59 öl har provats igenom (pust!) inför släppet i lokala sortimentet nu på måndag den fjärde juli. Som vanligt har jag plockat ut de öl som var så pass bra att de sett till smaken är värda att köpa. Överlag var det många öl som var drickbara men bara 13 öl nådde till nivån att de känns värda att gå och köpa. Dessa presenteras här, tillsammans med en lista över samtliga öl som släpps.

Bland surölen var det Klackabackens Hallon Berliner som stack ut med en riktigt fin syrlighet och mycket bärsmak. De osura veteölen toppades av Alingsås Bryggeri Savannen, en wit med behagligt parfymerad smak.

På lagerhyllan var det en trio som fick med beröm godkänt. Dessa var Coppersmith's Westerås Premium Lager, Limhamns Lager och Organic SMASH Red October Red Lager, där de första två var friska och lockade fram det bästa ur sina råvaror medan Red October satte en fin balans mellan beska och knäckig maltighet.

Det nya Örebro Brygghus släpper sina tre första öl och alla tre var väl godkända. Allra bäst var deras Half IPA med härliga humletoner och rena grundsmaker. Plus också för dess etikett! Även Saison de Brasseurs och Böna och Be Bitter var alltså också värda att ta sig an.

Bland de mer humlade ölen var Sigtuna allra bäst med sin Lazy Days Pale Ale, som i stort sett är en svagare variant av deras härliga Jumbo DIPA som finns i fasta sortimentet. Förutom ovan nämnda Half IPA var också två DIPA med i humlematchen, nämligen Mohawk Double Down och West Coast Monohop Series Amarillo DIPA.

Sist men inte minst två mörka godingar i form av Jämtlands Baltic Imperial Stout som gör comeback på Systembolaget samt Dugges Six Ways Coco Nut, den senaste ölen i deras serie med variationer på en imperial stout.

Här är alla öl som släpps i lokalsortimentet 4 juli:
Klackabackens MangoPassion
31125, Kristianstad, 33 cl, 31,90 kr, 6,8%

Klackabackens Hallon Berliner
31123, Kristianstad, 33 cl, 30,90 kr, 4%

Tempel Surpéne
31118, Uppsala, 33 cl, 33,90 kr, 5,7%

Tempel Monstrosity
31121, Uppsala, 33 cl, 29,90 kr, 4,4%

Brekeriet Rhuboise
31117, Landskrona, 33 cl, 37,90 kr, 5%

Åre Bryggcompagni Biére de Rosé
31146, Åre, 66 cl, 89,30 kr, 5,9%

Grebbestad Kristall Weisse
31064, Tanum, 33 cl, 19,90 kr, 4,8%

Grythyttans Brygghus Weissbier
31107, Hällefors, 33 cl, 17,90 kr, 5%

Alingsås Bryggeri Savannen
31115, Alingsås, 50 cl, 31,70 kr, 5%

Jackdaw Limpwit Koriander Honung Lime
31120, Uppsala, 33 cl, 26,90 kr, 6,5%

Jämtlands Sommarlager
31101, Bräcke, 33 cl, 19,90 kr, 4,8%

Flying Brewery Transatlantic Lager
31114, Leksand, 33 cl, 21,90 kr, 4,7%

Waxholm Slottslager
30420, Vaxholm, 33 cl, 27,60 kr, 4,5%

Göteborgs Nya Bryggeri Mannerströms
30304, Göteborg, 33 cl, 18,90 kr, 4,7%

Slottskällan Öregrund Lager
30734, Uppsala, 50 cl, 29,60 kr, 5%

Coppersmith's Westerås Premium Lager
31110, Västerås, 33 cl, 19,90 kr, 5,4%

Limhamns Lager
31131, Malmö, 33 cl, 25,60 kr, 5%

Åre Bryggcompagni California Dreamin'
31144, Åre, 33 cl, 38,20 kr, 5,4%

Södra Jura Island Glory
30405, Haninge, 33 cl, 19,90 kr, 4,5%

Organic SMASH Red October Red Lager
31151, Bollnäs, 33 cl, 26,70 kr, 5,4%

Fors Bryggeri Varamon Motala Pilsner
31148, Motala, 33 cl, 22,50 kr, 4,5%

Organic SMASH Orbaden Riviera Pilsner
31149, Bollnäs, 33 cl, 24,90 kr, 4,8%

Göteborgs Nya Bryggeri Göteborgs Pilsner
30406, Göteborg, 33 cl, 17,20 kr, 4,7%

Stigbergets Pilsner
31116, Göteborg, 33 cl, 24,90 kr, 4,8%

Waxholm Saison
30416, Vaxholm, 33 cl, 30 kr, 5%

Örebro Brygghus Saison des Brasseurs
31145, Örebro, 33 cl, 27,90 kr, 5,7%

Grythyttans Brygghus Bock
31106, Hällefors, 33 cl, 24,90 kr, 8%

Proviant Sommaröl
30310, Stockholm, 75 cl, 79 kr, 4,8%

Slottskällan Öregrund Ale
30718, Uppsala, 50 cl, 30,60 kr, 4,7%

Nils Oscar Svinninge EKG Premium Bitter
31103, Nyköping, 33 cl, 22,50 kr, 4,9%

Barlingbo Helgumannen Fårö Ale
31128, Gotland, 33 cl, 21,90 kr, 4,5%

Barlingbo Karibisk Ale
31132, Gotland, 33 cl, 22,90 kr, 5,2%

Migranten Atlas Brown Ale
31119, Danmark, 33 cl, 27,90 kr, 4,7%

Waxholm Bitter Ale
30450, Vaxholm, 33 cl, 27,60 kr, 4,5%

Örebro Brygghus Böna o Be Bitter
31143, Örebro, 33 cl, 24,90 kr, 4,6%

Sundbybergs Köksbryggeri Lemongrale
31058, Sundbyberg, 33 cl, 27 kr, 5,6%

Sundbybergs Köksbryggeri Sundbybergs Pale Ale
31056, Sundbyberg, 33 cl, 24,90 kr, 5%

Pite Pale Ale
31135, Piteå, 33 cl, 37,50 kr, 5,4%

Sigtuna Lazy Days Pale Ale
31122, Sigtuna, 33 cl, 21,90 kr, 4,5%

Lidbhy Gård Campeiro Pale Ale
31130, Norrtälje, 33 cl, 26 kr, 5,2%

Fors Bryggeri Brunnsvik Motala APA
31147, Motala, 33 cl, 22,50 kr, 4,5%

Organic SMASH Electric Boy
31150, Bollnäs, 33 cl, 25,90 kr, 5%

Lidbhy Gård Palomino Session IPA
31134, Norrtälje, 33 cl, 29,80 kr, 4,7%

Örebro Brygghus Half IPA
31137, Örebro, 33 cl, 26,90 kr, 5%

Grebbestad Session IPA
31063, Tanum, 33 cl, 19,90 kr, 4,5%

Grebbestad Bavarian IPA
30407, Tanum, 33 cl, 24,90 kr, 6,5%

Skeppsgossen Bee Hoppy
31136, Karlskrona, 33 cl, 28,90 kr, 6,3%

Skärgårdsbryggeriet Skärgårds India Pale Ale
31065, Motala, 33 cl, 25,50 kr, 6,5%

Mohawk Double Down
31126, Göteborgs, 33 cl, 32,90 kr, 8,5%

West Coast Monohop Series Amarillo Dipa
31111, Göteborg, 33 cl, 31,90 kr, 9%

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Oval
31142, Kristianstad, 37,5 cl, 55 kr, 7%

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Munk
30415, Kristianstad, 37,5 cl, 57 kr, 9,5%

Qvänum Pors & Tvärs
31127, Vara, 50 cl, 42,90 kr, 5,8%

Närke Pors & Tvärs
31112, Örebro, 50 cl, 42,90 kr, 6,1%

Råå Black
31108, Helsingborg, 33 cl, 24,90 kr, 6%

Tingvalla Stout
31046, Karlstad, 33 cl, 24,10 kr, 5%

Jämtlands Baltic Imperial Stout
31102, Bräcke, 33 cl, 23,50 kr, 7%

Den Bryggande Holländaren Empirical Stout
31113, Gnesta, 33 cl, 32,80 kr, 8,9%

Dugges Coco Nut Six Ways Imperial Stout
31124, Härryda, 33 cl, 39,90 kr, 10%

I juli är det bara ett släpp på Systembolaget men det är å andra sidan ett enormt släpp med hela 24 olika öl. Om man köper en av vardera och provar en om dagen med vilodag på söndagar blir man klar precis till det första släppet i augusti. Det finns dessutom en heeel del kul i detta enda släpp, med massor av grejer som inte släppts på Systembolaget förut. Hela listan har ni här och dessutom är såklart stora listan över kommande släpp uppdaterad med detaljerna i detta släpp.

8 JULI SMÅ PARTIER
T5
Brewdog Elvis Juice, 11359, Storbritannien, 33 cl (burk), 26,90 kr*, 6,5 % - 25000 st
Buxton Patersbier, 11396, Storbritannien, 33 cl, 29,90 kr, 4 % - 11664 st
Dry & Bitter Hobo Chic DIPA, 11909, Danmark, 33 cl, 35,90 kr, 8 % - 11904 st
Kinn Sommaröl, 11321, Norge, 75 cl, 59,90 kr, 5,5 % - 7800 st
Founder's Sumatra Mountain Brown, 11848, USA, 35,5 cl, 36,90 kr, 9 % - 12000 st
Nääs/All In Ka-Blammo 2.0, 11345, Sverige, 33 cl, 32,90 kr, 6 % - 10000 st
Oppigårds Summer Session, 11440, Sverige, 33 cl, 21,90 kr, 5,2 % - 20900 st
Rodenbach Caracter Rouge, 11276, Belgien, 75 cl, 119,90 kr, 7 % - 5000 st
Stigbergets GBG Beer Week IPA, 11920, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 6,5 % - 15000 st
Stone Arrogant Bastard, 11018, Tyskland, 50 cl, 32,90 kr*, 7,2 % - 20000 st
Stone IPA, 11487, Tyskland, 33 cl (burk), 24,90 kr*, 6,9 % - 30000 st
Victory Kirsch Gose, 11663, USA, 35,5 cl, 29,90 kr, 4,7 % - 12000 st

T6
De La Senne Zinnebir, 11966, Belgien, 33 cl, 28,50 kr, 5,8 % - 3456 st
Founder's Devil Dancer, 11742, USA, 35,5 cl, 64,90 kr, 12 % - 4000 st
Hanssens Experimental Cassis, 11623, Belgien, 37,5 cl, 89,90 kr, 6 % - 3600 st
Hanssens Oude Schaarbeekse Kriek, 11497, Belgien, 75 cl, 179,90 kr, 6 % - 1800 st
Stone Old Guardian 2016, 11324, USA, 65 cl, 99,90 kr, 11 % - 2340 st
Stone Pataskala Red X IPA, 11972, USA, 35,5 cl, 32,90 kr, 7,3 % - 5000 st

T7
Alvinne Omega, 11219, Belgien, 33 cl, 35,90 kr, 6 % - 1512 st
Bush Prestige, 11683, Belgien, 75 cl, 198,90 kr, 13 % - 378 st
Coronado/Bear Republic Merbear Rye IPA, 11513, USA, 65 cl, 79 kr, 7,5 % - 1776 st
Dieu du Ciel Herbe à Détourne, 11932, Kanada, 34,1 cl, 44,90 kr, 10,2 % - 3456 st
Modern Times Fruitlands Apricot Gose, 11262, USA, 65cl, 89 kr, 4,8 % - 1680 st
Stone Americano Stout, 11903, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 8,7 % - 1512 st

Har du några Struise Cuvée Delphine kvar hemma på öllagret? Grattis till dig i sådana fall! En i grunden grymt bra öl blir med lite lagring helt fantastiskt bra. Det är i alla fall vad jag kom fram till efter att ha provat en av mina flaskor från bolagssläppet för två år sedan.

Kommer ni ihåg historien om hur Cuvée Delphine fått sitt namn? Om inte kommer här en liten resumé, kopierad från min egna recension om ölet för 2,5 år sedan: Cuvée Delphine är en Black Albert som legat på bourbonfat från Four Roses. Struise ville kalla det för 4 Black Roses men fick inte för Four Roses och valde då att kalla det Cuvée Delphine istället. Det är en anspelning på Delphine Boël som sägs vara ett utomäktenskaplig barn till Kung Albert II, som inte vill stå för att det är hans dotter. Lite som detta öl och Four Roses alltså. Boël är konstnär och hennes verk med texten "Truth can set you free" över en belgisk flagga pryder dessutom etiketten till Cuvée Delphine. Belgisk humor...

Lite senare samma år släpptes Cuvée Delphine på Systembolaget varpå jag givetvis köpte upp ett gäng flaskor, efter att ha gett den följande snabbrecension från en skribentprovning:

Eldig, fruktig och chokladig doft med finstämda bourbontoner. Otroligt välnyanserad. Smaken är söt och fruktig med lyxiga chokladtoner och lätta bourboninslag samt lite vanilj. Återigen väldigt välnyanserad och komplex med idel goda smaker att hitta. Väldigt välgjort och fruktansvärt gott.

Två år har snart gått sedan den provningen och när en flaska ur gänget som köptes då nu öppnades visade det sig att ölet om möjligt blivit ännu bättre.

Det är fortfarande fruktigt och chokladigt med finstämda bourbontoner, men nu med både djupare och rundare aromer och smaker. Eldigheten har övergått till en mjukt värmande ton medan sötman har integrerat sig än mer i resten av smakerna. Om det kändes lyxigt, nyanserat och välgjort då så är det ännu lyxigare, komplext och vällagrat nu. Fullständigt fenomenalt faktiskt!

Den eviga frågan om att dricka nu eller lagra ännu längre dyker säkert upp i en del läsares huvuden. För egen del ämnar jag dricka upp mina kvarvarande flaskor inom de närmsta månaderna. Jag tycker nämligen den verkar ligga på sin topp nu och jag vill få njuta av den innan oxidationstonerna slår till på allvar.

Systembolagets utvärderingssystem har en del spännande brister och bieffekter. En av dem kommer utifrån tidsperioderna som används och tidsförskjutningen mellan mätning och implementering av distributionsförändringar baserat på mätningen. Förskjutningen gör nämligen att öl med säsongsbetonad försäljning har som störst butikstäckning när de är i sin lågsäsong och som lägst butikstäckning när de är i sin högsäsong.

Produkter utvärderas baserat på försäljningen under tremånadersperioder och sedan i våras är det sedan först ytterligare tre månader (tidigare var det två månader) efter mätperiodens slut som de ändringar i produktens butikstäckning implementeras.

Det här har sina fördelar, bland annat blir det enklare att planera sin produktion/import. Men för öl med säsongsvariationer i sin försäljning skapar förskjutningen mellan mätningen och implementeringen lätt en missmatch mellan försäljningstoppar och butikstäckningen.

Ta som exempel ett öl som säljer mycket under vintermånaderna och mindre under den varmare årstiden. Det här skulle kunna tänkas vara en imperial stout, en belgisk mörk ale eller någon öl med lite tyngre smak. Under mätperioden december-februari får en sådan öl hög försäljning vilket leder till att den får stå på hylla i fler butiker. Det blir dock först i juni som den ökade distributionen införs, så belöningen för den goda försäljningen kommer i en period då den säljer dåligt på grund av årstiden.

Den sämre försäljningen under mätperioden juni-augusti gör att den får stå på hylla i färre butiker igen, men den ändring införs först till december. Vid det laget tar försäljningen fart igen, och sådär fortsätter det. Det här är inte ett hypotetiskt problem, utan något som leverantörer med säsongsbetonade produkter i fasta sortimentet bekräftar.

Det här blir förstås märkligt för oss kunder, som får svårare att hitta en sådan öl under de tider på året vi efterfrågar den som mest, medan den står och tar upp hyllplatser i onödan under de tider på året då vi efterfrågar dem mindre. 

I en fri marknad, vilket är vad Systembolaget bör eftersträva att emulera i sitt utbud, skulle förstås butiksägare ta in en sådan öl i högre utsträckning under dess högsäsong och i lägre utsträckning under dess lågsäsong.

Ett mer dynamisk sortiment, där man inte bara jobbar med fasta och tillfälliga lanseringar skulle kunna lösa den här problematiken, men att få Systembolaget att rucka på sina system brukar kräva smärre mirakel.

Midsommarhelgen är snart här och till den får det ju gärna bli några öl, med eller utan alkohol. Här är mina öltips till sill, lax, grillat och jordgubbstårta.

Till svensk mat pratar man ofta om ljusa lageröl som bra matchning, och det är sant till mycket av midsommarmaten också. Friskheten i en bra pils eller pilsner är gott till både sillen och laxen. Om man hittar några kvarvarande Nils Oscar Södermalmspilsner är den ett utmärkt svenskt alternativ. Annars håller jag Budvar och Pilsner Urquell som fina exempel på stilen och som dessutom kommer till bra priser. Eller varför inte en Jever? 

Beroende på vad man har för kryddningar kan det också passa med en mild dos modern humle och då är Brutal Brewings Cirrus The Cloudy Lager passande, med en lätt citruston utan att humlen tar över helt.

Vill man vara lite mer äventyrlig kan man testa en belgisk oud bruin i form av VanderGhinste Oud Bruin. Den sötsyrliga smaken passar mycket fint ihop med den inlagda sillen som ju också är syrlig och söt. Ett bra alkoholfritt alternativ med samma effekt är den nya Mikkeller Hallo Ich Bin Berliner Weisse.

Även veteöl, såväl belgisk som tysk, är givna vinnare till midsommarmaten där de passar bra till både sill och lax. Weihenstephaner är en given favorit som erbjuder weissbier både med och utan alkohol, som båda är perfekta till helgens firande.

Ska det grillas kan man med fördel plocka fram något med lite mer knäckiga toner. Hoppa IPAn och plocka en Fuller's ESB, en Jämtlands Postiljon, en Ayinger Celebrator eller en Traquair House Ale. Till sommartårtan tar man med fördel en Carnegie Porter eller en Terrapin Moo-Hoo Chocolate Milk Stout.

Tänk också på att Systembolaget har stängt på fredag trots att det inte är en röd dag. Midsommarafton är nämligen en av två icke-röda dagar på året då Systembolaget håller stängt. Den andra är julafton. Vill man ha starköl till midsommar är det imorgon som är sista dagen att handla alltså.

1968 bryggdes den tre gånger på Eldridge Pope. Sedan dröjde det några år innan nästa gång, men förutom 1976 så släpptes den minst en gång per år från 1974 fram till och med 1999. Efter några års uppehåll kom den tillbaka och bryggdes av O'Hanlons från 2003 till 2008. Sedan verkade den gå i graven då ingen ville ta sig an den dyra ölen. Det är förstås den legendariska Thomas Hardy's Ale jag pratar om, och vet ni vad: Nu har den återuppstått! Och ännu bättre: Den släpps på Systembolaget! Thomas Hardy's Ale är en av många spännande ölsläpp framöver. Den stora listan med kommande släpp är förstås uppdaterad med alla dessa.

Marknaden för väldigt dyra öl blev allt mindre ju närmare 1900-talet kom mot sitt slut och i århundrades sista år gav Eldridge Pope upp hoppet om att få Thomas Hardy's Ale till en lönsam produkt. O'Hanlons försökte alltså under några år men även de gav alltså upp efter några år. Rätten till varumärket ägs numera av italienska Interbrau som har återupplivat ölet igen och låtit det bryggas på brittisk mark. Italienarna har varit förtegna med exakt var det har bryggts men tunga namn som Ron Pattinson säger sig med säkerhet veta att det är Meantime som fått den äran.

Thomas Hardy's Ale 2015, den första årgången sedan 2008, kommer att släppas på Systembolaget i flaskor om 33 cl den 19:e augusti. Därmed är legenden tillbaka på svensk mark. I slutet av 90-talet kostade den 28,30 kr, den här gången lär det bli några kronor mer. Men blir ölet det minsta likt sig själv lär det vara värt det. Senast jag provade en Thomas Hardy's var förra sommaren då min enda flaska från 2005 slank ner, vilket var en av de bästa öl jag någonsin druckit. Den är inte bara bra, den är också unik. Jag har aldrig provat en öl som verkligen liknar den, och jag misstänker att jag aldrig kommer att göra det heller. 

Det är den 48:e buteljeringen av Thomas Hardy's Ale och sann mot traditionen ligger den på stadiga 11,7 % även den här gången. De äldre årgångarna har en närmast unik lagringspotential och håller sig i uppemot 25 år. Om den nya årgången får samma lagringspotential som de äldre flaskorna låter jag vara osagt tills vidare, men lite på att jag kommer testa att lagra några pavor. 

Ayinger Celebrator var inte den första dubbelbocken men det har blivit något av stilens urtyp, och det är en av världens mest omtyckta öl i sin stil. Det är faktiskt den överlägset högst rateade dubbelbocken på Ratebeer. En till världsklassöl i Systembolagets fasta sortiment alltså.

Ayinger själva är något förtegna kring detaljerna för celebrator, men de jobbar såvitt jag vet fortfarande på de traditionella visen vilket den höga stamvörtstyrkan och låga förjäsningsgraden också tyder på. Ölet har nämligen en stamvörtstyrka på 18,5 P (1,076) och en alkoholhalt på 6,7 %, vilket innebär att den färdiga bocken håller omkring 6,4-7,3 P (1,025-1,029). Traditionell bryggning innebär i det här fallet trippeldekoktionsmäskning och (mycket) långt vörtkok. Exakt vilka maltsorter de använder avslöjar de inte heller, men det är troligt att det rör sig om en mycket stor del, eller till och med enbart, münchnermalt.

Efter denna lilla dissektion av ölet är vi redo för en provsmakning. Det har en vacker, klar brun färg med gyllenröda toner och ett lattefärgat skum. Aromen är brödig åt vörtbrödshållet, med nötiga toner och en återhållen touch av torkad frukt. Humle? Nopp...

Smaken är len och fyllig med nötiga, nougatliknande smaker, grovt bröd, milt rostade toner och så den lätta touchen av torkad frukt även här. En mild chokladton dröjer sig kvar på tungan i flera ögonblick efter att ölet glidit ner för strupen. Medan ölet har en lätt sötma är det inte alls så sött som man förväntar sig av ett så lågförjäst öl. Trots den djupa och fylliga smaken har ölet också en viss fräschör, vilket är en av nycklarna till dess storhet. 

Som matöl är den perfekt till stekt och grillat kött, anka och andra fåglar med mörkt kött, vilt, rotfrukter och svamp, grytor och stuvningar samt krämiga rätter som potatisgratäng och pasta carbonara. Inte minst är det en fullständigt fenomenal matchning till de hårda alpostarna från Frankrike och Schweiz, som Comté, Gruyère och Appenzeller samt till en vällagrad ost av gouda-typ, till exempel en Reypenaer VSOP. 

Ayinger Celebrator är utan tvekan en av världens bästa dubbelbockar och en av de stora klassikerna vi har. En öl värd att fira med!

Ölen från isländska Borg Brugghús har i dagarna hittat in till svenskt territorium igen och framåt sensommaren kommer ett par av deras öl att släppas på Systembolaget. Det de har med sig den här gången är något helt annat än när de släppte Brio, som närmast kan beskrivas som en makrolager, på Systembolaget för några år sedan. Nu är det humle, rostad malt och inhemska bär som gäller istället, i både toppar och dalar.

Det började bra med en småsyrlig bärsaison, Fjólubláa Höndin, som de bryggt ihop med Arizona Wilderness. Exakt vad för bär de har haft i är något oklart, då de på engelska kallade det för bilberry, vilket är skandinaviska blåbär (blueberry är amerikanska blåbär, de stora med vitt fruktkött), men de menade också att det var ett bär som bara växer på Island och vissa delar av Norge. Det skulle vara som blåbär fast mer potent, vilket i och för sig fortfarande låter som att man jämför skandinaviska blåbär med amerikanska blåbär. Vi kanske kan lämna det därhän. Ölen var god med en lätt bärsyrlighet och massor av skogig blåbärssmak. 

Úlfur India Pale Ale Nr. 3 var å andra sidan en besvikelse. Mycket lite humletoner och med lite jordgubbstoner som gav lite känslan av nybörjarhembrygg. Storebrorsan Úlfur Úlfur Double IPA Nr. 17 hade lite av samma toner men betydligt mer humle vilket gjorde att den i vart fall inte kändes helt bortkastad att dricka. 

Jag testade också två av deras mörka alster. Surtur Nr. 38 (observera numret, de har flera Surtur) blev kanske lite väl sliskig och enkel för min smak, med stor sötma samt massor av vanilj och choklad utan särskilt mycket nyans eller djup. Å andra sidan verkar det vara många som gillar den här typen av öl.

Personligen tyckte jag Garún Icelandic Stout Nr. 19 var betydligt, betydligt bättre och det var också den av de fem isländska öl som jag provade som jag tyckte bäst om. Stora smaker men utan en överdriven sötma och med mycket mer djup och nyans i smakerna. Välgjord imperial stout utan krusiduller.

Det kommer också släppas två öl från Borg på Systembolaget i augusti. Det kommer jag att återkomma till.

I början av juni skulle Garage Project Kiwi Hop Can Pack, ett burkmixpack med Hapi Daze, Hakituri, Hops On Pointe och Pernicious Weed, släppas på Systembolaget men blev tillfälligt säljstoppat. Därför uteblev de också från skribentprovningen och därmed snabbrecensionerna inför släppet, men nu när de kommit ut på hyllan kommer givetvis en kompletterande recension.

Två av burkarna har överstrukna ord, vilket förklarar varför den blev tillfälligt säljstoppad. Lite nagellacksborttagningsmedel avslöjade enkelt vad som blivit överstrukit. Det rör sig om ordet "champagne" på burken för Hops On Pointe Champagne Pilsner samt ordet "organic" på Hakituri Organic New Zealand Pilsner. Champagne är en skyddad beteckning inom EU så varför det ordbruket skapade problem är lätt att förstå. Varför ordet organic är problematiskt är inte lika självklart, särskilt inte som det figurerar på fler platser på burken där det inte strukits över, men antagligen rör det sig om att ölet saknar en märkning eller certifiering för ekologiska produkter som gäller i Sverige.

Till själva ölen då. Förutom de två ovan nämnda ölen innehåller fyrpacket också Hapi Daze och Pernicious Weed, två öl som vi fått stifta bekantskap med på flaska genom tillfälliga släpp i april ifjol. Lustigt nog hade de två ölen lite problem med lanseringen även den gången.

Hakituri är en ljus lager brygd med humlesorterna Pacific Gem, Motueka och Wakatau och är därmed den enda i fyrpacket som inte innehåller Nelson Sauvin. Smaken är dominerad av humlearom i typisk modern-lager-anda och visar definitivt upp de nyzeeländska humlesorternas särpräglade karaktär utan att för den sakens skull vara något humlemonster. Ganska ointressant maltsmak, vilket gör den väldigt endimensionell, men på det hela taget är det åtminstone en helt okej öl.

Fyrpackets Pale Ale Hapi Daze bryggs med Motueka, Nelson Sauvin, Riwaka och Wai-Iti. Aromen är närmast parfymerad på det vis som oljorna i citrusskal kan vara. Tendenser mot kiwi, melon och svartvinbärsblad har den också, särskilt när eftersmaken närmar sig. Lite mer kropp än i Hakituri. Betydligt mer intressant än jag minns den från förra årets släpp på flaska.

Kombinationen av Nelson Sauvin och champagnejäst ser på pappret intressant ut och slutresultatet är just intressant, men kanske inte helt bra. Det börjar bra med en både intressant och bra vinös och fruktig smak men slår över i en beska som inte alls spelar tillsammans med de övriga smakerna och därmed raserar allt som byggts upp och förstör smakbilden. Synd...

Namnet Pernicious Weed kommer från att det var just det som engelsmännen dömde ut humlen som när den började dyka upp i deras öl för en sisådär 500 år sedan. Idag är det minsann annat ljud i den brittiska källan. Garage Projects hyllning till det "fördärvliga ogräset" är en DIPA på 8 % med Nelson Sauvin och Rakau och den är riktigt bra. Krusbär, persika, svartvinbärsblad och toner av vitt vin blandas i en aromatisk men balanserad öl.

Sammantaget tycker jag ändå att det är ett av de bättre mixpack som har släppts på Systembolaget. Snittpriset på 23,90 kr per burk är en smula högt för vad man får, men så är det också importerat från andra sidan jorden. Pluspoäng för att det är burkar å andra sidan, och en snabb sökning på systembolaget.se bekräftar att det här, bortsett från småpartisläpp, är enda chansen att köpa DIPA på burk.

Budvar, den tjeckiska statens eget pilsnerbryggeri, gör också ett ofiltrerat öl. Budvar Cvikl (ja, det är relaterat till tyskans zwickel) har just letat sig fram till Sverige i en ytterst begränsad upplaga - endast fyra fat har nått oss. Det som kopplades på i Stockholm tog slut på ungefär en timme under denna solstänkta eftermiddag, och var man där i tid kunde man också göra en intressant jämförelse med den vanliga Budvar.

Av de fyra faten som hittade hit har alltså minst ett redan tagit slut. Förutom det tömda fatet i Stockholm ska det finnas ett i Göteborg, ett i Malmö och ett i norra Sverige. Vilka krogar de kommer att serveras på, eller ens när, vet jag tyvärr inte, men eftersom Galatea är leverantör lär det åtminstone röra sig om krogar med någorlunda Galatea-tunga sortiment.

En aningens förvirring uppstod också vid serveringen på Bishops Arms Bellmansgatan, som serverade ölet i Stockholm. Vilken variant var det egentligen? Budvar har enligt deras tjeckiska hemsida nämligen både en kröjsad öl, Budvar B:Special Krausened Lager, och en ofiltrerad variant, Budvar Cvikl. Bartendern ringde Galatea som menade att det låg på 3,8 % vilket tydde på Cvikl eftersom det skulle ligga på 4 % medan den kröjsade B:Special skulle ligga på 5 % enligt hemsidan. Men så blev det krångligare igen när vi upptäckte att deras brittiska hemsida listade en Budvar B:Kräusened på 4 %, där de dessutom använde frasen "naturally hazy czech lager" som också stod på pumpklippet. Men kanske är det samma öl som Cvikl?

Nåväl, själva ölet var i vart fall gott. Inledningsvis hade det en något köttig smak, som man tids nog vande sig vid. Bredare och mer nyanserad smak än Budvar B:Original (som finns på SB), men fortfarande med fin beska. Till och med något högre beska faktiskt, och med lite mer humlearom. 

Jag jämförde mot vanliga Budvar på fat som här var med en lite smörig och karamellig ton som inte funnits i de flaskade Budvar. Nu kan man ju diskutera hur relevant jämförelsen är när det inte är riktigt samma grundöl, men jag tycker ändå det hjälpte till att lyfta fram skillnaderna i den ofiltrerade varianten.

Jag kan inte påstå att det var riktigt så gott som ofiltrerad Pilsner Urquell, vars ökade närvaro i Sverige säkert kan vara anledningen till att man nu från Galateas och Budvars håll börjar testa lite ofiltrerat på svenska marknaden. Gott var det däremot och uppskattar man bra lager är det läge att försöka få sig en slurk ur något av de andra tre faten som nådde Sverige. Eller om man bara tycker om att prova nya öl, det här är ju nämligen inte helt lätt att få tag på.

Som en liten uppföljning på gårdagens utflykt i den tjeckiska pilsnervärlden provas idag en svensk öl som är brygd för att efterlikna just denna typ av öl. Det rör sig om Nils Oscar Södermalmspilsner, som togs fram i samband med Akkurats 20-årsjubileum, och som i förra veckan släpptes på flaska på Systembolaget.

Det finns några grundläggande skillnader i hur Nils Oscar och Stene valt att tackla stilen och hur den traditionellt görs i Tjeckien. Här finns nämligen en liten andel specialmalt istället för att bara använda pilsnermalt. Den är dessutom opastöriserad, vilket de tjeckiska exemplen på burk och flaska som avhandlades igår inte är. Det är förstås också värt att uppmärksamma färskheten här, och i skrivande stund är Södermalmspilsner betydligt färskare än importer från Tjeckien.

Jag upplever ölet som torrt, likt en Budvar, men specialmalterna ger en något bredare och fylligare maltighet vilket i sin tur påminner mer om en Pilsner Urquell.

Balansen mellan maltighet, Saaz-tonerna och beskan är, precis som i ölen den är modellerad efter, svår att hitta något fel på. Möjligen att man skulle vilja ha lite mer humletoner från de sena givorna. Vad jag däremot saknar är den lilla rondören och mjukheten som finns i en riktigt bra tjeckisk pilsner. Södermalmspilsner är trots allt ändå lite, lite kantig.

Nära, men inte riktigt någon cigarr, om man jämför med tjeckiska föregångare alltså. Bland det bästa som ett svensk bryggeri klämt ur sig i den här stilen däremot. Kanske en aning kostsamt på en 30-lapp för en halvliter när de bästa tjeckerna ligger på omkring halva literpriset. Å andra sidan tycker man kanske att det är roligare att stödja ett svenskt bryggeri snarare än tjeckiska staten alternativt SAB-Miller (eller, om du läser det här i framtiden, vilka som nu köper Pilsner Urquell av dem - fast vid det laget är nog Södermalmspilsner slut ändå).

Jag tycker ändå det är en öl för Nils Oscar att vara stolta över. Av någon anledning klassificeras den på Ratebeer som tysk pilsenerstil snarare än tjeckisk pilsnerstil, men som sådan har den klättrat upp till en i skrivande stund 20:e plats i världen. Och det är inte alls illa pinkat, särskilt som den med sina få ratings fortfarande lär påverkas en del av Ratebeers viktningssystem. Notera då också att varken Budvar eller Pilsner Urquell (i deras flaskade/burkade versioner) ens är i topp 50 för tjeckisk pilsner.

Tjeckiens två mest kända pilsner, Pilsner Urquell och Budvar, är lite av landets två smakmässiga ytterligheter när det kommer till pilsnerstilen. Medan båda öl är bäst så färska som möjligt från fat och helst också opastöriserade och ofiltrerade, kan man göra en intressant jämförelse även med flaska eller burk. 

Båda dessa anrika öl klockar in på 12 plato i stamvörtstyrka och använder bara tjeckisk pilsnermalt, Saaz-humle och sitt respektive källvatten. Båda använder dessutom den klassiska metoden med dekoktionsmäskning. Det finns dock skillnader dem emellan. Budvar använder hela humlekottar medan Pilsner Urquell kör med pellets, och även om båda har mjukt vatten är det säkerligen vissa skillnader i deras mineralsammansättning.

Den största skillnaden mellan dessa två öl torde ändå vara jästen de använder och utjäsningen, vilket i sin tur säkert också har att göra med olika mäskningsförfaranden. De har alltså samma stamvörtstyrka men det skiljer 0,6 % alkohol dem emellan. Det här är nyckeln till att de trots likheterna är så pass olika.

Det statsägda Budvar är den starkare av de två och klockar in på prick 5 %. Eftersom det är samma stamvörtstyrka är den torrare och något lättare i smaken. Beskan är något mildare men blir ändå framträdande eftersom det finns mindre restsötma som balanserar den. Humlearomen är också mildare, och överlag skulle jag beskriva Budvar som krispigare.

Pilsner Urquell är "bara" 4,4 % och tack vare den lägre förjäsningsgraden blir den också fylligare. Beskan är större och mer markerad, de kryddiga tonerna av Saaz är mer uttalade och smakerna är mer nyanserade. Däremot är den inte nödvändigtvis mer avrundad.

Smörkolan som så många verkar tillskriva stilen är inte märkbar i någon av dem och ska egentligen inte vara det heller. Däremot finns en viss maltsötma i båda. Som sagt, dessa funkar fint på flaska och burk men skiner som mest när de serveras välbehållna på fat. Oavsett vilket är färskhet viktigt. Att göra en liten egen jämförelseprovning mellan dessa är mycket givande om man är det minsta intresserad av lager.

Pilsner Urquell får man chansen att dricka både ofiltrerad och opastöriserad lite då och då, t ex på En Öl & Whisky Mässa i Göteborg och Stockholm Beer & Whisky Festival samt event under året, men det är också värt att ta sig an den opastöriserade men filtrerade varianten som serveras från tankova på de båda Bar Central i Stockholm. Budvar ryktas det för övrigt komma en kröjsad variant, det vill säga som fått kolsyrejäsa genom att den färdiga ölen fått en tillsats av öl som är mitt i jäsningen, av på Bishops Arms Bellmansgatan i Stockholm nu på onsdag.

Fjäderholmarnas Bryggeri har nu funnits i ungefär två år och har tagit sin plats i Stockholms ölvärld. Förutom att deras öl serveras på krogar på fastlandet har de också en egen bryggpub som är öppen på sommarhalvåret. Idylliska skärgårdsvyer som lätt nås med färja gör ön till ett perfekt litet utflyktsmål en solig dag i Stockholm. Vad som gör det hela ännu bättre är förstås att man kan få dricka bra öl på plats också.

Tidigare i våras besökte jag i samband med en artikel som kommer i nästa c/o Hops den otroligt härliga krogen Avenue Pub i New Orleans. Då lärde jag så smått känna ägarinnan Polly och deras bar- och kökschef Eileen. När nu dessa två damer avslutade en liten Europavisit med några dagar i Stockholm åkte jag såklart ner för att säga hej.

