Oppigårds firar i år 15 år sedan starten och även om de inte är äldst så är de i vart fall störst bland svenska småbryggerier. De fyller också en stor plats i mitt ölhjärta.
Om man ser till hur Sveriges småbryggerier, alltså landets alla bryggerier exklusive Spendrups, Carlsberg, Åbro, Kopparbergs och Krönleins (och de varumärken som hör till dem) hamnar Oppigårds som överlägsen etta när det gäller försäljning på Systembolaget. Ifjol sålde de faktiskt ungefär tre gånger så mycket öl på Systembolaget som det näst mest säljande småbryggeriet. Tre gånger så mycket! När jag plockade fram siffrorna fick jag lov att kontrollräkna en gång till för att vara säker på att jag inte räknat fel.
Förvisso har de, antagligen, en försäljning som är mer fokuserad på Systembolaget än många andra småbryggerier, men det säger ändå något om vilken ställning de är på väg att inta på den svenska marknaden. De har nått dit på bara 15 år, och är fortfarande långt ifrån vägs ände.
När Oppigårds gör saker så vet man att det görs ordentligt. Som nu, när de installerat en burklina och börjar förpacka en del av sin öl på burk, så kan man vara säker på att de har tänkt igenom detta länge och väl för att hitta en riktigt bra lösning. Det var flera år sedan de började prata om att skaffa en burklina och först sades det att den skulle vara på plats när det nya bryggeriet kom igång. Det tog 1,5 år till. Det kan man tycka är seghet, men jag skulle snarare säga att det handlar om att inte tumma på sina visioner.
Ute i en ny byggnad bygger de också upp ett surölslager som småningom ska hålla flera hundra fat. Även där har tankarna och planerna funnits i lång tid, men man låter det ta den tid det behöver. Man jobbar långsiktigt och genomtänkt. Som en del av surölsprojektet har man "adopterat" en jäststam från hembryggarna bakom ett öl som för mig är känt som vallonölet, för andra kort och gott som Gammalt Öl. Det är en familj som invandrade från Vallonien och tog med sig en tunna öl. Den har man tappat ur hälften ur vartannat år och varje gång fyllt på med nytt, hembryggt öl. Den blandningen av jäst och bakterier som kultiverats fram där i lite över 200 år ska alltså Oppigårds jobba vidare med. Det kan bli hur spännande som helst!
Det märks kanske att jag hyser en stor respekt för vad Oppigårds har åstadkommit. Lite av det har kanske att göra med att jag själv är från Dalarna och när jag började intressera mig för öl var Oppigårds både det närmaste och ett av de mest spännande bryggerierna. Men det har också att göra med att jag delar många av deras värderingar kring vad som är viktigt med öl. Inte minst i långsiktigheten, som visat sig några gånger i vad jag skrivit om här, men också i deras text "Början på en tradition" som står på flasketiketterna.
Min pappa påpekade det geniala i de orden den första gången jag provade Oppigårds Golden Ale, en öl som jag för övrigt just återupptäckt, för elva år sen. Den svenska bryggeriboomen hade inte dragit igång än och det allmänna ölintresset var långt ifrån vad det är idag, men där kom ett förhållandevis nytt bryggeri och sa "vi har inte varit igång så länge men vi har alla planer på att bli kvar här en lång tid framöver", fast uttryckt i bara fyra ord. Ihop med en bra produkt gav det förtroende för att det var några som visste vad de höll på med.
Nu har det gått 15 år och den där traditionen har väl kommit förbi sin början vid det här laget. Oppigårds firar det här på flera sätt, bland annat med en samarbetsbryggning med Närke Kulturbryggeri, som startade ungefär samtidigt som Oppigårds. Under den bryggningen gjorde man en hybrid av Thurbo Stout och Stormaktsporter, som så klart fick namnet Thurbo Stormaktsporter.
Och för de som likt mig bor i Uppsala får man imorgon (onsdag 16/5) chansen att hänga med Oppigårds-Anders på en Oppigårds tap take over på Taps Beer Bar och prova öl som ofiltrerad Grim Lager och Thurbo Stormaktsporter. Man får förstås komma även om man inte bor i Uppsala också.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar