Årets Copenhagen Beer Celebration, norra Europas nördigaste ölevent, kom och gick under förra helgen. Nya lokaler tillät såväl fler utställande bryggerier som fler besökare, något som i kombination med tidigare års erfarenheter skapade viss oro på förhand bland fansen men som tur var visade det sig vara helt obefogat. Istället har det av många utropats av många som det bästa CBC hittills.
De nya lokalerna, Öksnehallen i Ködbyen, är betydligt mer centrala än tidigare så istället för en busstur till Spartahallen kunde besökare promenera från Köpenhamns centralstation eller från något av de många hotellen i närområdet. Med fler restauranger och för den delen också fler barer i området fanns mycket mer att göra i pauserna mellan passen. Kanske bäst av allt var ju förstås att lokalen är större vilket tillät så pass många besökare att det inte ens blev slutsålt. Jag besökte bara första passet på fredagen, som det verkar ha varit minst/färst förköpsbiljetter sålda till.
Det blev visserligen viss trängsel ändå men inget oöverkomligt vad det gällde att ta sig runt i lokalen. Värmen och den dåliga luften som uppstod, särskilt vid den inre väggen, var lite värre. Det som folk oroat sig mest för på förhand, nämligen att mycket öl skulle ta slut, var det däremot inga problem med. Ett fåtal öl tog visserligen slut framåt slutet av passet men det rådda knappast någon öltorka. Det var som väntat en lång kö till Hill Farmstead men trots det tog deras öl inte slut och en bit in i passet var kön försvunnen så att man utan att vänta kunde prova deras öl.
Även Omnipollo, Cigar City och The Rare Barrel hade köer under stora delar av passet, medan jag aldrig såg de köer jag förväntat mig hos utställare som Bokkereyder, Sante Adairius, Side Project eller Casey. Allt blir inte alltid som man tror.
Med så många utställare hade jag aldrig en tanke på att prova allt som fanns på plats utan koncentrerade mig på de bryggerier som var nya för mig. Bokkereyder levde upp till alla mina förväntningar med fantastiska fruktlambic. Å ena sidan skulle deras öl vara mycket intressanta att prova bredvid de bästa kommersiella exemplen. Å andra sidan kanske de var lite för unika för att det skulle vara riktigt meningsfullt med en sådan jämförelse.
Caseys och Sante Adairius öl var bra men inte alls så bra som jag hade förväntat mig. Med bara två provade öl från vardera är det svårt att säga om jag hade för höga förväntningar eller om det bara är bland deras andra öl man hittar de riktiga godbitarna. Faction infriade däremot förväntningarna med två riktigt bra humlestinna öl.
Festivalens (eller snarare passets) bästa bryggeri, bland de jag provade något från, var utan tvekan Side Project. Har provat lite från dem tidigare och då las ribban riktigt högt. Nu klarade de den höjden på första försöket. Riktigt bra öl med bred och intressant smakbild.
Pluspoäng till festivalorganisationen för de smidiga utdelade lapparna med karta på ena sidan och bryggerilista på andra sidan. Fast till nästa år hoppas jag de gör bryggerilistan i alfabetisk ordning så blir det lättare att hitta dit man vill. Och om bryggeriskyltarna hänger ner från taket istället för att stå på bardiskarna blir det lättare att hitta rätt bland de på håll väldigt anonyma montrarna.
Mina fötter längtade efter den gamla lokalens gympasalsgolv efter några timmar på stenplattegolvet, men som en av arrangörerna sa, det vore väl strängt att klaga på en sån sak.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar