Häromveckan blev jag serverad ett glas av Mariestads Ostindien Strong Ale, en tioprocentig ale som släpptes under fjolårsvåren. Inför lanseringen hade den fått ligga till sig i fem månader redan så den är nu ungefär två år gammal, och de två åren har gjort den riktigt gott. Nu är det en riktigt rund och fin öl med massor av härliga kolasmaker.
Ostindien Strong Ale är en del av Spendrups småreleaser under Mariestads flagg som de har gjort i samband med sina Smakresan-evenemang. Den gjordes i samband med den andra resan som gick längs västkusten med ostindiefararen Götheborg. Ölet håller 10 % och är bryggt med pilsner-, münchner-, melanodin- och mörk karamellmalt, samt är humlad med Cascade och Magnum. Även om Spendrups envisas med att kalla det för strong ale skulle jag snarare vilja kalla det för barley wine. Det var väl kanske en term som inte passade under Mariestads-flaggan?
Jag minns den som god men något ung och spretig när den släpptes, trots att den då alltså redan hade lagrats i fem månader, både på ekfat och ståltank, innan buteljering. Med ett och halvt år till i flaskan har den dock satt sig väldigt fint.
Nu är det ett öl med djup och väl sammanhållen maltighet där smakerna går mot olika nyanser av kola, knäck och karamell, innan de bryts upp av en lätt citruston med efterföljande beska. Det gör sig allra bäst när det närmar sig rumstemperatur, då alla de karamelliserade tonerna kommer fram ordentligt och den bästa smakharmonin nås. För harmoniska är precis vad smakerna är.
Med en mjuk munkänsla och en alkohol som knappt märks av i munhålan är det väldigt svårt att gissa sig till att den håller en tvåsiffrig alkoholhalt. Det är en i mitt tycke märkbart bättre öl än när den släpptes, och jag tror att ett eller två år till har möjlighet att lyfta den lite till. Spendrups bryggmästare Richard Bengtsson framhåller gärna att han inte är särskilt förtjust i lagrad öl men jag undrar om inte han också föredrar Ostindien Strong Ale mer nu med lite extra ålder på nacken.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar