Årets julölsfavoriter: Fyra britter

Den klassiska julölen har en fyllig maltighet med lätt rostade smaker, gärna åt det knäckiga hållet, och milda humleinslag. Det här är ett område där brittiska bryggare med en förkärlek åt det klassiska regerar, så det är kanske inte så konstigt att jag återfinner hela fyra brittiska öl bland årets julölsfavoriter.

Dessa fyra kommer från Fuller's, Shepherd Neame, St Peter's och Harveys - tunga namn som har mycket heder att försvara på det här området och som med sina respektive julöl gör det med bravur. Det är dock inte en samling med fyra liknande öl utan de skiljer sig en hel del sinsemellan, även om de delar en gemensam grund.

Fuller's Old Winter Ale är med sina 5,3 % den lättaste av dem och därmed kanske också den som passar bäst till ett mer utdraget julbord, både för alkoholhaltens skull och för att den inte utmanövrerar julbordets mildare anrättningar. I smaken finns rostat bröd, knäck och en hint av marmelad som de mest framstående inslagen, men när man gräver djupare finner man också nyanser av mörk choklad, rostade nötter och pepprigt kryddiga toner. Den blir inte alltför mjuk utan levererar en finish med skärpa som också hjälper till med julmaten. Enligt bryggeriet själva är den brygd för export och är särskilt populär i Sverige. Kanske har det att göra med att den passar så bra till vårt julbord.

Shepherd Neame Christmas Ale är en aning starkare på 7 % men också något ljusare. Smaken är fylligare och sötare med lite mer tuggmotstånd, och går mer åt rostad brioche och knäck medan den saknar drag åt nötter eller choklad. Här finns också en på brittiskt vis framträdande fruktighet som tillsammans med de andra smakerna för tankarna åt julig fruktkaka.

Betydligt mörkare blir det med St Peters Winter Ale som nästan är svart i färgen och som ger ett ännu större djup i de maltiga smakerna. Snarare än hårt rostade toner bjuder den på en mjuk och något söt smak med ett spektrum från rostat bröd via knäck till choklad, med tyngdpunkten åt det senare. Allt det mjuka och varma skärps upp något av en avslutning med både humlebeska och en ack så lätt bränd ton. Passar särskilt bra till vinterns mustigaste kötträtter men är också farligt enkel att stjälpa i sig utan matsällskap.

Starkast och kanske mest udda i kvartetten är Harveys Christmas Ale som står ut med sin tydliga smak av både råa och syltade apelsinskal. Om den innehåller några faktiska apelsinskal så är det något som bryggeriet mörkar, men det är snarare så att det är den kraftiga användningen av humle som gett den tonen. Bryggeriet är också (ö)känt för sin funkiga husjäst som sätter sina spår även i Christmas Ale med kryddiga toner. Allt det här backas av en mysigt knäckig och kakig maltighet. Harveys själva kallar det för en barley wine och även om det lär vara olikt alla andra barley wine du har smakat förstår man klassificeringen. Och liksom en barley wine bör ha så finns här en fin lagringspotential, men redan nu är den smarrig ihop med en rökt cheddar.