I dagarna var det brittiska bryggeriet Wild Beer i Sverige och passade då på att svänga förbi Uppsala för att brygga lite öl. Värd för bryggningen var Tempel Brygghus och på bryggschemat stod en suring med rågknäckebröd.
Wild Beer håller annars till i Somerset i sydvästra England och brygger en hel del suröl. Så det var kanske inte så konstigt att det var just Tempel Brygghus man bryggde tillsammans med. Nu letade man förstås inte upp första bästa surölsbryggeri i Sverige, utan snacket om en samarbetsöl har pågått en längre tid och när man nu var i Sverige för att titta förbi Malt, Mat och Destillat satte man av lite tid för den där samarbetsbrygden man pratat om så länge.
Det blev givetvis en suröl som bryggdes med metoden att syra vörten innan kok, så kallad kettle sour. För syran står lite omältat vete från Hof ten Dormaal som man hade kvar från en tidigare samarbetsbrygd med dem, och då är det alltså inte vetet i sig som ger syra utan bakterier som lever på vetekornen. Genom att slänga i någon näve vetekorn i vörten och låta det stå någon dag ges bakterierna utrymme att göra sin grej.
För att göra något kul med ölen valde man att tillsätta knäckebrödet Wasa Husman, som görs på tre ingredienser: fullkornsrågmjöl, jäst och salt. Perfekt till en öl kan tyckas. 10 kg knäckebröd till en brygd på 1000 liter, det vill säga 10 gram knäckebröd per liter öl. Det är rätt mycket! Kanske lite för mycket. Råg har nämligen en förmåga att klistra till sig och det vid bryggningar med mycket råg ganska vanliga problemet med en så kallad stuck mash inträffade även vid den här bryggningen, men det löste sig sen rätt fort.
Wild Beers bryggare Mike hade släpat med sig en rejäl påse med Enigma-humle till bryggningen, och slutresultatet kommer alltså bli en ganska välhumlad rågsuring. Det blev två bryggdagar med den här ölen och sammanlagt blir det alltså omkring 2000 liter av den här ölen, när den är klar om några veckor.
När jag svängde förbi bryggeriet passade jag även på att få ett smakprov av deras Whiskey Sour som buteljerats i dagarna. Det är en suring med råg och vete där en del har lagrats på två gamla Jack Daniels-fat för att sedan blandas med öl som inte fatlagrats samt att man tillsatt en skvätt insaltad citron. Mer betoning på sour än på whiskey i smaken, men ack så gott och så fräscht.
Snart kommer för övrigt Alvinne till Uppsala för att brygga med Tempels gamla hyresvärdar på Jackdaw. Minns man dessutom att Tired Hands var i stan häromåret inser man att Uppsala verkligen får en hel del angenäma besök från den sura delen av den internationella ölgräddan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar