I augusti släpps två öl från isländska Borg Brugghús på Systembolaget. Bryggeriet är i stort sett nytt på den svenska marknaden och det här blir första gången som vi genom Systembolaget får stifta bekantskap med några av deras mer smakrika öl. Jag har haft möjlighet att titta lite närmare på de två ölen som släpps, en dubbel-IPA och en cognacsfatlagrad imperial stout.
Det rör sig om Úlfur Ùlfur Nr. 17 Double IPA och Garún Nr. 19.1 Icelandic Stout som släpps den 5:e respektive den 19:e augusti. Dubbel-IPAn släpps det 3000 flaskor av medan det kommer så mycket som 10000 flaskor av stouten, och de får ungefär samma pris då de hamnar på 43,70 kr respektive 45 kr.
Jag provade några av deras öl på ett krogevent redan i juni och då blev jag inte särskilt imponerad av Úlfur Úlfur, trots att den var mycket färsk. Dess lillebror Úlfur IPA hade satt ribban ganska lågt med mer jordgubbsestrar än humletoner, så det var ett lyft med Úlfur Úlfur där humlen tog mer av platsen. När jag nu provade den igen, den här gången från flaska, upplevde jag å ena sidan inte lika tydlig smak av billig jordgubbssylt men å andra sidan hittade jag fortfarande jäsningsbismaker som inte borde vara där.
Även den här gången gjorde visserligen humlen rätt mycket för att dölja detta men fortfarande ligger dessa smaker, som inte är illasmakande i sig men som ändå stör eftersom de inte passar in alls i smakbilden, och stör mig en del. Med tanke på hur mycket bra humledominerade öl det finns att få tag på tycker jag man kan lämna den här på hyllan och köra på något säkert kort om man vill släcka sin humletörst.
Hos Garún Nr. 19.1 hittar jag däremot lite mer kvaliteter att glädjas åt. Vid det tidigare nämnda eventet var det dess syskon, Garún Nr. 19, som alltså inte fatlagrats, som imponerade mest av de öl som provades. Då skrev jag: "Stora smaker men utan en överdriven sötma och med mycket mer djup och nyans i smakerna. Välgjord imperial stout utan krusiduller."
Här har man då tillsatt lite krusiduller genom att lagra den på cognacsfat. Till cognac används fat av rostad fransk ek, snarare än kolad amerikansk ek som används till bourbonfat, så förutom att det är olika typer av sprit kommer också en stor skillnad i hur faten påverkar ölet från själva trät. Jag brukar beskriva tonerna från den franska eken som mer subtila och mer kryddiga jämfört med de påtagligt vaniljiga tonerna från amerikansk ek. Så även här, där ölet fått en finstämd kryddighet och en lätt strävhet som skänker det europeiskt elegans snarare än att det blir amerikanskt burdust.
Garún Nr. 19.1 är helt klart ett öl som är värt att testa. Dess potenta alkoholhalt och kraftiga smak gör att det inte riktigt blir någon vardagsöl, men det har såklart sina tillfällen. För den som ständigt håller sig med några olika sorters imperial stout hemma är den väl värd att komplettera samlingen med.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar