Öl och ost: Reypenaer XO Reserve

En typ av ost som enligt mig inte får synas i svenska ostdiskar i den utsträckning den förtjänar är bra ost av Gouda-typ. Vifta bort alla tankar du får på den massproducerade Goudan som ligger bredvid Grevé och Präst i matbutiken, nu snackar vi lagrad, smakrik Gouda. En sådan är den härliga Reypenaer som, när man väl ser den, oftast ser i sitt VSOP-utförande som är riktigt bra men det finns också en längre lagrad variant som heter Reypenaer XO Reserve.

Jag har sett Reypenaer XO i Sverige men det hör inte till vanligheterna. Den här biten var faktiskt ett fynd på flygplatsen i München. Då var den förstås färdigpaketerad vilket förstås inte är lika trevligt som att köpa över disk men det kunde jag ta den här gången. Mitt bästa tips för att hitta Reypenaer i Sverige är att kika hos Gamla Amsterdam vid Mariatorget i Stockholm.

Reypenaer görs på sommarmjölk från kossor på gräsbete och XO Reserve är lagrad i 2,5-3 år. Lagringen sker i ett gammalt sekelskifteshus i Woerden i Nederländerna, som ventileras "för hand" genom att öppna och stänga luckor när klimatet ändras och över lagringstiden utsätts alltså osthjulen för varierande temperatur och luftfuktighet. Smaken är mycket komplex med tydlig karamellsmak och inslag av smör, nötter och lakrits(!).

När jag började fundera på öl att prova till den här osten mindes jag två tips jag fått när jag frågat osthandlare om deras favoritkombinationer. Båda två nämnde just Reypenaer. Dr Käse tipsade om Omnipollo Leon till VSOP och Max på Gamla Amsterdam tipsade om Ayinger Celebrator till just XO Reserve. Två givna öl där alltså. Med tanke på att osten är lagrad tänkte jag att det också vore trevligt med något lagrat att prova till, och spann då vidare på dubbelbocksinriktningen och plockade upp en Samichlaus från 2013 ur källaren. Dessutom drog jag fram en Hantverksbryggeriet Baronen från 2015.

Det kom alltså inte som någon överraskning att Ayinger Celebrator funkade otroligt bra till osten. Precis rätt matchning i intensitet och ostens karamelliserade smaker knyter an fint till maltigheten, men eftersom det inte riktigt är en karamellsmak i ölet så blir det inte kaka på kaka utan bara en fin harmoni. I nyanserna finns det massor av toner som hittar varandra med bland annat nötighet i både ost och öl. Det som sätter pricken över moset är att ostens sälta och lilla lakritston går grymt fint ihop med ölets nougataktiga toner. En av de bästa kombinationer mellan öl och ost jag provat!

Omnipollo Leon funkade också fint, med en friskare touch som skapar mer brytningar och vars fruktighet passar bra ihop med ostens smaker, men det blir lite för lätt. Säkerligen en bättre match med VSOP, som ju matchningstipset egentligen gällde, som inte är riktigt lika intensiv i smaken. 

Baronen var däremot inte en lyckad match. Med de bitar av osten som suttit vid kanten och som är lite mer funkiga blev smaken på ölet så märklig att jag funderade på om det var infekterat. Jag konstaterade att så inte var fallet, ölet smakade fint på egen hand, och till de inre bitarna av osten gav kombinationen inte upphov till samma märkligheter men det funkade inte riktigt där heller.

Och så var det då den lagrade Samichlaus, en personlig favorit som liksom osten har en kraftig smak och med en smakprofil som kändes lovande. Men det visade sig att en liten farhåga om att ölen, som ju faktiskt klockar in på 14 %, skulle bli alltför kraftig besannades. Men det är en grymt god öl så det blev ju trevligt med en ursäkt att öppna en flaska.

I sammanfattning, satsa på en Ayinger Celebrator om du får tag på en bit Reypenaer XO Reserve. Given succé!