Öl och ost: Vesterhavsost

Den danska Vesterhavsosten är en riktigt god hårdost med fin sälta som brukar vara relativt lätt att hitta och som oftast är snäppet billigare än de klassiska hårdostarna. Dess sälta tillsammans med lite nötiga och knäckiga toner gör det till en ost som är härlig att ha till öl och jag har undersökt vad den passar bäst till. Jag valde att testa osten mot två olika IPA, en dubbelbock och en belgisk ale.

Vesterhavsost är en dansk hårdost på pastöriserad mjölk från kor som betar på de jylländska ängarna intill Vesterhavet. Det är inte bara korna som får känna av havsvindarna, osten lagras i utrymmen som tar in havsluft för att tillföra en extra dimension i smakerna. Osten har en fin kristallisering som ger ett lätt knaster när man tuggar, och därtill lätta nötiga och knäckiga toner. Den påminner närmare om en nederländsk ost av goudatyp än de klassiska danska ostarna.

Matchningsförsöken med osten fick en bra början med Zinnebir. Såväl humlens örtiga toner som jästens lite fruktiga och kryddiga toner går bra ihop med ostens smaker, men ölet är inte riktigt kraftigt nog i smakerna för att stå upp mot osten hela vägen igenom. Intressant matchning men inte en fullträff. 

S:t Eriks IPA var den klart sämsta matchningen av dessa, men det var också en öl som inte alls imponerade på egen hand heller. Spretig med trötta humlesmaker och i allmänhet sådär småtrist. Det blev inte heller bättre tillsammans med osten utan krockade mest.

Dubbelbock är en öltyp som jag brukar gilla till den här typen av lite salta hårdostar och den här gången var inget undantag. Den mjuka maltigheten i Ayinger Celebrator sluter sig kring ostens feta saker och sältan i osten lyfter ölets djupa maltiga toner, som också knyter an fint till den knäckiga tonen i osten. En väldigt trevlig matchning!

Sist ut blev så Oppigårds New Sweden IPA som med sin intensiva humlesmak är väldigt långt ifrån en dubbelbock men som även den lyckades bra med att matcha osten, om än på ett helt annat sätt. Här är det just humletonerna som hittar en kompis i ostens sälta samtidigt som de skär igenom fetman. En matchning som fungerar av helt andra anledningar än dubbelbocken, men som inte riktigt plockar upp nötigheten i osten.

Jag tror att det kunde ha blivit ännu bättre med en DIPA med bra balans mellan maltighet och fruktig humlighet, där humlen kan spela mot sältan och maltigheten är tillräckligt kraftig för att möta ostens knäckiga ton. New Swedens storebror Thurbo Double IPA hade nog kunnat passa väldigt fint.