Igår var det dags för årets svenska lambichöjdpunkt när Zwanze Day arrangerades på Akkurat. Förutom själva Zwanze-ölet, en hallonlambic med en liten portion blåbär samt vanilj, serverades många goda Cantillon-öl på fat och man hade dessutom flaskor av en hel hög med öl från den ganska nya och mycket småskaliga lambicblandaren Bokkereyder. Precis som de senaste åren hade de också satt ihop en mycket trevlig middag med rätter matchade till olika öl från Cantillon.
Innan själva middagen drog igång hann jag med att prova några öl från Bokkereyder. Bra grejer överlag, om än inte riktigt så bra som de bästa bland de mer etablerade lambicblandarna och -bryggarna. Bäst av de fyra jag provade var Abrikoos, men Perzik var å andra sidan snäppet mer intressant. Även Averell, en blandning av 1- och 2-årig lambic som sedan lagts på Muscatelfat var också intressant men lite väl ekig och ung kanske.
När så middagen började så fick vi först in ett glas med Iris 2012 som under en kväll full av fantastiska öl var en av de dryckesmässiga höjdpunkterna. Den ackompanjerade en tallrik med tre olika amuse boucher - en kantarellsoppa, en minipizza och en ankleverterrine, där allt var mycket gott men där den sistnämnda var allra godast. Fantastiskt bra kombination mellan rågbröd, ankleverterrine och en fikonmarmelad som, om jag inte minns helt fel, också innehöll lite kriek. Bäst kombination med Iris var dock minipizzan.
Det följdes av en ceviche på torsk, salmalax och räkor som serverades med en luftig flädersorbet, och då är det kanske inte så svårt att gissa att ölet som kom in till detta var fläderlambicen Mamouche. Flädersmakerna i sorbeten och ölet gick förstås lätt ihop men de passade också väldigt bra till själva cevichen med sina syrliga och lite salta smaker. Sorbet kan lätt bli lite för kallt till övriga rätter men här var det mer av ett lättfryst fläderfluff än en kompakt, iskall sorbet och därmed undkom man den problematiken.
Sedan kom kvällens matmässiga höjdpunkt för min del, nämligen en bit marulk som serverades på en puré på gröna ärtor och Vigneronne, ugnsbakad blomkål, muscatrussin, dragon och grönsaksjulienne. Till detta givetvis ett glas av just Vigneronne som gick fint ihop med den fantastiska fiskbiten. Marulk är en ganska "köttig" fisk med fin smak som de hade tagit väl vara på och som dessutom lyftes av de fina tillbehören.
En av de mest intressanta kombinationerna kom vid nästa rätt, med kalv på tre vis, betor, potatisterinne med parmesan och rödlökskaramell. Kalven kom i form av friterad bräss, korv och njurtapp/onglet, där det var brässen med sin lite viltaktiga smak som kombinerade oerhört bra med de fruktiga smakerna i den St Lamvinus som serverades till. Riktigt, riktigt gott, liksom resten av rätten. Här någonstans kom också Zwanze, som alltså är en hallonlambic med en mindre portion blåbär samt vanilj. Det blev riktigt drottningssylt aktigt, fast syrligt istället för syltsött givetvis, med en fin touch av vanilj. En av de godare Zwanze under de senaste åren!
Middagen avslutades på topp med en creme caramel med lakrits, hallonmousse och krossade nötter vilket serverades med en Rosé de Gambrinus. Hallon och lakrits är ju alltid en bra kombo och här gick det ihop på ett mästerligt vis där creme caramelen lade grunden som fick toppas med dessa smaker. Det här blev, förstås, gott med både Rose de Gambrinus samt med Zwanzeölen.
Det är inte svårt att förstå att den här middagen sålde ut väldigt fort!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar