Eskilstuna Ölkultur börjar så smått komma till åren och Anna Jerdén, en av föreningens grundare, tyckte det var dags att sätta föreningens och bryggeriets historia på pränt. I Berättelsen om Eskilstuna Ölkultur redogör hon för hur hon tillsammans med maken Anders och fyra andra par startade föreningen för 12 år sen och hur de några år senare startade bryggeri.
Min sambo undrade vad det var för rött häfte jag hade fått med mig hem från ölfestivalen. Först förstod jag inte vad hon menade, men sen insåg jag att häftet hon pratade om var Berättelsen om Eskilstuna Ölkultur. På 70 sidor som inte är mycket större än ett A5 blir det nästan lite väl magert för en bok. När man börjar bläddra i boken lägger man direkt märke till dess otroligt enkla formgivning. Bara bilder och stycke efter stycke med löpande text. Inga faktarutor, utlyfta citat eller annat som bryter av. Det cementerar känslan av häfte snarare än bok.
Boken har en underrubrik som lyder "ett bryggeri med kropp och själ". Tyvärr känns det inte som att man får komma bryggeriet nära och lära känna den i titeln nämnda själen. Den går inte på djupet med vilka känslor de upplevt, hur de resonerat inför olika avgörande beslut eller hur deras personligheter avspeglas i föreningen och bryggeriet. Allt för ofta känns det som att jag läser en verksamhetsberättelse för aktieägarna än en bok där jag ska få lära känna bryggeriet och personerna bakom. Det blir en redogörelse för ett händelseförlopp snarare än ett tanke- och känsloförlopp.
Med det sagt har ju boken förstås ändå ett värde om man redan har ett intresse i Eskilstuna Ölkultur, och kanske är det också mest för dem som boken är skriven. Även om jag kan se flera punkter som boken skulle gjort annorlunda för att bli mer allmängiltig så tycker jag det är bra att den har skrivits. Det är ett bevarande av vår ölkultur att teckna ner hur den vuxit fram och jag hoppas att fler bryggerier följer efter och berättar sin historia.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar