När Armand Debelder och hans team på Drie Fonteinen tidigare i år öppnade Lambik-O-Droom, deras kombinerade butik, bar och lagerlokal i Lot, var det en långvarig dröm som gick i uppfyllelse. Stene och jag var på besök häromveckan och spanade in det nya stället och pratade med Armand om de fortsatta framtidsplanerna.
Drie Fonteinens Lambik-O-Droom ligger bara några minuters promenad från tågstationen i Lot, som man når på dryga 20 minuter med pendeln från centrala Bryssel. På den korta lilla promenaden passerar man över floden Zenne vilket ger en fin anknytning till lambichistorien. Själva bryggningen sker dock fortfarande på den gamla anläggningen i Beersel, men all jäsning och lagring sker nu i anläggningen i Lot.
Dörrarna leder in till en liten butik för öl och merchandise samt en mycket rymlig bar med stora bord gjorda av ändbitarna från gamla foeder. I taket hänger lampor med skärmar gjorda av flaskor utan botten och längs väggarna sitter både gamla och nya bilder från produktionen av lambic.
Bakom långväggen finns det stora lagerutrymmet och genom små fönster kan man sitta i bardelen och titta in på alla rader av foeder och fat där lambicen ligger och mognar för att bli framtida geuzes och krieks.
-Tack vare en lambicintresserad investerare har vi kunnat göra allt det här. Det är en lång dröm som äntligen har gått i uppfyllelse. Här kan vi både expandera vår produktion och visa upp mycket mer av lambicens värld, berättar Armand medan vi går runt mellan ekfaten.
Vi stannar till för att prova lite lambic direkt ur ett fat. Faten är märkta med en av tre symboler som indikerar om vörten som fylldes i fatet kom från Boon, Lindemans eller Drie Fonteinen själva. Vi provar en skvätt av en ettårig lambic som Drie Fonteinen bryggt själva. Den är tydligt bitter, som kommer av att det är ett nytt och tidigare oanvänt fat. Den blir bra att blanda med lambic med mjukare smak så småningom.
Alla foeder har tidigare använts till rödvin, men faten har lite blandade ursprung. Vissa har till och med sitt ursprung i ölens värld då de tidigare tjänstgjort på Pilsner Urquell. Alla är inte fyllda än och det finns plats att ställa in fler. Under den här säsongen räknar Armand med att de ska buteljera omkring 200 000 liter och redan nästa säsongen ska den siffran upp till 300 000 liter. Tanken är att på sikt kunna expandera upp till 400 000 liter. På ännu längre sikt är målet att all lambic ska vara deras egen, men då får de brygga en hel del. Det nuvarande bryggverket, som alltså är kvar i Beersel, är på 4000 liter och vörten kyls i fyra separata kylskepp om 1000 liter vardera.
Nyligen släpptes Oude Geuze Armand & Gaston som till skillnad från deras vanliga geuze bara innehåller lambic som de bryggt själva. Provar man den bredvid deras vanliga Oude Geuze känner man också en klar skillnad i smaken, men Armand låter oss testa en annan skillnad. Han plockar nämligen fram en flaska Armand & Gaston från den senaste buteljeringen, en flaska som ännu inte jäst klart på flaska. Vi jämför den med en färdig flaska, vilket ger stor insikt i varför geuze behöver tid i flaskan för att komma till sin rätt. Den unga geuzen har en svavelton av krut och lite fis samt är betydligt mer funkig. Skillnaden mot den färdiga geuzen, som är syrligare och har bättre balans och integrering av smakerna, är påtaglig.
Vi går ut och tittar utanför lokalen. På andra sidan en liten parkering har de planterat flera rader med körsbärsträd av den speciella schaerbeeksetypen, vars körsbär lämpar sig särskilt bra för att använda i lambic.
-Kan du se framför dig hur du sitter där borta, med din älskade och dela en flaska god kriek mellan de blomstrande körsbärsträden, frågar Armand mig när vi blickar ut mot de små träd som fortfarande har några år kvar innan de ger någon skörd.
Tillbaka i baren provar vi just en Schaerbeekse Kriek, och liksom Cantillon har de fått in väldigt lite av dessa bär så de få flaskor som har gjorts av den senaste årgången finns bara att dricka på plats. Den typiska kaneltonen finns även här, tillsammans med en pigg körsbärssmak och mjuk syra. Jämfört med Cantillons Lou Pepe Kriek är det en piggare och lite mindre fyllig kriek.
Armand har börjat bli till åren men framtiden är säkrad genom Michael Blancquaert som redan idag gör mycket av jobbet och dessutom har blivit delägare.
-Michael är som sonen jag aldrig har haft. Han är min belöning för alla års ensamt slit, säger Armand och affektionen är tydlig i hans tonläge.
Vi får också prova en Oude Geuze på magnumflaska som buteljerades 2004 som nu har fått en helt fantastisk, utvecklad smak som man bara kan njuta av. Jag tror knappt dessa har funnits till salu men råkar man ha en flaska kan man skatta sig lycklig.
En av de mest åtråvärda ölen från Drie Fonteinen just nu är Zenne y Frontera, en geuze på lambic som lagrats på fina gamla sherryfat. Just nu finns ett mycket limiterat set med en flaska Zenne y Frontera, en 20-årig sherry och en 30-årig sherry att köpa på Lambik-O-Droom för €195. Den som törstar efter mer Zenne y Frontera men inte är så sugen på sherry kan trösta sig med att en ny batch redan är buteljerad och mognar på flaskor som beräknas vara klara att säljas till våren.
Liksom Jean på Cantillon är Armand alldeles förvånad över de belopp som dessa typer av limiterade lambic kan inbringa på svarta marknaden. Det är tydligt att Armand jobbar med lambic på grund av en brinnande passion, inte någon tanke på att bli rik.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar