Lagringsexperiment: Maredsous 8

Bäst före september 2012. Börjar bli dags att öppna nu då. Nu var ju det här i och för sig hyfsat planerat snarare än en olyckshändelse. Det rör sig nämligen om en flaska Maredsous 8 som jag ville testa med 5-6 år på nacken. Ytterligare en flaska från tiden då jag började lägga undan öl för lagring alltså. Så här har det gått med den.

Kolsyran är fortfarande pigg och korken går ur flaskan utan allt för mycket mankraft. Upphällningen får göras något försiktigt för att inte få för mycket skum i glaset. Inga jästflak som virvlar runt i flaskan, ingen grumlighet, bara en ren och vackert brun öl. 

Med lite snurr på glaset börjar en tydlig arom av likörpralin träda fram. Jag som med åren har vänt 180 grader från att hata likörpraliner till att tycka om dem blir således glad. Därtill kommer de väldigt typiska tonerna av lagrad mörk belgare med torkad frukt, marmelad, farinsocker och madeira, men kanske också lite dra åt våt papp som indikerar att det här kan vara på väg utför.

Smakerna är lena men utan någon större tyngd bakom. Det påminner mycket om en lätt utspädd variant av lagrad Chimay Blå. En lätt syrlighet följs av en lätt sötma och däremellan kommer de där smakerna av likörpralin och dess kompanjoner från doften, men också en lätt, angenäm kryddighet. 

Jag har varken ätit eller druckit något annat än vatten de senaste timmarna och ändå känns en öl på 8 % som att den är lite tunn i avslutningen. Det är inte så jag minns Maredsous 8. Om det inte vore för den aspekten skulle jag säga att den lagrats fint och även om den börjar visa tecken på att vända neråt hade jag inte nödvändigtvis rekommenderat att lagra den kortare. Om det inte vore för just det där nästan lite vattniga alltså. Kanske var den verkligen bäst före september 2012.

Maredsous 8 har tyvärr försvunnit ur Systembolagets fasta sortiment men man kan fortfarande beställa storflaskorna, dock endast i kollin om 12 flaskor.