Innan förra veckans Köpenhamnsvisit var det över ett år sedan jag var där senast. Sedan dess har det öppnat några nya etablissemang som blev självklara mål för denna resa, utöver själva huvudeventet förstås. Det bjöds på fräscha nudlar, tunga köttstycken och stängda tacotruckar. Ställen som är värda återbesök för kvaliteten på maten, ölet eller för att de just var stängda den här gången.
Först ut blev Mikkellers nya ramenställe Ramen To Biiru som de öppnat tillsammans med Bento. Keith Shores tecknade ansikten pryder ingången och gör den något anonyma fronten lite enklare att hitta. Inomhus är det däremot inte så mycket som gör att man känner igen det som ett Mikkellerhak, utan inredningen består av ett lågt långbord gjort av två massiva plankor och så några barstolar längs med fönstren.
Maten beställer man vid en liten maskin vid ingången där man väljer mellan shio, shoyu och miso samt vilken dryck man vill ha till. När man trycker på de små knapparna får man en liten lapp som man sen tar med till kassan och betalar. Kanske en gimmick enligt vissa, men det hjälper att bygga upp en atmosfär av att det här är något annat än en Mikkeller Bar.
Till restaurangen har Mikkeller tagit fram en särskild öl i belgisk stil som ska vara gjord för att passa bra ihop med maten. Dessutom finns fyra andra av Mikkellers öl, men jag valde såklart just Ramen. När jag först smakade på ölet var det alldeles för beskt och med för vass kolsyra. Men så kom maten in och med den ändrade ölet karaktär och blev mycket behagligt. Själva maten var kanske ännu bättre, med en riktigt god och fräsch buljong med perfekt kokta nudlar och så två ägghalvor med krämig gula och en mör bit fläsk. Två tummar upp!
Ramen To Biiru är en restaurang och inte något ölhak. Hit går man för att äta, och med närheten till Mikkeller & Friends (ca 1 km) är det fint att kombinera dessa två. Ännu närmare ligger det också nyöppnade Åens Ölbar men eftersom vi intog vår Ramen vid lunchtid och Åens öppnar senare blev det istället en tur upp till just Mikkeller & Friends.
Efter att ha väntat på en ny fatöl som aldrig kopplades på hade så klockan blivit så mycket att det var dags att äta igen. Åens fick vänta till en annan gång och vi tog oss ner till nästa för mig nya hak. Warpigs.
Jag vet inte riktigt om atmosfären tilltalade mig, det blir inte direkt mysigt inne i den stora och något kala lokalen. Däremot är det rökta köttet riktigt gott och ölen håller ännu högre kvalitet. Köttet beställs per kvartspund (ungefär 110 g) och man kan alltså välja mellan att plocka ihop några olika saker eller ta en större bit. Allt slafsas upp på en bricka och så går man till baren och väljer sin öl.
Här är ölutbudet så pass stort och bra att man kan ha en lång, god kväll här utan att ha maten som ursäkt för att svänga förbi. 20 kranar med öl i toppklass. Min favorit blev Mo'Saic Mo'Problems som rent utav strålade av Mosaic-humle.
Sen kom nästa dag och med den planer på att testa på Hija De Sanchez, en tacotruck som håller till kring Torvehallarna, och som bland annat gjort en samarbetsöl med just Warpigs. Men den höll inte öppet den dagen, eller möjligen inte alls under vintern, så det får vänta till en annan gång.
Bara två utav fyra nya ställen på önskelistan avprickade men med tanke på kvaliteten på dem så får det betyget väl godkänt ändå. Sen följdes det ju upp med själva huvudeventet som var över alla förväntningar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar