Så här på vårkanten är de färska franska getostarna som allra bäst och det är bara att börja frossa. En god sort som brukar vara lätt att hitta är den lilla tjocka cylindern Chabichou du Poitou. Som färsk är smaken mild och jag valde därför att matcha mot tre ganska lätta stilar: en witbier, en pilsner och en saison. Tre grymma kombinationer men en var förstås bäst.
Chabichou du Poitou är ursprungsskyddad med AOC-status sedan 1990 och produceras i ett område i västra Frankrike, i närheten av de centrala delarna av Loire-dalen. Formen på osten kallas för bonde, men osten är ej att förväxla med närbesläktade Bonde du Poitou. Ostens kant har en typisk rynkig struktur medan insidan är fast, nästan med lite gummiliknande känsla och helt vit. Smaken är ganska mild med typiska getosttoner och lätt sälta.
Den typiska matchningen med en Chabichou du Poitou är, som med så många andra franska getostar, ett vitt vin på Sauvignon Blanc som gjorts i närheten, men här ska vi förstås prata öl istället. Precis som med Sainte-Maure De Touraine, som görs några mil norrut från området där man gör Chabichou du Poitou, funkar en geuze som kompanjon men den här gången ville jag utforska lite fler alternativ. Jag valde därför en belgisk wit, en tjeckisk pilsner och en saison.
Alla tre öl kompletterade osten väldigt bra, men på olika sätt. Saisonens peppriga toner gav ett bra komplement till det "getiga" och den återhållsamma fruktigheten gav en bra bas. Möjligen blev saisonen en aning för kraftig i smaken. I det här fallet Kongero från Jackdaw, men alla "vanliga" saison skulle nog ge samma resultat. Det hade varit intressant att prova en svagare saison, kanske till och med en på folkölsstyrka.
Den belgiska witen, som representerades av Hoegaarden, hittade också kompisar i det getiga med sin lite kryddiga smak och den lätta syrligheten spelar också fint mot ostens milda syrlighet. Här blev den enda lilla negativa punkten att alla citrustoner i ölet blev lite för dominant i matchningen.
Budvar stod för kvällens bästa matchning, med perfekt smakintensitet för att möta osten, örtiga toner som kompletterade ostens smaker och en brödighet som gav ett perfekt underlag till de andra smakerna. Ljus lager blir ofta för mild i smaken för att funka ihop med ostar men här satt den tjeckiska pilsnern verkligen som ett smäck.
Nog för att man kan njuta en god pilsner när som helst på året, men så här års, när man kan börja lapa eftermiddagssol på balkongen sitter de lite extra bra. Eftersom även getostarna är lite extra goda så här års kan jag verkligen rekommendera att passa på att kombinera de bägge, kanske som en liten aptitretare innan fredagsmiddagen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar