Fredagen den 6:e maj är det inte bara klämdag, det är också Systembolagssläpp. Så är du en sådan som får ledigt på klämdagar blir det kanske lite enklare än vanligt att vara snabb på släppet. Det finns också några öl som lär vilja sikta in sig på. En riktigt bra maibock, både geuze och gose, årets Lunator och så tungviktarna Bigfoot och Old Ruffian förstås. Här är snabbrecensionerna för hela släppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


Hanssens Oude Gueuze
11423, Belgien, 37,5 cl, 62,50 kr, 6 %, T5 - 4800 st
Mycket ek, lätt funk och inte alls så hemskt syrligt som Hanssens kan bli ibland. Härligt nyanserad med lätt vinägertouch men framförallt citronjuicig syrlighet. [Provad inför aprilsläppen.]

Stillwater Stateside Saison
11824, USA, 35,5 cl, 37,90 kr, 6,8 %, T5 - 12000 st
Fint nyanserad fruktighet med lätt kryddighet bakom och en liten lätt syrlig touch. Följs av en mjuk beska. Fräscht! [Provad inför aprilsläppen.]
Bäst före: 2016.09.11

Einbecker Mai-Urbock
11374, Tyskland, 33 cl, 18,90 kr, 6,5 %, T5 - 15552 st
Pigg arom med härliga kontinentala humletoner. Brödiga smaker med ordentligt tryck i som tillsammans med humletonerna skapar en riktigt fin total. Möjligen att en liten alkoholton i slutet blir lite störande, men överlag mycket gott ändå.

Magic Rock Salty Kiss
11422, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,1 %, T6 - 3000 st
Lätt syra med tydliga mineraler och toner av syrliga bär. Ganska lätt kropp vilket passar bra in här. Mycket frisk.
Bäst före: 150217

S:t Eriks Pink Boots Gose
11822, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 4,7 %, T5 - 6000 st
Lätt parfymerad doft med inslag av granatäpple och flädersaft. Smaken är inte lika parfymig och flädern blir lite tydligare. Har också citrustoner och en mycket lätt mineralton.

Birrificio del Ducato Chrysopolis
11628, Italien, 33 cl, 54,90 kr, 5 %, T7 - 1248 st
Vinägersyrlig med lätt ton av krusbär och ek. Är vad jag förstås inspirerad av lambicproduktion, men det blir aldrig något riktigt bra av det. Fast om man gillar vinägerdominerad öl så är det nog gott.
Bäst före: 01 05 34

To Øl Rødgrød Med Fløde
11500, Int. märke, 33 cl, 32,90 kr, 6 %, T5 - 10080 st
Plastig doft och plastig smak. Helt odrickbar.

Brewdog Albino Squid Assassin
10704, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr, 7,4 %, T5 - 21000 st
Karamellig med oljiga och lätt fruktiga humletoner samt barrig beska. Lite väl enkelt i smakerna för att bli riktigt intressant. [Provad inför aprilsläppen.]
Bäst före: 16/12/16

Grebbestad Lunator
11385, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 7,9 %, T5 - 10000 st
Murrig med toastade smaker som blandar sig med såväl jordiga toner som plommon.

Garage Project Death From Above
11207, Nya Zeeland, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 7,5 %, T5 - 7680 st
Rätt trötta humliga och kryddiga toner som följs av en kort, lätt chilisting. Vanligtvis har jag svårt för chiliöl men här är det så lätt att inte ens jag har något emot det. Däremot är det inge kul med all trött humle.
Bäst före: 14/01/2017

Struise Blue Monk Special Reserve
11344, Belgien, 33 cl, 43,90 kr, 10 %, T6 - 4320 st
Doften har torkad frukt, karamell och med en rökton som liknar den i rökt ost. I smaken är röken svårare att hitta och istället bjuds det på rågbröd, lätta ektoner, torkad frukt, alkohol och så en lite jobbig jordig ton i avslutningen som drar ner en annars fin smak.

Sierra Nevada Bigfoot 2016
11835, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 9,6 %, T5 - 16800 st
Bigfoot är sig lik med kolasmaker och massa citrus- och barrtoner från humlen och en rejäl beska. Har du druckit Bigfoot förut känner du igen dig. Om inte, så är det dags.
Buteljerad: 01 06 16

Great Divide Old Ruffian
11805, USA, 35,5 cl, 49,90 kr, 10,2 %, T5 - 6048 st
En till återkommande klassiker. Intressant att prova denna och Bigfoot mot varandra. Mildare smaker överlag här och även om beskan är kraftig så är även den mildare. Humletonerna är rätt så lika men de maltiga smakerna är mer nyanserade.

Brewfist Spaghetti Western - flyttad till 20/5
11439, Italien, 33 cl, 39,60 kr, 8,7 %, T7 - 1512 st
Ganska trist kaffedoft men smaken är något mer nyanserad. Chokladtoner och behagligt rostade toner, samt mörkrostat kaffe. Hade varit mycket bättre utan kaffet.

Följande öl släpps i T7 men var inte med på skribentprovningen:
Eskilstuna Tripel 2016, 11386, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 9 % - 1500 st

Jag har inte testat årets Tripel från Eskilstuna men tidigare årgångar har varit välgjorda.

Dags att kika på Systembolagets lanseringsplaner igen och därmed vilka typer av öl de vill lansera i fasta sortimentet framöver. Till höstens släpp har det efterfrågats ovanligt många klassiska stilar, eller vad sägs om kellerbier/zwickel, mild, bitter, barley wine, dunkelweizen och rauchbier? I och med att dagens uppdatering av listan över kommande ölsläpp avslöjar vad som ska släppas i det här släppet kan vi direkt se vilka öl som passar in i vilken lanseringspost.

Nedanstående lista är alltså de typer av öl som Systembolaget vill lansera i sitt fasta sortiment under hösten (septemberlanseringen), enligt deras lanseringsplan för 2016. Leverantörerna har fått mer detaljerade offerter för de olika lanseringarna.

[Segment - ursprung - kommentar - uppskattat antal butiker - uppskattad halvårsvolym]
[Öl som släpps på lanseringsposten]

Lager burk - USA - 409 - 190 000
Pabst Blue Ribbon

Lager burk - ospec. ursprung - Modern lager, 3,6-4 % - 356 - 170 000
Williams Caesar Augustus

Lager flaska - Tyskland/Österrike - Kellerbier/Zwickel - 295 - 90 000
Sonnenberg Zwickel

Lager flaska - ospec. ursprung - Ekologisk - 210 - 75 000
Karmeliten Bio-Bier

Ale flaska - Storbritannien/Sverige - Mild - 171 - 10 000
Skellefteå Backens Mild Ale

Ale flaska - Storbritannien/Sverige - Bitter - 137 - 15 000
Skellefteå Backens Bästa Bitter

Ale (extra stark) - Sverige - Craft - 32 - 10 000
Nya Carnegiebryggeriet Fridens Ale

Ale (extra stark) - Sverige - Craft - 32 - 10 000
Brekeriet Saison

Ale (extra stark) - ospec. ursprung - Black IPA - 431 - 35 000
Sigtuna Black Soil IPA

Ale (extra stark) - ospec. ursprung - Barley wine - 71 - 1 500
Clown Shoes Crunkle Sam

Veteöl - Sverige/Tyskland - Dunkelweizen - 139 - 15 000
Störtebeker Roggen-Weizen

Övrig öl - Tyskland - Rauchbier - 137 - 15 000
Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen

Porter/stout - Belgien/Sverige - Stout - 230 - 4 000
(Ingen information om öl som passar in här.)

Att det är så många klassiska stilar med står ut något och kan antagligen vara en reaktion på att så många moderna, humledominerade öl slagit sig in i fasta sortimentet genom beställningssortimentet den senaste tiden. Det pekar också på en brist i Systembolagets modell. Det är tredje gången de lanserar en barley wine trots att ingen av de tidigare två lyckats bita sig kvar i sortimentet. En ny tysk rauchbier ska också lanseras, inte långt efter att Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen ramlat ur. Lustigt nog blir det Fastenbier från samma bryggeri, en öl som till skillnad från deras Märzen egentligen är en säsongsöl. Blir spännande att se hur det ska funka. Inte helt oväntat blir det samma öl som återlanseras. Hursomhelst, det här tyder på att de eftersträvar bredden, medan utvärderingssystemet är för stelbent för att låta dessa stilar stanna kvar. Nåväl, positivt att dessa stilar lanseras i vart fall.

Spännande också att de vill lansera en svart-IPA som ska hamna i varenda liten butik. Det känns snarast som en stil som är på väg utför och jag har svårt att förstå tanken bakom lanseringen.

Något riktigt positivt är att Systembolaget vill lansera en mild. Äntligen! Vi får se om Skellefteå Bryggeri, alltså före detta Kallholmen Maltbryggeri, klarar av den utmaningen.

Spiegelau har gett ut ett nytt (?) glas, Refresh Beer Stein, som med sitt sejdelutförande verkar inriktat mot lageröl. Jag tog en av de bättre svenska lagerölen på halvlitersflaska för att sätta glaset på prov och jämförde det samtidigt med ett av mina favoritglas från samma tillverkare. Det visade sig bli riktigt stora skillnader och de kom på områden som jag inte riktigt varit med om i tidigare glasjämförelser.

Jag jämförde det med Spiegelaus "pintglas" som är ett av mina go-to-glas och som jag gärna använder till ljus lager på halvlitersflaska. De har också ett pilsglas men då det är betydligt mindre än Refresh kändes det på något vis dumt att använda det i jämförelsen.

Två saker blir direkt mycket tydliga. Ölet som hällts upp i Refresh är både något varmare och upplevs ha lägre kolsyra än ölet som hällts upp i pintglaset. Detta trots att jag hällde upp i Refresh sist. Tillsammans skapar de en påtaglig skillnad i hur ölet uppleves i de bägge glasen.

Refresh har både tjockare gods i glasets kanter och en tjockare fot, samt förstås ett handtag. Betydligt mer glasmassa alltså, och kanske är det förklaringen till den upplevda temperaturskillnaden. Jag har använt rumstempererade glas, alltså är glasen varmare än ölen och i det tjockare glaset finns då mer "lagrad" värme som kan sprida sig till ölet. Refresh har också en sorts turbinformad gjutning i insidan av botten. Den är tänkt att röra upp mer skum när man halvvägs genom ölet ger glaset lite snurr, därav också glasets namn. 

Någon kanske tänker att om man då kyler glasen i förväg så kommer Refresh att hålla ölet kallt längre. Ja, det lär det göra, men om man inte dricker ölet väldigt långsamt blir inte temperaturökning något problem för pintglaset. Problemet med kolsyran kan man dock möjligen avvärja med att börja upphällningen mer försiktigt. 

En av anledningarna till att jag är förtjust i pintglaset och de övriga glasen i Spiegelaus serier Beer Classics och Craft Beer är just att de är väldigt lätta. Refresh är väldigt tungt för ett ölglas och jag har svårt att hitta någon charm i tyngden. 

Sammantaget hittar jag inga kvaliteter i Refresh som gör att jag kan rekommendera ett köp. Priset på ca 200 kr styck, vilket man kan få ett tvåpack av de flesta andra av Spiegelaus ölglas för, avskräcker mig ytterligare.

Spiegelau Refresh Beer Stein finns bland annat på Sejdelshoppen. Direktlänk till produktsidan: http://www.sejdelshoppen.se/olglas/sejdel-refresh-0.5-liter/456/

En Öl & Whisky Mässa klämde in imponerande 12 419 besökare (dock inte alla samtidigt) i lördags, vilket är rekord för en svensk ölfestival. Å ena sidan imponerande, och något av en milstolpe att någon knäpper Stockholm Beer & Whisky Festival lite på fingrarna, å andra sidan något som skrämmer bort en del av dem med lite djupare dryckesintresse.

Det är sedan många år tillbaka en mer eller mindre oskriven regel inom alla ölkretsar jag är del i att man inte går på Stockholm Beer & Whisky Festival på lördagarna. Det är helt enkelt för mycket folk, men inte bara för mycket folk i allmänhet utan också för mycket folk som är där för att festa. Självklart kan de få ha sitt roliga också, men den som är intresserad av lite mer seriöst provande och att kunna konversera med utställarna får ut mycket mer av att inte vara där samtidigt.

I år hamnade lördagen på En Öl & Whisky Mässas i samma kategori. Mycket party, mycket fylla och många krossade glas. Inte samma tokträngsel som en lördag på SBWF visserligen, men trängsel ändå (som mest var det ca 7500 personer inne på festivalen samtidigt). Flera utställare jag pratade med upplevde också ett generellt lägre dryckesintresse från besökarna i sina montrar. En menade till och med att de inte skulle ställa ut igen nästa år då de upplevde att de kunde lägga sin energi på bättre saker, t ex att vara mer involverade i GBG Beer Week. Samtidigt säger festivalledningen att de ska utöka mässytan för att kunna ta in ännu mer folk nästa år.

Nåväl, det fanns ju ändå lite god öl på plats. Då jag huvudsakligen jobbade med c/o Hops under mässan hann jag inte med prova lika många öl som vanligt men en del blev det ändå. Allra godast var Stigbergets GBG Beer Week IPA, ölveckans officiella öl. En redigt bra IPA som tryckt sig rakt in på Ratebeers topp50-lista för IPA, vilket inte är någon liten bedrift. Det här var öl av sådan kvalitet att till och med hardcoretickers prioriterade att ta flera glas av den istället för att prova nya öl.

Ocean och Nynäshamn har gått ihop och gjort sett spännande samarbete där man bryggt exakt samma pale-ale-recept på respektive bryggeri för att se vilka skillnader olika utrustningar ger. Hur exakt samma receptet var vet jag inte (har de t ex behandlat vattnet så det får samma mineralinnehåll?), men det blev ändå en viss skillnad på de två ölen som tydligast manifesterades i en mjukare munkänsla och mer avrundade smaker i Nynäshamns version.

Oppigårds Vernal Equinox var också superbt god. Om någon nu hade tvivlat på att en pale ale från Oppigårds humlad med Equinox, Citra och Mosaic inte skulle bli bra. Ett nyare stjärnskott är Hyllie Bryggeri vars #doublenitrostout No 1 Bourbon var en riktig fröjd. 

Sen slogs man igen av hur bra FiftyFifty Eclipse är, som släpps i fem olika varianter i en webblansering i slutet av maj. Vissa av 2015:orna är något heta fortfarande men håller ändå hög kvalitet. Att sex varianter var med i topp 10 på festivalens Untappd-statistik säger väl en del.

Överlag en välorganiserad festival med många intressanta utställare, men som alltså ur mitt perspektiv får lite problem med för mycket partybesökare och kanske också några för många "partyutställare".

67 öl! Så många är det som släpps i Systembolagets lokala sortiment nästa måndag. Galet många! Känns knappast som de "nya" reglerna lokalsortimentet har gjort att det släpps färre öl, vilket en del var oroliga för när de introducerades. Nåväl, bland de 67 finns det godsaker och de har rätt så bra spridning runt om i södra halvan av landet.

På lagersidan var det framförallt O/O Ekta Pils, Jädraöl Gävle Lager och Nils Oscar FLKTIG Folktåget Lager som visade framfötterna, och då allra mest O/O. Rena och fina allihop, med mest karaktär i Ekta Pils och mest törstsläckare i FLKTIG, med Gävle Lager någonstans däremellan.

Av någon anledning var hallon en populär ingrediens i det här släppet. Ingen av de ölen var några riktiga höjdare, men däremot kommer det några suröl med andra frukter och bär som är värda ett köp. Gamla bekantingen Dugges/Stillwater Tropic Thunder dyker upp igen, och tillsammans med Beerbliotek Passion For Ginger och Tempel/Jädraöl Svitjod bildas en trio godingar. När man ändå pratar suröl är ju inte steget till brettade öl sådär jättelångt och då är det Brekeriet Brillant som gäller (sen var det ett par öl till med brett i, men i dem var det inte meningen).

Bland saisonerna i släppet var det den lättare Nya Carnegiebryggeriet Soleil och den i jämförelse kraftiga Jackdaw Saison Kongero, tillsammans med den fruktade Nils Oscar Mango Saison var öl man inte behöver vara rädd för att köpa. Någorlunda nära smakmässigt ligger Stigbergets Veteöl som också rekommenderas.

Centralbryggeriet gjorde återigen bra ifrån sig med sin Folkes IPL. Populäraste stilen i släppet var definitivt session-IPA där Remmarlöv och Good Guys Brew utmärkte sig med The Fenton Session IPA respektive Swheat White Session IPA. Bland "vanliga" IPA var det bara All In Modern Classic IPA som utmärkte sig positivt men den var å andra sidan riktigt bra. Efter att ha smakat den tolkar jag namnet som en modernt designad IPA (mycket arom, låg beska) med klassiska IPA-humlesorter så som Simcoe och Columbus. Gott i vart fall! Dessutom två bra IPA med frukt, dels Brewski Pango IPA som är en lättare variant av Pangofeber och dels All In/LOC I Milk Your Drink Shake Raspberry/Key Lime Milkshake IPA.

Jag tycker det är lite synd att Närke ska trycka ner rök i varannan öl nuförtiden, men trots att jag nog hade tyckt att den vore ännu bättre utan rök måste jag rekommendera deras Anders Göranssons Ambassadör Barleywine. Riktigt smarrigt! Och röken är väl bara halvt deras fel i och med att det är ett samarbete med Mackmyra där man använt ett fat som tidigare innehållit rökig whisky.

Till sist en kvartett mörka saker. I den finns två bäriga Uppsalakreationer i Jackdaw Zwarte Draak Mûre et Framboise och Brasstacks Blueberry Backbone. Undrar man hur öl med riktiga blåbär kontra öl med blåbärsessens smakar kan man ju jämföra den senare med Omnipollo/Dugges Anagram som släpps i småpartisläpp senare i månaden. Sigtuna Imperial Porter visade sig vara en ganska rättfram och god sak. Kanske släppets bästa öl var så Dugges Hop Hop Hop Six Ways Imperial Stout, en tung och välhumlad stout som påminner en hel del om Yeti. Den utgör första delen i en serie med sex versioner av samma grundstout och en ny version kommer släppas i TSLS varje månad. Med tanke på starten blir det en serie man definitivt lär vilja följa!

Alla öl i släppet listas nedan:

O/O EKTA Pils
30903, Göteborg, 33 cl, 29,90 kr, 5,2%

Gnesta Lager
31040, Gnesta, 33 cl, 24,50 kr, 5%

Roslagens Brygghus Gårdslager
30980, Norrtälje, 33 cl, 22,10 kr, 5,3%

Jädraöl Gävle lager
31005, Gävle, 33 cl, 24,90 kr, 5%

Jemtehed & Brande Captain Crocbuster's Great Lake Pils
31030, Östersund, 33 cl, 24,90 kr, 4,8%

Roslagens Brygghus Böhmisk Pilsner
30982, Norrtälje, 33 cl, 22,10 kr, 5,2%

Skeppsgossen Ronneby Lager
30300, Karlskrona, 33 cl, 24,90 kr, 6%

Villovägens Falu Pilsner
31020, Falun, 33 cl, 27,10 kr, 5%

Skeppsgossen Näcken
30332, Karlskrona, 33 cl, 24,50 kr, 5,5%

Qvänum Q Lager
30370, Vara, 50 cl, 42,90 kr, 5,1%

Nils Oscar FLKTGT  Folktåget Lager
31010, Nyköping, 33 cl, 20,90 kr, 5,3%

Beerbliotek A Passion For Gingers
30998, Göteborg, 33 cl, 25 kr, 3,8%

Hantverksbryggeriet Hallon
30984, Västerås, 33 cl, 37,50 kr, 6%

Dugges/Stillwater Artisanal Tropic Thunder
31032, Härryda, 33 cl, 32,70 kr, 4,5%

Brekeriet Brillant
30985, Landskrona, 33 cl, 29,90 kr, 5,5%

Tempel Brygghus/Jädraöl Svitjod
31007, Gävle, 75 cl, 69,90 kr, 4,1%

Trädskogens Bryggeri Sorbus Hallon
31017, Växjö, 33 cl, 36,90 kr, 6,2%

Marbäcks Fina Hallonöl
31001, Ulricehamn, 33 cl, 26,10 kr, 4,8%

Brygghus 19 Raspberry Pink
31023, Karlshamn, 33 cl, 29,70 kr, 5,6%

Nya Carnegiebryggeriet Soleil
31041, Stockholm, 33 cl, 22,90 kr, 4,7%

Jackdaw Saison Kongero
31002, Uppsala, 33 cl, 25 kr, 7%

Stigbergets Veteöl
31043, Göteborg, 33 cl, 27,90 kr, 4,5%

Grebbestad Saison
31042, Tanum, 33 cl, 24,90 kr, 5,9%

Remmarlöv The Bonneville Organic Wheat
30341, Eslöv, 33 cl, 21,90 kr, 4,9%

Nils Oscar Mango Saison
31015, Nyköping, 33 cl, 22,90 kr, 5,9%

Charlis Älvdans Lätt Pale Ale
30951, Kristianstad, 33 cl, 23,80 kr, 4,9%

Roslagens Brygghus Pale Ale
30977, Norrtälje, 33 cl, 22,20 kr, 5,1%

Centralbryggeriet Folkes IPL
31016, Linköping, 33 cl, 27,90 kr, 6%

U&ME Umeå Summer Ale
30997, Umeå, 33 cl, 29,30 kr, 5%

Två Feta Grisar Diamant
30991, Göteborg, 33 cl, 27 kr, 5,5%

Jemtehed & Brande The Great Adventures of Mofaza Pale Ale
31029, Östersund, 33 cl, 28,90 kr, 5%

Adelsö Lazy Afternoon Summer Ale
31013, Ekerö, 33 cl, 27,20 kr, 5%

Gamla Enskede Bryggeri Dubbel EPA
31039, Stockholm, 33 cl, 29 kr, 4,4%

Bearded Rabbit Kühl German Ale
30987, Göteborg, 33 cl, 25,90 kr, 4,6%

Brygghuset Finn Session Ale
31009, Landskrona, 33 cl, 23,50 kr, 4,4%

West Coast Golden Ale
30419, Göteborg, 33 cl, 23,90 kr, 4,5%

Qvänum Sixten
30350, Vara, 50 cl, 43 kr, 5,4%

Chad Beer Bunyip Brown Ale
31025, Svedala, 33 cl, 29,80 kr, 4,6%

Nya Victoria Falonia Mörk Ale
31022, Falköping, 33 cl, 28,20 kr, 4,1%

Råå Halfway to Bombay
30919, Helsingborg, 33 cl, 24,90 kr, 5,5%

Good Guys Brew Swheat White Session IPA
30923, Karlstad, 33 cl, 25,60 kr, 4,7%

Poppels Session IPA
31006, Härryda, 33 cl, 19,90 kr, 4,2%

Bearded Rabbit Rince & Repeat Session IPA
30986, Göteborg, 33 cl, 26,90 kr, 4,2%

Remmarlöv The Fenton Session IPA
30338, Eslöv, 33 cl, 22,80 kr, 4,5%

Beerbliotek Cash Cow Minimum Wage Session IPA
30995, Göteborg, 33 cl, 22,90 kr, 4,5%

Nils Oscar Session IPA
31012, Nyköping, 33 cl, 19,90 kr, 4,2%

Brasstacks The Conductor
31019, Uppsala, 33 cl, 27,50 kr, 6,8%

Jackdaw ADHA 483 Azacca Punch
30994, Uppsala, 33 cl, 25 kr, 6,5%

NKB The Long White IPA
31003, Ekerö, 33 cl, 27,90 kr, 4,7%

Ryentorps IPA
30806, Falun, 33 cl, 24,90 kr, 5,9%

All In Modern Classic India Pale Ale
30990, Göteborg, 33 cl, 32,90 kr, 5,6%

Brewski Pango IPA
30993, Helsingborg, 33 cl, 34,90 kr, 5,9%

Beerbliotek Cash Cow High Roller Double IPA
30996, Göteborg, 33 cl, 27,90 kr, 8%

All In/LOC I Milk Your Drink Shake Raspberry/Key Lime Milkshake IPA
30989, Göteborg, 33 cl, 34,90 kr, 6%

Chad 15 Minutes of Flame India Pale Ale
31027, Svedala, 33 cl, 29,70 kr, 5,5%

Eklöws Vintage 2016 Barley Wine
30999, Håbo, 33 cl, 58,60 kr, 13%

Närke Anders Göranssons Ambassadör Barleywine
31011, Örebro, 25 cl, 45,90 kr, 9,5%

Wermlands Kaffestout
30988, Kristinehamn, 33 cl, 24 kr, 5,5%

Jackdaw Zwarte Draak Cuvée Mûree et Framboise
31000, Uppsala, 33 cl, 40 kr, 14%

Sigtuna Imperial Porter
31034, Sigtuna, 33 cl, 27,90 kr, 8%

Två Feta Grisar Optimus Primus Imperial Honey Stout
30992, Göteborg, 33 cl, 39,90 kr, 9,5%

Dugges Hop Hop Hop Six Ways Imperial Stout
31028, Härryda, 33 cl, 39,90 kr, 10%

Brasstacks Blueberry Backbone
31021, Uppsala, 33 cl, 33,30 kr, 8%

Nya Victoria S:t Olof Havrestout
31024, Falköping, 33 cl, 29,40 kr, 4,5%

NKB Black N Blue Baltic Porter
31004, Ekerö, 33 cl, 32,80 kr, 6%

South Side California Blond Stout
31026, Skellefteå, 33 cl, 31,80 kr, 6,5%

Det Lille Bryggeri Chilli Lakrids
30783, Danmark, 33 cl, 44,90 kr, 6,6%

Maj bjuder på något av en unik händelse då vi kommer få se Founder's KBS på hyllorna. Dessutom ser jag framemot årets torrhumlade Saison Dupont liksom årets Bigfoot. Mot slutet av månaden kommer också fem olika varianter av FiftyFifty Eclipse. Här är listan på alla öl som släpps i maj.

6 MAJ SMÅ PARTIER
T5
Brewdog Albino Squid Assassin, 10704, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 7,4 % - 21000 st
Einbecker Mai-Urbock, 11374, Tyskland, 33 cl, 18,90 kr, 6,5 % - 15552 st
Garage Project Death From Above, 11207, Nya Zeeland, 44 cl (burk), 49,90 kr*, 7,5 % - 7680 st
Great Divide Old Ruffian, 11805, USA, 35,5 cl, 49,90 kr, 10,2 % - 6048 st
Grebbestad Lunator, 11385, Sverige, 33 cl, 29,90 kr, 7,9 % - 10000 st
Hanssens Oude Gueuze, 11423, Belgien, 37,5 cl, 62,50 kr, 6 % - 4800 st
S:t Eriks Pink Boots Gose, 11822, Sverige, 33 cl, 24,90 kr, 4,7 % - 6000 st
Sierra Nevada Bigfoot 2016, 11835, USA, 35,5 cl, 39,90 kr, 9,6 % - 16800 st
Stillwater Stateside Saison, 11824, USA, 35,5 cl, 37,90 kr, 6,8 % - 12000 st
To Øl Rødgrød Med Fløde, 11500, Int. märke, 33 cl, 32,90 kr, 6 % - 10080 st

T6
Magic Rock Salty Kiss, 11422, Storbritannien, 33 cl (burk), 29,90 kr*, 4,1 % - 3000 st
Struise Blue Monk Special Reserve, 11344, Belgien, 33 cl, 43,90 kr, 10 % - 4320 st

T7
Birrificio del Ducato Chrysopolis, 11628, Italien, 33 cl, 54,90 kr, 5 % - 1248 st
Eskilstuna Tripel 2016, 11386, Sverige, 33 cl, 33,30 kr, 9 % - 1500 st

20 MAJ SMÅ PARTIER
T5
Founder's KBS, 11533, USA, 35,5 cl, 69,90 kr, 12,4 % - 6000 st
Mikkeller K:rlek Vår/Sommar, 11224, Danmark/Belgien, 33 cl, 29,90 kr, 5 % - 35000 st
Omnipollo/Dugges Anagram Blueberry Cheesecake Stout, 11253, Sverige, 33 cl, 69 kr, 12 % - 10008 st
SKA Decadent Imperial IPA, 11462, USA, 35,5 cl (burk), 39,90 kr, 10 % - 12480 st
Stockholm Brewing HallonSour, 11644, Sverige, 33 cl, 34,90 kr, 4,1 % - 10000 st - flyttad till 3/6

T6
Brewski/Alefarm Elsinore, 11604, Sverige/Danmark, 33 cl, 39,90 kr, 5,6 % - 4000 st
Ocean Barley Wine Edition #1 Vår, 11685, Sverige, 33 cl, 36,80 kr, 9,8 % - 2800 st
Saison Dupont Cuvée Dry-Hopping 2016, 11605, Belgien, 37,5 cl, 47 kr, 6,5 % - 2448 st
Sixpoint C.R.E.A.M., 11488, USA, 35,5 cl (burk), 26,90 kr, 7,2 % - 4000 st
Struise Pannepot 2015, 11358, Belgien, 33 cl, 39,90 kr, 10 % - 4320 st

T7
Brewfist Spaghetti Western, 11439, Italien, 33 cl, 39,60 kr, 8,7 % - 1512 st
Ghost Brewery Black Magic Vanilla Sky, 11646, Danmark, 33 cl, 55,90 kr, 11,8 % - 1440 st - annulerad
North Coast Old Stock Reserve Bourbon Barrel Aged 2013, 11397, 50 cl, 189 kr, 14,1 % - 1000 st

26 MAJ WEBBLANSERING
FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Coffee 2015, 279 kr
FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Elijah Craig 12 y/o 2015, 279 kr
FiftyFifty Imperial Eclipse Stout High West Rye 2015, 279 kr
FiftyFifty Imperial Eclipse Stout High West Bourbon 2015, 279 kr
FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Woodford Reserve, 279 kr

Jonas Dahlbom

Under en pressvisning på Gröna Lund presenterade nöjesparken årets stora satsning. Istället för nya karuseller blir det nya restauranger och nya matkoncept där den välkända kocken Jonas Dahlbom har tagits in för att leda omvandlingen till en matdestination. Problemet är att det ingenstans i satsningen som nu rullas ut finns någon vidare tanke kring att också erbjuda ett bredare dryckesutbud.

-Vår ambition är att man inte bara ska tycka om att äta på våra restauranger när man ändå är här, utan de ska vara ett mål i sig, berättade en av Gröna Lunds chefer under pressvisningen.

Under pressvisningen visade man upp sin Biergarten, samt de nya restaurangerna Hekto BBQ och Fiesta Taqueria & Bar. Maten är väldigt tematisk, med korv, schnitzel och surkål i Biergarten, amerikansk BBQ (dvs långrökt kött) som säljs per vikt på Hekto och så olika varianter på lite mer välgjord tacos på Fiesta. 

Tematiserad mat hör väl till en nöjespark på något sätt, men jag hade hoppats på att de hade vågat bryta det totala tematänker något och satsa på bra dryck till maten istället för att tematisera även drycken. För en blaskig mexikansk lager är inte något jag vill dricka till vare sig en krispy (sic) taco med misomarinerad torsk, vispad syrad grädde, löksallad och forellrom eller en tortilla med långkokt högrev garlic and pepper, karamelliserad och picklad lök, syrad grädde och chilirostad mandel.

I Biergarten har man visserligen tagit temat till drycken (något annat vore ju rätt konstigt), och Paulaner och Melleruds är väl helt acceptabla alternativ, men är jag sugen på den här typen av mat åker jag hellre in till Soldaten Svejk, eller för den delen Akkurat som alltid har egenstoppad korv på menyn. 

-Särskilt på ölsidan är det lite klurigt då vi är uppbundna på ett exklusivitetsavtal med Spendrups, angav nöjesparkens mat- och dryckeschef som förklaring på den uteblivna dryckessatsningen.

För 10 år sedan hade det kanske varit en bra förklaring. Idag jobbar Spendrups med tillräcklig bredd på ölsidan för att det inte riktigt ska funka att skylla på exklusivitetsavtal. Sätt in Hilliards och Firestone Walker på den amerikanska BBQ'n så blir det genast ett jäkla lyft. Det passar till och med in i temat! Plocka in valfri krispig (inte krispy) pils, en weissbier och en citrusdriven IPA på taquerian så får man genast möjligheter att bygga lite spännande möten mellan mat och dryck även där.

Krispy tacos med torsk och forellrom

Nu menade visserligen samme mat- och dryckeschef att drycken skulle bli nästa fokusområde, men eftersom det är en i sammanhanget ganska enkel sak (särskilt om man bara har en leverantör att plocka från) har jag svårt att se varför man inte gjorde det samtidigt. En satsning på mat utan en tanke på drycken känns nuförtiden som en ofullständig satsning.

Hur var maten då? Tja, jag skulle säga att den är bra, särskilt i taquerian, men utan wow-faktor. Tema och trend har man tagit bättre vara, men det är kanske det man kan förvänta sig av nöjesparksrestauranger. Ja, om det inte vore för det där de sa om att de ville att restaurangerna blir en destination i sig. Dit når de inte.

Nä, på mitt nästa besök på Gröna Lund nöjer jag mig nog med en milkshake. Närområdet har visserligen inget superutbud heller, men det finns ju vattenvägar. Så när åksjukan lagt sig och magen börjar kurra tar jag Djurgårdsfärjan in till Söder där jag har massvis av bättre val för att äta och dricka gott.

I en ny rapport om statliga restriktioner kring alkohol, tobak och kost inom Europa hamnar Sverige på en ganska osmickrande andraplats (bakom Finland) i såväl alkoholkategorin som i den totala sammanvägningen. Som grädde på moset vill regeringen höja alkoholskatten igen vid årsskiftet för en smått imponerande, men återigen osmickrande, tre-i-rad med årliga höjningar av alkoholskatten. Svenska staten fortsätter alltså behandla sitt folk som barn när det gäller alkohol.

I rapporten från EPICENTER (Europen Policy Information Centre) framgår att Sverige är ett av de friare länderna när det gäller restriktioner på mat och att vi faktiskt också lever i ett land som är rätt så fritt kring tobak, enligt de parametrar som de gjort sina bedömningar efter. Däremot är vi alltså det näst mest restriktiva landet när det gäller alkohol och det är det som drar upp oss till en sammanlagd andraplats i rapporten.

Den irländska ölbloggen The Tale Of The Ale har skrivit en artikel om rapporten ur ett irländskt perspektiv och noterar bland annat att de två gånger som Irland höjt alkoholskatten under de senaste 30 åren har konsumtionen gått upp efterföljande år. När den irländska konsumtionen nu är på väg ner är det utan att det skett några statliga åtgärder. Så när den svenska alkoholskatten nu är på väg att höjas är det svårt att hitta några folkhälsoargument i det. Nä, det handlar förstås om att öka intäkterna till staten.

Du och jag kanske inte drabbas så hårt av att våra öl kommer kosta några tiotals ören mer, men en höjd alkoholskatt gör det svårare för våra svenska dryckesproducenter. Särskilt jobbig blir höjningen för dem som är nystartade eller är på väg att starta. Samtidigt verkar idéerna kring en differentierad alkoholskatt med lägre skatt för små bryggerierna gå förbisedda från politiskt håll.

All heder åt svenska dryckesproducenter som kämpar på medan staten ständigt motarbetar dem. En del av er skulle behöva dumpa lite mer öl innan ni börjar sälja till konsumenter, men jag förstår att det blir svårt att få råd med när staten ständigt gör det svårare för er att få inkomster.

Det är vår och det är hög tid att dricka saison, eller vad säger ni? Systembolaget verkar tycka det i alla fall som släpper inte mindre än tre saisons och dessutom en öl ur den närbesläktade stilen bière de garde. Skulle aprilvädret slå till och det börjar snöa kan man värma sig med någon av de tre fatlagrade barley wines som dyker upp, allra helst den fenomenala Bourbon Bötet. Här är snabbrecensionerna för det andra aprilsläppet.

[Namn]
[Art.nr., Ursprung, Volym, Pris, Alkoholhalt, Modul - Beställt antal]
[Mitt omdöme]
[Datummärkning (om det fanns någon läsbar på provflaskan)]


St Sylvestre Bière Nouvelle 2016
11812, Frankrike, 75 cl, 77,10 kr, 7,5 %, T6 - 3780 st
Mjukt brödig med lätt fruktighet och härligt pigg beska med mycket örtiga och höiga toner. Alkoholen ger lite extra tryck i slutet. Riktigt gott, men inte alls som jag minns den från tidigare år.
Bäst före: 19.02.17

Weihenstephaner 1516 Kellerbier
11569, Tyskland, 33 cl, 19,90 kr, 5,6 %, T5 - 30000 st
Lätt brödig med mycket spannmålskaraktär och höig kryddighet. Mjuk beska. För lite bröd och för mycket spannmål för min del.
Bäst före: 27.01.17

Hanssens Oude Gueuze - flyttad till 6/5
11423, Belgien, 37,5 cl, 62,50 kr, 6 %, T5 - 4800 st
Mycket ek, lätt funk och inte alls så hemskt syrligt som Hanssens kan bli ibland. Härligt nyanserad med lätt vinägertouch men framförallt citronjuicig syrlighet.

De Ranke Saison de Dottignies
11692, Belgien, 75 cl, 69 kr, 5,5 %, T6 - 2016 st
Pepprig och lätt fruktig smak som är riktigt torr, med lätt jordigt inslag. Nyanserad men lättdrucken. Väldigt tilltalande smak som bjuder in till fler klunkar.
Bäst före: 05.12.2020

De Glazen Toren Saison d'Erpe-Mere
11681, Belgien, 75 cl, 73 kr, 6,5 %, T6 - 2400 st
Friskare, fruktigare och fylligare än ovanstående öl, med lite försiktigare pepprighet som dyker upp först i eftersmaken. Däremot nyanserad, lättdrucken och tilltalande på samma sätt.
Buteljerad: 06 FEB. 2016

Hornbeer Vårøl
11802, Danmark, 50 cl, 49,90 kr, 6,4 %, T5 - 6204 st
Fruktigt humlig med kakig maltbas. Medelstark beska. Enkelt, fräscht och gott.

Stillwater Stateside Saison - flyttad till 6/5
11824, USA, 35,5 cl, 37,90 kr, 6,8 %, T5 - 12000 st
Fint nyanserad fruktighet med lätt kryddighet bakom och en liten lätt syrlig touch. Följs av en mjuk beska. Fräscht!
Bäst före: 2016.09.11

Surly/Mikkeller Brett Mikkel's IPA
11816, USA/Danmark, 75 cl, 119 kr, 7,5 %, T6 - 4200 st
Humlefruktigt, brettfruktigt och brettfunkigt i en sammansvärjning som fungerar finfint. Torr avslutning där funken tar över från humlen och dominerar eftersmaken.

Nynäshamn Bötet Barley Wine Bourbon
11231, Sverige, 25 cl, 44,60 kr, 10,5 %, T5 - 6000 st
Mjuka bourbontoner som smälter in i ölets kola- och karamellsmaker. Lätt, lätt ekton. Otroligt mjukt och lent samtidigt som det finns ett fint smakdjup. Lätt eldig avslutning. Supersnyggt!
[Länk till full recension]

Founder's Curmudgeon
11573, USA, 35,5 cl, 37,90 kr, 9,8 %, T5 - 12480 st
Tydliga "råa" ektoner blandar sig fint in bland kolasmakerna vilket skapar en mer mogen smakupplevelse som är lite mer utmanande. Verkligen en öl att avnjuta långsamt.
Bäst före: 15/11/16

North Coast Old Stock Ale 2015
11212, USA, 35,5 cl, 41,90 kr, 11,9 %, T5 - 8016 st

Karamellig och knäckig med lätt fruktighet och en mild vaniljton. Något eldig men inte särskilt tung i smaken. Lagringsobjekt.

Dieu du Ciel Chemin du Croix
11732, Kanada, 34,1 cl, 39,90 kr, 7,5 %, T6 - 3456 st
Knäckebrödig och chokladig med lätt bränd smak i avslutningen. Balanserat och trevligt. Lättdrucket, faktiskt.
2016-01-14 (oklart om det är bäst före eller buteljeringsdatum)

Left Hand Wake Up Dead Nitro
11830, USA, 35,5 cl, 52,90 kr, 10,2 %, T6 - 1992 st
Nitron ger en helt annan munkänsla men jag är inte säker på att jag gillar det. De rostade tonerna känns skarpa medan andra smaker faller lite platt. Mja, var nog inget för mig det här.
Bäst före: 01/17/17

Brooklyn Improved Old Fashioned
11624, USA, 75 cl, 149 kr, 12,8 %, T7 - 1100 st
[Provad inför marssläppen.] Kryddig doft som direkt får en att tänka på en old fashioned. Bourbon, kryddor och apelsinskal. Kanske att det blir lite för mycket kryddor jämfört med bourbontonerna för att bli riktigt lik en old fashioned hela vägen igenom, men ändå snyggt att komma så nära och dessutom behålla känslan av att det trots allt är öl. Gott är det också.


I T7 släpps även följande öl som inte var med på skribentprovningen:
Garage Project Touch Wood, 11310, Nya Zeeland, 65 cl, 139,90 kr, 9 % - 1960 st
North Coast Old Stock Cellar Reserve Rye Whisky Barrel Aged 2014, 11232, USA, 50 cl, 179 kr, 13,7 % - 564 st
North Coast Old Stock Cellar Reserve Wheat Whisky Barrel Aged 2014, 11268, USA, 50 cl, 179 kr, 14,4 % - 600 st

Under Drie Fonteinens Open Door Days i början av september ifjol släppte de en ny, unik kreation vid namn Zenne y Frontera. Namnet har sin förklaring i vad själva ölet är för något, nämligen lambic som lagrats i ett år på 40 år gamla Oloroso- och Pedro Ximénez-fat. Zenne för platsen där ölet kommer ifrån, Frontera för platsen där faten kommer ifrån. En öl tänkt för att överbrygga gapet mellan öl och vin. Nu har flaskor letat sig fram till Akkurat, som är den enda krog utanför Belgien som har fått in ölet. Därmed hög tid för en recension!

Det här är inte riktigt en geuze i meningen en blandning av lambic av olika ålder, utan det är en ung lambic som lagrats på 40-åriga Oloroso- och PX-fat. Totalt rör det sig om nio Olorosofat och tre PX-fat, vilket har gett lambic till omkring 4000 flaskor. Akkurat fick nyligen in 60 stycken, varav cirka hälften var kvar vid mitt besök.

Det här är en öl som behöver dekanteras och luftas för att hitta sin fulla potential, vilket också personalen på Akkurat gör åt en.Väl i glaset bjuder det på en arom som man kanske inte är helt van vid från lambic, med toastade toner, sherry, druvor och russin. Mjuk men invecklad, så man skulle kunna spendera mycket tid på att identifiera alla toner i doften.

Smaken är inte heller riktigt vad jag väntade mig och här börjar man minnas intentionen med att låta ölets och vinets värld mötas. Smaken är inledningsvis mjuk med fruktiga toner av sherry och druvor. Funkigheten är tillbakadragen, medan de toastade tonerna från doften hittar fram igen. Syran kommer först i avslutningen men är mild och angenäm.

Jag samtalade med en äldre herre bredvid mig vid baren och bjöd honom på ett smakprov. Han var först tveksam till att ta emot det då han tyckte att han på äldre dagar börjat få svårt för att hantera syran i lmbic. När han väl ändå provade blev han mycket nöjd med den milda syrligheten i ölet och tyckte det var mycket gott. Jag hoppas du fick kul på festen du skulle vidare på sen.

En flaska på Akkurat går loss på 695 kr och Stene har intygat att priset inte kommer att höjas. De prisrapporter jag har hört från Belgien anger priser kring €50 där nere.

Helt klart en upplevelse!

(Sheryfaten har för övrigt blivit återfyllda så det kan komma mer av denna öl.)

En del öl går förstås att lagra men de allra flesta är trots allt sådana som är bäst att dricka färska. En del kommer bara som fatöl, vilket inte ens ger konsumenten ett val kring när den ska drickas. Visst finns det riktigt bra öl som är tillgängliga året om, men många öl som erbjuder smakupplevelser i världsklass får vi kanske bara chansen att dricka vid något eller några tillfällen om året. Det är inte bundet till årstiderna, men det blir ändå en sorts säsongsvara.

När Akkurat kör Frankenfestival och serverar utmärkt tysk pilsner, vollbier, kellerbier, märzen, rauchbier och så vidare i veckorna två är det den kanske enda chansen på hela året att inom Sverige kunna dricka öl av de typerna i absoluta toppkvalitet. När Omnipollo trycker ut en ny batch Astral är det en av få chanser att dricka riktigt bra IPA på fat som man vet är tokfärska. När Pilsner Urquell drar upp ofiltrerad och opastöriserad öl till Sverige, ja då gäller det att passa på.

I vårt globaliserade samhälle är vi vana att kunna få vad vi vill, när vi vill. Och visst kan vi köpa tomater mitt i vintern, men vill man ha riktigt goda tomater, ja då gäller det att köpa dem när de faktiskt är i säsong. Lite så är det också med öl. Vissa typer av öl i alla fall.

Några årstidsbundna säsonger är det inte riktigt tal om, även om vissa saker händer samma tid varje år. Ytterligare en liknelse med frukt och grönt är att man i många fall kan resa till platser där "säsongen" för en viss typ av öl är betydligt längre, eller finns året runt. Åker man till amerikanska västkusten hittar man grym IPA utan problem. Åker man till södra Tyskland kan man dricka lageröl i toppklass. Åker man till Pilsen kan man dricka ofiltrerad och opastöriserad Pilsner Urquell på plats. Året runt.

Att det i det här så globaliserade samhället finns kvar såväl lokala och regionala specialiteter som kan dyka upp i Sverige någon gång per år och som annars är något man måste resa för att uppleva, det är något som bidrar väldigt mycket till min uppskattning för öl. Det blir mer naturligt och i samma veva också mycket mer romantiskt. 

Bra öl har vi på hyllorna och i kranarna för jämnan, och en del öl kan man spara i flera månader eller till och med år, men några av de där allra bästa upplevelserna måste man vara närvarande där och då för. Jag bryr mig inte så mycket, tror jag i alla fall, om hur många (eller få) flaskor som görs av en öl eller hur mycket hype den har fått. Däremot tycker jag att den där känslan av att det man dricker bara finns under just de dagarna och sen inte igen förrän nästa år, eller att det bara finns på den plats man har rest till, är svårslagen.

Skulle det inte vara bättre om de här upplevelserna var tillgängliga året runt? Ur någon sorts sensorisk synpunkt, så visst, men charmen skulle försvinna. Vi har trots allt ändå tillgång till en hög nivå på det mesta under hela året. Men så kommer de här tillfällena då man får det där lilla extra.

Nåväl, det hela är bara en liten betraktelse på något som jag tycker om med vår ölvärld. Vad tycker ni?

Nästa vecka släpps en öl som nog många med mig har hoppats på skulle dyka upp, nämligen en bourbonfatslagrad variant av Nynäshamn Bötet Barley Wine. Jag har haft möjlighet att testa ölet redan nu och kan väl bara säga att det har varit rättfärdigade förhoppningar.

När krogen Man in the Moon fyllde 20 år gjorde Nynäshamn en väldigt limiterad bourbonlagrad variant av sin Bötet Barley Wine. Så limiterad att det bara fanns ett enda fat (eftersom den lagrats på ett litet bourbonfat). Då blev den väldigt hyllad.

Nu har Nynäshamn haft den goda smaken att återigen lagra Bötet på bourbonfat men den här gången i lite större skala. Hela 6000 flaskor á 25 cl kommer att släppas på Systembolaget den 22/4. Ölet som bryggdes 2014 har först fått mogna på ståltank och har sedan lagrats på bourbonfaten.

Det här är ingen bourbonbomb utan ett barley wine som i första hand smakar just barley wine, med extra toner av bourbon, vanilj och ek. Ungefär vad man förväntar sig av en kreation från Nynäshamn, som sätter stor stolthet i att göra balanserade öl. 

Doften är något anonym, vilket även olagrad Bötet kan vara emellanåt men i smaken öppnar nyanserna upp sig. Karamellen, fudgen och frukten från grundölet har fått nya smakvänner i en bourbonton som främst ligger i början av smaken, en vaniljton i mitten och en ekton som ligger i bakgrunden hela vägen. Eken ger också en lätt strävhet som gör ölet stramare och minskar upplevelsen av sötma.

I eftersmaken får ektonen sällskap av en lätt humlig ton, men ölet har en väldigt mild beska. Tillsammans med att sötman inte heller är särskilt stor ger det en stor kontrast i smakintensiteten jämfört som gör att det känns en liten aning tunt i avslutningen, men den detaljen är också det enda jag har anmärka på.

När Bourbon Bötet släpps kommer det att kosta 44,60 kr per flaska. Det är några kronor för 25 cl öl, men det kommer det också vara värt om man gillar Bötet.

Under helgen i Tallinn använde vi förstås tiden runtomkring Tallinn Craft Beer Weekend till att utforska Tallinn ur ölperspektiv. För min egen del blev jag positivt överraskad i det stora hela, även om det också fanns ställen som knappast behöver besökas. Att många av de bättre ställen ligger inne i gamla stan eller bo gångavstånd därifrån gör också att det är lätt att utforska öllivet till fots.

Kombinationen av närheten till vårt boende och det tidiga öppnandet gjorde att Hell Hunt blev vårt första besök. Deras öl (och cider) under eget namn konstaterade vi ganska fort att man kan hoppa över och det internationella utbudet är inte särskilt upphetsande för en svensk. Däremot har de flaskor från en dryg handfull estniska småbryggerier vilket gör att det trots allt kan vara värt ett besök.

Vidare till Põrgu som ligger i en källarlokal mittemot en gammal kyrka. Sightseeing! När man väl lyckats dra ut någon av de tunga stolarna med solida stålramar kan man kika runt i en omfattande ölmeny. Mycket importerat men också mycket estniskt, framförallt mycket från de bättre bryggerierna. Här finns också några kranar med bland annat öl under eget namn som var riktigt bra. Här hade jag gärna hängt mer men öppettiderna var inte helt kompatibla med vårt schema i övrigt.

Flera av pubarna har egen mat men vill man gå till en riktig restaurang kan jag rekommendera ett besök på Von Krahli Aed som ligger mycket nära Põrgu. Just under veckan för vårt besök hade de en specialkomponerad trerättersmeny som matchats med tre öl från Põhjala. Det helt perfekt pocherade ankägget i förrätten imponerade riktigt mycket, även om smakkombinationerna inte var helt balanserade. Deras vanliga meny kan se något enkel ut men om den håller samma tekniska nivå som den här specialmenyn lär man inte ångra ett besök. 

Just Põhjala har också ett eget ställe, Speakeasy. Ett litet krypin som är extremt enkelt inrett med spånskiveväggar och stolar som verkar vara hämtade från en skola, men också med en större uteplats. Här serveras förstås flera av deras egna öl både på kran och flaska, samt att de har en del flaskor från ett fåtal vänbryggerier, bland annat Lervig. Det riktigt fina här är att även om de inte har någon egen mat så kan man beställa mat från grymma Burger Box som ligger vägg i vägg. Det finns till och med en liten lucka i väggen in mot det Burger Box som man får sin levererad igenom.

Ställen som Beer House och Brewery Õlleklubi springer man lätt förbi när man går runt i gamla stan men man bör inte spilla sin tid på dem. Ölen på dessa bryggpubar är nämligen inget att ha. Möjligen kan man gå in Beer House och ta en pretzel med superstark senap, bara för den upplevelsens skull.

Sist men inte minst är Koht verkligen värt ett besök. Som ett litet vardagsrum med en bar, och som håller öppet väldigt sent om man gillar att bärsa till morgontimmarna. För att vara så litet har det väldigt mycket öl, både på fat och flaska samt med stort fokus på estnisk öl och cider. Vägg i vägg ligger också en liten ölbutik som verkar vara en av de bättre i stan. Själva puben ligger innanför och är väldigt anonym utifrån, men har du gått till Lai 8 och hittat ölbutiken så har du hittat rätt.

Ni kommer väl ihåg mitt löfte att uppmärksamma fler grymma öl i det fasta sortimentet? Specifikt sådana som kanske faller utanför de rådande trenderna. Det är dags igen och den här gången blir det en titt på ölet som satte igång hela tanken med en sådan artikelserie, nämligen Traquair House Ale som är en av världens allra bästa scotch ale.

Traquair House Ale har nu funnits på Systembolaget i några månader och jag hoppas att det får många till på sig utan att försvinna från hyllorna. Det är ett öl som saknar motstycke i Sverige och särskilt på Systembolaget. En scotch ale, eller wee heavy som stilen ibland också kallas, som klockar in på 40:e plats på Ratebeers topplista för stilen, men då är i stort sett alla öl på platserna 1-39 amerikaniserade varianter. Så när jag kallar Traquair House Ale för en av världens i mitt tycke bästa traditionella scotch ale verkar jag vara överens med en hel del andra.

