All In Beer Fest

Jag vet inte om det är för att ribban har höjts av en viss ölfestival i Helsingborg eller om det helt enkelt var bättre ifjol, men jag upplevde inte All In Beer Fest som samma smash hit som det var 2015. Jag har funderat länge och väl på om det var något med festivalen eller något med mig som hade förändrats. Det här är vad jag kom fram till.

Organisationsmässigt var allt fläckfritt. Grymt bra hantering av insläpp, polettköp, garderob och glas, samt att det fanns fler sittplatser inne i själva serveringsområdet än vad det gjorde ifjol. Väldigt få ölfestivaler rullar på i närheten av så här bra. Jag kom fram till att det som saknades, för mig, var snackisarna på ölsidan. Det var ingen Pen!s Colada, inget nytt bryggeri som tog mig med storm likt Alefarm gjorde ifjol och inga tillresta, hajpade Floridabryggerier som aldrig annars syns i Sverige. Det fanns kvalitet, helt klart, men inte i samma utsträckning som tidigare. Och visst fanns det lite nytt att upptäcka, men inte lika mycket som tidigare, och inte lika bra.

Kön till Omnipollo i början av sista passet

Andra verkade däremot tycka att det fanns öl värda att köa för. Köa länge. Både Evil Twin och Omnipollo hade köer som sträckte sig tvärs över festivalhallen från öppning fram till, vad det verkade, ölen var slut. Så min lätta skepsis delades knappast av alla och många besökare verkade också vara väldigt nöjda. Så kanske är det jag som hade överdrivet höga förväntningar på ölutbudet. 

Bland det positiva fanns som väntat Stigberget och O/O där den första toppade med sin senaste IPA i toppklass, Amazing Haze, och den senare imponerade stort med Ekta Pils. Brewskis Conan DIPA hamnade också i topp bland humleölen. Dry & Bitter hade en grym körsbörsöl i Crimson Queen och Tommie Sjef hade en fin hallonöl i sin Framboos.

Många av festivalens nykomlingar hade däremot svårt att imponera. Just Tommie Sjef var utöver ovan nämnda Framboos kanske den största besvikelsen för mig då de hade en hel del hajp men bara en av åtta öl visade på något som var förtjänt av hajp medan fem av ölen hade problematiska smaker.

(Förmodat) nöjda besökare

En av festivalens mest uppskattade öl verkar ha varit O/O Pretty Pale Ale, vilket knappast är förvånande för de som provat den förr. Min sambo beskrev den med orden "det är som om inlandsisens smältvatten runnit genom en humleodling och ner i glaset". Och med de kloka orden i ryggen rundar vi av där.