En ölkvintett i min egen ålder

För en tid sedan hörde en läsare av sig till mig och berättade att han hade några flaskor öl från tidigt 90-tal liggande hemma, bland annat några olika trappistöl. Han hade sett att jag skriver om lagrad öl då och då och undrade om jag kanske var intresserad av att prova några av dessa flaskor. Få öl klarar sig så länge ens vid goda lagringsförhållanden, men när chansen att smaka dem serveras med silversked är det bara att gapa. Och till helgen fick jag äntligen ett bra tillfälle att öppna dessa öl som nästan var lika gamla som mig.

Den här goda samariten till läsare, Magnus från Umeå, skickade bilder på sin samling med öl från tidigt 90-tal och lät mig helt sonika se ut några favoriter. Bland dessa valde jag ut Chimay Blå 1992, Rochefort 8 med bäst före 1997, två omärkta öl från La Trappe med bäst före 1993 och en Gulden Draak utan någon synlig märkning. Som av en ren slump hade Magnus vägarna förbi Uppsala för ett idrottsevent och jag mötte då upp honom för en överlämning.

Med så gamla öl var det inte läge att ha bråttom att dricka dem, utan det fick vänta på ett tillfälle att öppna dem i gott sällskap hemma hos mig, så att de kunde ha stått stilla i min kyl i några dagar. Inget uppskakat sediment skulle få förstöra möjligheten att någon av dem fortfarande var drickbar. 

Tyvärr var det förgäves. För de flesta ölen i vart fall. Den ena ölen från La Trappe, troligtvis en Dubbel, smakade visserligen inte illa men var allt för långt gången i sina lädertoner. Det var i och för sig ganska väntat med tanke på att den bara var 6,5 %. Den andra La Trappen var sämre, liksom Rochefort 8 och Chimay Blå, som alla hade plockat upp diverse tråkiga och rätt märkliga smaker över åren. Tillsammans med att de vanliga lagringstonerna gått lite för långt. Två och ett halvt decennium är helt enkelt för långt för dessa öl.

Men ett öl stack ut lite på flera vis. Den enda icke-trappisten i sällskapet, den enda över 10 % och viktigast av allt, den enda som fortfarande smakade bra. Riktigt bra till och med. Förbi sin topp, men riktigt bra. Riktigt härliga smaker och trots give or take 25 år på nacken gick den att känna igen som en Gulden Draak. Smaken var något uttunnad och inte alls som en öl på 11,5 % men med härliga smaker av kola och torkad frukt och nyanser av läder, tobak och portvin. En öl som imponerade på alla med den smaken vid sin ålder.

Att prova så här gamla är en spännande inblick i ölhistorien, inte bara vad gäller smak men även när man kikar på flaskorna. Screenprintad Rochefort 8, vad sägs om det?

Tack Magnus!