2017 kommer ur Systembolagisk ölsynvinkel att börja bra med ett lokalt släpp där 7 av 18 öl är att rekommendera. I vanlig ordning är det Göteborg som står för merparten av godsakerna, med geografisk utfyllnad från Eskilstuna och Fagersta.

Låt oss starta i Göteborg. Göteborgs Nya Bryggeri gör kanske inte öl som tilltalar alla ölhipsters, men de är allt som oftast välgjorda enligt de klassiska stilarna. Så även nu med deras Winter som är härlgit mörk och maltig. Stigberget brukar vara lite mer moderna men deras Saison som släpps nu är en riktigt klassisk skapelse, och som vanligt från Stigberget håller det hög kvalitet.

Närbesläktade O/O släpper en desto modernare öl i form av Muscles Imperial IPA, Vega släpper en Deep Sea Imperial Porter och West Coast har samarbetat med Billdale för att tillsammans släppa den härligt humliga Morgondopp på Killingsholmen, som alla är mycket bra.

Sen så var det då de utomgöteborgska inslagen, som kommer från dels Octabrew och deras maltiga skapelse Wee Heavy och dels Eskilstuna Ölkultur som släpper årets upplaga av sitt Barley Wine. Noter att Eskilstuna Ölkultur släpper två årgångar av Barley Wine och att det är 2016 som rekommenderas.

Alla öl i släppet:
Helsinge Schwarzbier
31466, Schwarzbier, Söderhamn, 50 cl, 30,5 kr, 4,8 %

Umeå Special Brew
31464, Extra special bitter, Umeå, 33 cl, 30 kr, 5,3 %

Göteborgs Nya Bryggeri Winter
31465, Ale Brittisk-amerikansk stil, Göteborg, 33 cl, 22,1 kr, 5,4 %

Stigbergets Saison
31094, Saison, Göteborg, 33 cl, 29 kr, 5,5 %

Mjelga Ale
31456, Engelsk pale ale och bitter, Borlänge, 33 cl, 33,1 kr, 5,5 %

Pax Citra
31458, Amerikansk pale ale (APA), Eslöv, 33 cl, 27 kr, 5,8 %

West Coast 7th Prime American Pale Ale
31452, Amerikansk pale ale (APA), Göteborg, 33 cl, 23,5 kr, 5 %

West Coast Billdale Morgondopp på Killingsholmen
31463, India pale ale (IPA), Göteborg, 33 cl, 26,1 kr, 6,5 %

Möllys Rivers ov Gold
33300, India pale ale (IPA), Eskilstuna, 33 cl, 33,2 kr, 7,5 %

Nordic Kiwi Brewers Hokitika Hootch IPA
31457, India pale ale (IPA), Ekerö, 33 cl, 30,1 kr, 6,5 %

Jädraås The Chairman's Dubbel Integrated Chinese IPA
31472, India pale ale (IPA), Gävle, 33 cl, 29,2 kr, 6,5 %

Nääs Black IPA
31454, Black IPA, Ydre, 33 cl, 27,2 kr, 6,5 %

Nacka Bryggeri Danvik Belgo DIPA
31453, Belgisk ljus ale, Nacka, 33 cl, 35,2 kr, 7,5 %

O/O Brewing Muscles Imperia IPA
30471, Imperial/Dubbel IPA, Göteborg, 33 cl, 42,3 kr, 8,2 %

OctaBrew Wee Heavy
31460, Strong ale, Fagersta, 33 cl, 35,7 kr, 8,5 %

Eskilstuna Ölkultur Barley Wine 2015
31461, Barley wine, Eskilstuna, 33 cl, 55,1 kr, 9,5 %

Eskilstuna Ölkultur Barley Wine 2016
31467, Barley wine, Eskilstuna, 33 cl, 45,3 kr, 9 %

Vega Deep Sea Imperial Porter
31459, Imperial porter och stout, Göteborg, 33 cl, 39,5 kr, 8,5 %

I januari blir det bara ett släpp som kommer den 20:e och det blir ett släpp som domineras kraftigt av imperial porter och stout. Av de tolv femton ölen som släpps är sju åtta stycken i någon av dessa stilar. Är man inte så sugen på mörkt och starkt kan man exempelvis sikta in sig på Brewskis och Evil Twins samarbetsbira Little Big Hoppy om man vill ha ljust och lätt, eller Dugges Big Bang Beer om man vill ha ljust (?) och starkt.

