Förra årets vinnare av Årets Ölperson, Svante Ekelin, överlämnar plaketten till årets vinnare Jugge Hasselqvist
I senaste nyhetssvepet hittar vi blandade smånyheter om vem som blev Årets Ölperson, om Zwanze Day och vilket bryggeri som har blivit det största med enbart ekologisk öl i produktionen. Det och lite till alltså.

Priset Årets Ölperson delas från och med i år ut på Stockholm Beer & Whisky Festival och gick i år till Jörgen "Jugge" Hasselqvist för hans långvariga arbete med att på olika sätt främja den svenska ölkulturen. Hedersomnämnanden gick också till Stene Isacsson och Rune Bohlin som på olika sätt jobbat tätt ihop med Jugge genom åren. Priset instiftades från början av Galatea och som en slags 25-årsjubileumspresent lämnades ansvaret för priset över till Stockholm Beer & Whisky Festival som kommer fortsätta att dela ut det årligen i samband med festivalen.


Imorgon är det Zwanze Day, dagen då Cantillons årliga experimentöl serveras simultant på ett 40-tal krogar runtom i världen. I Sverige är det som vanligt Akkurat som får den äran, och förutom Zwanze som kopplas på kl 21.00 har de också en diger lista med andra öl från Cantillon som serveras på fat redan från öppning. Dessutom finns ett fåtal flaskor av flera olika sorter från den nya talangfulla lambicblandaren Bokkeryeder, som verkligen förtjänar den hajp de har fått, som också finns redan från öppning imorgon. För att så många som möjligt ska få smaka på årets Zwanze kommer den serveras i 10 cl vid köp i baren och i 20 cl till den särskilda (och utsålda) middagen som ordnas kvällen till ära.


Pilsner Urquell gör regelbundet kvalitetskontroller av de svenska barer som serverar deras ofiltrerade öl. Utöver kvalitetskontrollen i sig ger det också tillfälle att plocka ut de allra bästa barerna till en final i den interna tävlingen Årets Pilsnerbar. De som har gått till final har sedan bedömts av en jury, som till slut har utsett Bar Central på Birger Jarlsgatan i Stockholm till vinnare. Övriga finalister var Häktet i Stockholm, Bishops Arms Gustav i Malmö och Gyllene Prag i Göteborg.


I samband med flytten till nya lokaler med ny utrustning har Poppels tagit steget till att bli ett bryggeri som endast producerar ekologisk öl. Sedan starten i de nya lokalerna har de bryggt ölen enligt gällande process- och råvarukrav för att få kalla den ekologisk och när nu certifieringen också är på plats får de äntligen kalla ölen för ekologisk. Därmed blir det Sveriges största bryggeri som gör all sin öl ekologisk. Bryggeriet meddelar att de inte kommer att behöva höja priserna på sina öl i samband med övergången till ekologiskt. Ambitionen mot ekologiskt har funnits sedan starten men det är först nu som bryggeriet tycker att de har fått möjlighet att ta det steget utan att kompromissa med smaken.


Tempel Brygghus fortsätter utöka. Jag har tidigare intervjuat ägaren Arvid om den kommande flytten till ett nytt, eget bryggeri i utkanten Uppsala och nu är det också klart att bryggaren Johan Holmdahl, som närmast kommer från Slottskällan, anställs av Tempel.


Ska du till Australien? Då är det en bra idé att leta efter öl från Feral Brewing. Perthbryggeriet har nämligen blivit utsett till landets bästa bryggeri i en undersökning med över 6500 svarande som gjorts av en av landets ölgrossister. 


Branschorganisationen Sveriges Bryggerier har fått en ny medlem i Sahlins Brygghus. Borlängebryggeriet som drivs av en medlem från familjen som driver den lokala strutsfarmen blev invalda vid senaste styrelsemötet.

 Tidigare i veckan ordnades en mindre specialprovning med Firestone Walker på Akkurat, under ledning av Jeffers Richardson som ansvarar för ett av deras tre fatprogram. Provningen ackompanjerades av en mycket intressant föreläsning om vad som händer vid ekfatslagring, ner på molekylnivå, och efter provningen passade jag också på att intervjua Jeffers om bland annat vad Firestone Walker tar med till den svenska marknaden, om deras tillväxt och om Duvel-Moortgat-affären.

Vem är du och vad gör du på Firestone Walker?
Jag är Jeffers Richardson och jag försöker väl fortfarande klura ut vad det är jag egentligen gör på Firestone Walker. Jag är den ursprungliga bryggaren på Firestone Walker och började alltså för 20 år sedan. Mitt nuvarande jobb där är att basa över vår avdelning Barrelworks, ett särskilt fatprojekt som fokuserar på rustika eller ”vilda” syrliga öl. Jag gör också utbildande seminarium och hjälper till med försäljning och marknadsföring, så jag har många roller.

Vad är egentligen Barrelworks?
Barrelworks är ett särskilt projekt och ett av våra tre fatprogram. Vi startade det officiellt i januari 2013. Fokus ligger på att sekundärjäsa och låta öl mogna på ekfat som har blivit exponerade för vild jäst och vilda bakterier. Det är likt det som händer i lambicregionen i Belgien där de också jäser och lagrar öl på ekfat som är exponerade för vild jäst som producerar en del riktigt unika smaker. Så det är Barrelworks i ett nötskal.

Firestone Walker börjar bli ganska stort nu va?
Och det blir större! Jag menar, för 20 år sedan när vi startade gjorde vi ungefär 100 000 liter öl. I år räknar vi med att göra drygt 41-42 miljoner liter öl. Så vi är det fjärde eller femte största bryggeriet i Kalifornien och det trettonde största i USA. Så ja, det är rätt galet, jag menar, ingen av oss kunde förutse det här. Vi försöker bara hänga med på resan och göra det bästa av det. 

Vart är det på väg i framtiden?
Var det är på väg? Det är kul, för vi frågar oss själva det varje år. Vi strävar efter att göra högkvalitativ öl, vilket jag är säker på att alla gör. Men ja, vi strävar efter att göra perfekt öl och så länge som folk vill dricka det kommer vi fortsätta växa. Så vart det är på väg är en bra fråga. Vi trodde aldrig vi skulle komma så här långt, vi var glada om vi kunde göra 1 miljon liter om året. Sen kom vi dit, och tänkte att vi blir glada om vi kan ta nästa steg. Jag tror inte vi hade en medveten öl som vi följt för att komma hit, det var mer att vi ville göra god öl och om folk vill ha mer av den så fortsätter vi bygga ut bryggeriet och fortsätter brygga ölen. Vi vill inte kompromissa processen eller något annat vi gör för att få ut ölen. På den här nivån vi har hamnat på är det intressant för vi är ett moget bryggeri, men vi vill inte glömma bort våra rötter vilket är varför vi har våra olika fatprogram och det är därför vi fortsätter experimentera med stilar som IPA, t ex Luponic Distortion som är en serie där vi testar nya humlesorter. Vi vill fortsätta med samma filosofi och kultur som vi hade när vi startade, som kretsar kring att vara kreativa och utforskande och göra intressant öl. Så länge folk fortsätter köpa det antar jag att vi kommer fortsätta växa.

På tal om intressanta öl, du har ju varit med i bryggandet på Firestone Walker i 20 år. Vilken tycker du är den roligaste ölen att göra?
Jag håller Barrelworks nära hjärtat. Men jag tror DBA, som på ytan bara är en engelsk pale ale, som var en vanlig stil då, men idén med att återuppliva den traditionella metoden med union-systemet och skapa en öl genom det, för att sedan skapa flera öl till utifrån den, är väldigt tillfredsställande. Men det som är kul med vårt vilda program i Barrelworks är att min partner Jim Crooks och jag har en möjlighet att utforska en massa olika smaker, ingredienser, fat och så vidare. Jag kan inte tänka mig ett mer kreativt område inom bryggning, så det är väldigt tillfredsställande.

Nu när ni kommer till Sverige genom Spendrups, vad tror du att Firestone Walker kan bidra till den svenska marknaden?
För det första är jag väldigt glad att vara här. För bara några år sedan kunde jag aldrig tro att vi skulle komma så här långt. Jag hoppas att vi får visa upp vad vi gör och att folk tycker om våra öl. Det är redan en väldigt mogen och bra ölmarknad här, så jag hoppas att vi kan möta dess krav och kvalitetsnivå, och visa vår twist och våra versioner av öl här. Vi har våra flaggskeppsöl här och vi får se vad som händer, kanske kan några av ölen vi provade ikväll komma hit till marknaden.
Jag tror många svenska öldrickare undrar om öl som Parabola och Sucaba liknande öl kommer hit?
Förhoppningsvis, men just nu gör vi inte särskilt mycket. Jag vet inte om du känner till det, men just nu är vi mitt i att bygga ytterligare ett bryggeri. Vi byggde ett bryggeri för fyra år sedan och trodde vi skulle klara oss med det under en lång tid men vi har växt ut ur det redan. Vi har en del öl som görs i stora volymer och sätter ordentlig press på det bryggeriet. Med det nya bryggeriet kan vi sänka den pressen lite och göra mer av våra lite mindre öl. Inte ens när det händer att vi tar bort en öl från marknaden, så säger vi säger aldrig aldrig. En öl som försvunnit kan komma tillbaka. Idén är att när en marknad mognar hoppas vi att den få mer av våra andra öl. Öl som Parabola är naturligtvis passande att exportera eftersom de lagras väl och inte har ett problem med den långa transporten.

Firestone Walker fyller 20 år i år – hur firar ni det?
Vi har börjat fira redan, bland annat genom att sätta flera av våra öl på nitro, bland annat DBA. Det är en öl som bara var tillgänglig för bryggare och på något specialevent här och där men aldrig i en vanlig bar. Vi har skapat en version av den som kommit ut på marknaden. Och så har vi förstås vår 20-årsjubileumsfest då det blir en stor fest. Vi kommer köra ett event som vi kallar för Den Sista Måltiden, där vi firar med några öl som vi har slutat brygga men sparat några fat av som vi plockar fram för en liten ”vaka” för de här ölen. Jag hoppas också att vi kommer få till några middagar där vi firar de fem-sex olika varianterna av DBA som vi har. Nästa år är det 21 år sedan vi startade, och 21 är ju den lagliga åldersgränsen för att dricka alkohol i USA, så nästa år får vi fira att DBA kommer upp i laglig dryckesålder.

Kommer er årliga jubileumsöl, som alltid är en unik blandning av olika öl, vara i samma ådra som tidigare år?
Japp, men vi kommer arrangera en lite större fest kring släppet och så den där middagen jag nämnde. Så vi kommer jobba hårt med att dricka tillsammans och fira.

Till sist, frågan som du aldrig fick under själva provningen, vad har samarbetet med Duvel-Moortgat inneburit för er?
Om man kollar på det i allmänhet så pratar man om, du vet, om man ska fortsätta växa. Det är intressant, för det som har hänt så är långt är att... du vet, vi hade ingen aning om att vi skulle komma så här långt. Det är en sådan sak vi skakar på huvudet åt och nyper oss i armen för att vara säkra på att vi inte drömmer. Men när man blir så här stor kostar det massor av pengar att bygga bryggerier. Alternativen man har är att gå till banken för att få ett lån eller hitta investerare från en hedgefond, men vi ville inte göra något av det. Eller så kan man slå sig ihop med ett bryggeri, som redan kan öl. Det var inget att fundera på för oss, det var bara ett av bryggeri på tal som var intressant för oss och det var Duvel. Det är ett relativt litet bryggeri, de är mindre än Sierra Nevada tror jag. De har investerat i en del andra små bryggerier och de har alla blomstrat och gått väldigt bra genom deras samarbeten. Så samarbetet med dem hjälper oss att växa och de hjälper oss dessutom att växa på ett sätt som vi vill växa på, nämligen metodiskt, med någon som förstår bryggeribranschen och som ett familjeägt bryggeri. De hjälper oss bygga ett nytt bryggeri, de hjälper oss i vissa fall att marknadsföra vår öl i Europa även om det fortfarande är i väldigt liten skala än så länge och de ska göra lite samarbeten med oss. Vi gör ett litet projekt med Liefmans där vi ska göra några öl där för att visa vad vi kan göra i vårt ekfatsprogram och vi ska hjälpa dem sätta ihop sitt ekfatsprogram som de ska dra igång i Belgien. Det är spännande, det är så det ska vara, att man jobbar fram och tillbaka varandra. De har grym kunskap om bryggprocess som kommer till nytta när vi bygger vårt bryggeri. Att jobba tillsammans med Duvels bryggmästare Hedwig har varit fantastiskt. Det har varit grymt, man är alltid lite nervös när man först här om sånt här men det har varit riktigt kul. Så jag ser framemot fler sådana projekt, inte bara i Europa utan även med Ommegang och Boulevard [som Duvel-Moortgat också äger]. 

När det blir dags att fylla på det lokala sortimentet igen på måndag så görs det med inte mindre än 18 öl som jag anser vara köpvärda. Då det är 39 öl som släpps sammanlagt är detta i mitt tycke ett kvalitetsrekord för lokala släpp, men så är det också många etablerade bryggerier som släpper nya öl. Så låt mig presentera mina favoriter i det här fina släppet.

Det här är framförallt ett släpp där de välhumlade och de välrostade ölen dominerar bland de som också är välsmakande, men det finns också några öl från andra stilar som sticker ut positivt. Brewski släpper, bland annat, deras Candy King vilket också är släppets enda syrliga öl och det är en mycket trevlig och lättdrucken sådan.

Bland lagerölen är det två ganska nya bryggerier som kommit fram med en trio trevliga bärs. Dels Lycke Bryggeri, som tagit över Poppels gamla lokaler och bryggverk, som släpper en smarrig Pilsner, dels är det Kungsbryggeriet från Nacka som släpper Pilsner Mandarina och Dortmunder Gold där den senare är riktigt stiltypisk medan den förre har fått en smakfull twist.

Sen blir det ale och stout för hela slanten. Coppersmith's släpper en god Westerås Golden Ale där en härligt kexig malt får ta utrymme, Göteborgs Nya Bryggeri släpper gAPA som är några snäpp längre åt humlesidan i sin balans och dessutom kommer Citrauvin från det helt nya bryggeriet Odd Island som är en riktigt bra american pale ale med tropiskt juiciga smaker.

I nästa snäpp på humleskalan hittar vi en annan av Brewskis öl, tillika det nyaste tillskottet i deras feberserie, nämligen Persikofeber. Ganska subtila fruktinslag och desto tydligare humlesmaker gör den till en smakfull IPA. Brewskis rötter går bland annat att hitta i Höganäs Bryggeri som släpper Miss Behave IPA. En öl som gjorts till och döpts efter restaurangen i Gamla Stan i Stockholm och som har vad man förväntar sig av en bra IPA. Och så har vi All In That IPA, en tvilling-IPA där This kommer senare. Fruktigt, modern smakprofil. Smarrigt!

Två DIPA letade sig också, där West Coast fortsätter visa sig på styva linan i sin singelhumlade DIPA-serie där turen nu kommit till humlesorten Equinox. Inte riktigt min favorithumle men här har de klämt ur mycket gott ur den. Dry & Bitter släpper också sin utmärkta Hobo Chic DIPA som jag verkligen tycker man ska prova om man inte haft chansen tidigare.

Till sist har vi fem stycken mörka pjäser och ett barley wine, där Brewski återigen är med i leken. Dels med deras samarbetsöl Stuntman Toad som de gjort med amerikanska mjöderiet B Nektar, där det rör sig om en amerikansk barley wine brygd med honung, och dels med deras imperial stout Buena Para El Papa, Si No som gjorts med kaffe och vanilj. Två kraftfulla smakpaket! Även Dugges släpper kaffestout, då sista delen i deras experimentserie Six Ways dyker upp. Den heter Belgian Coffee och smakar också en massa kaffe.

Fjäderholmarna klämmer ur sig en dubbelmäskad monsterstout som är kryddad med kakaobönor och har fått det passande namnet Mr Cocoa. Kraftig och kanske en aning rå nu men redan nu god och framåt vintern lär den vara fantastisk. Sista rekommendationerna är två mjuka och fina imperial porters, dels Eskilstuna Imperial Porter 2016 och dels Klackabacken What The Duck.

Pust! 18 olika goda öl att grotta ner sig i alltså. Som ett småpartisläpp i både storlek och totalkostnad.

Bryggeri Fängelset Prison Lager
31242, Västervik, 33 cl, 25,70 kr, 4,6%

Lycke Pilsner
31257, Härryda, 33 cl, 19,90 kr, 5%

Alnöl Spikarna Lager
31240, Sundsvall, 33 cl, 29,20 kr, 5%

Kungsbryggeriet Pilsner Mandarina
31234, Nacka, 33 cl, 28,60 kr, 4,7%

Kungsbryggeriet Dortmunder Gold
31232, Nacka, 33 cl, 28,50 kr, 5,5%

Rådanäs Lageröl
30453, Härryda, 33 cl, 22,90 kr, 5,4%

Kungsbryggeriet California Lager
31225, Nacka, 33 cl, 30 kr, 5,3%

Rådanäs California Common
30412, Härryda, 33 cl, 23,90 kr, 5,3%

Marbäcks En Öl
31246, Ulricehamn, 33 cl, 21,90 kr, 4,8%

Carlstad Nr 1
31244, Karlstad, 33 cl, 24,90 kr, 4,7%

Monks Emma Craft IPL
31205, Stockholm, 33 cl, 24,90 kr, 5%

Brewski Candy King
31237, Helsingborg, 33 cl, 34,90 kr, 4,8%

Jädraås Bocken Brinner
31220, Gävle, 33 cl, 29,90 kr, 4,5%

Byaregårdens Rököl
31251, Varberg, 33 cl, 28,50 kr, 5,5%

Coppersmith's Westerås Golden Ale
31228, Västerås, 33 cl, 19,90 kr, 4,7%

Stenhammaren Mor Calla Harvest Ale
31233, Sundsvall, 33 cl, 25,60 kr, 4,7%

Göteborgs Nya Bryggeri gAPA
31214, Göteborg, 33 cl, 21,90 kr, 5,3%

Carlstad American Pale Ale
31241, Karlstad, 33 cl, 24,90 kr, 5,2%

Odd Island Citrauvin American Pale Ale
31254, Kungsbacka, 33 cl, 24,80 kr, 5,5%

Kungsbryggeriet Caramunich Ale
31229, Nacka, 33 cl, 29,90 kr, 6%

Södra Hast Du Lederhosen
31224, Haninge, 33 cl, 24,90 kr, 6,5%

Sandt Hallifornia Session IPA
31245, Halmstad, 33 cl, 29,90 kr, 4,7%

Höganäs Miss Behave IPA
31249, Höganäs, 33 cl, 29,90 kr, 6%

Alnöl Nacka IPA
31236, Sundsvall, 33 cl, 31,40 kr, 6,2%

Lycke Sailor IPA
31255, Härryda, 33 cl, 21,80 kr, 5,5%

All In That India Pale Ale
31253, Göteborg, 33 cl, 34,90 kr, 6%

Brewski Persikofeber IPA
31243, Helsingborg, 33 cl, 37,90 kr, 6,5%

Dry & Bitter Hobo Chic DIPA
31238, Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 8%

West Coast Monohop Serie Dipa Equinox
31248, Göteborg, 33 cl, 32,00 kr, 8,5%

The Beer Factory Zone Zero Imperial IPA
31227, Leksand, 33 cl, 33,80 kr, 8%

Leufsta Stout
31223, Tierp, 33 cl, 26,90 kr, 5,6%

Bryggeri Fängelset Inmate Oatmeal Stout
31239, Västervik, 33 cl, 27,00 kr, 5,4%

Två Feta Grisar Optimus In love Hallon Stout
31235, Göteborg, 33 cl, 29,70 kr, 7%

Klackabacken What The Duck Imperial Porter
31250, Kristianstad, 33 cl, 34,90 kr, 7,8%

Eskilstuna Imperial Porter
31222, Eskilstuna, 33 cl, 33,30 kr, 8%

Fjäderholmarnas Mr.Cocoa
31231, Stockholm, 33 cl, 69,50 kr, 10%

Brewski Buena Para El Papa, Si No?
31230, Helsingborg, 33 cl, 49,90 kr, 11%

Brewski/B Nektar Stuntman Toad
31247, Helsingborg, 33 cl, 49,90 kr, 10,9%

Dugges Belgian Coffee
31221, Härryda, 33 cl, 59,90 kr, 13,5%

I oktober är det återigen bara småpartisläpp som kommer på Systembolaget, men vilka släpp det är sen. Lune och Terre från Baladin, Queens Quad och Cassis från Brekeriet, Imperial Biscotti Break och Modern IPA på burkar från Evil Twin, en hel hög spännande samarbetsöl, fatlagrad Chimay, två svenska barley wines och en doppelsticke. Plus massa sköna klassiker som Founder's Breakfast Stout, Traquair Jacobite Ale och La Rulles Brune. Här är hela listan över de fantastiska släppen i oktober. Det blir tungt att bära hem allt gott.

7 OKTOBER SMÅ PARTIER
T5
Amager/Fonta Flora The Lady Of Cofitachequi, 11707, Danmark/USA, 50 cl, 49,90 kr, 7 % - 10080 st
Evil Twin Modern IPA, 11521, USA, 35,5 cl (burk), 36,20 kr*, 6 % - 14400 st
Founder's Breakfast Stout, 14006, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 8,3 % - 16800 st
Fuller's Imperial Stout, 11879, Storbritannien, 50 cl, 64,90 kr, 10,7 % - 10000 st
Innis & Gunn Hopped Bourbon Cask, 11969, Storbritannien, 33 cl, 29,90 kr, 7,4 % - 40008 st
Victory Moonglow Weizenbock, 11658, USA, 35,5 cl, 32,90 kr, 8,7 % - 10080 st

T6
18th Street/Brewski Funky Trim, 11661, USA/Sverige, 35,5 cl (burk), 44,90 kr*, 7,4 % - 2400 st
Brekeriet Queen's Quad, 11618, Sverige, 33 cl, 55,90 kr, 12 % - 4752 st
La Rulles Brune, 11340, Belgien, 75 cl, 66 kr, 6,5 % - 2640 st
Smuttynose Pumpkin Ale, USA, 35,5 cl, 29,50 kr, 5,8 % - 3336 st
Uerige Doppelsticke, 11634, Tyskland, 33 cl, 39,90 kr, 8,5 % - 3600 st

T7
Baladin Lune 2014, 11434, Italien, 50 cl, 198,70 kr, 13 % - 480 st
Baladin Terre 2014, 11846, Italien, 50 cl, 198,70 kr, 13,5 % - 480 st
Chimay Oak Aged Grande Reserve, 11607, Belgien, 75 cl, 249,90 kr, 10,5 % - 600 st
Stone Imperial Russian Stout, 11418, USA, 65 cl, 99,90 kr, 10,8 % - 864 st

21 OKTOBER SMÅ PARTIER
T5
Amager/Cigar City Imperial Licorice Porter, 11711, Danmark/USA, 50 cl, 54,90 kr, 8,2 % - 8400 st
Brewdog Hello My Name Is Ingrid, 11394, Storbritannien, 33 cl, 34,90 kr, 8,2 % - 25008 st
Coppersmith's Ekaros, 11322, Sverige, 33 cl, 26 kr, 6,8 % - 2760 st
Eskilstuna SMÖF Ekologisk Belgisk Pale Ale, 11801, Sverige, 33 cl, 24,50 kr, 5 % - 12000 st
Haandbryggeriet Odin's Tipple, 11762, Norge, 33 cl, 39,90 kr, 10,2 % - 9072 st
Omnipollo/Trillium Outside The Line, 11828, Sverige/USA, 33 cl, 69 kr, 12 % - 15000 st
Traquair Jacobite Ale, 11200, Storbritannien, 33 cl, 32,90 kr, 8 % - 8400 st
Åbro Bryggmästarens Samma Klaus, 11649, Sverige, 33 cl, 32,90 kr, 12 % - 15000 st

T6
Brekeriet Cassis, 11525, Sverige, 75cl, 109 kr, 5,4 % - 2400 st
De La Senne Schieve Tabarnak #4, 11642, Belgien, 33 cl, 33 kr, 6,5 % - 3600 st
De Ranke Noir De Dottignies, 11780, Belgien, 75 cl, 79,50 kr, 8,5 % - 2688 st
Stone 20th Anniversary Encore Series Porter, 11511, USA, 65 cl, 99,90 kr, 8 % - 2640 st

T7
Coppersmith's Barley Wine 2015, 11529, Sverige, 33 cl, 42 kr, 9,8 % - 1500 st
Evil Twin Imperial Biscotti Break, 11633, USA, 47,5 cl (burk), 79,90 kr*, 11,5 % - 1680 st
Hantverksbryggeriet Baronen 2015, 11536, Sverige, 33 cl, 69 kr, 9 % - 1800 st

Under den officiella invigningen av Stone Berlin var Greg Koch förstås en mycket upptagen man, men mellan tal, selfies med fans och öldrickande lyckades han klämma in lite tid för en intervju med Portersteken. Det var en väldigt glad Greg som berättade om hans nyfunna kärlek för Berlin och om framtidsplanerna.

