Ossau-Iraty är en fransk fårost som görs i de sydvästra delarna av landet och har en typiskt nötig och smörig smak. Är man ovan med ostar av fårmjölk skulle man nog inte ens gissa att den var gjord på fårmjölk, då den inte visar upp de smaker som många associerar med får och lamm. Dess nötiga toner gör att en brown ale är en typisk matchning och jag har testat just den kombon mot två utmanare från det underjästa området på ölkartan.
Blåmögelosten Roquefort och Ossau-Iraty är de enda två franska fårostarna som har blivit ursprungsskyddade med en AOC-märkning, men Ossau-Iraty har en historia som går betydligt längre bak än 1980 då den blev godkänd för AOC. Den har långa traditionerna i franska Baskien och i det angränsande området Béarn. Det är också därifrån den har fått sin namn, närmare bestämt efter Ossau-dalen i Béarn och Iraty-skogen i Baskien. Smaken är smörig och nötig med mjölkiga, fruktiga och örtiga inslag. Klart annorlunda från till exempel den spanska fårosten Manchego, så pass att man skulle kunna beskriva den som en blandning av Manchego och de klassiska alpostarna.
En typisk ölkombo med Ossau-Iraty är att välja en brown ale för att accentuera de nötiga tonerna. I Systembolagets fasta sortiment finns idag egentligen bara Newcastle Brown Ale, som jag inte räknar som en äkta brown ale, och den amerikanska Avery Ellie's Brown Ale och jag har därför valt den senare. Dessutom har jag valt Nils Oscar God Lager för att testa mot något lättare som också är ganska maltigt, samt Ayinger Celebrator som också har en del nötiga toner.
God Lager visade sig vara lite för lätt för osten och ölets smaker hittar inte riktigt ett fotfäste som de kan jobba mot osten från. En god öl och en god ost men de går inte riktigt ihop. Bara att gå vidare.
Ellie's Brown Ale är, trots att den är amerikansk, inte alltför långt ifrån de brittiska klassikerna. Framförallt går den inte lös på de amerikanska humlesorterna utan låter den medelrostade malten glänsa. Det tillåter den också att med sin nötighet och milda fruktighet hitta fina smakbryggor mot osten. Det blir väldigt delikata och nästan lite subtila lyckokast i matchningen, och det är därför inte något som märks om man bara kastar i sig ölen och osten. Det kräver lite eftertanke, men att inte ta sig tid att njuta av en god ost och en god öl vore ju dumt hursom. Man kan med god anledning också misstänka att det här blir ännu bättre med en brittisk brown ale av klassiskt snitt, om man råkar ha tillgång till en sådan.
Celebrator är snäppet fylligare och flera snäpp sötare än Ellie's Brown Ale, vilket gör att matchningen blir mer pang på och mer styrd av ölen. Där kombinationen med Ellie's var närmast subtil blir det här väldigt uppenbart, men också med risk för att ölet tar över i gommen. Matchningsmässigt blir det också lite endimensionellt, då det mest är nötigheten i osten som den spelar mot.
Därmed är det bara att slå fast att brown ale är en riktigt bra matchning för en bit Ossau-Iraty.