Till det här släppet testar Systembolaget att inkludera ölstil (enligt deras indelningssystem) i listorna till oss ölskribenter. Därför är det också med här, men slutar Systembolaget att ta med denna info är det inte något jag kan fortsätta med.

Systembolaget slutar också använda de gamla modulnamnen T5, T6 och T7. De kommer istället att jobba med en mer dynamisk butiksspridning verkar det som och vi får ingen närmare information om hur en enskild öl distribueras i listorna. I våra listor kommer de dock att dela in ölen i "mycket information" som motsvarar gamla T5 och T6 och "lite information" som motsvarar gamla T7. I detta släpp är det bara ölen från Brooklyn, Clown Shoes, De Ranke och Founder's som går under "lite information".

SMÅ PARTIER 20 JANUARI
Amager Hr Fredriksen, Imperial porter och stout, 11647, Danmark, 50 cl, 65,50 kr, 10,5 % - 4200 st
Birra del Borgo My Antonia, Imperial pils/IPL, 11417, Italien, 75 cl, 70,50 kr, 7,5 % - 5790 st
Brewski/Evil Twin Little Big Hoppy, Amerikansk pale ale, 11437, Sverige, 33 cl, 36,20 kr, 5,6 % - 18144 st
Brooklyn Black Ops, Imperial porter och stout, 11492, USA, 75 cl, 149,90 kr, 11,5 % - 1000 st
Clown Shoes Barista, Brown ale, 11686, USA, 65 cl, 90,60 kr, 8,5 % - 960 st
De Ranke Hop Harvest 2016, Belgisk ljus ale, 11687, Belgien, 75 cl, 90,40 kr, 5,5 % - 672 st
Dugges Big Bang Beer, Barley wine, 11243, Sverige, 33 cl, 50 kr, 11 % - 2000 st
Dugges/Hunter & Sons Sidamo Dimtu, Imperial porter och stout, 11214, Sverige, 33 cl, 50,20 kr, 10 % - 10000 st
Founder's Lizard of Koz, Imperial porter och stout, 11439, USA, 75 cl, 200,80 kr, 11 % - 792 st
Hornbeer Caribbean Rumstout, Imperial porter och stout, 11561, Danmark, 50 cl, 64,90 kr, 10 % - 2400 st
New Belgium/Hof Ten Dormaal Golden Ale, Belgisk ljus ale, 11880, USA, 35,5 cl, 39,20 kr, 7 % - 2400 st
Omnipollo/Siren/Dave Strachan Lorelei Coconut Maple Toast, Imperial porter och stout, 11837, Sverige, 33 cl, 69,40 kr, 10,5 % - 5040 st
Omnipollo/Buxton Lemon Meringue Ice Cream Pie, Övrig syrlig öl, 11290, Storbritannien, 33 cl, 46,10 kr, 6 % - 12000 st
Stillwater On Fleeks Imperial Stout, Imperial porter och stout, 11279, USA, 35,5 cl, 41,40 kr, 13 % - 12000 st
To Øl Beer My Valentine, Imperial porter och stout, 11401, Belgien, 75 cl, 109,60 kr, 7,5 % - 5000 st

När AB-InBev köpte SAB-Miller stod det klart att flera av SAB-Millers europeiska bryggerier skulle behöva säljas vidare för att köpet skulle kunna godkännas av konkurrensdomstolar. Det är nu klart att japanska Asahi köper upp flera av dessa, inklusive Pilsner Urquell, för en total köpesumma av drygt 70 miljarder kronor.

När det stod klart att SAB-Miller skulle behöva sälja Pilsner Urquell drog spekulationerna kring potentiella köpare genast igång. Stora europeiska ölföretag som Carlsberg och Heineken avskrevs mer eller mindre på en gång eftersom de skulle stöta på samma hinder som tvingade SAB-Miller att sälja, nämligen att deras marknadsandel skulle bli för stor.

Det spekulerades visserligen i att något stort investmentbolag eller kanske en tjeckisk pensionsfond skulle köpa Pilsner Urquell, men spekulationerna med lägst odds kretsade kring Asahi som vill expandera på marknaderna utanför Japan och redan har köpt Peroni och Grolsch. Igår visade det sig vara helt riktiga spekulationer när det avslöjades att det japanska bryggeriföretaget köper flera av de europeiska bryggerierna i SAB-Millers portfölj, bland dem Pilsner Urquell, för totalt omkring 71 miljarder kronor. 

Vad som händer med Pilsner Urquell återstår att se men inget tyder på att det skulle bli några skillnader mot tidigare.

Om man inte bör eller vill inmundiga gluten är det förstås lite jobbigt att vara intresserad av öl. Det finns dock fler öl än någonsin på Systembolaget som klassas som glutenfria. Jag har testat de som finns i det fasta sortimentet samt ett som finns i mitt lokala sortiment för att se hur det glutenfria läget är.

Urvalet är baserat på de öl som finns i Systembolagets fasta sortiment, samt i lokalsortimentet i Uppsala där jag bor, och är klassade som glutenfria av Systembolaget. Gränsen går vid 20 ppm gluten, dvs 20 mg/kg. Tänk på att du kan reagera även på dessa öl om du är väldigt känslig mot gluten. Det kan finnas fler öl som ligger under 20 ppm men som av olika anledningar inte listas som glutenfria av Systembolaget.

Estrella Daura Damm
1532, Spanien, 33 cl, 17 kr, 5,4 %
Begränsat maltig, lätt smak utan några vidare humletoner. Mjuk och något söt. Utan felsmaker men förbannat tråkig.

Zatec
1550, Tjeckien, 33 cl, 18,90 kr, 4,5 %
Något konstlad smak, med en något oangenäm maltsmak. Humlen är pigg och kryddig men återhållsam och räcker inte till för att rädda det här ölet.

Coppersmith's The Pawn's Non-Gluten Pilsener
1362, Sverige, 33 cl, 19,90 kr*, 5,2 %
Mycket humlig med behagligt fruktiga toner. Nästan ingen maltkropp, men humlen upplevs ändå inte som för mycket. En liten vegetabilisk smak som stör men annars än god om än inte särskilt balanserad öl.

Mikkeller American Dream Glutenfri
1282, Int. märke, 33 cl, 20,90 kr, 4,6 %
Lite "smutsigt" humlig och med allt för stark beska. Maltsmaken är svår att ens uppfatta. Ger ett väldigt obalanserat och rentav slarvigt intryck.

Mikkeller Peter, Pale & Mary
1206, Danmark/Belgien, 33 cl, 24,90 kr, 4,6 %
Kexig maltsmak med fruktiga undertoner samt en fruktig humlesmak som upplevs balanserad. Humlen är dock något trött och kanske är det därför som det känns som att ölen inte riktigt håller ihop hela vägen.

Slottskällan Freedom IPA
31035, Sverige, 33 cl, 22,40 kr, 6,5 %
Har varit bra vid tidigare test men den här flaskan har infekterats och innehåller mer jäst än det som bryggaren har tillsatt och har därmed också fått smaker som inte hör hemma. Därför blir det ingen vidare recension av denna.

Testets vinnare blir Coppersmith's The Pawn's Non-Gluten Pilsener.

Man kan sammanfatta detta med att läget har blivit bättre än för bara några år sedan då det bara fanns en eller två glutenfria öl på Systembolaget. Ändå är både kvalitet och bredd på efterkälken fortfarande. Det är bara ljusa öl omkring 5 % där variationen främst ligger i hur mycket utrymme humlen får och vilka sorters humle som används. Variationerna i jästkaraktär, maltkaraktär och alkoholstyrka är mycket små jämfört med det spektrum som finns i hela sortimentet. Även om det finns några ljusglimtar relativt sett när man ser till kvaliteten är det inget som uppnår de högre nivåerna.

Expanderar man urvalet till att inkludera lokalsortimentet och beställningssortimentet blir urvalet något bredare men utifrån min tidigare erfarenhet av de ölen är det få öl som är av någon nämnvärd kvalitet. Även här är det Coppersmith's man bör satsa på som har en Imperial IPA och en Session IPA i lokalsortimentet.

Sammantaget är min bedömning av det glutenfria sortimentet att jag helt enkelt skulle hålla mig till vin, cider och sprit om jag inte kunde inta gluten.

När Armand Debelder och hans team på Drie Fonteinen tidigare i år öppnade Lambik-O-Droom, deras kombinerade butik, bar och lagerlokal i Lot, var det en långvarig dröm som gick i uppfyllelse. Stene och jag var på besök häromveckan och spanade in det nya stället och pratade med Armand om de fortsatta framtidsplanerna.

Drie Fonteinens Lambik-O-Droom ligger bara några minuters promenad från tågstationen i Lot, som man når på dryga 20 minuter med pendeln från centrala Bryssel. På den korta lilla promenaden passerar man över floden Zenne vilket ger en fin anknytning till lambichistorien. Själva bryggningen sker dock fortfarande på den gamla anläggningen i Beersel, men all jäsning och lagring sker nu i anläggningen i Lot.

Dörrarna leder in till en liten butik för öl och merchandise samt en mycket rymlig bar med stora bord gjorda av ändbitarna från gamla foeder. I taket hänger lampor med skärmar gjorda av flaskor utan botten och längs väggarna sitter både gamla och nya bilder från produktionen av lambic. 

Bakom långväggen finns det stora lagerutrymmet och genom små fönster kan man sitta i bardelen och titta in på alla rader av foeder och fat där lambicen ligger och mognar för att bli framtida geuzes och krieks.

-Tack vare en lambicintresserad investerare har vi kunnat göra allt det här. Det är en lång dröm som äntligen har gått i uppfyllelse. Här kan vi både expandera vår produktion och visa upp mycket mer av lambicens värld, berättar Armand medan vi går runt mellan ekfaten.

Vi stannar till för att prova lite lambic direkt ur ett fat. Faten är märkta med en av tre symboler som indikerar om vörten som fylldes i fatet kom från Boon, Lindemans eller Drie Fonteinen själva. Vi provar en skvätt av en ettårig lambic som Drie Fonteinen bryggt själva. Den är tydligt bitter, som kommer av att det är ett nytt och tidigare oanvänt fat. Den blir bra att blanda med lambic med mjukare smak så småningom.

Alla foeder har tidigare använts till rödvin, men faten har lite blandade ursprung. Vissa har till och med sitt ursprung i ölens värld då de tidigare tjänstgjort på Pilsner Urquell. Alla är inte fyllda än och det finns plats att ställa in fler. Under den här säsongen räknar Armand med att de ska buteljera omkring 200 000 liter och redan nästa säsongen ska den siffran upp till 300 000 liter. Tanken är att på sikt kunna expandera upp till 400 000 liter. På ännu längre sikt är målet att all lambic ska vara deras egen, men då får de brygga en hel del. Det nuvarande bryggverket, som alltså är kvar i Beersel, är på 4000 liter och vörten kyls i fyra separata kylskepp om 1000 liter vardera.

Nyligen släpptes Oude Geuze Armand & Gaston som till skillnad från deras vanliga geuze bara innehåller lambic som de bryggt själva. Provar man den bredvid deras vanliga Oude Geuze känner man också en klar skillnad i smaken, men Armand låter oss testa en annan skillnad. Han plockar nämligen fram en flaska Armand & Gaston från den senaste buteljeringen, en flaska som ännu inte jäst klart på flaska. Vi jämför den med en färdig flaska, vilket ger stor insikt i varför geuze behöver tid i flaskan för att komma till sin rätt. Den unga geuzen har en svavelton av krut och lite fis samt är betydligt mer funkig. Skillnaden mot den färdiga geuzen, som är syrligare och har bättre balans och integrering av smakerna, är påtaglig.

Vi går ut och tittar utanför lokalen. På andra sidan en liten parkering har de planterat flera rader med körsbärsträd av den speciella schaerbeeksetypen, vars körsbär lämpar sig särskilt bra för att använda i lambic.

-Kan du se framför dig hur du sitter där borta, med din älskade och dela en flaska god kriek mellan de blomstrande körsbärsträden, frågar Armand mig när vi blickar ut mot de små träd som fortfarande har några år kvar innan de ger någon skörd.

Tillbaka i baren provar vi just en Schaerbeekse Kriek, och liksom Cantillon har de fått in väldigt lite av dessa bär så de få flaskor som har gjorts av den senaste årgången finns bara att dricka på plats. Den typiska kaneltonen finns även här, tillsammans med en pigg körsbärssmak och mjuk syra. Jämfört med Cantillons Lou Pepe Kriek är det en piggare och lite mindre fyllig kriek.

Armand har börjat bli till åren men framtiden är säkrad genom Michael Blancquaert som redan idag gör mycket av jobbet och dessutom har blivit delägare.

-Michael är som sonen jag aldrig har haft. Han är min belöning för alla års ensamt slit, säger Armand och affektionen är tydlig i hans tonläge.

Vi får också prova en Oude Geuze på magnumflaska som buteljerades 2004 som nu har fått en helt fantastisk, utvecklad smak som man bara kan njuta av. Jag tror knappt dessa har funnits till salu men råkar man ha en flaska kan man skatta sig lycklig.

En av de mest åtråvärda ölen från Drie Fonteinen just nu är Zenne y Frontera, en geuze på lambic som lagrats på fina gamla sherryfat. Just nu finns ett mycket limiterat set med en flaska Zenne y Frontera, en 20-årig sherry och en 30-årig sherry att köpa på Lambik-O-Droom för €195. Den som törstar efter mer Zenne y Frontera men inte är så sugen på sherry kan trösta sig med att en ny batch redan är buteljerad och mognar på flaskor som beräknas vara klara att säljas till våren.

Liksom Jean på Cantillon är Armand alldeles förvånad över de belopp som dessa typer av limiterade lambic kan inbringa på svarta marknaden. Det är tydligt att Armand jobbar med lambic på grund av en brinnande passion, inte någon tanke på att bli rik.

Tre bryggpubar i Mälardalenområdet har gått ihop och tillsammans bryggt en trippel-IPA som har haft premiär i eftermiddags. Det är Eskilstuna Ölkultur som tillsammans med de mer nystartade bryggpubarna Bryggeriet Ångkvarn från Uppsala och Knäppingen Spiseri & Bryggeri från Norrköping som står bakom ölet. Jag har gett mig ut och recenserat ölet!

När jag håller provningar och föredrag om öl brukar folk alltid fråga vad skillnaden på IPA och dubbel-IPA egentligen är. Det enkla svaret är att det är mer humle och mer malt i en dubbel-IPA, vilket ger ett starkare och ännu mer humlearomatiskt öl. Skillnaden på en dubbel-IPA och en trippel-IPA är densamma, mer malt och mer humle. Likaledes är en trippel-IPA ännu starkare, men de brukar inte ge samma förändring i humlearom. Istället brukar trippel-IPA snarare ha gå tillbaka något åt malthållet i sin smakbalans mellan malt och humle.

Så också i den Triple IPA som Eskilstuna Ölkultur, Bryggeriet Ångkvarn och Knäppingen Spiseri & Bryggeri gjort tillsammans och som de släppt simultant idag på sina respektive bryggpubar. Trots att den är humlad med enorma 37 gram humle per liter, av sorterna Citra, Chinook och Eldorado, är malten framträdande.

Humlen är inte på något vis tillbakatryckt, utan är snarare fyllig på ett sätt som man nästan bara hittar i trippel-IPA men den är inte så dominerande som den kan vara i en riktigt humlefouserad DIPA. Den har framförallt toner av citrus men också en touch av tallbarr och en lättare exotiskt fruktighet. Dessa smaker samspelar bra med smaker som kommer från pilsnermalten, vetemalten och carablondmalten. 

Trots de 12 % har inte smaken inte samma djupa maltighet som till exempel ett barley wine tenderar att ha, utan har en mer rättfram ton av kola och en fyllig brödighet. Det följs av en lätt sötma och avslutar i en bra beska.

Den fina beskan tillsammans med att maltigheten inte är särskilt djup gör att man gärna tar en klunk till direkt. Jag hade inga problem att sänka min halvpint på bara några minuter. En aning farligt med en öl på 12 % kanske men det är förstås upp till drickaren att hantera. 