Det måste kännas fantastiskt idag?
Jag mår jättebra, men så har jag njutit av några goda öl, klockan är väl omkring 22 nu, jag har har spenderat massor av tid med några av mina allra bästa vänner från, bokstavligt talat, hela världen under en underbart vacker dag i Berlin och har firat bra öl. Så ja, jag är på väldigt gott humör nu.

Projektet med Stone Berlin har hållt på ett tag nu?
Jag gick först på den här marken för 6 år sen. Nu har vi varit helt öppna i två veckor, efter att ha öppnat mer och mer smådelar av helheten under de senaste månaderna. Nu är vi helt öppna och jag är såååå glad.

Berlin har blivit som ett andra hem för dig har jag hört. Vad tycker du egentligen om staden?
Berlin har en otrolig energi, det är en väldigt kreativ stad. Det finns förstås också en stark gemenskap med människor från hela världen här, så den energin från att möta folk från så många ursprung är fantastisk. Det är förvisso sant att ölscenen här på sätt och vis är lite i sin vagga här fortfarande, så det är både fantastiskt men vi inser också att vi har lite jobb att göra för att introducera berlinarna till det bredare spektrat av öl.

Om vi blickar vidare än Berlin, hur kommer Stone Berlin att påverka den europeiska marknaden?
Tja, vi har Stones öl i 17 länder här så det påverkar redan den europeiska marknaden. Det är ett stort privilegium att få brygga vår öl här på kontinenten och skicka ut färsk öl till hela Europa.

Jag hörde från den svenska importören att de burkar från Stone Berlin som hittills sålt bäst är Ruination 2.0. Är det en överraskning för dig eller var det väntat att den skulle sälja mycket bättre än öl som Go To IPA och IPA?
Det visste jag faktiskt inte... Det är lite av en överraskning faktiskt, men kanske inte den största. Men wow... det är ju fantastiskt. Kan jag bara få säga hur mycket jag älskar Sverige?

Självklart!
Okej, jag älskar Sverige!

Jag tackar på Sveriges ölälskares vägnar.
Jag älskar Sveriges ölälskare också. Jag har varit i Sverige några gånger och har haft det fenomenalt bra varje gång. Det är fantastiskt!

Stone firar 20 år i år, Stone Berlin har öppnat och nu har ni också öppnat ett nytt bryggeri i USA också?
Japp, i Richmond i Virginia. Det är igång med full funktion nu. Vi fick igång bryggerierna i Berlin och Richmond inom bara två veckor från varandra.

Med 20 års historia för Stone i San Diego och två nybyggda bryggerier, vad finns i framtiden för Stone?
Förhoppningsvis en tupplur för mig... De senaste åren har vi varit fokuserade på projekten, byggnationen och utvecklingen kring de här nya bryggerierna. Nu fokuserar vi på produktion och drift, och på att ölen smakar precis som den ska, att den kommer till folk medan den är färsk och få igång den dagliga driften här i restaurangen för att skapa en miljö som gör att folk verkligen vill besöka det här stället. 

Som du nog hör på min röst så har jag varit här på den här invigningen i många timmar och druckit några öl så det här är kanske inte min perfekta intervju.

Eller så är det här den perfekta intervjun?
Eller så kanske det här är den perfekta intervjun! Vad tusan...

Från vad jag har läst om era ställen i San Diego så är det här i Berlin ganska annorlunda?
Javisst! Det här är bokstavligt talat en historisk byggnad från 1901 här i Berlin så det är väldigt annorlunda från ställena vi har i San Diego. Vårat huvudbryggeri och högkvarter i Escondido byggde vi från grunden för 11 år sedan, så självklart blir det en del skillnader, men man ser också tematiska likheter med kraftiga, starka material som betong, järn, sten och trä. Stora, starka material som används på ett starkt vis. Å andra sidan är detaljerna och känslan på varje ställe väldigt unikt, men om du besöker alla våra ställen kommer du lägga märke till både likheterna och unikheterna på varje ställe.

Du kallas ofta för craft beer jesus - vad tycker du om det?
Tja, jag har långt hår och ett långt skägg, så jag antar att jag vore någon sorts nordeuropeisk version av Jesus. Jag ser inte ut som Jesus, han var ju från Mellanöstern vilket jag inte är, men hehe, större delen verkar ju tänka på Jesus som någon med nordeuropeiskt utseende vilket väl är lite av en tankevurpa egentligen. Men det är ett annat ämne. Jag vet vad de menar, och jag tar det som en komplimang. Jag älskar att missionera om bra öl. Det är min religion!
Greg Koch och Steve Wagner invigningstalar
Häromdagen befann jag mig i Berlins södra utkanter för att bevittna invigningen av Stones nya bryggeri och restaurang, 20 år efter att de öppnade sitt bryggeri i San Diego. Det är ett massivt komplex med sammanhängande bar, restaurang och bryggeri som lär bli en destination i sig när man besöker Berlin, och för lokalbefolkningen förstås. Jag ser redan framemot ett återbesök.

Greg Koch höll tal med tydlig inspiration från Martin Luther King, blandat med Kochs egna craft-beer-jesus-anda. Stones andra grundare, Steve Wagner, fortsatte på stapplig tyska innan en kvinna från Berlins kommun lämnade över en björnstatyett för att visa den nyfunna vänskapen mellan Berlin och det kaliforniska bryggeriet. Björnen finns nämligen både i Berlins stadsvapen och på Kaliforniens flagga. Sen kom det obligatoriska ceremoniella öppnandet av en tunna öl innan festen återgick.


Stones egna öl behöver nog ingen närmare presentation, men det nya bryggeriet kan vi prata lite om. Bryggverket är på modesta 10 000 liter och är bara åtskiljt från restaurangen av en glasvägg. Sitter man i den änden av den enorma restaurangen kan man alltså glutta på rostfritt en masse medan man äter. All öl tappas på burk eller fat. Någon syre tillåts inte komma in i systemet som är slutet, allt för att bevara färskheten så bra som möjligt. Det märks också när man provar klassiker som deras IPA och den något nyare Go To IPA.


Flera av deras olika varianter av IPA, på burk och från Berlin, finns numera på sexpack i beställningssortimentet för den som vill stifta närmare bekantskap med ölen utan att behöva ta sig till Berlin. Men är man i Berlin är det ett besök som rekommenderas, även om det ligger en bit utanför centrum, för det är en destination i sig. Den enorma restaurangen, med den enorma uteplatsen, serverar riktigt bra mat med fokus på råvaror som är ekologiska och närproducerade. Som Greg Koch sa i sitt tal, craft handlar inte bara om öl, det handlar om en helhetssyn. Och den helhetssynen lever Stone efter, såväl i San Diego som i Berlin. Och själva stället är lite av en upplevelse även om man inte äter mat. På den soliga sensommardagen som jag var där var den stora och luftigt inredda uteserveringen oslagbar.


Bryggeriet i Berlin har också fått sitt eget pilotbryggeri. Visserligen i en storlek som är större än flera svenska bryggerier, men ett utvecklingsbryggeri likväl, där mycket kommer att serveras fat på den egna restaurangen. Är man äventyrligt lagd kan man alltså vara bland de första som får prova kommande storsäljare. 


Just den här invigningskvällen fanns det förvisso också en del nya öl men framförallt också flera lagrade godbitar. Bland annat rödvinsfatlagrad Old Guardian, och så en öl som jag personligen suktat länge efter att få prova, nämligen deras bourbonfatlagrade imperial stout. Från 2008, dessutom. Riktigt jäkla god var den också, en sådan öl som direkt får en att omedvetet dra på smilbanden. En värdig avslutning på kvällen!

I år körs Stockholm Beer & Whisky Festival för den 25:e gången och unikt för den här gången är hur ölmedaljerna delas ut. Det kommer nämligen bli en sorts folkets-val-tävling där vanliga öldrickare får möjlighet att vara med och utse festivalens bästa öl. En domarpanel kommer också finnas och det är de sammanvägda poängen som avgör vilka som vinner i det för året bantade antalet kategorier. Allt man behöver göra för att få vara med är att köpa en biljett till ett av domarpassen.

Bedömningspassen går av stapeln nu i helgen, med tre pass vardera på lördag och söndag. Passen påbörjas kl 11.30, 14.30 och 17.30 bägge dagarna och pågår i 2 - 2,5 timmar. Under dessa bedömer man blint ca 30-40 öl per pass, i någon av kategorierna lager, ale, veteöl, porter och övrigt, och betygsätter dessa på en skala 1-4. Resultatet från folkets röster viktas sedan för 51 % av totalen och expertpanelen, som liksom tidigare års vanliga tävlingar främst består av utbildade domare, viktas för 49 % av totalen. 

Att delta kostar 350 kr per pass, då det utöver provningen och ett öldomardiplom också ingår biljett till en valfri dag på festivalen, lättare förtäring, 6 glas från tidigare års festivaler. Ska man ändå gå på mässan, vilket kostar 250 - 290 kr beroende på dag så blir alltså inte merkostnaden för att delta i detta särskilt stor.

Något liknande, där en så pass stor festival som Stockholm Beer & Whisky Festival låter "vem som helst" vara med och påverka utgången av öltävlingen, har såvitt jag vet aldrig genomförts. Även om det lär bli en förenklad variant är det riktigt intressant att vara med i en professionell ölbedömning och se hur det går till.

Mer info och anmälan hittar man här. Dessutom pågår en stor jubileumstävling som man hittar här.

Utbudet av bra och lättillgänglig belgisk öl i Sverige har så smått gått ner sig de senaste åren. För hitflyttade belgaren Christophe De Vos blev det den utlösande faktorn som fick honom att börja brygga hemma. När fler än bara familjen och vännerna tyckte att ölen smakade bra började han brygga kommersiellt som fantombryggare och nu sitter jag här med de två första ölen, en tripel och en dubbel.

Till skillnad från en del fantombryggare är det ingen tvekan om var den här ölen är brygd. Att den är gjord i Belgien är nämligen något som framhålls som en viktig del av ölets identitet. Brygd av en belgare, i Belgien, för den svenska marknaden. Bryggeriet i fråga är det rätt så moderna Verzet som själva startade som fantombryggare för fem år sedan men som numera har sitt eget bryggeri.

Christophe tar fram sina recept, som enligt honom baseras på gamla belgiska recept, och testar dem på ett 50-liters bryggverk här i Sverige, närmare bestämt i Göteborg. De som blir lyckade tar han med sig ner till Verzet och brygger i större skala under eget namn, alltså De Vos. Sverige möter Belgien på flera sätt alltså. En julöl är på gång men än så länge finns bara en dubbel och en tripel som färdiga kommersiella öl.

Tripeln är alkoholsvag för stilen på bara 6,7 % och även smaken är något olik det jag associerar med stilen. Visserligen ljus, torr och lätt fruktig, men också med mer jästig kryddighet och mindre humle än, säg, en Westmalle Tripel. Samt förstås märkbart lägre alkohol och ett lättare helthetsintryck. Exakt vad som menas med etikettens beskrivning "Trevlig, lite rolig doft" vet jag faktiskt inte riktigt. Däremot är det en god öl, även om jag inte hade kallat den för en tripel.

Dubbeln ligger istället inom det normala för stilens typiska alkoholspann då den klockar in på 7,6 %. Smakmässigt är det heller inga problem att placera den som en dubbel med dess smaker av torkad frukt, råsocker, mild choklad och lätta kryddighet. Den sätter också in det för mig typiska med en inledningsvis ganska upplevd sötma men en torr avslutning.

Och så några ord om det här med att vara stiltypisk. Man behöver förstås inte följa givna stilar, men om när man inte gör det behöver man inte heller marknadsföra sin öl med de givna stilarna. Annars riskerar man att skapa en förväntan hos konsumenten som man inte kan leva upp till.

Hursomhelst, det är uppfriskande att fler vågar satsa på de belgiska stilarna, särskilt när det också, som här, blir ett bra slutresultat.
När man ska lagra öl och har hittat de ölsorter man vill låta få utvecklas under ett par år så gäller det att optimera lagringsförhållandena. Här kommer därför en liten genomgång om saker att tänka på när man väljer sitt lagringsutrymme.

Först och främst ska man se till att ölflaskorna står skyddade från ljus, vilket är det enklaste att ordna. Det gäller bara att låta bli att ha ölen framme på display i bokhyllan, även om flaskorna är fina. En garderob, en kartong, en matkällare, ett förråd eller annat mörkt utrymme - allt som håller ljuset ute är bra. De våglängder av ljuset som är skadliga för öl finns framförallt i solljus och lysrörsljus, så dessa ska man passa sig extra noga för. Om man som jag ska ha sina öl i ett lägenhetsförråd med lysrör kan det alltså vara bra att ha något som täcker för ölen även där om man vill vara riktigt noga. Har man ett utrymme som är optimalt på alla sätt förutom att det finns fönster som man inte vill täcka för går det att hitta plastfilm som absorberar de skadliga våglängderna.

Temperatur är nästa faktor att ta hänsyn till. Eftersom man sällan kan ställa öl i ett svalt temperaturkontrollerat utrymme får man ofta göra så gott man kan. Den optimala lagringstemperaturen sägs vara omkring 13 grader Celsius. En jordkällare eller villakällare brukar kunna ligga kring denna temperatur, men har man inte tillgång till detta får man ta det bästa man har. Man ska också tänka på att välja ett utrymme som har en så jämn temperatur som möjligt. Undvik alltså utrymmen som varierar kraftigt i temperatur över dygnet. Säsongsvariationer är inte lika illa, men det är förstås bäst om man kan undvika dem också.

För kall temperatur, som till exempel i ett vanligt kylskåp, hämmar utvecklingen. Det är istället bra för att bevara smaken i öl som är bäst färska, exempelvis IPA och pilsner. För varm temperatur gör istället att de negativa effekterna av lagring utvecklas för snabbt.

Luftfuktigheten är också en faktor som man kan ta hänsyn till, men det är av underordnad rang och är sällan ett problem eftersom det går att åtgärda. Är utrymmet allt för torrt kan korkar torka ut på lång sikt. Är det istället allt för fuktigt kan man man i värsta fall få problem med rostande kapsyler och korkgrimmor, samt att etiketterna kan ta skada av det. För mycket fukt åtgärdas med en avfuktare, och för lite fukt åtgärdas med att man sätter ihop en enkel fuktare vilket går att göra med exempelvis en hink och en handduk. 

Har man råd (och plats) kan en vinkyl vara en vettig investering. Dessa har tonade frontrutor som skyddar mot ljus och är bygda för att hålla en lite högre temperatur än en vanlig kyl. Är man händig kan man också bygga om en vanlig kyl lite för att passa bättre för öllagring, men allt man ska tänka på då vore en hel artikel för sig så det går jag inte vidare in på här.

Till sist finns den eviga debatten om man ska låta sina flaskor stå upp eller ligga ner, och det finns egentligen inget definitivt svar. Man får ta ett informerat beslut, med följande punkter i bakhuvudet. Liggande flaskor får sedimentet på sidan av flaskan istället för i botten, vilket kan göra att mer följer med ner i glaset vid upphällning. Å andra sidan gör det också att exponeringsytan mellan ölet och eventuell levande jäst i flaskan blir större. Även exponeringsytan mot gasen i flaskan blir större. Korken eller kapsylen kommer också ha öl istället för gas mot sig, på gott och ont. Naturkorkar kan ibland ge så kallad korksmak även till öl, men de kommer inte riskera att torka ut om de har kontakt med vätskan. Är man osäker kan man alltid fråga respektive bryggeri vad de rekommenderar, med förbehållet att det inte alltid är säkert att de har koll på sånt själva.

Gillade ni Stigberget GBG Beer Week IPA? Nästa vecka släpper de en ny IPA, gjord tillsammans med All In och O/O som är minst lika bra. Dessutom vinjakfatlagrad old ale från Nils Oscar, lagrad Aventinus, en tung trio från Stone och bärsuring från Brekeriet. Och det är bara några av godsakerna. Här är snabbrecensionerna på småpartisläppet som kommer på fredag nästa vecka.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]
Birra Del Borgo Stelle & Strisce
11965, Italien, 33 cl, 29,90 kr, 5,7 %, T5 - 13512 st
[Provad inför augustisläppen] Humligt fruktigt med lätt kropp. Någonstans mellan session-IPA och IPA, fast på italienska. Lite mer jästtoner än i de amerikanska exemplen. Kul på sitt sätt i och för sig.

Dupont Moinette Biologique
11466, Belgien, 75 cl, 73 kr, 7,5 %, T6 - 1980 st
Mjukt och behagligt fruktigt med mycket lätt kryddighet, mild örtig humleton och en lätt, uppfriskande beska. Mycket bra!
Bäst före: 01/2018

De La Senne Saison De Meyboom
11478, Belgien, 33 cl, 33 kr, 5,5 %, T6 - 3456 st
Något stramt fruktig med lätt kryddighet och milda brödiga toner. Markerad men ändå ganska mild beska.
Bäst före: 23JUN17

Brekeriet Hallon
11899, Sverige, 33 cl, 44,90 kr, 6 %, T6 - 4752 st
Stram hallonarom tillsammans med ljust knäcke och lite fenoler. Även i smaken är hallontonerna ganska strama och kompletteras av en citronton. Knäcketonerna är kvar i smaken men fenolerna är betydligt mindre kännbara än i doften, vilket är en bra sak.
Bäst före: 2021-08-03

S:t Eriks Kocklandslager
11708, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 5,2 %, T5 - 16000 st
Något vörtig doft och smak, med lätta humletoner. Vörttonerna gör att det här mest blir konstigt.

Lagunitas Wilco Tango Foxtrot
11887, USA, 65 cl, 69 kr, 7,9 %, T5 - 10200 st
Knäckigt, sött och lätt humligt. Rättfram, enkel sak. På så sätt funkar den, men bjuder inte på några extravaganser.

Kinn Skoddehav
11798, Norge, 75 cl, 59,90 kr, 6,5 %, T5 - 7800 st
Fruktigt humlig med lätt jästigt kryddiga toner. Fruktonerna är söta men ölet i sig är torrt.

Stigberget/O|O/All In Business As Usual IPA
11473, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 7 %, T5 - 15000 st
Överjävligt humlig med diesel och mango som dunkar in framtänderna. En lätt kaksmak bakom, men här handlar allt om humlen. Tungt, bra. Kul att sådan här öl görs i Sverige också numera.

Amager Lubricated Labrador DIPA
11678, Danmark, 50 cl, 55,90 kr, 8,5 %, T5 - 8400 st
Fruktigt humlig med liten lökton. Humlesmaken följs av en lätt sötma och lätt smak av sockerkaka. Straightforward DIPA. Flaskorna som släpps på Systembolaget kommer vara betydligt färskare än provflaskan.
Bäst före: 02/2017

Brussels Beer Project Babylone
11283, Belgien, 33 cl, 29,80 kr, 7 %, T6 - 3456 st
En öl brygd med återvunnet (?) bröd, samt malt förstås. Smakar också brödigt, men inte mer än öl som bryggts med bara malt. Även lite knäckiga toner i smaken samt en lätt fruktighet.
Bäst före: 10/12/2017


Schneider Aventinus Vintage
11706, Tyskland, 50 cl, 59,90 kr, 8,2 %, T7 - 1600 st
Runda smaker med toner av karamell, banan, lite vanilj och torkad frukt. Avslutar med likördränkt frukt. Smarrigt!

North Coast Old Stock 2016
11638, USA, 35,5 cl, 41,90 kr, 11,8 %, T5 - 11000 st
Något eldigt med smaker av karamell, kola och lite torkad frukt, men som vanligt inte med den tyngd och det djup i smaken man förväntar sig av en maltdriven öl på 12 %. Med något års lagring blir det bättre.
Bäst före: MAR 2032

Nils Oscar Vinjak Barrel Old Ale
11701, Sverige, 33 cl, 49,90 kr, 8,2 %, T5 - 9000 st
Mjukt maltig med småsöta och runda smaker av fudge och kola. Lite vaniljtoner följt av en mycket försiktig ekton i slutet som stramar åt ölet något. Vackert!

Buxton Extra Porter
11349, Storbritannien, 33 cl, 39,90 kr, 7,4 %, T6 - 3888 st
Kakaon och framförallt kaffet slår igenom ordentligt i doften, medan smaken även bjuder på lite portertoner. Även i smaken är dock kaffet tydligt, och smakfullt tillsatt, men mindre dominant än i doften medan kakaon är lite tydligare.
Bäst före: 4APR17

West Coast/Ghost Brewing Midnight Oil
11288, Sverige/Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 12,7 %, T6 - 3240 st
Otroligt tjock imperial stout, rå i smaken och nästan som ett koncentrat. Jag tycker personligen inte riktigt om när det blir så kärvt och rått, och det blir inte bättre när det framträder smaker av buljong. Inte något för mig det här.
Bäst före: 01.02.2021

Avery Uncle Jacob's Stout
11643, USA, 35,5 cl, 123,20 kr, 17,1 %, T7 - 1728 st
Söta bourbontoner, sirap, choklad och vanilj. Det här är maffigt, starkt och lyxigt, men Avery lyckas också få ihop smakerna och hålla allt behagligt och snyggt.
Buteljerad: FEB 19 2016


Följande öl släpps i T7 men var inte med på skribentprovningen:
Stone Imperial Russian Stout, 11418, USA, 65 cl, 99,90 kr, 10,8 % - 864 st - flyttad till 7/10
Stone Mocha IPA, 11826, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 9 % - 1680 st
Stone RuinTen Triple IPA, 11609, USA, 65 cl, 99,90 kr, 10,8 % - 1740 st

Både RuinTen och Imperial Russian Stout är riktigt bra öl, som är riktigt stiltypiska och närmast blir referensexemplar för sina stilar. Mocha IPA har jag däremot inte provat tidigare.

Det här med att lagra öl är något som många gillar och som kan vara väldigt belönande, men det gäller att hitta rätt öl att lagra eftersom långt ifrån alla öl faktiskt blir bättre med lagring. Här kommer därför några stalltips på kategorier av öl som brukar kunna funka bra att lagra samt exempel ur dem.

Stalltipset när det gäller lagring är utan tvekan starka, mörka belgare. De tenderar att vara rätt så lätta att få tag på och gör sig nästan alltid bra för lagring. Rochefort 10 är mycket bra både som färsk och med ett till tio års ålder. Nu har den ju tyvärr halkat ur fasta sortimentet men går fortfarande att beställa lådvis, och den finns dessutom på hyllan i Systembolagets vinkällarbutiker. Bor man inte nära storstäderna och inte hittar någon att dela en låda med kanske man ska slå till på en låda själv. Den håller trots allt för minst tio års lagring i mitt tycke. En öl som har återkommit år efter år i Systembolagets småpartisläpp är Cuvée van de Keizer som är så söt att den knappt är drickbar när den är färsk, men med 5-10 års lagring är den fantastiskt bra.

Chimay Blå finns det stadig tillgång på i hyllorna och den funkar också bra att lagra, även om den är något mer slätstruken än ovan nämnda öl både som färsk och med ålder. De större buteljerna, som går under namnet Chimay Grand Reserve, går att beställa flaskvis och tenderar att ha en lite bättre och stabilare utveckling än småflaskorna.

Nästa kategori av öl som brukar funka bra att lagra är barley wine. De riktigt bra exemplen av den här stilen är designade för lagring, så som Thomas Hardy's Ale. Många modernare tolkningar är gjorda för att vara drickbara direkt, med kompromissen att långsiktig lagring inte alltid funkar lika bra men oftast kan de ändå förbättra sig med några år ändå. Ovan nämnda Thomas Hardy's Ale är själva arketypen för en öl som ska lagras och de gamla årgångarna blev helt fantastiska och väldigt unika ölupplevelser med tio års lagring eller mer. Hur den nya årgången, som är gjord på ett nytt bryggeri, klarar tidens tand återstår att se men det är värt chansningen i mitt tycke.

Flera svenska bryggerier har tagit stilen till sig och gjort barley wines som passar sig bra för lagring. Hantverksbryggeriet Baronen, Eskilstuna Ölkultur Barley Wine samt Celebration Ale och Barley Wine från Nils Oscar går alla riktigt bra att lagra. Även den årligt återkommande Sierra Nevada Bigfoot kan få en intressant smakutveckling, men det gäller att ge den minst fem år.

Lambic är en till kategori som generellt gör sig väldigt bra för lagring, men är överlag lite klurigare att få tag på än ovan nämnda stilar. När det dessutom är lite mer hit-and-miss med dessa svåråtkomliga buteljer kanske man ska tänka till en extra gång innan man låser in alla på långtidslagring. En lambic som jag verkligen kan rekommendera att lagra är Cantillon Grand Cru Bruocsella som blir kanonbra med uppemot 10 års lagring. Även deras Gueuze gör sig väldigt bra med några, och upp till ganska många, års lagring. Deras fruktlambicer är en betydligt större chansning, vilket antagligen har att bero på årgångsvariationer i fruktskörden.

Både Tilquin Oude Gueuze och Drie Fonteinen Oude Geuze är lite lättare att få tag på eftersom de dyker upp i Sverige emellanåt och de funkar båda bra för några års lagring. Tilquin har ju inte funnits i så värst många år så det går inte riktigt att säga så mycket mer om tidshorisonten än att deras första årgångar, som nu är fem-sex år gamla, fortfarande utvecklas positivt. Drie Fonteinen tycker jag generellt verkar toppa kring 5-8 år, med undantag för deras Oude Geuze Vintage som kan stå på sig några år längre. 

Att lagra imperial stouts mer än några få år tycker jag generellt är överskattat. Däremot brukar de första 1-3 åren kunna ge bra resultat. Bell's Expedition Stout som nyligen släpptes är ett känt exempel på en imperial stout som lagras bra. Great Divide Yeti och Brooklyn Black Chocolate Stout är två andra exempel som utvecklas bra, men även här gäller att det är de där första ölen som ger bäst resultat.

Generellt sätt är det bara de här fyra kategorierna som har en hög koncentration av öl som lämpar sig för lagring. Visst finns det en del öl ur andra stilar som också kan lagras bra, men dem är det ganska glest mellan. Orval, Alaskan Smoked Porter och Samichlaus är några bra exempel. 

Ett avslutande råd är att inte köpa på sig och börja lagra för mycket öl som man inte vet eller har goda indikationer på hur de utvecklas. Risken är nämligen rätt stor att man slänger pengar och god öl i sjön.

Såvitt jag vet har belgiska saisonlegendarerna på Brasserie Dupont aldrig gjort en enda samarbetsöl, förrän bryggmästaren Olivier Dedeycker slog sina påsar ihop med Tomme Arthur på amerikanska Lost Abbey och skapade Deux Amis. Så det är en lite speciell öl som släpptes på Systembolaget i augusti, och en mycket god sådan. 

Namnet Deux Amis betyder två vänner och är en saison gjord med belgisk jäst och amerikansk humle. Närmare bestämt, den är brygd på Dupont med deras jäst och humlad med Amarillo och Simcoe. 

Det här är en ganska kul öl att prova för man känner omedelbart att det är något annorlunda mot Duponts vanliga saisoner. Visst, på 7 % är det här ett snäpp starkare också, men det finns något annat som sticker ut, eller snarare något som saknas. Humlen! Det är inte supertydligt att det är amerikansk humle i den här ölen, men det är däremot väldigt tydligt att Duponts vanliga humlesorterna East Kent Goldings och Styrian Goldings inte är där.

Istället för de mer kryddiga humletonerna som kontrasterar saisonjästen är humlen i Deux Amis mer fruktig och harmoniserar med saisonjästen på ett helt annat sätt. Lite på gott och ont, för den där kontrasten de har annars är väldigt fin, men harmonierna här fungerar också väldigt bra. Det blir förstås fruktigt på flera plan, med en lättare pepprig ton som växer till sig mot slutet. Den är något fylligare och upplevs lite sötare, vilket också känns lite amerikanskt.

Som sagt, den amerikanska humlen är inte alls så påtaglig som i de flesta andra öl på den svenska marknaden där amerikansk humle möter belgisk saison. Det här är väldigt mycket en belgisk öl med en amerikansk twist, snarare än en amerikansk öl med en belgisk twist. 

Det finns i skrivande stund fortfarande flaskor kvar av Deux Amis i webblagret, samt flaskor på Hansa i Malmö. Helt klart något att slå till på om man inte redan har en bunt flaskor hemma!



På Brewskival passade jag också på att göra en liten intervju med Adam från Beerbliotek som berättade om vad som var på gång på bryggeriet. Det innefattar bland annat mer burköl, suröl och folköl - och allt det i ett.

Berätta - vad händer på Beerbliotek?
Eeeeeh.... Inte vet jag, jag har varit pappaledig i fem veckor... men, hehe, jag har ändå hyfsad koll. Vi jobbar på som vanligt, utvecklar och testar nya saker.

Hur går det med nya bryggeriet? 
Det är igång sedan 9 månader, so yes, det går bra. Batchmässigt är det 3000 liter. Produktionsmässigt under ett år är det kanske 400 000 liter, än så länge.

Men ni har kvar det gamla bryggeriet fortfarande och brygger suröl där?
Ja, bara surt. Blandkulturer, och allt från ren brett till pedio och lacto.

Hur går det med burkarna?
Ja, vi har några i vårt standardsortiment nu men vi kommer även börja med etiketterade burkar [dvs en blank burk med etikett vilket ekonomiskt sett tillåter engångsöl på burk] så småmåingom, vi ska bara försöka få klartecken från återvinningen. För att vi tror på burkar! Vi har Hip Hops, Mosaic Single Hop IPA, Session IPA och Bobek Citra på burk nu. Så det är humligt, det är bästa behållaren för humlig öl som man kan ta med sig hem också. Man kanske kan säga att growler är bättre, men dess användning är begränsad i Sverige.

Så svensk suröl på burk kanske kommer inom en snar framtid?
Ja, berliner weisse på burk kommer på burk snart i varje fall. Om surölen från gamla bryggeriet hamnar på burk är jag inte så säker på. Att flytta över ölen mellan bryggerierna och att ta upp ölen som är infekterad med allt gott möjligt är kanske inte aktuellt, och inte heller att köra det i en burklinje som ändå innehåller lite plastdelar. Däremot kan vi ha berliner weissen, som vi har mer kontroll på eftersom den syras innan kok, på burk.

Vad händer för dig?
Första dagen tillbaka på jobbet. Jobbar och sliter fucking hårt på Brewskival. Det ser du väl?!? Fan, 27 grader, sol och delar bord med Portersteken. Det är acceptabelt tycker jag. Dricker bra öl också.

Har du provat något bra öl idag?
Det mesta är jävligt bra. Det som är lägsta kvaliteten här är ändå överlag högre än vad man brukar hitta på en vanlig svensk ölfestival. Och inte är det här en vanlig svensk ölfestival inte. Så, ja, det är grymt!

Göteborg har varit och är väldigt het som ölstad. Hur stor del har ni på Beerbliotek haft i det?
Ja, nej, jag vet inte. Det är klart, vi har en annan filosofi när det gäller bryggning och så, och jag tror att det har öppnat dörrar för andra bryggerier, inte bara i Göteborg men i Sverige överlag, för att kunna satsa på nytt och bara släppa ett öl istället för att göra ett nytt öl och gå ut med provflaskor till varannan krog som finns som vill köpa dem. Så där har vi haft en liten påverkan. Att vi har tekniskt bra bryggerier i Göteborg har vi inte haft någon sorts influens på. Jo, möjligtvis kanske med diskussioner som vi alla har haft tillsammans, men då är det minst lika många andra som påverkar oss. Vilket jag är tacksam för!

Kan ni fortfarande hålla fast vid er idé som ni hade när ni startade om att bygga upp ett ölbibliotek?
Ajemän! I tre år och fem månader har vi bryggt öl nu och 168 öl har vi gjort. Så det blir ju inte mindre nya öl. Vi har ju ett fast sortiment också, absolut, men tanken var aldrig att vi bara skulle ha engångsbatcher, tanken var att vi skulle ha frihet att göra dem om vi behövde, eller kände själv, inte behövde kanske, men kände att om vi ville, å möjligheten finns att brygga med någon annan, å möjligheten finns att brygga med någon ny humlesort, å möjligheten finns att brygga med nån kaffe eller frukt. Man ska inte begränsa sig till just de här sorterna för att det här är det som säljs. Allting säljs om man håller hyfsad nivå på sin öl. (Skratt) Jaja, det kan man lätta säga nu...

Kommer ni köra några fler folköl?
Yes! Vi har några olika på gång, men vi kommer ha lite mer fokus på det. Vi kommer göra många berliner weisse under 3,5-gränsen som vi kommer sälja i princip bara från bryggeriet, på etiketterade burkar även där. Våra favoritölstilar, eller favorit och favorit, men ölsorter som man kanske inte kan köpa hem med sig typ DIPA, barley wine, imperial stout, där ska vi försöka matcha smakprofilerna på trefemmenivå.

Coolt!
Kanske.... (Skratt)

Då säger vi tack där Adam.
Tack själv!

När jag skrev den, om jag får säga det själv, mycket läsvärda artikeln om öl och ost till c/o Hops #14 som kom i våras fick jag ett tips av An på BelgoDeli om att matcha getosten Sainte-Maure de Touraine med geuze. Med det sagt kan ni säkert gissa vilken ost som testas när det nu är dags att testa ost med öl igen.

Sainte-Maure de Touraine är en ost som görs på fet getmjölk i den franska provinsen Touraine i Loire. Man känner igen den på formen, en ca 1,5 dm lång rulle, samt på att den är genomborrat på längden med ett halmtrå. Den är dessutom rullad i aska. Det är en ursprungsskyddad ost, så vill man vara säker på att få äkta vara kollar man efter AOC-märkningen som ska finnas på halmtrået. Det är också den näst mest producerad AOC-skyddade franska getosten efter Crottin du Chavignol. Observera att det finns en enklare, storskaligt producerad ost som bara heter Sainte-Maure.

Det är en ost som görs utan vassle och som bara lagras i 10 dagar innan den kan säljas. De unga ostarna är fasta i konsistensen och mer syrliga i smaken. Med tiden blir den mjukare, rinnigare och får mer karaktär av vitmöglet. En välsorterad osthandlare har ostar i olika lagringsfaser så att du kan välja själv om du vill ha en färsk eller mer utvecklad ost. I det här fallet valde jag en av de färskare ostarna de hade.

An tipsade förstås om att matcha osten med Tilquin Gueuze. Hon importerar nämligen Tilquin till Sverige. Jag tycker ändå inte det var någon mening att välja någon annan geuze till mitt eget test, så en Tilquin Gueuze från fjolåret fick det bli. Eftersom weissbier brukar komma på tal så fort man pratar om getost och öl så känns det självklart att inkludera en Weihenstephaner Hefe-Weissbier. Den tredje ölen fick bli ett wildcard i form av en humlad suring, ingen mindre än Monstrosity från Tempel Brygghus. 

När man smakar weissbier med osten påminns man om varför stilen så ofta nämns i getostsammanhang. De lätta och fruktiga smakerna går mycket bra ihop med den färska ostens milda syrlighet och ganska krämiga smak. Däremot händer inget med de där typiska "getiga" smakerna, vilket är lite synd. En enkel matchning som inte når höjderna.

Tilquin Gueuze har däremot i sina funkiga, stalliga toner något som spelar väldigt bra med det getiga, samtidigt som syran skär genom ostens fett och funkar bra mot ostens egen syrlighet. En mycket bra kombination, och gillar man lambic tycker jag verkligen att man ska testa det med den här osten någongång. 

Monstrosity funkade faktiskt också bra, med både beska och syrlighet som gjorde sig väl med osten men på samma sätt som med weissbieren så lyfte det inte till de där extra dimensionerna som geuzen lyckades med.

An tipsade också om att kombinationen mellan geuze och Sainte-Maure de Touraine (eller annan god färsk getost för den delen) funkar bra även när man använder osten i matlagning, t ex i en omelette och det har jag ingen anledning att tvivla på.

På Brewskival serverades i runda slängar 240 öl från 40 olika bryggerier. Jag gör inga anspråk på att ha provat allihopa. Jag tror knappt det var någon som gjorde ett seriöst försök på det, det var liksom inte den typen av ölfestival. Men bland de öl jag väl provade, vilket ändå blev ganska många, har jag plockat ut åtta favoriter.

Nynäshamn Ofiltrerad Pickla Pils - Bland alla varianter på suröl och humledominerade öl var det riktigt gott med en lager emellanåt. Det var glest mellan dem och Nynäshamn stod nog för hälften av dem med sina tre olika. Det var dock inte vilka som helst, utan tre riktigt bra där den ofiltrerade Pickla Pils visade precis hur bra det kan bli med kontinental humle i balans med pilsnermalt. Tokbra, alltså.

Green Bench Mango Sour Dryhopped Amarillo Citra - Jag älskar de örtiga och kryddiga tonerna som uppstår när man torrhumlar ett syrligt öl. Green Bench hade ett perfekt exempel på den här typen av öl med sin torrhumlade mangosuring som levererade frukt och kryddor i en fantastiskt bra kombination.

Cigar City Bourbon BA Big Sound Scotch Ale - Hunahpu i all ära, men den bästa ölen som Cigar City hade med sig var utan tvekan deras fatlagrade scotch ale. En mjuk, maltig dröm med vanilj och karamell i allsköns nyanser.

Tempel/Tired Hands Fell Voices - Den här ölen har jag redan recenserat här men på fat var den ännu lite bättre. Ruskigt intressant och bra jästkultur som använts och som tillsammans med Tempels surkultur och de tillsatta maskroskronbladen skapat en lättdrucken öl som samtidigt har extremt mycket nyanser att utforska.

Cycle/Brewski Electric Penis - Någon sorts vidareutveckling av Pen!s Colada både i namn och smak. Det finns en fruktyoghurt med just ananas och kokos, och det här smakade precis som den, fast kanske lite surare och mindre söt förstås. Jag råkar älska den kombinationen och jag älskade också den här ölen.

Pipeworks Ninja vs Unicorn DIPA - Pipeworks hade med sig åtminstone tre olika trippel-IPA på 10 % som alla var riktigt bra men de fick alla se sig besegrade av deras flaggskepps-DIPA Ninja vs Unicorn. Massor av ljust fruktig humle och alldeles lagom mycket maltighet bakom. Wunderbar!

Örebro Brygghus Passion Für Berliner Weisse - Nybakade Örebro Brygghus tog många med storm och visste man inte om det hade man aldrig trott att de serverade sina första öl för mindre än tre månader sen. Allra bäst var deras passionsberliner med en ren, syrlig passionssmak. Varken nyanserad eller komplicerad, men underbar ändå.

Brekeriet Sur Kaskad - Ja, det var ju det här med torrhumlad surisar. Brekeriet har också varit inne och nosat på det spåret. I Sur Kaskad har de använt lagrad humle och lustigt nog var det också många som sa att den påminde mycket om ung lambic. Torrt, syrligt, kryddigt och fantastiskt gott.