Tradition är det också gott om på Traquair House, en skotsk herrgård med anor från 1400-talet. Själva bryggeriet är bara en liten del, halvt undangömt i källarvåningen i ena flygeln. Det har i sin tur anor från 1700-talet men stod länge oanvänt, tills det grävdes fram av den förre lairden Peter Maxwell Stuart och fortfarande visade sig vara i användbart skick. Nu har det kompletterats med något modernare utrustning men de gamla jäskaren i rysk ek används faktiskt fortfarande.

Traquair House Ale är bryggeriets flaggskepp och en av en handfull öl i regelbunden produktion. Med dess mahognyfärg och fylliga doft vet man nästan innan man smakat ölet att det kommer vara fullt av maltig härlighet. Utan att bli sött är munkänslan kraftig, fyllig och riktigt...tja...brittisk. Det är inte många öl häromkring som lyckas med att få till en sådan munkänsla, som genast gör att man börjar fundera på var man lagt receptet till sin favoritstuvning.

Smakerna drar åt toffee, fruktkaka, plommon, dadlar, sirap och lätt sherry. Kanske är det som jag inbillar mig men ibland hittar man en svag liten ekton också. Ölet är fint nyanserat och tillsammans med munkänslan skapar det en djup smakupplevelse. När man svalt ölen börjar man omedvetet smaka mot gommen för att sedan svälja igen. Humlesmaker? Nä, en mild beska bara, mer behövs inte här.

Det blir nästan fel att skriva om det här ölet på våren, för det är på många sätt en höstöl med smaker som bara skriker efter vilt, rotfrukter, grytor och långkok. Det gör sig också fint med en mildare cigarr, då ölets sötma lockas fram och blir lite tydligare. 

Det här är definitivt en öl att återkomma till. Är det så att man upplever att ölet är lite spritsigt och kanske till och med har tydliga estrar åt bananhållet, ge då ölet en månad eller två så kommer det mogna in till den härliga smakprofil jag beskrivit här.

Är man nyfiken på att läsa mer om Traquair har jag skrivit lite om ett besök på herrgården här. Dessutom har jag skrivit en något längre porträttering av House Ale i c/o Hops #13.

Under helgen som gick arrangerades Tallinn Craft Beer Weekend, en festival som plockat de bästa bryggerierna från Estland, slängt in några ryska och lettiska toppbryggerier i mixen och toppat med några internationellt erkända bryggerier och fantombryggare från bland annat USA, Storbritannien och Danmark. En balt tillställning där det var lett att hitta bra öl!

Det här var andra året som TCBW arrangerades men första gången jag besökte det hela. Det var till och med första gången jag satte min fot i Baltikum. Den fotnedsättning blev dock några timmar senare än planerat. Tjock dimma över Tallinn på torsdagsmorgonen gjorde att vårt lilla propellerplan fick vända tillbaka till Arlanda efter att ha tagit några varv över Tallinn. Efter en stunds väntan på marken kom klartecken för ett nytt försök och den gången gick det bättre.

Upplägget liknar det på Copenhagen Beer Celebration, på så sätt att en biljett för inträde och därefter fria smakprov samt att varje utställare har två kranar att servera sin öl på. Till skillnad från CBC som kör med två pass per dag var det däremot bara ett pass per dag i Tallinn, men alla utställare bytte sina fat ungefär halvvägs genom passen. Ölmässigt kan man väl säga att det blev som två pass per dag ändå alltså. Med 31 deltagande bryggerier och fantombryggerier var de sex timmarna per dag alldeles tillräckligt för att prova sig igenom det man ville prova, ta sig en matbit och hinna med det man vill prova efter ölbytet. 

Bakom festivalen står estniska Põhjala och det var också de som var ett av de mest imponerande bryggerierna under helgen. Huvudbryggaren Chris Pilkington arbetade tidigare på Brewdog och man kan ana en del influenser därifrån i Põhjalas öl men också med tydliga estniska idéer så som den häromkring närmast obligatoriska rågölen bland sina huvudöl. På festivalen ställde de främst upp med sina specialare, bland annat festivalens kanske allra bästa öl, Odravein Bourbon BA.

De två ryska bryggerierna, AF Brew och Bakunin, stod också ut. Åt båda håll. Medan de både bidrog med några av festivalens sämre påhitt till öl väljer jag att komma ihåg deras mer lyckade öl där några hade kunnat bli kioskvältare i Sverige. AF Brew Mosaic IPA hörde till fredagens bästa öl och Bakunin Eclipse åstadkom samma bedrift på lördagen. Den ryska marknaden var tydligen även viktig för flera av de estniska bryggerierna så det rör på sig även hos den stora grannen i öst.

Bland festivalens, för svenska öldrickare, något mer välkända bryggerier märktes bland annat Cigar City, Boneyard, Stone, Buxton, Mikkeller, Beavertown, De Molen, Brew By Numbers, Brewdog, To Öl, Lervig, All In och Loverbeer. I de flesta, men inte alla, fall levererade de ungefär vad man kan vänta sig av dem.

Om man inte var vegetarian var också matutbudet bra, om än begränsat till tre olika försäljare. När en av dem är fantastiska Burger Box spelar det inte så stor roll att det inte fanns så många andra att välja på. Deras burgare är nämligen heeelt fantastiska!

Dessutom gott om sittplatser, gott om ställen att skölja sitt glas, o-gott om köer (förutom till Burger Box kring mitten av passen), gott om toaletter (bajamajor, om man ska vara sanningsenlig) och i stort sett ingen risk att bli utan en öl man ville prova. Festivalbiljett, boende och resa gick inte heller på några större pengar och för den som ville få allt arrangerat ordnade svenska importören Original Brands också en gruppresa över helgen, också den till vad som verkade vara ett bra pris.

Pricken över i:et var att utflyttade britten Phil och hans fru (?), som jag missade namnet på, satte upp en liten och högst inofficiell Tallinn Crap Beer Weekend, med ett bord byggt av några backar, plastglas och sju PET-flaskor med makrolager från bland annat Vitryssland och Ryssland, utanför lokalen inför lördagens öppning. Inte det minsta gott men ett kufiskt inslag och en kul motpol till "hipsterölen" som serverades inomhus.

Nästa tillskott på Uppsalas bryggerikarta blir Porterstekens egna bryggeri. När kontraktet för lokalen nu är påskrivet och utrustning är beställd kan jag äntligen gå ut med denna nyhet. De första ölen väntas släppas till nästa vår, beroende på hur lång inkörningsperiod som behövs när utrustningen väl är på plats.

Det är en gammal dröm som nu går i uppfyllelse när jag får starta min egen bryggeriverksamhet. Pengarna kommer ur egen ficka och från en lokal ölälskande investerare. Med ett bryggverk på 1000 liter samt två 500-literstankar, två 1000-literstankar och åtta 2000-literstankar hoppas jag på kunna komma upp i en produktion om cirka 200 000 liter på något års sikt. När det händer finns plats i lokalen för ytterligare några kombitankar för att växa ytterligare.

Ölen kommer att serveras på fat och burk, inledningsvis runtom i Uppsala samt på svenska toppkrogar som Akkurat, Oliver Twist, The Rover m fl, samt export till Spanien, Storbritannien och USA. Vi siktar på att ha fyra-fem året-runt-öl, bland annat en svart saison med mandarinskal, en rosmarin-IPA, en chiligose och en ginfatlagrad mangostout i folkölsstyrka.

Under mina sex år som ölbloggare har jag besökt mängder av bryggerier med något av en dold agenda om att lära mig olika lösningar att applicera i mitt framtida bryggeri. Samtidigt har jag alltså utbildad mig till ingenjör för att komplettera den tekniska biten. 

I och med detta kommer aktiviteten på bloggen att dras ner något men den kommer att leva kvar. Då jag har anställda bryggare redan från början kommer inte jag själv behöva jobba 18 h om dygnet i bryggeriet för att det ska gå ihop.

Håll utkik efter Portersteken Brewing omkring det här datumet nästa år.