Gouden Carolus är nog i Sverige allra mest kända för sin Cuvée Van Der Keizer Blauw, en riktigt tung och söt belgare på 11 % som är känd som en bra lagringsöl. Eller kanske snarare, den är känd för att vara väldigt söt när den är ung och i behov av lite tid för att hitta sig själv. När jag bjöd välgörenhetsgänget på provningen i helgen så plockade jag fram den här ölen från 2005, 2010 och 2015 så vi kunde testa om den verkligen blev bättre med lagring.
När jag började lagra öl i början av 2010 var det just Cuvée Van De Keizer Blauw som var bland de första ölen att ställas ner i källaren. Då var det förstås en flaska från 2009 och den står fortfarande kvar där i källaren. Några år senare sprang en bekant på flaskor från 2005 (och 2008) i en ölbutik i Danmark och löste så att jag fick en flaska. Med en tioårig flaska och en färsk flaska från när den släpptes nyligen kompletterades såklart med en flaska från 2010 för att få fina femårssteg mellan årgångarna.
Det här ÄR en öl som är väldigt söt när den är färsk och även om senaste årgången är ovanligt bra redan nu så är även den sådär söt så man nästan vill sträcka sig efter tandborsten. Det blev särskilt tydligt när vi provade den mot de äldre årgångarna.
Sötman har nämligen hunnit dämpas rejält "redan" på fem år, och det där med att den skulle behöva behöva tid för att hitta sig själv visade sig vara helt sant. Skillnaden mot den färska ölen är enorm och det är väldigt mycket till det bättre hållet. Mognare och mer integrerade smaker, fler nyanser och bättre balans.
Toppen verkar just nu ligga någonstans mellan 2005 och 2010. I ölen från 2005 kunde man nämligen börja känna en del tecken på för hög ålder med lite väl mycket madeiratoner och lite lätta pappdrag. Å andra sidan fanns också andra delar av smaken som blivit ännu bättre än i ölen från 2010, vilket tyder på att det finns en topp någonstans däremellan.
Det var lite blandade åsikter gällande vilken av 2005 och 2010 som var bäst, men just att det någonstans däremellan borde vara som bäst var vi nog alla överens om. Så ni kan förstå att jag är nöjd att jag har mina flaskor från 2008 och 2009 kvar.
Med andra ord, det här är verkligen en öl som vinner på lagring. De första åren gör störst skillnad så ge den i alla fall några år i källaren.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar