Europas viktigaste moderna bryggerier

Den amerikanska tidningen Food & Wine publicerade nyligen en lista över de 15 viktigaste europeiska hantverksbryggerierna. Även om listan inte var helt dum fanns det några udda inslag och det fick mig att fundera på hur jag skulle sätta upp en sådan lista. Det är trots allt ganska intressant att se tillbaka på vilka bryggerier det är som har format det europeiska öllandskap vi lever i idag, vilka som utökat den grund som många äldre bryggerier byggt upp under århundraden.

Det som jag är lite ut efter här är att titta på vilka bryggerier som drivit den stora omställningen till den moderna ölvärlden. Gränsdragningen här är egentligen mycket enkel, jag har tittat på bryggerier som startat efter 1990. Det finns förstås ett fåtal äldre bryggerier som varit påtagliga inspirationer i det moderna öleuropa, men vi lämnar dem ändå därhän denna gång. En tanke i förbifarten här är att det nog skulle vara svårare att plocka ut en liten skara av äldre bryggerier som varit de mest inflytelserika och viktiga, eftersom det finns så många fler av de äldre som varit viktiga.

Man kan säkert ha diverse vettiga invändningar mot min lista men som kontrast mot tanken ovan får jag ändå säga att jag tycker att det har varit relativt enkelt att peka ut ett gäng som varit tydligt viktiga. Det svåra har varit att sätta de svenska bryggerierna i ett internationellt perspektiv och därför har jag valt bort dem helt. Jag tror dock inte att något av de svenska bryggerierna har varit sådär enormt inflytelserika i ett internationellt perspektiv, det är ju inte förrän på senare år som exporten från Sverige kommit igång på allvar. Vi svenskar har helt enkelt varit så duktiga på att dricka upp vår svenska öl.

Jag funderade också på om man ska räkna med fantombryggare eller inte, men insåg rätt snabbt att det är en icke-fråga. Det finns bara en sådan aktör ändå och den har numera flera egna bryggerier (även om en stor del av volymen fortfarande görs hos andra). Framförallt skulle det kännas lite krystat att klämma fram en sådan här lista utan att nämna dem. Jag pratar förstås om Mikkeller.

Tycka vad man vill om att de inte har haft ett eget bryggeri att producera all sin öl i, men det går inte att komma ifrån att Mikkeller är en av de aktörer som spelat störst roll i moderniseringen av europeisk öl. Just att de varit pionjärer i att bli stora genom fantombryggning är i sig självt något som varit med och satt tonen för det moderna öleuropa. Festivaler, barer, restauranger, bryggerier, sprit - avknoppningarna är många och de som på ett eller annat sätt tagit inspiration från Mikkeller är ännu fler.

En annan gigant i sammanhanget är förstås Brewdog, som liksom Mikkeller har en hel hög med avknoppningar vid sidan om bryggeriverksamheten. Men framförallt är själva bryggeriet en enorm framgångssaga sett till tillväxten och deras okonventionella metoder för att marknadsföra sig har visat att det finns andra vägar att gå än mördande reklam.

Jag har genom åren både sagt bu och bä om såväl Brewdogs som Mikkellers olika öl, och jag tycker inte att de gör bäst öl i Europa, men de två är i en division för sig när det gäller hur viktiga de har varit för öl i Europa. Kort och gott, två giganter vars platser i en sådan här sammanställning är självklara.

Fortsättningen är sedan inte riktigt lika självklar, men ett bryggeri som man inte kan komma ifrån att nämna är förstås nederländska De Molen. De har framförallt gjort sig kända för sina mörka öl och var ett av de tidiga tunga europeiska namnen. Dessutom har de varit instrumentala i att lyfta Nederländerna till det rätt så framstående ölland det är idag.

Nederländerna har annars kanske levt lite i skuggan av Belgien, som ju har haft en väldigt levande ölkultur där tradition och innovation flyter ihop mer än någon annanstans. Det finns en mängd nyare bryggerier som gjort mycket bra men jag tycker inte att något riktigt kan mäta sig med De Struise som agerat föregångare på så många sätt.

När vi ändå pratar Belgien tycker jag inte att man ska glömma bort De Proefbrouwerij. De har aldrig varit så intresserade av att göra sig ett eget namn gentemot slutkonsument men har varit stora möjliggörare för kanske framförallt Mikkeller och Omnipollo men har också varit viktiga för en del andra tunga namn som exempelvis Drie Fonteinen.

Likt Belgien har Storbritannien också haft en utveckling av öl där tradition och moderna influenser  har levt både sida vid sida och tillsammans. Utöver redan nämnda Brewdog finns ett helt gäng bryggerier som gjort mycket för och med brittisk öl, och där tycker jag det finns fyra till att lyfta fram, nämligen Thornbridge, The Kernel, Beavertown och Magic Rock.

Thornbridge har på ett framgångsrikt vis kombinerat brittiska traditioner, klassiska europeiska influenser och modernt öltänk. De gjorde det dessutom tidigt och blev en av föregångarna för modern brittisk öl. Och bara en sådan sak som att Brewdog-Martin jobbade på Thornbridge innan han startade Brewdog.

The Kernel tycker jag är det bryggeri att lyfta fram som stått på barrikaderna när det kommer till Londons stora revitalisering av lokal bryggerinäring. De var väl kanske inte först och kanske inte heller störst, men åtminstone i mina ögon har de varit en av de stora tidiga inspiratörerna där. Även Beavertown ligger i London och de lyfter jag fram kanske framförallt som en viktig spelare när det gäller brittisk burköl.

Magic Rock har också blivit ett tungt namn i Storbritannien och hör till en skara av nyare brittiska bryggerier som är välkända utanför den nationella marknaden. Jag hade turen att besöka dem ganska tidigt på deras resa och det var uppenbart redan då att de skulle bli ett namn att räkna med under lång tid.

Här i Skandinavien har Nögne Ö varit viktiga och har varit med och introducerat en hel del idéer kring öl i Europa. Jag upplever att de inte är lika i framkant idag som de en gång varit, ett tapp som mer eller mindre sammanfallit med att de köptes av Hansa Borg. Lervig började lite från andra hållet och det tog ett par år innan de satsade på en modern ölfilosofi, men sedan dess har de stadigt blivit ett alltmer inflytelserikt bryggeri och har i mina ögon tagit över rollen som Norges viktigaste bryggeri.

I Danmark tycker jag att det är Amager Bryghus som visat framfötterna och vågat satsa internationellt, dels genom export och dels genom samarbetsöl med framförallt amerikanska bryggerier. Deras framgångar med detta har tagit skandinavisk öl ut i världen, både genom deras egen spridning och genom inspirationen det har givit andra.

Italien har ganska länge haft en starkt växande ölmarknad och har idag en stor mängd bryggerier där många startat de senaste två decennierna. Jag erkänner villigt att jag inte har enorm koll på italiensk koll men vill ändå påstå att Baladin är och har varit ett av de absolut viktigaste bryggerierna där. Och så har vi Baltikum som också har en väldigt spännande rörelse på ölmarknaden där Pohjala varit tongivande.

Till sist tänkte jag nämna en liten bubblare i form av tjeckiska Bernard, som kanske inte riktigt faller in i samma kategori av bryggerier som de andra som nämnts här, men som varit viktigt i Tjeckien som det största av de nya privatägda bryggerierna efter kommunismens fall.

Det finns också ett spirande ölintresse i Ryssland där det lär finnas flera viktiga bryggerier som kanske hade varit värda att nämna, men ärligt talat har jag nästan ingen koll alls på rysk öl.

Så här med allting på pränt inser jag att jag har besökt de flesta av dessa bryggerier, och när man försöker göra en sådan här sammanställning är det nog lätt att få ett bias mot de man känner till lite bättre. Å andra sidan vill jag också tro att jag valt att besöka dem just för att de är nyckelspelare. Och jag har ju besökt många bryggerier som inte nämns här.