Som så typiskt för stilen blir det på gott och ont något av ett mellanting mellan DIPA och barley wine. Det vill mycket på en och samma gång, och tar ingen hänsyn till att less ibland is more. Det blir därför ett öl som är begränsat sett till vilka tillfällen det passar in i.

Ölet är tillgängligt från och med i eftermiddags på de tre bryggeripubarna samt på en del andra pubar runt om i landet.

Bambergs stolthet och världens kanske mest kända rauchbier är tillbaka i fasta sortimentet. Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzens snirkliga etikettext och charcuteriliknande arom är själva sinnebilden av en rauchbier för de flesta som känner till ölstilen. Det är i mitt tycke också en av de allra bästa bland de som produceras året om och en öl som jag är väldigt glad över att den är tillbaka i fasta sortimentet igen efter ett litet uppehåll.

Rökt skinka, bacon och charcuterier i en öl? Ja, det stämmer. Det kommer av att malten har rökts över bokved, vars delikata arom blir kvar i ölet. Och gott är det!

Aecht Schlenkerla Raucbier Märzen är en av de första öl jag minns. Pappa hade fått den av någon men var inte särskilt förtjust i den själv och lät mig prova den, nyfiken som jag var på öl redan i de övre tonåren. Det var inte kärlek vid första ögonkastet men jag förstod redan då att det var något speciellt. Det som verkligen fick mig att älska den var när jag något år senare drack den till en grillad fläskkotlett. 

De karamelliga tonerna som grundölet har går superbt ihop med de rökiga smakerna som verkligen drar åt rökt skinka. Det är också den kombon som funkar så oerhört bra ihop med fläsk. Karamelltonerna gifter sig direkt med stekytan och att rökiga smaker funkar med fläsk skriver väl de flesta upp på, men om man dessutom har grillat fläsket så det får en egen rökig touch av det blir det dubbelt giftermål och änglakörerna börjar stämma upp i gommen.

Rollen som matöl är där Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen verkligen skiner, och den passar till många fler rätter än bara grillade fläskkotletter, men den funkar också fint på egen hand. Tack vare rökigheten är det också en öl som räcker längre i glaset än många andra öl kring 5 %. Förhoppningsvis är det också en öl som stannar kvar i sortimentet den här gången. 

Gillar du smaken på den här? Pröva då också deras andra öl om ni ser dem. Jag rekommenderar särskilt Urbock, Eiche Doppelbock och Fastenbier, som alla dessutom dyker upp på Systembolaget då och då. Prova även grannbryggeriet Spezials olika öl, som dock är lite sällsyntare i Sverige.

I dagarna var jag i Belgien tillsammans med Akkurat-Stene för att besöka några av de mest prominenta lambicbryggerierna. Vi började med att besöka Cantillon i södra Bryssel där Jean Van Roy tog emot och berättade om nya öl och hårt arbete samt gav smakprov ur olika fat som gav en enorm inblick i vilka variationer det finns i lambic.

Vi startade besöket på Cantillon med vad som kan ha varit hela resans allra bästa öl - Lou Pepe Kriek 2013. En delikat kanelkaraktär ackompanjerade de kraftiga körsbärstonerna med nyanser av bittermandel och skapade en öl som träffade rätt på varje slag. Riktigt grym! Lou Pepe Kriek görs på de särskilda Schaerbeekse-körsbären och med en begränsad skörd fick Cantillon bara tag på 500 kg. Därför är Lou Pepe Kriek 2013 buteljerad på halvflaskor som bara säljs för att drickas på plats i Cantillons bar. Är man sugen på att dricka den får man alltså bege sig till Bryssel. Det kan behövas, som en följd av terroristattackerna i Bryssel i slutet av 2015 har Cantillon haft tolv tusen förre besökare under året än under fjolåret. 

Nästa årgång av Lou Pepe Kriek blir det tyvärr ännu mindre av, eftersom den senaste skörden blev ännu mindre och Cantillon bara kunde köpa 400 kg av Schaerbeekse-körsbären. Lambicfans behöver inte misströsta allt för mycket, det är nämligen mycket annat spännande på gång hos Cantillon. För första gången sedan 1998 har det hänt att en geuze inte har påbörjat sin flaskjäsning som vanligt. Det här låter kanske mer dumt än spännande, men faktum är att många menar att det skapar en unik smak när flaskorna väl börjar jäsa. Man vet inte heller riktigt vad det beror på och det är så unikt att den typen av öl har fått ett eget namn, nämligen loerik. Efter att flaskorna från 1998 väl börjat jäsa såldes de som Cantillon Loerik i början av 00-talet. Så om 4-5 år, när de flaskor som nu inte vill börja jäsa, har vaknat till liv kommer Cantillon Loerik komma tillbaka.

Men det finns även saker i en närmare framtid att se framemot. En ny druvlambic gjord på Alicante-druvan är buteljerad och klar. Jean väntar bara på att smaken från den kraftiga druvan ska avta något så att ölet får rätt balans. Än så länge är det nämligen väldigt dominerat av druvan, med en vinös karaktär med drag av björnbär och plommon. När lambicsmaken och druvsmaken såsmåningom hamnar i rätt balans är det dags att släppa den.

Just nu är det dock bryggsäsong vilket innebär mycket slit för Jean och hans team. Under säsongen, som började i november och fortsätter fram till vårkanten, ska han hinna med drygt 50 brygder innan det blir för varmt. Samtidigt som allt annat ska skötas. För något år sen utökade de sitt lagringsutrymme med en ny lokal som ger dem större kapacitet, men det innebär också att de behöver klämma in fler brygder under den korta säsongen. Den här säsongen blir den första då de på allvar kan använda ölen som lagrats i den nya lokalen, och därmed ökas arbetsbördan på ytterligare ett snäpp. Eftersom Cantillon också fungerar som ett museum sker mycket av arbetet samtidigt som nyfikna gäster tittar runt i lokalerna. Numera har de stängt för gäster på onsdagar för att få en dag i veckan då de kan arbeta ifred och efter att ha följt arbetet under några timmar förstår man att det kan behövas.

En bryggning ger 10 000 liter vört efter mäskningen, men det uppstår mycket förluster på vägen fram till en färdig öl. Det långa koket, kylningen i kylskepp och slutligen den långa fatlagringen gör att man förlorar nästan hälften av den volymen. Efter två år på fat räknar man med att omkring 5600 liter återstår av en brygd. Som sagt, det är mycket jobb för att få fram en flaska öl.

När ölen är klar förstår man att det är värt det, men det är inte bara att brygga och sen lägga på fat. Vi fick möjlighet att följa med Jean och prova lambic direkt ur några olika fat när han skulle välja ut lambic för att lagra vidare på cognacsfat. Skillnaderna på två fat kan vara riktigt stora även om de fylldes vid samma bryggning. Lambicen från det första fatet vi provade var tydligt sur och bitter med ganska lite karaktär, medan nästa fat hade betydligt mjukare och mer karaktärsfull lambic. Ytterligare ett var dominerat av jordiga brettoner medan ett fjärde smakprov var extremt ekbetonat. Om något visar det här hur mycket jobb, och framförallt hantverkskunnande, som behövs för att göra en blandning som ger en bra slutprodukt.

Just de här cognacsfaten blir något av ett experiment som bara omfattar två fat. De har tidigare använt cognacsfat för att göra ölet 50N4E men då har de fyllt cognacsfaten med vört för att låta dem både jäsa och mogna på faten. Nu ska Jean alltså fylla färdigjäst lambic på faten och se hur det blir. Det är något av en uppföljning av ett liknande experiment med armagnacfat.

Tre olika generationer av familjen Van Roy rör sig på bryggeriet. Jean brygger och hans systrar jobbar med att sälja öl och ta emot gäster. 74 år gamla pappa Jean-Pierre äger fortfarande bryggeriet och även om han inte jobbar i bryggeriet längre kommer förbi nästan varje dag. Den unge Florian, Jeans son, har börjat arbeta i bryggeriet för att lära sig den ädla konsten att producera lambic.

-Det är både en välsignelse och en förbannelse. Jag är glad att han intresserar sig för vår verksamhet och börjar lära sig så att han kan ta över en vacker dag, men samtidigt önskar jag att han skaffade sig en utbildning först så han har något att falla tillbaka på, berättar Jean medan han öser i en säck humle i vörtpannan.