Otrendig världsklassöl

Idag satte jag mig ner och drack en ganska nysläppt öl på Systembolaget. En öl som jag tyckte var mycket bra, med många positiva smakaspekter som man inte hittar i vilken öl som helst. Samtidigt insåg jag att den nog inte kommer sälja så bra, för den är varken i en trendig stil eller från ett hippt bryggeri.

Med tanke på vilka öl som säljer allra mest här i landet är det väl knappast någon överraskning att kvalitet inte är någon förstahandsfaktor när folk väljer vilken öl de ska köpa. Ändå är vi nog många som vill intala oss att vi köper öl för att den är god. Det är ju det hela det moderna hantverksbryggandet sägs vara byggt på, att man gör öl man själv vill dricka istället för att kostnadsoptimera slutprodukten i alla led.

Nu behöver man inte tycka att något är gott bara för att det håller hög kvalitet förstås. Gillar man inte smaken så gillar man inte smaken. Men den här ölen som jag drack idag fick mig ändå att tänka lite kring smak, kvalitet och hur vi väljer vilka öl vi köper. 

Släpp en hygglig (session-)IPA på burk på Systembolaget så är det nästan garanterat instant success. Släpp en lager, bitter eller scotch ale i världsklass och du får antagligen kämpa med marknadsföringen för att den ska klara sig igenom första utvärderingsperioden. Heter du Omnipollo, Oppigårds, Brewski, Brewdog, Mikkeller eller, säg, SKA har du nästan automatiskt ett litet försprång till en öl som smakar precis likadant men har ett mindre känt namn på etiketten. Är du lite mindre känd blir det helt enkelt lite svårare även om din öl är top notch.

Jag missunnar absolut inte någon sin framgång, utan det jag funderar över är hur vi väljer vilken öl vi konsumenter köper. Det uppenbara svaret är att bara för att man köper något annat än öl från de stora bryggerierna så påverkas ens beslut i mycket hög grad av marknadsföring och imagebyggande. Om våra beslut bara styrdes av kvalitet borde nämligen utbudet på Systembolaget se helt annorlunda ut.

Okej, begreppet kvalitet är väldigt svårt att definiera på ett objektivt sätt, vilket gör diskussionen något. Varken jag eller någon annan har monopol på att säga vilka öl som är bra och vilka som är dåliga. Men det ligger inte jättelångt bort att påstå att öl som Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen, Traquair House Ale, Rochefort 10 och Westmalle Tripel, för att nämna några, håller hög klass för att inte säga världsklass. Ändå har tre av dem ramlat ur Systembolagets fasta sortiment och den fjärde, Traquair House Ale, som just släppts gissar jag får det lite tungt även om jag hoppas den klarar sig ett tag. 

Jag som bloggar om öl är inte heller oskyldig. Det blir stort fokus på nya öl eller bryggerier som har ett nyhetsvärde medan bra öl som står på hyllan inte får så mycket utrymme. Det finns helt enkelt så mycket nytt att skriva om att det fyller ut utrymmet man har. På de andra ställen jag skriver är urvalet visserligen betydligt mer riktat mot kvalitet snarare än nyhetsvärde, men här på Portersteken kan det nog bli lite bättre. Nyhetsvärde är viktigt för en blogg, det är det många läsare kommer hit för inbillar jag mig, men jag tror inte man behöver fastna där.

För att avsluta detta något svamliga inlägg vill jag bara uppmana att köpa lite otrendig men bra öl nästa gång du är på Systembolaget. Hoppa över IPA, suröl och nyheter en gång för att köpa lite scotch ale, pilsner, schwarzbier och porter istället.