Det föll sig såväl ut att deras planer för eftermiddagen var att besöka Fjäderholmarnas Bryggeri, en bryggpub jag tänkt mig att besöka igen ända sedan jag var där på Party On The Island i samband med Stockholm Beer & Whisky Festival för två år sedan. Ännu bättre blev det i och med att tisdagen bjöd på shortsväder och strålande sol.

Fjäderholmarna är Stockholms skärgårds allra innersta öar, i höjd med Nacka Strand, och nås med en kort men vacker färjetur från kajen i Gamla Stan. Det första som möter en vid färjeplatsen är just bryggeriet. Nu är visserligen inte ön så stor, men det rör sig om ett handfull steg från färjan till bryggpubens entré. 

Just idag är det första vardagen efter långhelgen så trots det fina vädret är det ganska lugnt i puben under eftermiddagen. En Bandit Bitter sitter riktigt bra i solen på kajens sittplatser medan finlandsfärjorna glider förbi bortom grannön. 

-Fram till midsommar är det ganska lugnt i veckorna men med mycket folk på helgerna, särskilt när det är fint väder som idag. Efter midsommar när semestrarna drar igång kommer blir det körigt mest hela tiden. Utöver sommaren håller vi också öppet i julbordssäsongen. När vi inte håller puben öppen säljer vi istället mer öl till andra pubar, berättar bryggeriets ena grundare Andreas.

Själva bryggeriet är inklämt i ett sidorum till puben, med fri insikt genom ett stort fönster. Bryggverket är ett platseffektivt enkärlssystem från Braumeister med en sorts maltpipa som kan höjas upp med en liten kran där de brygger 500 liter åt gången. Små dubbelmantlade kombitankar står uppradade längs båda väggarna och i ena änden står en liten tappmaskin inträngd. 

När det finns färdig öl i tankarna finns den charmerande möjligheten att koppla upp en av dem direkt mot serveringssystemet i puben. Tokfärsk öl till kunderna och mindre paketeringsjobb för bryggarna. Några uppgraderingar av tankarna är på gång vilket ökar kapaciteten. Med ytterligare uppgraderingar tror man sig kunna nå en kapacitet på 100 000 liter om året.

Bakom bryggeribyggnaden öppnas en dörr in i berggrunden. Här har en gammal militärbunker byggts om till akvarium för att nu ha blivit bryggerilager. Humlen lagras i akvariumets gamla glassfrysar medan de fyllda faten och flaskorna trivs bra i grottans naturliga 13 grader. 

En annan av grottans dörrar leder oss rakt in i puben igen och vi slår oss ner därinne för att prova fler av deras öl. Kellerbieren som de bryggt med och hos CAP faller mig inte riktigt i smaken men deras session-IPA Short Sail är riktigt fräsch med fin humleton och bra balans. Deras nya dubbelmäskade imperial stout Mr Cocoa behöver nog stå till sig ett tag då den var lite rå nu men den har potential att vara riktigt bra om några månader. Redan nu är däremot den två procent svagare stouten T-56 utmärkt, med en sorts friskhet som gör den bedrägligt lättdrucken.

Restaurangerna och butikerna intill bryggeriet gör Fjäderholmarna till ett gediget utflyktsmål när det är fint väder. Och upplevelsen tar inte slut när man kliver på färjan tillbaka, för den turen är också väldigt fint. Stockholm känns ofta som vackrast från vattnet.

2013 gjorde S:t Eriks ett samarbete med brittiska Thornbridge och slutresultatet i form av en hallonstout blev väldigt omtalat. Folk älskade den och folk hatade den. Jag tillhörde dem som gillade den när den kom och fick också ner en flaska i förrådet. Nu när det gått tre år har jag provat den igen och fann att den stått sig mycket bra.

Jag recenserade den här ölen när den kom för tre år sedan och gav den då ett betyg på 4,2 av 5. Jag noterade då att bären bidragit med en mild syra till ölet vilket gjorde den väldigt annorlunda. Det var egentligen inte något jag behövde läsa min egen recension för att minnas utan just den syran etsade sig fast i minnet.

Nu när jag provar den igen nästan tre år efter att den släpptes var jag nyfiken på vad som hänt med den där syrligheten. Det visade sig att den smugit sig undan nästan helt, vilket låter stoutkaraktären få mer plats. Samtidigt var också hallonen fortfarande tydliga i smaken och överrumplades inte av stoutens chokladiga smaker utan hamnade i en mycket fin balans.

Det har alltså svängt in i en välbalanserad stout med en mycket fin blandning av hallon och chokladtoner med en len munkänsla. En välnyanserad smak, kanske ännu mer så än när den var färsk. Helt enkelt en riktig toppöl, något jag faktiskt inte riktigt hade väntat mig. Grattis till er som har flaskor kvar!

Sommarens påfyllning i fasta sortimentet är här och då passar vi på att se framemot vilka stilar som ska lanseras till nästa sommar. Utöver en handfull lager som ska säljas i stor kvantitet blir det också en craft-lager. På ale-sidan är det väldigt ospecifikt vad som efterfrågas, men en fransk bière de garde på storflaska ska det minsann bli. 

Nedanstående lista är alltså de typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment under nästa sommar (junilanseringen), enligt deras lanseringsplan för 2017. Leverantörerna får mer detaljerade offerter för de olika lanseringarna.

[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]

Lager burk - Belgien, Italien - Köps in via konsumentpanel - 433 - 700 000
Peroni Nastro Azzuro, Internationell lager, 1418, Italien, 33 cl (burk)

Lager burk - Sverige - Max 4,5 % - 338 - 600 000
Eriksberg Juvel, Pilsner - tysk stil, 1576, Sverige, 33 cl

Lager flaska - Grekland, Kroatien - 412 - 230 000
Favorit Svijetlo Pivo, Internationell lager, 1492, Kroatien, 33 cl

Lager flaska - Italien - 362 - 230 000
Ichnusa, Internationell lager, 1407, Italien, 33 cl

Lager flaska - Polen - 236 - 200 000
Kasztelan Jasne Pelne, Internationell lager, 1402, Polen, 33 cl

Lager flaska - Sverige - Craft - 74 - 25 000
Lycke Pilsner, Pilsner - tysk stil, 1496, Sverige, 33 cl

Ale flaska - Storbritannien - 118 - 25 000
Badger First Call, Engelsk pale ale och bitter, 1616, Storbritannien, 50 cl

Ale flaska - Sverige - Ekologisk - 118 - 25 000
Rådanäs Ekologiska Pale Ale, APA, 1417, Sverige, 33 cl eller Westcoast IPA, IPA, 1489, Sverige, 33 cl

Ale extra stark - ospec. ursprung - Ekologisk, craft - 34 - 5 000
Rådanäs Ekologiska Pale Ale, APA, 1417, Sverige, 33 cl eller Westcoast IPA, IPA, 1489, Sverige, 33 cl

Porter/stout extra stark - ospec. ursprung - Öl som passar till dessert - 139 - 5 000
Omnipollo Noa Pecan Mudcake Stout, Imperial orter och stout, 1427, Sverige, 33 cl

Veteöl - Belgien, Storbritannien, Tyskland, USA - Burk - 362 - 45 000
Brew Scout The Wheat, Berliner weisse, 1452, USA, 35,5 cl

Veteöl - ospec. ursprung - Ekologisk - 172 - 30 000
Karmeliten Hefe-Weizen, Hefeweizen, 1456, Tyskland, 33 cl

Öl flaska minst 750 ml - Frankrike - Bière de garde - 34 - 5 000
Choulette Ambrée, Bière de garde, 1293, Frankrike, 75 cl

Svårt att sia särskilt mycket om dessa lanseringar då de är så väldigt allmänt hållna i sina beskrivningar. En fransk bière de garde på storflaska kan man ju misstänka bli en återkomst för St Sylvestre Bière Nouvelle. En stark porter eller stout som ska passa till dessert kan tänkas betyda att den ska vara av det sötare slaget, alternativt något med en smaksättning. 

Nyligen fyllde Spiegelau på sin ölglasserie Craft Beer, där bland annat IPA-glaset och Stout-glaset ingår, med ett öl för fatlagrade öl, passande nog kallat Barrel Aged Beer. Det här glaset är till utseendet väldigt likt deras kupa, Beer Tulip, men med en något mer utdragen look. Naturligtvis jämförde jag därför mot det glaset, med en av de bästa fatlagrade öl jag har hemma just nu nämligen en KBS. Med tanke på likheterna i utseendet kom skillnaden i smakupplevelse som en överraskning.

Likheten mellan de två glasen syns på bilden. Diametern vid deras bredaste parti är lika stor, liksom diametern i mynningen. De skillnader man kan lägga märke till är att Barrel Aged Beer är högre, både i stjälken och i själva kupan, samt att botten är mer skålformad än den plattare bottendelen i Beer Tulip.

Spiegelau själva markandsför Beer Tulip som ett allroundglas medan Barrel Aged Beer förstås sägs vara särskilt framtaget för fatlagrade öl, dock utan att specificera vilken typ av fatlagrade öl. Barrel Aged Beer är framtaget genom ett samarbete med bryggmästarna från Great Divide, Cigar City, Uinta och Green Flash. Jag valde som sagt att plocka fram en tungviktare i form av den fatlagrade stouten KBS, från släppet nyligen, för att testa glasen. KBS är fullpackad med smaker av choklad, kaffe, vanilj, bourbon och amerikansk ek. 

Jag förväntade mig ärligt talat inga eller mycket små skillnader. Det överraskade mig därför när det faktiskt var en ganska tydlig skillnad. Smakerna från både kaffet och fatlagringen upplevde jag nämligen som mycket lenare när ölet dracks från Barrel Aged Beer, vilket också gjorde att dessa smaker fick bättre möjlighet att skina. I jämförelse blev de här smakerna skarpa och nästan lite kärva i Beer Tulip. Den här skillnaden dämpas visserligen mer och mer ju längre ölet får stå i glaset men är fortfarande märkbar efter en halvtimme.

Så från detta enda test skulle jag ändå säga att det finns en poäng med det här glaset. Om det är värt det får man givetvis själv avgöra, vilket ju kanske beror på hur mycket fatlagrad öl man dricker.

Glasen finns bland annat att köpa på Sejdelshoppen.

Som Portersteken tidigare har beskrivit inför Systembolaget en ny och mer detaljerad indelning av sina öl. Det är ett system med tre nivåer med omkring 60 stilar i den mest detaljerade nivån, vilket ska göra det lättare för kunder att hitta det de söker. Idag har den här nya indelningen införts på deras webbplats och framöver kommer det också införas i butik.

I den nya kategoriseringen utgår man från lager, ale, veteöl, porter/stout, syrlig öl och övrig öl. Lager och ale blir i sin tur indelade i underkategorierna ljus, mellanmörk och mörk lager respektive ale i tysk, belgisk och anglo-amerikansk stil. Inom dessa underkategorier samt i de övriga kategorierna finns sedan en tredje nivå med olika ölstilar.

I butik kommer ölen sorteras efter kategori och underkategori, samt att stil kommer att skrivas ut på hyllkantsetiketten, men det är något som införs först senare. Från och med idag finns denna indelning dock på webben vilket gör att man kan filtrera sin sökning med olika stilar. På så sätt kan man exempelvis få fram en träfflista med alla saison i sortimentet, vilka porter och stouts som kommer i ett småpartisläpp eller vilka IPA och DIPA det finns i lokalsortimentet.

Jag har testat runt lite i sökningen under dagen och indelningarna verkar överlag vara vettigt gjorda. Det kommer förstås alltid finnas öl som ligger utanför klassiska stilar men med lite catch-all-stilar som "övrig syrlig öl" och "ljus belgisk ale" fångar man upp många sådana.

Här och var ser man dock öl som inte fått någon stil, utan bara lagts in i en kategori. Jag vet inte om det är ett ansvar som Systembolaget lagt ut helt eller delvis på leverantörerna, men i slutändan är det förstås Systembolaget som ansvarar för sitt eget system. Kanske är det något som löser sig med tiden.

I samband med denna uppdatering har de också lagt in beskrivningar av alla olika stilar som de använder. Dessa finns på produktsidorna, det vill säga om man går in på mild så finns en länk till en beskrivning om mild. Alla beskrivningar finns också samlade på https://www.systembolaget.se/fakta-och-nyheter/fakta-om-dryck/ol/olstilar/ där man kan klicka runt lite. På stilsidorna finns också förslag på liknande stilar. Utifrån några snabba stickprov verkar de här funktionerna samt stilbeskrivningarna vara väl utförda.

Det här känns som ändringar som kommer hjälpa många kunder. Om inte annat vet jag att det kommer göra vissa aspekter av mitt jobb som ölskribent betydligt smidigare.