Lagringsexperiment: Traquair 50

Den anrika skotska herrgården Traquair firade för ett tag sedan 50 år för sitt nutida bryggeri med en old ale som lämpligt nog döptes till Traquair 50. Den var väldigt bra redan när den kom för två år sedan, så frågan är om den har blivit bättre eller sämre nu?

När den släpptes på Systembolaget skrev jag såhär om den:

"Mycket djup maltig doft som är full av fudge och fina toner av torkad frukt. Smaken följer i samma spår och bjuder på djupa och samtidigt riktigt eleganta och finslipade smaker. Otroligt len! Riktigt, riktigt bra!"

Det är snart två år sedan och jag ställer mig nu frågan om den har blivit bättre eller sämre med tiden. Lagring är ju nästan aldrig ett säkert kort, och i det här fallet skulle jag säga att det är ett kort man kanske inte borde ha satsat på.

Det är fortfarande en god öl, så någon total förlust är det inte. Några dåliga smaker har ju inte hittat in än, men det där som gjorde den till något extra då var dess elegans, finslipade smaker och lena munkänsla och på just de tre punkterna har den tappat märkbart.

Så nu är frågan, ska man dricka resten nu och rädda vad som återstår eller ska man hoppas på att den kan utveckla andra delar av smaken? Jag satsar nog på det senare, med en flaska eller två.