Uppsalatraktens nyaste bryggeri, och stans enda bryggpub, slog upp portarna i våras och är i matväg att betrakta som en gastropub. Nu har de haft hela sommaren på sig att få in rutinerna vilket innebär att det var tid för mig att gå dit och se vad de faktiskt går för. Givet storleken och åldern på bryggeriet var ölen klart imponerande, samtidigt som maten var klart bättre än vanligt pubkäk.
Efter att på Uppsala Beer & Whisky Festival ha provat några av deras recept som bryggdes annorstädes var förväntningarna blandade då det den gången bjöds på både högt och lite halvlågt. Så mycket mer än så hade jag inte att gå på och därför var förväntningarna svåra att sätta inför besöket. Jag skulle dock inte behöva bli besviken.
Direkt när jag kommer in i lokalen blir jag välkomnad av en i personalen och på de få meter jag går till mitt bord hinner tre till ur personalen hälsa glatt. Medan jag inväntar mitt sällskap beställer jag in deras provbricka för att prova mig igenom deras sex olika egenbryggda öl. Utbudet roterar en del och för tillfället är det två ljusa lager, två bitter och två IPA som serveras.
Ölen serveras direkt från kombitankarna, vilket är praktiskt för dem och charmigt för mig. All bryggarutrustning är inklämt i ett litet rum bakom baren där de brygger sina öl på ett 200-litersbryggverk. Trots den lilla skalan har man sett till att investera i mantlade kombitankar med individuell temperaturkontroll.
Sommarlagern är, som man säger på utrikiska, non-offensive. Inga felsmaker, men å andra sidan rätt tråkig. Något bättre variant av en stor stark och man förstår att det här är en öl som gått bra på deras uteservering under sommaren, men när augustiregnet smattrar ner utanför de stora fönstren tappar den sin rätta miljö. H W Södermans Pilsner har mer tryck i smakerna med lätt smörkolaton, nyanserad malt och finstämd humlearom men en liten eftersmak av salmiak drar ner ett annars gott betyg.
Deras Best Bitter är både felfri och intressant med den stiltypiska tonen av hårda fruktkarameller, men ännu bättre blir det med deras ESB, Sjuhelvetes Ale, som bjuder på rostade nötter och marmeladtoner i en bred smakbild. Jag är imponerad!
Förrätterna anländer och jag fortsätter imponeras. Kantarellmackan med friterad svål är riktig mumsig. Åtminstone när man får med kantarell och svål i samma tugga, på egen hand behöver svampen nämligen lite mer salt men det är förstås där den salta svålen kommer in i bilden. Det här bräcks dock av den gravade hjorten som är helt fantastiskt god i all sin enkelhet. Det kostar visserligen som en enklare varmrätt men man får mycket kvalitet för pengarna.
Jag provar vidare bland ölen i väntan på varmrätten. Först en Simcoe & Galaxy IPA med skönt fruktig humlighet men även här en störande liten touch av salmiak i eftersmaken. Det glöms snabbt bort när jag provar deras samarbetsöl med Stewart Brewing, en råg-IPA vid namn Rye Aye PA. Andra bryggeriers råg-IPA tenderar att vara mycket råg och lite mindre humle än en vanlig IPA men här har man fläskat på med humlen. Riktigt bra kombination av kryddig råg och fruktig humle.
Det slutar med att jag beställer in en Sjuhelvetes Ale till min fläsksida medan min sambo tar en Rye Aye PA. Min nötiga ale är som gjord för fläsket. Anrättningen är betydligt mindre elegant än förrätterna, istället är den mer rejäl och rustik och inte desto mindre god. Vi rundar av med efterrätter, en Söt och en Salt, vilket översätts till tre varianter på jordgubbar med vit chokladmousse samt brynt-smör-emulsion med vaniljglass, havredravssmul och bacon(!). Här är elegansen tillbaka, kanske till priset att det är något små portioner men som alla ölnördar säkert håller med om går kvalitet före kvantitet.
Efter middagen får vi en "rundtur" i bryggeriet. Fnuttarna sätter jag dit eftersom bryggeriet är i ett rum på uppskattningsvis 10 kvadratmeter och att man därför inte går runt på någon tur, utan ställer sig mitt i rummet och kikar på grejerna. Vi får prova lite öl som nästan är färdiga, där en svart-IPA, eller Cascadian Dark Ale som de väljer att kalla det för, står ut som det mest imponerande med ett riktigt bra möte mellan humle och mörkare malttoner.
När vi sen cyklar hem har det slutat regna, så kvällen slipper bli alltför blöt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar