkelt mer öl att prova än vad jag hann med. Klart det går att organisera upp en personslig tickfest, men det är inte något för mig, inte längre. Been there, done that, så att säga.

Ölmässigt var det mycket som var humligt och grumligt, syrligt och fruktigt eller starkt och fatlagrat. Och faktiskt rätt mycket pilsner. Kanske är den där lagertrenden som många ölskribenter, undertecknad inkluderad, försökt se i ett par år äntligen på gång. En vacker dag kanske vi får säga "vad var det vi sa", trots allt. Det var förstås väntat att Nynäshamn och Nils Oscar skulle bära lagerfanan högt och de fick sällskap från bland andra Pipeworks och Stockholm Brewing.

Festivalens bästa öl får för mig delas mellan Nils Oscar Batak Pale Ale och Green Bench FLIPA. Batak är ett område på norra Sumatra i Indonesien där man odlar Batak-peppar, eller Andaliman-peppar som den också kallas. Den här pepparn har en påtaglig citrusdoft som drar åt citron och lime. Nils Oscar hade helt enkelt låtit sådan peppar ligga och dra i ölen ett tag och smaken det satte på ölen var helt fantastisk. Pigg, frisk citrussmak med mycket fin skärpa men helt utan syrlighet. Jag kan inte minnas att jag provat något liknande, men nu är jag väldigt sugen på att försöka köpa hem lite Batak peppar till kryddhyllan.

Green Bench FLIPA var på pappret en blandning av lite för mycket - sur-IPA med vanilj, laktos och clementin. Det visade sig, såklart, att om man bara använder allt med måtta kan man få till något riktigt bra. Vaniljen och laktosen hade tillsatts med lätt hand och ingen av dem var individuellt märkbara i ölen, men skapade en motvikt mot det syrliga. När detta pusslades ihop lyftes ölen flera steg och smaken blev väldigt följsam och rund med frisk syrlighet, angenäma toner av söt citrus och ett lätt humlebett. En öl att dra många lärdomar av.

Jag står fast vid att den största förbättringspotentialen för Brewskival ligger i att försöka skapa en större bredd i utbudet genom att få in några klassiska europeiska bryggerier. Det skulle skapa en unik helhet. Men det finns å andra sidan andra festivaler för sådant och Brewskival kanske vill vara mer nischade. Inget fel med det heller egentligen. Storbritannien, Belgien och centraleuropa ligger ju lite närmare till hands att uppleva på plats. USA är lite längre bort och en av Brewskivals styrkor i utbudet är ju just deras amerikanska utställare.

Något som Brewskival utvecklat under åren som gått är matutbudet som i år höll stor bredd. Vissa av matförsäljarna hade väldigt långa väntetider, men det fanns också gott om lockande alternativ där man inte behövde vänta alls på att få mat. Godast, om än kanske inte mest mättande, var havskräftorna från Fjällbacka och ett riktigt kul inslag var den senegalesiska maten.

Vi ses förhoppningsvis nästa år, Brewskival!