Familjen Rodenbach

Med återkomsten av Rodenbach Alexander är familjen av öl från Rodenbach nu uppe i sex medlemmar som finns på flaska. Trots att det bara är en grundöl fås en oväntat stor variation mellan de sex ölen. Det uppnås med hjälp av att blanda lagrad och färsk öl samt att tillsätta frukt i hälften av ölen. Låt oss titta närmare på familjen Rodenbach.

Förutom de sex ölen som finns på flaska finns även Foederbier, som är öl direkt tappad på fat från ett foeder, och den nya produkten FruitAge som ligger på folkölsstyrka och innehåller fruktjuice och sötning, men som än så länge bara finns på fat vad jag vet.

Av ölen på flaska är det egentligen bara Rodenbach Rosso som är gjord med fruktjuice, men den har också fått jäsa med hel frukt. På 4 % är det den lättaste ölen i familjen trots att den är gjord på ölen som lagrats två år på foeder. Det är den tillsatta fruktjuicen som drar ner alkoholhalten och det är också fruktjuicen som gör den till familjens sötaste öl. Visst blir det något läsklikt, men också uppfriskande och med stor fruktsmak. Tillsammans med FruitAge har den fått ta platsen efter den liknande Redbach som inte görs längre.

Ölet som bara bär namnet Rodenbach klockar in på 5,2 % och är bryggeriets storsäljare. Det är en blandning av tre fjärdedelar färsk öl och en fjärdedel lagrad öl, vilket gör den något sötsyrlig med lätt vinös ton och drag av karamell, röda frukter och en mycket lätt ekton. I mitt tycke något karaktärslös, men den är intressant att testa ihop med Grand Cru och Vintage.

Grand Cru är nämligen en tredjedel färsk öl och två tredjedelar lagrad, medan Vintage är ren lagrad öl från ett noga utvalt foeder. Grand Crun är klart surare än den vanliga Rodenbach men fortfarande med en något söt touch. Där Rodenbach är något karaktärslös är Grand Cru karaktärsfull. Syrliga körsbär och söt karamell når en först innan de vinösa tonerna och smaker av mandelmassa och ek blommar ut. Syran drar lite mot vinäger i karaktären, på ett intressant sätt.

Vintage är givetvis ännu något surare och ännu mindre söt. På 7 % är den snäppet starkare än Grand Crun som är på 6 %. Utan tillsats av färsk öl får fler nyanser av den lagrade ölen komma fram, så förutom klarare smaker av ek, mandelmassa och körsbär kan man också hitta drag av äpplen, toffee och vanilj. Den är inte lika vinös som Grand Cru men är istället ännu mer uppfriskande. Medan Grand Cru är en perfekt matöl är Vintage mer av en öl som jag föredrar att njuta i ensam majestät, eller möjligen med en bit ost till.

Till sist har vi de två fruktölen Alexander och Caracter Rouge. När körsbärsölet Alexander började säljas ifjol var det första gången på nästan tjugo år och förhoppningsvis är den här för att stanna. Grunden är samma blandning av färsk och lagrad öl som i Grand Cru, som sedan har fått sällskap av sura körsbär. Smaken har en fin bärsötma som balanseras av syran samtidigt som körsbären dominerar smaken. En lättdrucken, läskande öl med fin balans.

Caracter Rouge är gjord helt och hållet på lagrad öl som sedan fått jäsa ytterligare ett halvår med körsbär, hallon och tranbär. Jag upplever den som den allra syrligaste av de sex ölen, men den klart bäriga smaken ger ett bra sammanhang för syran. Körsbär och hallon smälter ihop i smaken som blir smått komplex i sin bärighet, medan tranbären mer känns av i form av lätta tanniner. Det påminner en del om rosévin, fast med en intressantare smakprofil.

Förr i tiden gjorde Rodenbach också ett slags syrligt barley wine som de kallade Vin De Céréale som med några år på nacken var ett av de bästa öl jag har provat. Tyvärr görs det inte längre men jag håller tummarna för att det liksom Alexander får en återupplivning, och det hellre förr än senare.