Klassöl i fasta: Westmalle Tripel

Finns det någon mer klassisk eller någon bättre tripel än Westmalle Tripel? Nej, självklart inte. Den är själva definitionen av en tripel. En hörnpelare i belgisk ölkultur. En enormt bra öl. Och den är tillbaka i Systembolagets fasta sortiment.

Westmalle ligger utanför Antwerpen i norra Belgien och är det näst största av de belgiska trappistbryggerierna. Det var under en tid det allra största men efter att Chimay nyligen expanderade sin produktion så har Chimay, enligt egen utsago, tagit över förstaplatsen. 

Man kan ibland tro att Westmalle Tripel, och alla andra trappistöl, är nästan lika gamla som tiden själv, men den är "bara" drygt 80 år gammal. 1931 började Westmalle experimentera med vad som skulle komma att bli Westmalle Tripel, som släpptes 1934. Den enda ändringen i receptet sedan dess är att man ökade på humlemängden under 50-talet. Humlesorterna är bland annat Tettnang, Saaz och Styrian Golding men de exakta sorterna är lite hemliga. Malten är helt och hållet av pilsnertyp och precis som många andra av de starkare belgiska skapelserna har den en ganska stor giva socker.

Alkoholen klockar in på stadiga 9,5 % och det kan vara bra att ha i bakhuvudet, för det är en förrädiskt lättdrucken öl. I glaset är det en vacker gyllene öl med lätt disighet och ett stort, krämigt skum. Den är inledningsvis ljust fruktig med toner av päron och ananas samt med en lätt smak av nybakat bröd, som lyfts av en pigg kolsyra. Det får sedan sällskap av kryddiga och milt blommiga humletoner innan den avslutar med en lång, torr beska. 

Att dricka ölen ur sitt egna glas är en sådan där liten detalj som tillför det lilla extra. Jag har inte testat om det är smakmässigt fördelaktigt, men det ger rätt känsla. Westmalleglaset går bland annat att köpa på sejdelshoppen.se (direktlänk).

Det här är en sådan öl som man verkligen bör ha provat. Man måste inte gilla den, men man bör ha provat den. Det hör till ölets allmänbildning på något vis, och det är en referenspunkt som är enormt bra att ha.