Filtrerat eller ofiltrerat? En studie i Pickla

Filtrerad till vänster, ofiltrerad till höger

Igår var Nynäshamns Ångbryggeri på besök här i Uppsala med en tap take over på Taps Beer Bar. Med sig hade de bland Pickla Pils i sin vanliga, filtrerade utformning på vanligt fat och så en ofiltrerad variant serverad ur så kallade tyskfat där ölen tappas med gravitationens hjälp, helt utan drivgas. Pickla i kellerbierutförande helt enkelt. Det var naturligtvis som upplagt för en jämförelse mellan de två.

När beställningen lagts kom det snart två glas med väldigt klar öl. Det gick knappt att se någon skillnad på dem, bara en ytterst vag disighet i den ofiltrerade ölen. Mer påtagligt var egentligen att den ofiltrerade hade betydligt fler små strömmar av kolsyrebubblor som steg genom vätskan.

Skillnaden i smaken var lite tydligare, men även där var det ganska subtila skillnader och det tog några klunkar av vardera öl för att få ordentligt grepp om hur de skiljde sig åt. Det är ju trots allt samma öl så det är klart att skillnaderna inte blir enorma. När ölen kom upp lite i temperatur blev också skillnaderna något tydligare.

Det kan nog närmast beskrivas som att smakerna i den ofiltrerade ölen är bredare och så att säga fyller ut mer av ett spektrum. Färre dalar i smakkurvan liksom. Fler nyanser av smakerna som finns där. Det är alltså inga helt andra smaker som dyker upp, utan bara fler väldigt snarlika toner.

Små skillnader som ändå gör en stor skillnad. Det här är en ännu mer trivsam och förtjusande smak som ger ett trevligare helhetsintryck. Det låter lite konstigt när man pratar om öl kanske, men på sätt och vis känns det också sundare. Jag tänker lite på samma sätt som när jag jämför surdegsbröd med bröd bakat med köpt jäst.

Pickla Pils är en grym öl som blir ett snäpp bättre i sin ofiltrerade version. Det blev ett par glas till av den under kvällen efter den här inledande jämförelsen och jag tyckte den växte hela tiden, men det kan ju ha haft att göra med den allmänna trivsamheten att göra också.