Öl och kobe-kött

Det japanska kobe-köttet är ett av världens dyraste nötkött och de riktigt välmarmorerade bitarna kan gå för 5000 kr per kg eller mer. Den stora fetthalten och allt insprängt fett gör att det skiljer sig en del i karaktären från det nötkött vi vanligtvis äter i Sverige. Om man bestämmer sig för att slanta upp för en bit kobe, vad ska man då dricka till? Öl givetvis, men vilken sort?

En speciell faktor med köttet, närmare bestämt med fettet, är inte bara att det är väldigt mycket av det utan att det smälter vid lägre temperaturer än fett i annat nötkött. Det här i kombination med den stora mängden av det får två viktiga effekter. Dels hjälper det en att väldigt snabbt få en bra stekyta på köttet, dels får köttet en speciell smälter-på-tungan-effekt. Smaken på köttet blir djup men ändå mild, nyanserad men inte så intensiv som exempelvis kött från gamla mjölkkor. 

Med utgångspunkt i det började jag fundera på vilka öl man skulle vilja prova till och landade i en kvintett med bra matöl med lite olika egenskaper som skulle kunna matcha köttet. Karamelliga toner för att möta stekytan, humle för att bryta av mot fettet, fruktighet för att komplettera köttsmaken eller kombinationer av dessa.

Valen föll därför på Ayinger Celebrator, Oppigårds Golden Ale, St Bernardus Prior 8, Founder's Dirty Bastard och Sierra Nevada Hop Bullet DIPA. Hade jag haft möjlighet att först prova köttet, sedan välja öl och prova dem tillsammans med köttet hade kanske valen blivit något annorlunda, men bland annat på grund av prislappen blev det inte så. 

Nu blev valen rätt så bra ändå, dock visade det sig direkt att Founder's Dirty Bastard hade för kraftig och fyllig smak för denna kombo och den föll därför bort direkt. Jag har tidigare haft väldigt bra erfarenheter med att matcha St Bernardus Prior 8 med nöt och annat rött kött, och det var uppenbart att dess toner av torkad frukt, karamell och kryddor passade fint även här men fylligheten blev återigen lite för stor. 

Ayinger Celebrator har länge varit en god vapendragare i kombinationer med ost, men trots vissa likheter gick även den bet. Den har mer av en rostad ton, snarare än karamellig, och när det inte heller finns särskilt tydliga fruktiga toner hittade den inte hem hos köttet.

De två bästa kombinationerna blev de två lite mer humledrivna ölen. Man skulle kanske kunna tro att även Hop Bullet skulle bli för smakrik för att funka, men då den inte är så maltfyllig funkade det faktiskt finfint. Beskan var en finfin motpunkt till fettet och humlefruktigheten passade bra ihop med köttet.

Allra bäst blev dock Oppigårds Golden Ale som med beska, humletoner och precis rätt karamellton petade hem flest matchningspoäng. En öl som jag själv glömmer bort ibland, men som är en öl som är oerhört välgjord och som ofta är lätt att matcha med maten.

Någon läsare kanske tycker det känns fjuttigt att matcha en öl för dryga tjugan till ett kött där en enda tugga kostar mer än så. Det tycker inte jag.