Den belgiska klassikern Gulden Draak har de senaste åren släppts i lite olika varianter och nu senast i en variant som lagrats på fat som tidigare använts till att lagra calvados. Jag passade på att ta med en flaska till lite häng i stugan, där den passade riktigt bra att plocka fram när sommarkvällen började skymma och temperaturen svalnade av något.
I min mening är det här den mest intressanta fatlagringen de har gett sig på hittills, då den har gett subtila men ändå avgörande effekter. Ölet känns moget redan nu, vilket ung Gulden Draak inte riktigt brukar göra, och inte heller finns det någon spritig smak vilket en del av de tidigare fatlagringarna dragits med vid ung ålder.
Här finns däremot en väldigt fin fruktighet med lite vuxen karaktär. Visst får man väl karaktärisera den som söt, men återigen på ett lite vuxet sätt där sötman inte står i centrum. Det är förfinat och nyanserat, bland annat tack vare den franska ekens finstämda toner och att restsmakerna av calvados väver väldigt fint in i ölets ursprungliga smaker.
Belgisk bira med fransk finess, kort och gott. Redan nu är alltså det här ölet väldigt moget och drickfärdigt. Man behöver förstås inte ha någon brådska med att knäcka sin flaska men jag tror inte heller att det är ett öl som har så mycket att vinna på ytterligare lagring.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar