Cigar Citys och Nils Oscars samarbetsbryggning

Igår besökte Cigar Citys bryggmästare Wayne Wambles ett snöigt Nyköping för att brygga en öl ihop med Patrick Holmqvist på Nils Oscar. Det var inte särskilt mycket som gick som det skulle men trots det lär det bli en bra öl av det till slut. Den gemensamma kreationen blir en imperial stout med lingon och nypon.

Dagen började illa även för mig. När jag satt hemma och åt frukost insåg jag att mitt tåg mot Nyköping just hade rullat ut från Uppsala. Jag hade blandat ihop tågtiderna. Så det var bara att köpa en ny biljett och hoppa på det tåg jag hela tiden hade trott att jag hade biljett till. När jag väl kom fram till Nyköping och knatat ner till Nils Oscar var jag omkring 50 minuter försenad, men det visade sig att jag inte var det enda som blivit försenat.

Maltleveransen med en del specialmalter till dagens bryggning hade inte heller dykt upp än. Under två timmar hölls ett febrilt mailande och ringande för att försöka få ett besked om den skulle kunna tänkas dyka upp inom kort. Till slut kom svaret. Lastbilen är i Sverige men trailern, där malten till bland annat Nils Oscar låg, var kvar i Helsingfors.

Patrick och Wayne ville gärna få brygga någonting trots allt, så det blev till att ta fram inventarielistan för maltförrådet och plocka ihop ett nytt maltrecept för att efterlikna det tänkta ölet så nära som möjligt. Efter en kort diskussion om hur långt man ville att ölet skulle jäsa ut för att på bästa sätt passa ihop med de lingon och nypon som ska tillsättas sen spikade Wayne och Patrick ett enkelt mäskschema.

Efter att malten plockats ihop och malts ner och mäskschemat programmerats in fick undertecknad trycka på knappen för att sätta igång bryggningen. Trots att Nils Oscar har ett toppmodernt bryggverk från Kaspar Schulz är det inte bara att luta sig tillbaka när man kört igång bryggningen utan det kan kräva en del handpåläggningar. Särskilt när man brygger en rejäl imperial stout.

För att få till en så stark öl används ganska lite vatten relativt maltmängden vilket ökar risken för klumpar i mäsken, och då det här var en sån dag då det mesta skulle gå fel blev det förstås också klumpar. Det löste dock Patrick rådigt med en gigantisk ballongvisp. Sen blev det problem med lakningen istället, och när klockan var nio på kvällen och det var dags för mig att bege mig till det sista tåget hem var de ännu inte riktigt redo att sätta igång vörtkoket.

Trots alla problem var humöret gott under hela bryggdagen, om än stundtals frustrerat. Mäsken luktade ruggigt gott och såväl Wayne som Patrick kan det där med maltiga öl så jag tror att grundölet blir bra. Hur lingonen och nyponen kommer ta sig uttryck i den blir också spännande att se. Tanken är att det ska släppas en limiterad mängd flaskor på Systembolaget till hösten. Det finns även en tanke om att lagra en liten portion på rödvinsfat som kan få premiär redan på Brewskival i augusti.

-Jag tror att tonerna från ett rödvinsfat kan knyta bra an till lingonen och nyponen så att vi får en öl med flera lager av smak som går in i varandra. Vi ska även använda en humlesort med bäriga toner för att bygga på fler smaklager även den vägen, berättar Wayne.

Wayne kom i kontakt med Nils Oscar för första gången vid World Beer Cup år 2000. Wayne hade vunnit medalj med en öl från Buckhead Brewery som han jobbade för på den tiden. Samma år vann Nils Oscar guld i klassen barley wine för sin Julöl 1998. Så det var passande att Patrick grävde fram just en sådan flaska ur gömmorna. På bara 8,7 % var det ingen självklarhet att den fortfarande skulle vara god efter 19 år, men oj så bra den var. Alldeles lagom med oxidationstoner, mjuk kolsyra, fin kropp samt härliga smaker av marsipan, karamell och torkad frukt. 

-Det hade varit helt omöjligt att gissa att det var så gammalt om man fick prova ölet blint. Fantastiskt öl, tyckte Wayne. Jag kan bara hålla med.

För mig blev det avslutningen på kvällen, men bryggningen fortsatte gissningsvis in på småtimmarna.